Står inför ett dilemma.

Har från nyår fått tillgång till ett rum i min bostadsrättsförening. Helt oinrett. Jag och två kompisar har planer på att inreda det för att kunna använda det som mörkrum. Här får man ju möjligheten att göra egna kopior på riktigt svartvitt papper. Dessutom det roliga i att hålla på och framkalla själv.
Avlopp och el finns men vatten behöver dras in, vilket medför vissa kostnader.

Å andra sidan har två av oss tillgång till filmscanner vilket ger möjligheten att bearbeta (ljus och kontrast) sina bilder i datorn och sedan beställa en kopia när man är nöjd. Möjligheten finns även att retuschera bort störande objekt om man vill det....

Om man ser till kostnaden mellan de två alternativen så kan man kanske i stora drag kvitta scannerkostnaden mot kostnaden att inreda mörkrummet.

Efter det...

Scannar negativet, bearbetar det och beställer sedan kopia när jag är nöjd. Den största kostnaden här ligger väl i kemi för att framkalla filmen...sen kostnaden för kopian.
Finns möjligheten att beställa på svartvitt papper?

I mörkrummet ser jag lite fler kostander.. dels kemi för filmen, kemi för papper och sedan pappret självt.

Vad vi inte riktigt vet är hur mkt som medföljer den utrustning vi eventuellt ska få låna..

Har ni fler argument för/emot de båda alternativen?

Jag vill inte att den här tråden blir nått nytt minikrig digitalt vs. analogt.. Tråden handlar om två olika alternativ att få fram en svartvit kopia!

Argument tack! =)

//Malin - vilse i pannkakan...

Jag rekommenderar framkalla själv+skanna in.

Fördelar:
*Man kan titta på ALLA bilder utan att behöva kopiera de. Den där bilden som såg pisstråkig ut som neg kanske är jättehäftig egentligen.
*Man har mycktet större frihet att utvecklas. Om man vill publicera på nätet, eller bara göra mer med bilden, så är det bara att göra. Bilden finns redan i datorn.

Papperskopierar man _alla_ bilder så är det förståss dyrare än att göra det själv, men är man hyfsat seriös (skaffar man eget labb lär man vara det) så tar man i regel 10-15-20 bilder på varje motiv. Och använder 2.

Nackdelar är att alla bilderna ligger i datorn, och datorer krånglar, går sönder och gör inte som man vill alltid. Men du har ju fortfarande negativen, och du BÖR (SKALL, MÅSTE) säkerhetskopiera.

/spunken/

Ojoj...den här tråden lär många ha åsikter om
Som generellt svar ger jag mitt motto: "Varför antigen-eller när det finns både-och?"
Om enbart resultatet är viktigt kan man nog träta en del om för/nackdelar med både kemi och digitallabb(dator).
En av de tyngsta argumenten för mörkrummet är utan tvekan rolighets-faktorn.
Det är (tycker jag) mycket mer kul med kemifoto än att sitta framför skärmen och försöka få ordning på bilder och skrivaren...men det har givetvis sina fördelar, men att skålfamkalla stora förstoringar i svartvitt är mäktigt.

Varken en scanner eller ett mörkrumskit är särskilt dyrt. Några få tusingar 'bara'.

En nackdel med filmscanner är att det är tråååkigt ochh lååååångsamt att scanna film. Man har heller inte reducerat kostnaderna nämnvärt mycket. Heldigitalt med DSLR är ett bättre (dyrare) komplement till ett kemilabb. Samma objektiv kan du använda med.

Att få ut en svart-vit bild från dagens digitala frontierlabb är inget problem. Papperna är kanonfina och resultatet blir fint. Men man bör ha kalibrerat skärmen så att gråskalorna någotsånär överrensstämmer. Det är klart billigare och tidsbesparande att göra mörkerumsarbetet framför datorn, även om många gamla rävar ganska säkert påstår motsatsen..

Sen är det en fråga om vilken som ger mest känsla.. Där vinner ju det analoga mörkrummet med hästlängder..

Lukten av fix och framkallare, var la jag nollans filter, satan där dök pincetten..

Jag har precis införskaffat mig en scanner och ska därför lämna slabbandet (fast inte film-slabbandet). Jag kan bara säga hur jag själv fungerar och så här fungerar jag:

Jag har alltid tyckt det är tråkigt att stå i 2-3 timmar för att få en riktigt fin kopia när jag kan få nästan samma resultat på en halvtimme med scanner och PS. Visst det är alltid mycket härligare att stå och hålla i ett kartontjockt fiberpapper. Men jag vill oftast ändå ha in bilderna i datorn för att kunna publicera dem på nätet. Skulle jag sen vilja ha en riktig bild så låter jag ett labb ta fram bilden. Det blir visserligen inte alls lika bra som om jag skulle ha gjort det själv. Men det duger.

Precis som Anders skrev så är det oftast man tycker kanske att en bild som man har på sin kontaktkopia ser bra ut och när man har tagit fram alla vätskor och står det i mörkret så märker man kanske att fokus inte var perfekt eller man har en liten repa som man sedan får retuschera bort (vilket inte är lätt, men det går). Medans i datorn så får man in alla bilderna på några timmar och ser snabbt hur resultatet blir. Visst skulle man kunna köra en DSLR, men det var ju inte det debatten handlade om.

Med andra ord, så tycker jag att om du har tid och vill ha fysiska foton som du själv har gjort så ska du slabba hela processen. Vill du bara ha in bilderna i datorn för att tex publicera här så tycker jag du ska satsa på en scanner.

/ Marcus

Tack för era argument!

Scanner har jag redan. Sedan någon vecka tillbaka, det är sedan jag införskaffade den som jag tvekar över att satsa på mörkrum OCKSÅ. Tycker det är väldigt smidigt att scanna och sen beställa utskrift om jag nu tycker att nån bild blev bra... Och för att vara helt ärlig...så många bra bilder blir det inte.. =)

Samlar mer argument för att vi ska komma överens alla tre om hur vi ska göra med lokalen.
Hyran ligger på 200 kr i månaden, det är ju en kostnad som man alltid kommer ha (var tredje månad) även om man inte gör någon förstoring. Scannern kostar inget där den står..

Argumentera på! =)


//Malin

Då dina egna argument handlar bara om ekonomi och inte om känsla och hantverk föreslår jag att ni väntar med fullt mörkrum och så länge kör att framkalla neg och scanna.
Flytta ner datorerna och scannerna och använd rummet som gemensamt kreativitesrum / ateljé istället tills ni mer bestämt vet hur ni vill ha det. Att ha en ateljé att inreda och använda för 200:- i månaden är ju rena drömmen
MVH Eva

Liza skrev:
Då dina egna argument handlar bara om ekonomi och inte om känsla och hantverk föreslår jag att ni väntar med fullt mörkrum och så länge kör att framkalla neg och scanna.
Flytta ner datorerna och scannerna och använd rummet som gemensamt kreativitesrum / ateljé istället tills ni mer bestämt vet hur ni vill ha det. Att ha en ateljé att inreda och använda för 200:- i månaden är ju rena drömmen
MVH Eva

Klicka för att se resterande...

Klart det handlar mkt om ekonomi, iaf för min egen del. Men jag har också en annan mer personlig anledning som jag inte tog upp här, för då kommer det vara solklart för alla vad JAG ska välja. Nu handlar det ju om två personer till.. =)

Min personliga anledning till att jag lutar mer åt scanninghållet är att jag på senare tid (sedan jag började framkalla film själv) har utvecklat överkänslighet mot flera av de penicilliner och två opiater som jag blandar mer eller mindre dagligen på jobbet. Tyckte bara inte att det argumentet hörde hit.. =) Då tar sig nämligen diskussionen en solklar vändning direkt..

//Malin

Jag säger som Eva, är det ekonomin som får dig nyfiken på mörkrummet, lägg ner direkt. Det kommer att kräva tid, pengar och framförallt engagemang för att bli en duktig kopist. Utan alla dessa ingredienser blir det inte kul.

Är det däremot nyfikenhet och lust som driver dig, kör då stenhårt! Det är ju inget att snacka om med så låg hyra och tillgång till lånad utrustning.

Jag la ner mitt mörkrummande själv för nåt år sen till förmån för den halvdigitala processen (som jag trivs bra med). Jag tror att jag skulle återuppta det om jag köpte hus men är inte helt säker.

Går det inte att kombinera båda???
Skriver en som snart skall bygga ett nytt "Kemiskt" mörkrum.

mvh
GF

Jag tror det beror mycket på vilken personlighetstyp man är. Vissa klarar av hur många val som helst utan att bli splittrade. Personligen klarar jag inte ens av att ha möjlighet till mer än ett filmformat. Jag har svårt att fotografera i både färg och svartvitt. Och jag kommer nog knappast att kunna fortsätta använda film när jag köper digitalkamera.

Både digital bildbehandling och vått mörkrummande kräver tid och engagemang för att man skall bli bra på det. Att jobba med båda ger risken att man istället för att bli dubbelt så duktig är halvdan på två saker.

Men Malin är ju tjej, så hon kanske kan hålla lite fler bollar i luften

jimh skrev:
. Men Malin är ju tjej, så hon kanske kan hålla lite fler bollar i luften

Klicka för att se resterande...

Jo vi killar brukar ju ha problem att tugga tuggummi o stå på ett ben samtidigt

Håller med om att det är lite svårt att växla mellan att tänka i färg eller att tänka i gråskala men själv har jag svårare med digitalt mörkrum(scanning) än med Gammaldags sådant..

"En riktig Fotograf använder Isättika som rakvatten".

ha de gott
GF

Det här handlar om känsla och inte ekonomi! Jag tycker inte att det finns något som är så kul som ett mörkrum, men bor i en lägenhet och har inte möjlighet att ha saker uppställda hela tiden, min fästmö har inte så hög tolleransfaktor (enligt mig då

Och jag gör sällan mindre förstoringar än 20x30 och älskar att experimentera med papper, kemi och tekniker.

Men jag gör mycket digitalt också, men det är inte ens i närheten så skoj så det gör jag bara när jag måste och då verkligen måste.

Men allt detta handlar nog inte så mycket om tekniken utan mig som person och jag tror det är nog det ni får bestämma er om, vad NI vill göra. Det finns inga argument för eller emot egentligen någon av mörkrummen bara olika sätt att jobba och vilket man tycker är mest givande.

Som någon här sa: Varför göra det ena eller det andra när man kan göra båda! Att välja är ju så tråkigt

Hälsoaspekten med fotokemikalier ska man inte bortse ifrån. Och det är bökigt att komma igång. Och det kan bli dyrt. Och det är påfrestande att jobba i mörkrummets skumma belysning. Det är mycket smidigare att ta fram bilderna från skannade negativ.

- Se där några argument mot mörkrum.

Men det är kul att stå i mörkrummet och se bilden växa fram i framkallningen.

- Se där ett argument som väger minst lika tungt som alla motargumenten ihop.

Jag framkallar mina svartvita rullar i badrummet men skannar dem sedan och gör resten på datorn. Mest för att jag för tillfället inte har tillgång till mörkrum. Det händer att jag tänker tillbaka och minns hur kul det var i mörkrummet, men jag saknar det inte så där jättemycket egentligen.

Slutsats: Vill du ha kul men jobbigt - satsa på mörkrum.
Det gå ju alltid att låta bli att vara där och sätta sig vid datorn istället om man ångrar sig. Men att inte ta chansen nu när den finns är nog dumt.

Det är inte nödvändigt att ha vatten indraget i mörkrummet. Kopiorna kan läggas i en spann vatten el. dyl för att sedan sköljas på annat ställe. Tillredning av kemi mm kan också ske där vatten finns och inte nödvändigtvis i mörkrummet. Då spar ni ju tusenlappar!

Jag skulle i ert ställe satsa på att möjliggöra hela processen - från oframkallad film till färdig papperskopia. Det känns lite rumphugget att stanna på halva vägen. Och därigenom håller ni ju båda alternativen öppna, som någon redan sagt...

mvh Janne

Man kanske bör tillägga att OM man nu skulle få för sig att plåta i färg, så är digitalt det enda realistiska alternativet, och ett riktigt bra sådant dessutom. Slabba med färgkemi hemma är INTE roligt (och dyrt...)

Jag har fördelen att ha tillgång till en framkallningsmaskin för färg upp till 60-70 cm bredd. Köper man papperet i rullar så blir det faktiskt mycket billigare än digitalt inskannat och utskrivet. En inskannad bild har oftast skiftningar i färgerna som är svåra att enkelt åtgärda utan profiler, så de analoga förstoringarna känns mycket mer levande.

Men att framkalla i skål är som Mats sa mycket slabbigt (och relativt dyrt) och inget jag kan rekommendera!