Precis som föreslagits tidigare; ge dig inte in på okänd mark utan att vara säker på att du kan hitta ut. Börja i begränsad skala; en väl vald skogsdunge behöver inte vara många meter i diameter för att man skall kunna ta bilder där man inte ser att det är mitt i en stad.
Skall du utforska större områden, utgå då ifrån en naturlig gräns, som sträcker sig långt vinkelrätt mot området du skall röra dig in i; exvis en asfalterad väg som går i nord-sydlig riktning, om området är väster eller öster om vägen. Ta reda på vad som begränsar vägen i resp. ändar, så att du vet att du har gått åt fel håll ifall du inte hittar bilen, när du kommer ut till vägen igen.
För säkerhets skull kan du gärna låta området begränsas i alla riktningar av naturliga gränser som är lätta att identifiera, även om det inte är lika nödvändigt. Då vet du också hur långt du har gått, så att du inte traskar iväg för långt innan det är dags att ta sig tillbaka!
Om vädret inte tillåter dig att hålla ordning på väderstrecken, ta med en kompass!
Gå åt ett enda håll, utan allt för långa avstickningar åt sidorna. Det minskar risken att du går åt helt fel håll när du skall hem, och om det inte finns något intressant framåt så gör det troligen inte det åt sidan heller!
Nyttja stigar, skogsbruksvägar, vandringsleder el. dyl. om de finns. Om du vill lämna dem, försök att gå uppåt snarare än nedåt; du får bättre överblick över vad som är intressant, och det är inte lika jobbigt att gå tillbaka ifall du ångrar dig.
I norra Sverige, där gran- och tallskog är vanligast, finns det ingen idé att försöka gå igenom ett område av lövträd i allmänhet och björkar i synnerhet; De växer bara där det finns mycket vatten, så det är troligen rättså blöta marker; det är lika bra att gå runt.
/Fredrik
