Rent generellt är kontrastbaserad AF inte lika snabb som fasdetekterande dito. Kontrastbaserad fungerar så att kameran justerar avståndsinställningen och beräknar om kontrasten med den nya inställningen blev bättre eller sämre än vad den var före justeringen. Blir den bättre gör den om samma justering tills det blir sämre igen. Då backar den och letar upp punkten där det verkar bli bäst, och sen signalerar den klar.
Blir det sämre redan i första justeringen försöker den justera på andra hållet istället.
Med fasdetekterande fokusering får man istället redan från början inte bara reda på att motivet inte är i fokus, utan dessutom hur mycket och på vilket håll. Därför kan kameran köra objetkivet direkt till rätt avstånd, och sedan bara verifiera och ev. finjustera lite, sen är det klart. Detta gäller så länge man är inom mätområdet, alltså inte har ställt ett teleobjektiv på närgränsen och siktar på oändligt. Då är man i regel utanför skalan och får börja en sökning tills man "får napp" och kan gå till rätt inställning.