Som du ser på annas länkar så heter det olika saker men allt är samma soppa - Crossa, vänddia, dia i c-41, ju nejm it.
Du fotar en diafilm, lämnar till labbet och SÄGER TILL att det är en diafilm men du vill ha den i "vanlig" c-41-framkallning. Vissa svimmar av nervositet, men alla "fortkortlabb" kan egentligen göra det. Det förstör deras vätskor lite bara men vissa kan göra det om de får lägga det sist på dan så att säga, då de ändå ska kasta vätskorna.
Kontrast och färg blir uppfuckade och resultaten lite lätt oberäkneliga, men det är det som är charmen.
Hög-asa-filmer, om jag kallar det så, typ 400 ASA, ger ett mjukare resultat och tvärtom (50 el 100 ASA ex) Kornet blir kraftigt men snyggt.
Solljus ger som regel ett pissresultat - alldeles för hårt för denna hårda process. Blixtljus likaså - men allt beror på om du är duktig på att mäta ljus och exponera. Då kan du visst lyckas bra och nå en häftig effekt.
Coola filmer att testa är Kodaks Ektachrome 200 och Fuji Provia 400. Dödskallemärkning (som varning, men vill du prova så...) på Velvia samt Ektachrome 100VS på gund av deras redan mättade och kontrastrika natur. Men det är nog bara för att jag själv gillar lite tillbakadragna färger. Du kan ju naturligtvis dra på max och då gäller ju omvänt vad jag säger.
Fujis filmer har en tendens att dra mer åt grönt, tycker jag i alla fall, medan Kodaks ger lite mer åt det naturliga om det är nånstans lagom man vill nå. Jag tycker E200 är den som funkar bäst på människor, men jag har inte provat jordens alla filmer heller...
Som kuriosa kan du även prova vändia och sedan scanna negen och själv konvertera till sv/v i PS. (vaddå över ån efter vatten.. ;P ) kornet och kontrasterna gör det speciellt ändå...