På auktioner verkat alla gamla Leiz-objektiv ha "hace", dvs dimmiga glas. Oljan och fettet i objektivet har oxiderat att lagt skit på linserna. Någon som har bättre koll och kan förklara, inte att det händer, utan varför, händer ju inte med många andra jämnåriga japanska märken?

Jag gissar att detta endast är på linserna som befinner sig närmast bländaren då det torde vara oljan därifrån som givit ifrån sig osande mög som hamnat på glaset. Alltså en ganska lättfixad sak för en som kan sina saker. Främre och bakre linspaketen brukar nämligen gå att separera för att komma åt bländaren, utan att man behöver göra några drastiska ingrepp med specialverktyg.
Att det skulle vara bara Leitz-optik som drabbas tror jag inte riktigt på, men om det är så, så kan det säkert bero på vilken olja eller vilket fett man använt för bländarmekanismen.

Min erfarenhet är att ”haze” bara märks vid motljus och att kontrasten då sänks. Ofta gör det ingen som helst skillnad.

Makten sa:

Jag gissar att detta endast är på linserna som befinner sig närmast bländaren då det torde vara oljan därifrån som givit ifrån sig osande mög som hamnat på glaset. Alltså en ganska lättfixad sak för en som kan sina saker. Främre och bakre linspaketen brukar nämligen gå att separera för att komma åt bländaren, utan att man behöver göra några drastiska ingrepp med specialverktyg.
Att det skulle vara bara Leitz-optik som drabbas tror jag inte riktigt på, men om det är så, så kan det säkert bero på vilken olja eller vilket fett man använt för bländarmekanismen.

Min erfarenhet är att ”haze” bara märks vid motljus och att kontrasten då sänks. Ofta gör det ingen som helst skillnad.

Klicka för att se resterande...

Men allvarligt, kolla lp-fotos auktioner, alla gamla Leitz-optik har haze, men inga andra, då är set putsmärken etc möjlligen. Gör de separatbedömning för Leica.

Det verkar finnas många teorier på nätet, som vanligt , men ska man tro på uttalandet från en Leica chef så handlar det om korrosion vilket känns allvarligt. Läs mer på sidan nedan under avsnittet Fogging, http://www.cameraquest.com/mlenses.htm

Håkan Bråkan sa:

Någon som har bättre koll och kan förklara, inte att det händer, utan varför, händer ju inte med många andra jämnåriga japanska märken?

Klicka för att se resterande...

Min pappa har massor av Leitz-objektiv från 60-, 70- och 80-talet. Inga problem med dem. Men sen har han ett Canon 50/1,2 med skruvfatting som han fått lämna in på rengöring ett flertal gånger. Så visst händer det japanska märken.

Själv har jag köpt nya Zeiss ZM-objektiv. Tycker att de presterar bättre än Leitz-objektiv från 60-70-talet och kostar ungefär samma.

Att objektiven blir dimmiga kan ha flera förklaringar, kan ju också vara fungus eller vad det nu heter på svenska. Eller olja och andra ämnen som förångats med tiden. Vissa saker är lättare att få bort än andra.

Jag har ett gammalt (1934) 9cm objektiv i skruvfattning (Elmar) som visserligen är helt rent men som har svaga putsrepor. Det funkar dock hur bra som helst.

Sen har jag en 1950 Summitar som är lite dimmig men det kan ge bra effekter vid tex porträtt. Här är några foton jag taggat på Flickr:

http://www.flickr.com/photos/philipus/tags/leitzsummitar501950/

Bilden på traktorn visar att i extremfall så ger dimmigheten intressanta effekter. Men övriga bilder visar att objektivet presterar helt ok i normala situationer.

Ett av mina mer bisarra objektiv - en 2,8cm f6.3 (!) Hektor - är också lite dimmig (lite svårt att se egentligen för linselementen är så oerhört små) men den funkar också så länge solen inte kommer rakt framifrån.

Så horses for courses etc. Om inte ett objektiv är helt dimmigt oavsett anledning kommer det i de flesta situationer funka ok. Men allt beror på fotografens önskningar och förväntningar, förstås.

Ps. Jag håller med om kommentaren om LP Foto. Jag följer ofta auktioner och jag har aldrig sett att någon skulle sälja så mycken utrustning oavsett märke som är i så stort behov av service och/eller reparation. Jag tror inte att det har att göra med att LP Foto skulle ha en mycket mer konservativt graderingssystem utan helt enkelt med att de inte får in utrustning i bättre skick. Det har dock den fördelen att om man vet vad som behöver göras och vad det kostar så kan man hitta bra grejer.

Det är märkligt med ålderstecknen hos Leitz optik. Jag har en tidig 90mm f/4 från 1930-talet (Elmar) som är helt fri från slöja/haze. Däremot har flera av mina Leitz-gluggar från 1950-talet (Summaron 35 och Summicron 50 bl.a.) en klart synlig slöja. De funkar iofs rätt bra ändå, men kontrasten minskar något.

En äldre Leitzfanatiker jag mötte på stan menade att Leica tätade sin optik mer noggrant under första halvan av 1900-talet, vilket gjorde att glasen inte släppte genom gaser och avlagringar i samma utsträckning. Kan det stämma?