Jag befann mig plötsligt i konstflummiga tankar; och frågan: Varför är konst bra om den kan tolkas? Ofta hör jag att konst som lämnar frågor eller som är öppen i fråga om tolkning är bättre än konst som inte gör det. Många menar nog att det konstnärliga värdet blir högre om det föreligger flera tolkningsmöjligheter. Leder inte detta till att utrymmet för att förmedla något minskar? Måste inte gränserna finnas? Är det konstnärligaste fotot en långtidsexponerig mot solen?

För att det är så.
En bild på ett barn som leker med en boll är tråkigare än en bild som leker med ett gevär.

Konst ska skapa en känsla, och om inte händer i bilden, om den är instyrd på en sak och inga andra tolkningar eller tankar finns, så har våra hjärnor inget att göra och tappar intresset.

Men att tro att man inte får vara hur abstrakt eller konkret som man vill, är att begränsa sitt tänkande och det är ALDRIG bra när man pysslar med konst. Fota din sol, och se om det blir bra. Annars kan du fota en sol och foto-choppa in en McDonalds-logga i himlen. Eller nåt. ^_^

Caspary skrev:
Jag befann mig plötsligt i konstflummiga tankar; och frågan: Varför är konst bra om den kan tolkas? Ofta hör jag att konst som lämnar frågor eller som är öppen i fråga om tolkning är bättre än konst som inte gör det. Många menar nog att det konstnärliga värdet blir högre om det föreligger flera tolkningsmöjligheter. Leder inte detta till att utrymmet för att förmedla något minskar? Måste inte gränserna finnas? Är det konstnärligaste fotot en långtidsexponerig mot solen?

Klicka för att se resterande...

Om konstnärens syfte är att väcka tankar och funderingar så är konsten bra om den väcker tankar och funderingar. Munchs Skriet är väl ett bra exempel på det.
Men konst är också ofta ett sätt att säga något visuellt. Reuterswärds Revolver (heter den väl?, vapnet med skruvad pipa utanför FN-huset), säger ju nej till vapen och våld på ett ganska rakt sätt. Man tvivlar aldrig på konstnärens syfte och mening med skulpturen, och oavsett vilket språk vi talar på jorden så förstår vi konstverket.
Konst är för mig lika med kommunikation, ett sätt att föra samtal. Visst, konst kan ibland bara ställa frågor och inte ge något svar till betraktaren.
Men även i vanliga samtal vill vi ju ibland att den vi pratar med ska få sig en tankeställare.

Spunken skrev:
Men att tro att man inte får vara hur abstrakt eller konkret som man vill, är att begränsa sitt tänkande och det är ALDRIG bra när man pysslar med konst.

Klicka för att se resterande...

Håller med om detta. Det finns egentligen inget som säger att det ena är bättre än det andra. Görs det bra och på ett sätt som engagerar hjärnan, oavsett hur tydligt budskapet är, så är det positivt. Åsikterna om vad som är bra är nog minst sagt delade. Bilder behöver inte vara dåliga för att budskapet är tydligt, lika lite som de behöver vara dåliga för att budskapet är abstarkt eller mera svårtolkat.

Janet Malcolm skriver att "Photographers need to be protected not against critics' words, but against photography's plenitude. If a photographer's achievement is not to be buried under an avalanche of images, his offerings to the world must be drastically pruned. As candidates for Good pictures are extracted from contact sheets, so a photographer's extraordinary work needs to be culled from his merely good work."

Det är där tolkningen kommer in, om man tar fotografens perspektiv. För betraktaren är tolkningen inget annat än livlusten. Tolkningslös konst är livlös konst.

Men all konst kan tolkas, om det inte kan tolkas är det inte konst. Men betyder det då inte att allting är konst, precis, allting kan tolkas därför kan man göra konst av allt. T o m bilder på barn...

Konst handlar väl mer praktiskt om att det skall vara någonting som är "placerat", dvs det skall finnas på en förvisad plats.

Så om jag har en utställning på Lunds Konsthall med så kallade "familjebilder", då hade det varit konst. För människor hade ju aldrig trott på att det bara var lite semesterbilder som visades upp.

Eller nått i den stilen... =)

Människan har i århundraden beundrat bilder som inte förseställer annat än kludd. De hittar på egna tolkningar som att "den röda pricken symboliserar säkerligen det tunga motståndet i vardagen blabla". All konst kan tolkas, och den stora massan tolkar mer än gärna för de känner sig kultiverade och intelligenta.

Kan inte en bild tolkas för mig, då är det en bild som bara föreställer något, ex, en insmord bar mansöverkropp, eller en bikinibabe på stranden. Ändå anses dessa bilder ofta som bra för de spelar på det människor verkligen tycks tänka på mest, nämligen sex. Till och med i den röda pricken på tavlan kanske någon ser en bröstvårta?

För mig är inte konst bra för att den kan tolkas, för mig är konst bra om den väcker ett inresse hos mig eller inspirerar. Inte behöver man förstå varför konstnären snörde in en flaska i örat på sin modell. Men visst är symbolik rolig? Kankse vi gillar att försöka tolka bilder för att vi så tvunget måste se en djupare mening i allt, fast det eg inte var så längesedan vi hade päls och gick på alla fyra och det märks att inte är det mycket som skett i evolutionen.

Bra fråga.....

Vad är motivet?!.... Det är egentligen frågan jag brukar tänka. Motivet (läs: bilden) jag ser eller motivet till att bilden togs. Jag börjar nog bli gammal när jag snart bara ser min omvärld i gråskalor och inte längre svart och vitt som i ungdomen. Jag tycker inte längre att det finns några dåliga bilder. Det finns dock bilder och bildspråk som inte faller mig i smaken med det är en helt annan sak. Naivism har sin plats, bilder på barnkalas tagna med Kodak Instamatic X-77 vilken hade den egenheten att den var oskarp från 1cm till hyperfocal... Icke desto mindre kan en bild tagen med den vara en typisk bild för sin tid och därmed ha ett berättigande i ett sammanhan. Bilden är svaret, ställ rätt fråga.

Ett bra ämne tycker jag, tack !!

Mening?

Intressant det som EM säger om att vi tvunget måste söka en mening. Finns det en mening att uttolka?

Jag tror inte att det finns en mening, innebörd eller ett innehåll att uttolka. Jag tror det är vi som skapar det, för att vi vill ha det och inte för att det finns något där. En bild där det inte finns någon mening eller något innehåll att uttolka är både meningslös och innehållslös, tråkig.

Men ibland kan ju konstnären ha en mening, ett budskap och måste då vara tydligare när han/hon förmedlar detta.

Själv är jag inte orolig att någon ska feltolka mina bilder... jag tycker att det är intressant att höra vad folk tror ligger bakom en bild. De kommer ändå aldrig att kunna tolka den rätt dvs känna de känslor som jag hade när jag tog bilden.

Var häromdagen och såg Jim Dine på Hasselblad Center här i Göteborg. Han anses ju som en av de största av många. Många av hans bilder handlar om hans barndom och hans drömtydningar om detta. Ett exempel är att han fotar verkyg. Om inte jag hade fått en guidad visning hade jag aldrig fattat att verkytgen står för trygghet för hans morfar var järnhandlare. Bilden var ganska tråkig fram tills jag fick veta det. Eller är den fortfarande ganska tråkig, fast nu vet jag varför? Och är egentligen en gammal mans drömtydningar så intressanta? Eller ska man helt enkelt bara se dem som vackra bilder?

Jag funderar fortfarande...

Om man ska gå efter min ordbok (vilket det inte finns något som säger att man ska) är konst när det gäller fotografi helt enkelt en produkt av estetisk verksamhet.

Argumentet i denna diskussion är minst sagt flummiga, vilket tycks vara ett plus inom vissa kretsar. Det är som om de blandat ihop konst och konstig, vilket så vitt jag vet är två helt skilda begrepp (eller var iallafall).

Jag tror att vilka bilder vi gillar helt enkelt har att göra med vem vi är. Vad vi har för utgångspunkt när vi betraktar en bild. En av mina familjebilder som andra tycker är dålig kan jag ju fortfarande tycka är bra på grund av min utgångspunkt. Är den då dålig eller bra? Har jag eller de som tycker den är dålig rätt? Min poäng är väl att jag inte tycker det finns ett generellt gångbart svar på vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel.

Jaha det här är väl typ mina flummiga åsikter då

Tolkningen drar nog igång oavsett vilken bild man betraktar. Är det ett ansikte, ett moln eller... Enda sättet att säkert undvika tolkning är att inte betrakta n bild. Konsten kan vara gränsöverskridande och trigga reflektion, öppna upp nya perspektiv mm, ingen lätt fråga, ett par A4-sidor skulle nog ett utförligt svar kräva

Som några redan varit inne på så handlar det förmodligen om vår hjärnas ständiga strävan efter att sortera, konkretisera och strukturera det vi ser. När vi tittar på en bild söker vi omedvetet genast efter sammanhang och strukturer för att finna förståelse.

En bild som är så abstrakt att den inte kan tolkas borde därför rimligen bli helt ointressant.

/Joakim

Håller helt med Joakim. Det var välformulerat.

Vad i en bild ökar tolkningsfriheten? En långtidsexponering mot solen (ett fullständigt exp. neg.) känns innehållslös för mig. Att ett budskap är otydligt uttryckt gör inte att innehållet ökar, snarare tvärt om. Principiellt har vi alltid frihet att tolka in vad vi vill. En bild kan betyda olika saker för olika personer och allt det där. Men tycks inte, trots allt, vissa bilder betyda mer, även oberoende av vem man frågar? Kan vissa bilder innehålla en grund ur vilken fler och mer budskap kan uttolkas?

Ett tydligt formulerat budskap som kan tolkas på flera olika sätt och där jag kan uttolka mycket betydelse kanske pekar på något mer grundläggande eller djupare?

...världen en illusion.. ..smärtan i konflikten.. flum ...kontrasten som gör värdet... flum flum

Jag håller på att läsa en bok jag köpt i en pockethandel på göteborgs tågcentral. Den handlade om vem man var och om basbehov. Ska försöka unvika att bli allt för flummig men vet inte om jag klarar av det.

Man har 16 basbehov. De varierar i styrka från person till person. Vi kan ta idealism som ett exempel. Det är väl rätt tydligt att vi har olika behov av det. Är nog inte svårt att tänka sig att två personer med totalt olika behov av idealism upplever en bild om krig helt olika t.ex.

Sedan kommer såklart inlärda saker ovanpå det hela som avgör vad vi gör för att uppnå våra basbehov.

Jag tycker det är rätt intressant det där med hur våra grundläggande behov påverkar så mycket av vad vi gör. Vi har en tendens till att glömma att vi faktiskt är djur när allt kommer omkring.

Mona Lisa, som förmodligen är världens mest kända och uppskattade konstverk är praktiskt taget omöjligt att tolka. Man kan se hur det var revolutionerande rent tekniskt. Men sen då? Det finns många teorier kring mona lisa, men inget som går att bekräfta.
vi kan inte göra en omedelbar tolkning. Det vi kan se är att det är ett porträtt av en kvinna.

Vissa verkar tro att konst måste ha en större mening eller betydelse.
men så behöver det ju inte alls vara. Konst för konstens skull, vars uppdrag är att ge oss en estetisk kick, är knappast i något större behov av en konstnärlig tolkning. Syftet med en stor del av modernismens konst var ju att framhäva det estetiska och radera all sorts kontext.

Men tycks inte, trots allt, vissa bilder betyda mer, även oberoende av vem man frågar?

Klicka för att se resterande...

Visst är det så. Och personligen tror jag det beror på det som Peter är inne på, att vi i grunden är djur.

Det innebär rent konkret att vi har vissa "inbyggda" system som vi använder när vi tolkar vår omgivning. System som alla människor har oavsett var vi kommer ifrån (att rött höjer pulsen och indikerar fara, att en blottad hals betyder underkastelse, och så vidare).

Därför är det väl inte helt omöjligt att vissa motiv, färger och kompositioner har en större genomslagskraft just därför de talar till dessa inbyggda system som vi alla har. De talar på sätt och vis till det mest primitiva i oss, våra instinkter rent av.

Men självklart spelar kulturella och personliga preferencer också in, frågan är bara hur mycket?

Kanske skulle man rent av testa att ta bilder där man inriktar sig på dessa primitiva reaktioner. Vem vet, det skulle kanske få en enorm genomslagskraft.

/Joakim

Datura skrev:
Vissa verkar tro att konst måste ha en större mening eller betydelse.

Klicka för att se resterande...

Mona Lisa är varken omöjlig eller svår att tolka . Att det är svårt att avgöra om tolkningen är rätt är en annan sak. Om en bild eller vilken konstform som helst förmedlar en känsla har den en betydelse och mening för mig. Om den lämnar mig helt oberörd har den det inte. Mona Lisa är inte känd för att lämna oberörd.

Jag uppfattade det som det var underförstått att det var en korrekt tolkning som menades?

PeterLj2 skrev:
Jag uppfattade det som det var underförstått att det var en korrekt tolkning som menades?

Klicka för att se resterande...

Och hur vet du om en tolkning är korrekt?