Jag skulle gärna se att någon kunnig vänlig själ kunde skriva en artikel om de vanligaste exponeringsprogrammen(metoderna) på vanliga systemkameror. Rätt många kameror har numera centrumvägd, spot- och nån form av matrismätning. Men bortsett från de rent uppenbara tillfällena, när är det lämpligt att använda vad?

T ex är ju alla bilder där svarta kläder totalt flyter ihop med bakgrunden och familjen Adams "The Thing" gör sig gällande.

Kanske är mer val exponeringsmetoder under reportageliknande situationer som jag är ute efter men ni kanske förstår ändå vad jag är ute efter.

Mvh
Maverick

Instämmer med föregående talare !!

Sund ide´.

Det är något som jag också ständigt brottas med.

HansR.

Instämmer också - men jag skall också skriva lite kort om hur jag själv gör, utan att det för den skull blir en artikel!

Evaluerande zonmätning (eller matris... kärt barn har många namn) använder jag som regel när jag vill ha kameran "redo" för snabba skott. Då vet jag inte exakt vad jag skall ta på, och jag vet att den i de flesta fall lyckas bra med exponeringen på min kamera. Jag använder diafilm, så det märks om det blir fel!

Om jag tar på ett motiv, som jag vet av erfarenhet kan lura zonmätningen, så går jag över till utsnittsmätning eller spotmätning. Det kan gälla snö, ljusa stränder, motljus eller bilder med mycket mörkt i - som skall vara mörka. Jag använder utsnittsmätning om det finns lite större områden "mellantoner" att mäta på och spotmätning om jag måste mäta på en liten yta.

Jag använder också utsnittsmätning eller spotmätning när jag lägger mer tid på bilden, t.ex. naturmotiv med stativ, och då i kombination med manuell slutar- och bländarinställning.

Min kamera har också centrumvägd mätning. Det använder jag aldrig. Den duger inte om man vill mäta ljuset på en mindre punkt - då gäller utsnitts- eller spotmätning. Vill jag ta hänsyn till hela bilden tror jag zonmätningen ger ett bättre resultat, så jag ser ingen användning för centrumvägd mätning. Jag vet att andra använder den och gillar den - skriv gärna och berätta om era erfarenheter. Jag har kanske missat något användbart!

Nu besvarar jag min egen diskussion. Varför? Jo, för att väcka tråden till liv igen! Jag tycker detta är en intressant diskussion, är jag ensam om det? Kom igen nu, berätta hur ni gör!

Jag kör ungefär 80% med zonmätning, 15% zon+kompensering och 5% centrumvägt (låst auto), och det är sällan det blir helt fel. En enkel spotmätare på en systemkamera är lite lurig tycker jag. Det gäller att hitta en yta med lagom ton annars blir det lätt helt fel. Huden är oftast för ljus. Jag har spot på en digital och kan se resultatet direkt på display och låsa. Det är riktigt bra.

Hej

Matrix (Nikon) indelar bilden i flera segment, mäter dessa seperat + kontrast dem emellan och jämför i en databas med 30 000 bilder med resp mätdata. Ur denna databas försöker den hitta ledning. Fungerar mycket bra. Luras dock vid motljus och vid vissa andra situationer. Denna mätmetod i kombination med bracketing vid svåra situationer ger nästintill alltid perfekta resultat.

Centrumvägd. Mätningen centreras i en cirkel mitt i (olika stor beroende på kamera) och ljusvärdet i denna cirkel mäts till motsv 18% grått. Detta innebär att är det kritvit snö, eller kolsvart så blir det medelgrått. Med ledning av detta kan man över- rep under- exponera för att få korrekt exponering. Gräs är ungefärligen medelgrått, så det går bra att mäta mot gräsyta, låsa, komponera om och ta bilden. Centrumvägd mätning beter sig likartat varje gång varför det kanske är lättare att lära sig att förutse resultatet. Detta dock efter viss inlärning.

Spot. Använder jag personligen mig mindre utav. Jag tycker det är svårare eftersom det ju faktiskt är en helbild man får som resultat. Viss, man kan stå och mäta på olika ingående detaljer men bilden blir ju alltid en kompromiss. Kanske man har mer nytta av detta vid kreativ s/v fotografering och tillämpning av zonsystemet.

Mvh
Johan
www.motljus.com

Med risk för att låta lite spydig. Min avsikt med frågan var inte hur mätarna fungerar rent tekniskt utan snarare när det är lämpligt att använda en viss typ av mätare. Själv inbillar jag mig att följande borde fungera någorlunda.

Landskapsbilder - Matrix, om man inte är ute efter att skapa siluetter eller om det är något speciellt ljus man vill ska vara exakt rätt.

Motiv som fyller ut lite mer än hälften av sökaren borde fungera med centrumvägd mätning om inte bakgrunden är väldigt viktig.

Mindre motiv - spotmätning, återigen om bakgrunden är ointressant.

Själv har jag en tendens att använda mest matrix eller centrumvägd. Spot använder jag ytterst sällan.

Mvh
Maverick
Förlåt om jag lät lite spydig.

Det är väl ändå mest en fråga om personlig stil, jag tror det blir svårt att ställa upp ett antal kliniska variabler sådär och passa ihop dem med ett mätsystem.

Rent tekniskt är det ju alltid bäst med spot. Då kan man ju själv kontrollera var alla viktiga motivdelar faller i skalan.

Med matrismätning så är det någon annan som försöker tänka åt en och centrumvägt ser jag ingen riktig nytta av överhuvudtaget, men om jag skulle tvingas fimpa en av dem vore det nog kanske ändå matrisen även om den är bra när man är onykter.

Hej
-----------------------------------------
"Rent tekniskt är det ju alltid bäst med spot. Då kan man ju själv kontrollera var alla viktiga motivdelar faller i skalan"
-----------------------------------------
visst du kan kontrollera vart de hamnar, men du behöver ju en genomsnittlig exponering för bilden, eller hur. Visst du kan basera denna på spot men varför krångla till det.
-----------------------------------------
"centrumvägt ser jag ingen riktig nytta av överhuvudtaget, "
-----------------------------------------
Skulle jag fimpa mätmetoder, så ryker Matrix o spot. Centrumvägd mätning + exp lås har använts länge och fungerar mycket tillfredställande när man vet hur det fungerar.
-----------------------------------------
"men om jag skulle tvingas fimpa en av dem vore det nog kanske ändå matrisen även om den är bra när man är onykter".
-----------------------------------------
varför upphöja exponering till något svårare än det är. Ägna mer tid åt komposition och umbäraranden för att få bilden än att krångla till det. Obs, inte riktat personligen nu men till alla de som tycker att evaluerande mätning är för amatörer och dyngraka.
-----------------------------------------

Med vänlig hälsning
Johan
www.motljus.com

PS: Jag tycker att svaren delvis pekar på användningsområde för resp metod. Tror att det är svårt att generellt peka på motiv/tillfälle=exp metod av flera skäl.

Jag använder uteslutande den vanliga, evaluerande, mätmetoden. Inomhus, till familjealbument, spelar det ändå ingen roll, eftersom den inbyggda blixten ändå förändrar ljuset totalt.

Utomhus mäter jag nästan aldrig på motivet.

Istället placerar jag min handflata i samma ljus, ser till att den fyller ut hela bilden, och mäter av ljuset. Sedan tar jag bilden med ett stegs överexponering.

På så sätt vet jag att bilden kommer att ge motivet samma ljus som i verkligheten.

Jag får visserligen ingen garanti för att jag får täckning i både hög- och lågdager, men jag kan få en indikation om huruvida det kan bli ett problem eller ej genom att mäta ljuset i både skugga och sol.

Om kontrasterna är för stora försöker jag undvika att inkludera den solbelysta ytan helt, placera ljuset bakifrån, så motivet får en snygg motljuseffekt istället.

/Fredrik

Det viktigaste är nog att genom efarenhet lära sig hur kameran mäter inför olika typer av motiv med respektive metod. Matrix/evaluerande mätning känns väl det som känns mest osäkert om man inte fått svart på vitt att det funkar exakt som man vill.

På min första systemkamera, Pentax Spotmatic fanns bara integralmätning. Ingen vägning mot centrum eller nåt sånt. Man lärde sig hur man skulle mäta, ofta mot någon yta på marken, och jag tycker nog att jag fick lika bra exponeringar då som jag får idag.

Mvh / Hasse

julgus skrev:
-----------------------------------------
"Rent tekniskt är det ju alltid bäst med spot. Då kan man ju själv kontrollera var alla viktiga motivdelar faller i skalan"
-----------------------------------------
visst du kan kontrollera vart de hamnar, men du behöver ju en genomsnittlig exponering för bilden, eller hur. Visst du kan basera denna på spot men varför krångla till det.
-----------------------------------------

Klicka för att se resterande...

Njae, jag håller inte med om att det handlar om att krångla till det. Det är ju faktiskt inte en "genomsnittlig exponering" man är ute efter, utan den exponering som motsvarar bilden i huvudknoppen. Med filmen går det bara att registrera teckning i ett begränsat ljushetsomfång och då blir det viktigt att se om vissa motivdelar hamnar utanför det och på basis av det ta beslut om t ex filter eller kompositionsförändring. Det finns ingen annan metod än spot som det går att göra med på ett vettigt sätt om inte bilden är uppbyggd av stora homogena ytor.

Men naturligtvis använder var och en den metod hon föredrar.

jimh skrev:
Njae, jag håller inte med om att det handlar om att krångla till det. Det är ju faktiskt inte en "genomsnittlig exponering" man är ute efter, utan den exponering som motsvarar bilden i huvudknoppen. Med filmen går det bara att registrera teckning i ett begränsat ljushetsomfång och då blir det viktigt att se om vissa motivdelar hamnar utanför det och på basis av det ta beslut om t ex filter eller kompositionsförändring. Det finns ingen annan metod än spot som det går att göra med på ett vettigt sätt om inte bilden är uppbyggd av stora homogena ytor.

Men naturligtvis använder var och en den metod hon föredrar.

Klicka för att se resterande...

Hej
Visst krånglar man till det om man hävdar att spot-mätning är det enda sättet att erhålla bilden precis som man vill ha den. Jag tycker det är synd om alla glada amatörer o nybörjare att uttrycka sig så då det direkt kan bli komplicerat. Spot-mätning kan säkerligen vara ett ypperligt sätt men jag använder det bara undantagsvis. Men, jag är ju amatör, förståss...

Med centrumvägd mätning betraktas huvuddelen av motivet i en cirkel som medelgrått. Med ledning av detta så kan detaljer i denna cirkel framhävas eller undertryckas mha över-/under- exponering. Enkelt.

Jag lyckas (enligt mig själv) med mina exponeringar precis som jag vill ha dem via Matrix (är trots detta nykter) kombinerat med alternativexponering. Ännu enklare.

Återigen. Jaga motiven, bränn film, alternativ exponera och lägg krut på detta istället för att gå vilse i zonsystemet o spotmätning. Vid höga kontrastskillnader i del av bild anv tonat grått. Ingen rocketscience i detta. Återigen min högst personliga uppfattning som glad amatör.

Med vänlig hälsning
Johan
www.motljus.com

Dagens matrismätningar fixar de flesta situationer. Däremot så ogillar jag själv den mätningen. Man vet bara att det blir bra men inte hur den kommer att göra det. Då har man svårt att kontrollera resultatet.

När de gäller de vanliga mätmetoderna så tror jag mycket på att man ska arbeta in sitt eller sina sätt att göra det på. Då lär man sig hur man ska kompensera en mätning för att få det resultat man eftersträvar. Själv experimenterar jag ofta med exponeringen och/eller framkallningen för se om jag kan förbättra mina metoder.

Personligen gör jag en motsvarande gråkortsmätning i motivets skugga med hjälp av kamerans centrumvägda mätning när det sitter en negativ film i kameran. Därefter kompenserar jag för film och framkallning. Jag mäter eg. på handflatan och då kan man börja sina experiment med att överexponera bilden ett steg eftersom handflatan är ett exponeringssteg ljusare än ett gråkort.