En undran som kommit upp vid fotografering vid tex. en brand eller olycka.
Förutsättnig är att jag följer de foto etiska reglerna. (Vad de nu är?)

Kan tex. en brandförman ifrågasätta om jag ska stå och fota en brand eller trafikolycka, och köra mig där ifrån?

Vad har han för rättigheter att inte tillåta mig?
Avspärrningar respekteras självklart.

Samma kan gälla poliser, dom tycker inte att det borde vara intressant att fota vissa händelser, och att jag borde låta bli.

Har råkat ut för det ett par gånger, och uppfattat det som fördommar mot pressen, och man drar alla över en kam.

Jobbar som frilans och har inte samma möjlighet att bolla över frågan till kolegor.

Vet du vad etik är . . .

När jag läser din fråga kan jag inte låta bli att bli riktigt förbannad. Vad vill du egentligen? Gotta dig åt andras olycka eller vad? Finns det verkligen något nyhetsvärde i det du gör? På vilket sätt menar du att just DU har för rättigheter att kränka andra människor när de är som mest sårbara. Är du född utan empati eller vad? Om polis eller annan typ av utryckningspersonal ber dig gå ifrån och sluta fotografera, så GÖR det då.

Jag råkade ut för en mycket otrevlig händelse för två år sedan. Det var just en "frilansare" som du, tyckte sig ha all rätt att KRÄNKA andra människor. Jag kom först till en älgolycka, där en tvåbarnsmor krockat med en älg. I bilen satt en svårt chockad kvinna med käken avsparkad samt två fullkomligt vettskrämda barn. Hela bilen var totalt indränkt av blod och djurdelar. När jag satt och försökte lugna barnen och kvinnan, så hoppar en frilansfotograf fram och skulle dokumentera olyckan. Han hade inte den minsta tanke på att hjälpa till utan var helt upptagen av sitt livs scoop. När jag bad honom sluta fota och dra och helvete. Blev han upprörd och påtalade att han hade all rätt i värden att fota och det kunde jag inte göra något åt. Hade jag inte varit fullt upptagen med att ta hand om skadade människor så hade jag KROSSAT huvudet på honom med kameran.

Har du någonsin funderat över vad du tillfogar för skada?

Vadå fördomar, bara dina frågor bekräftar ju dem.

/Pingo

Jag håller med. Säger räddningspersonal eller polis åt en att göra något vid en olycksplats är det för mig självklart att man lyder deras instruktioner. Hur man än kan tycka annat förstår jag faktiskt inte.

Sen så har du kanske laglig rätt att fota vad du vill så länge du inte står ivägen, men det är en hel del som är lagligt som är etiskt förkastligt.

Re: Vet du vad etik är . . .

Pingo skrev:
Hade jag inte varit fullt upptagen med att ta hand om skadade människor så hade jag KROSSAT huvudet på honom med kameran.

Klicka för att se resterande...

...och det skulle göra dig till en bättre människa?

...men visst förstår jag din reaktion.

Det största problemet är inte att såna fotografer finns, utan att det finns en marknad för deras bilder. Alltså att helt vanliga människor köper dessa tidningar.

Kommer ihåg när det var ett sånt gnäll över paparazzis när Diana dog. Det gnälls med rätta, jag äcklas oxå av dem.
Men ändå säljer sånt.
Mysko, eller...?

Seglare skrev:
Samma kan gälla poliser, dom tycker inte att det borde vara intressant att fota vissa händelser, och att jag borde låta bli.

Klicka för att se resterande...

Nu vet jag ju inte vilka händelser du syftar till. Men i princip kan de väl inte hindra dig, om du inte utgör fara för dig själv eller andra, eller hindrar polisen i deras arbete.

Sådana här diskussioner dyker upp titt som tätt och varje gång så är det fotografen som inte har någon etik, moral eller empati.

Jag känner ett par sådana respektlösa, omoraliska, empatilösa odjur som har som enda livsuppgift att gotta sig i andras elände. *ironi*
Det skall också tilläggas att de tjänar rätt bra på sina bilder.

På frågan varför de gör detta så blir svaret: jag måste leva, det är ett jobb som vilket annat jobb som helst.

Vem föder då dessa fotografer? Jo det är alla dessa respektlösa, omoraliska, empatilösa läsare som gillar att gotta sig i andras... Hoppsan, det kändes som att jag upprepade mig!

Om det inte hade funnits någon marknad för dessa bilder så hade heller inte dessa fotografer funnits.

Statistiskt sett så säljer alla tidningar som mest när de har löpsedlar där orden död, olycka, sex och extra finns med.

Och då köper man tidningar som aldrig förr; så man själv kan frossa över andras olycka.

Det är inte brevbäraren man skall klaga på när man får räkningar med posten.
Atackera källan istället.

Rent rättsligt så är det ju så att alla medborgare är skyldiga att följa polismans uppmaning såvida det inte strider mot lagen. Det är inte mot lagen att be någon sluta fotografera, om han däremot bad dig att fotografera ett skyddsobjekt så skulle det vara olagligt och du behöver då inte följa uppmaningen.

Utöver detta så är det räddningsledaren som har det högsta befälet på en olycksplats. Rent teoretiskt kan han domdera över polismännen. Praktiskt så inser naturligtvis räddningsledaren att polisen sköter sitt jobb bäst själv utan att han lägger sig i. En intressant sak är att räddningsledaren faktiskt bestämmer över envar som råkar befinna sig i närheten. Tror det faller in under pliktskyldigheten som alla svenska medborgare har. Det innebär att han, rent teoretiskt kan beordra dig att göra något annat, som han bedömmer som viktigare, än att fotografera. Rent praktiskt så jag har jag aldrig varit med om att det hänt. Men jag har talats om fall där bönder t ex fått ställa upp med traktorer och annat. Det brukar bli lite spörsmål om ersättningar och annat efteråt så det är nog därför som det används i begränsad form.

Jag har fotograferat några olycker själv och mina erfarenheter är att polisen är mycket tillmötesgående. Jag visar dom och de drabbade respekt och jag får respekt tillbaks. När det är en olycka så behöver man ju inte rusa fram och fyra av tre rullar det första man gör utan man kan hålla sig lite vid sidan av tills räddningspersonal fått bort de skadade. Detta är i synnerhet viktigt när det är mörkt och man är tvungen att använda blixt. Blixten bländar räddningspersonalen väldigt mycket och sabbar dessutom det eventuella mörkerseende de har.

Är man på olycksplatsen innan räddningspersonal är min åsikt att man gör vad man kan för att hjälpa de skadade. Jag vill ju kunna titta mig själv i spegeln med hedern i behåll. Det finns mig veterligen inga svenska tidningar som är intresserade av bilder på skadade om det inte är en väldigt speciell tragedi. Estonia är det enda nationella händelse som jag kommer på just nu och det säger ju en del om digniteten som krävs för att det ska vara intressant.

Mitt råd är att skapa en dialog med polis och räddningspersonal på plats utan att störa. Jag har frågat vad som har hänt och om man vet orsaken. Hur många och hur allvarligt skadade det finns. Sedan brukar jag faktiskt fråga om det är okej att ta lite bilder, men det beror väl mest på att jag inte är beroende av inkomsten än så länge...

Mvh
Maverick

Jag vill minnas att jag såg en rekommendation om att dokumentera en olycksplats när jag läste till körkort.
Givetvis EFTER att man gjort vad som är möjligt av räddningsinsatser och assistans till skadade.

Detta för att bilderna kan vara till hjälp med att utreda hur en olycka gått till osv osv.

Men sådant här varierar på olika platser. Jag har blivit stoppad av polisman från att dokumentera on olycksplats i Sydafrika, när all form av ambulans- och räddningspersonal var på plats och jag bevisligen inte kunde göra någon annan nytta på olycksplatsen. Jag höll mig också givetvis ur vägen.
Men jag blev ombedd att inte fotografera, och då är det bara att lyda.
Jag har också fått skit efteråt av medresenärer för att jag ens försökte, men min tanke var ju att dokumentera olycksplatsen för ev. utredning.
Som alltid är det väldigt olika hur folk reagerar i krissituationer.

Svaret på frågan om vem som bestämmer vid en olycka MÅSTE väl ändå vara att:
det gör räddningspersonalen.

Något annat svar vore ju orimligt.

Pingo ansvarfull medmänniska?

jag tycker det var det rätta av dig att stanna och hjälpa familjen i deras elände.Ingen tvekan om det,men ditt hätska utalande om att krossa fotografens huvud med hans kamera....Men halåå?!Det kanske är långt mellan sådan tanke och handling hos dig,men inte tyder det på att du har respekt för andra människors liv och hälsa,eller?
Är det okey att misshandla annan person för att dom ej lyder dig?

Sedan detta med att lyda polis o räddningspersonal?Javisst,om fotografen kan vara till hjälp så är det väl sjävklar att man ställer upp,eller om de behöver mera svängutrymme attt arbeta så flyttar man sig.Men ska dom bedömma om det du fotograferar har nyhetsvärde eller ej?
Hur kan dom veta vad det är du har i linsen?
Eller du Pingo eller Stegge?
Det kan ju finnas flera aspekter i en bild än bara skildra människors lidande.Har man empati och respekt för sina medmänniskor så kan man ju faktiskt skildra en olycksplats utan att gotta sig i blod o kroppsdelar,,,eller?

Fråga till Maverick-

Du menar att man ska sluta foto på uppmaning av Polis?Om det ej är så att hans uppmaning bryter mot lagen?
Jag förstår inte,så om jag ser Poliser som utför sitt arbete ,tex vid ett inbrott,så får jag ej fota dom om dom säger till mig?

Om dom uppmanar mig att ej fota för att dom precis gett den där EU-demostranten ett par extra smällar med batongen när denne låg ned på marken då?

Ska jag fortfarande sluta foto om dom säger åt mig då? Kanske för min egen hälsas skull, men moraliskt/etiskt eller enligt lagen?

Till pyro:

Jag trodde att min ironi skulle gå fram vad beträffar de utvalda orden om fotograferna.

Jag menar att precis som polis, brandmän och ambulanspersonal så har även en fotograf sitt arbete att sköta.
Med detta menas att även om någon tycker att man borde sluta fotografera så skall man göra det som man själv tycker är rimligt - utan att hindra deras arbete eller utsätta sig själv för fara. Om man sedan tycker att bilder på lemlästade kroppar som tas ut från en bil har nyhetsvärde får man väl fortsätta ta bilder.
Det är upp till var och en var moral och etik sätter in spärrar.

Intressant diskussion, men jag uppmanar alla att i allra största mån INTE ANVÄNDA IRONI i inlägg. Ironi fungerar inte i elektroniska debattforum och det blir nästan alltid fel.

Svara inte på detta inlägg, för då vrider vi tråden i fel riktning.

Vänligen
David

Till pyro:

Var och en följer väl sitt eget huvud antar jag och jag har ganska klart för mig hur jag skulle agera i de exempel du nämner.

Faktum kvarstår att du enligt lag har skyldighet att följa polismans uppmaning. Hur skulle det annars se ut om folk började göra egna bedömningar huruvida de behöver lyda polisen eller inte. Detta gäller ju inte bara fotografering.

Vid ett inbrott skulle jag defenitivt sluta fotografera och fråga varför. Då kommer man kanske fram till vad den egentliga orsaken till att de inte vill att man ska fotografera. Kanske för att poliser inte gärna är med på bild då det finns en ganska tydlig hotbild mot dem och deras familjer. Då kan problemet lösas genom att man tar bilder där poliser inte går att identifiera. Det finns säkert fler orsaker till varför de inte vill att man ska fotografera. Min erfarenhet är att de inte lägger sig i huruvida det har ett nyhetsvärde eller inte, utan att det är andra mer praktiska orsaker.

Fotograferar du poliser som pucklar på demonstranter lite mer än vad de borde så kan jag fortfarande förstå att de inte vill vara med på bild. Dels för den ovan nämda orsaken men naturligtvis för att de kanske begår något brottsligt. Jag skulle antagligen fortsätta att fotografera. Jag tror inte att jag skulle bli dömd för att inte följt polismans uppmaning i det läget.

Däremot tror jag att jag som fotograf ska ta det lite försiktigt med mina slutsater kring de bilder jag tar. Det är svårt att se vad som är konsekvens av vad och det är lätt att dömma utifrån en bild.

Jag har en tendens att följa mina moraliska och etiska övertygelser snarare än lagen. Tur är väl att de inte skiljer så mycket i normala fall.

Mvh
Maverick

bra ,eftertänksamt svar Maverick,obs ej ironisk ;-)

Du har helt rätt,med etik o moral så följar men oftast lagens ramar.

Men det du skrev om att citat"Däremot tror jag att jag som fotograf ska ta det lite försiktigt med mina slutsater kring de bilder jag tar. Det är svårt att se vad som är konsekvens av vad och det är lätt att dömma utifrån en bild " om man ska följa det resonemanget så är det väl bättre att ta en bild för mycket än för lite vid tex brottsplats,olycka osv? Om man vid en analys eller rekonstruktion av händelsen har fler bilder att göra en helhetsbild av händelsförloppet så kan ju vissa beteenden förklaras,men för den skull kanske ej ursäktas.
om vi tex tar stackars misshandlade demonstranten och den elake polisen som ett hypotetiskt exempel.Demonstranten hade kanske sekunderna innan kastat en brandbomb som antänt 2 av polisens kollegor/vänner med livshotande brännskador.Då hade händelseförloppet blivit mer förståeligt,men ej rättfärdigat.

Så min teori,hellre en bild för mycket än en för lite.Men håll respekten för andras människovärde.
Det är ju vid en senare publicering som man kan avgöra om bilderna använts på ett etiskt/moraliskt korrekt sätt.
mvh Tobbe

Ma bör kanske tänka på att det faktiskt inte åligger frilansare att dokumentera en olycka t ex för att det ska gå att reda ut vad som hänt och konsekvenser av det. Polisen har egna fotografer till det. Vår(säger jag som bara lyckats sälja en bild för länge sedan) uppgift är dels att rapportera nyheten vidare till samhället om det finns ett intresse. Där tycker jag att det är ganska enkelt att dra gränser för vad som är lämpligt att fotografera.

Svårare är det när det gäller dokumentär fotografi i den form som t ex kravallerna i Göteborg innebar. Där vi har uppgiften att granska och observera en eller flera sidor av problematiken. Vi ska t ex granska såväl polis som demonstranter. Vid en olycka är vi sällan där för att granska att polis och räddningspersonal sköter sitt jobb.

När man vill visa på olika problem i samhället är det betydligt svårare att fotografera utan att kränka människor. Fotografier av förorter t ex används ofta för att symbolisera någon slags lägre social klass i samhället. Det skulle jag tycka vara oerhört kränkande oavsett om det var mitt bostadsområde som avbildades eller inte och oavsett om jag var med på bild eller inte. På så vis kan jag kränka flera tusen människor utan att ens ha tagit ett fotografi på dem.

Mvh
Maverick

Maverick har rätt angående pliktskyldigheten.
Vid en olycka eller brand etc, så är det räddningsledare/brandchef/polis som bestämmer. Han/hon kan beordra varje pliktskyldig svensk att hjälpa till - om det nu är genom att hålla sej undan för räddningspersonal eller genom att faktiskt t.ex. hjälpa till att släcka eld, avgör räddningsledaren.

Alla svenskar mellan 16 och 64 är pliktskyldiga - ja, jag har för mej att det faktiskt gäller från 16 års ålder.

Om man kommer först till en olycksplats
och inte hjälper till, utan plåtar i stället... kan det falla under lagen om smitning?

Men det ovannämnda är ju extremfall.
Säg att du kommer till platsen efter polis/brandkår, och inte är i vägen på något sätt, eller kan vara till hjälp. Då är väl frågan om någon har rätt att hindra dej att plåta. Då är det som sagt en fråga om vad som är etiskt och moraliskt.

Att fotografera en annan människa i syfte att få ut något av det - det må vara en kreativ kick, rättvisa, berömmelse, pengar - är alltid en fråga om utnyttjande, är det inte det? I vissa situationer är utnyttjandet och beroendet ömsesidigt - genom överenskommelse på ett eller annat sätt (modellfoto, porträttfoto, plåta kompisar, få en godkännande nick av personen på stan osv). Finns ingen överenskommelse är man redan där ute på hal is, etiskt sett.

Det som gör en olyckssituation så laddad att plåta, är att där är människor i underläge redan innan fotografen tagit upp kameran, och har inte själva någon möjlighet att säga ifrån. Att dra fördel av detta är nästan som att sparka på en som ligger - något vi har lärt oss är moraliskt förkastligt.

Det måste finnas mycket starka skäl för att övervinna de etiska invändningar vi har mot att utnyttja någon som redan är i underläge, i nöd.
-Finns det ett så stort allmänintresse att det berättigar till att du TAR bilderna? -Kommer dina bilder att medföra "gott" så att det uppväger utnyttjandet? Gränserna tänjs ständigt - det som är acceptabelt i bildväg och närgångenhet idag var otänkbart för något tiotal år sedan.


En av medias uppgifter är att kritiskt granska, och det gäller även att granska statsmakten - i en situation där statsmakten eller dess representanter missbrukar sin makt är det nödvändigt att visa upp detta. Men vem grankar media, så inte de missbrukar den makt de faktiskt också har?

Var för ett år sedan med vid en svår olycka då en nära vän och kolega omkom i en sprängningsolycka. Vi hann knapt reagera förrän press/tv var där. Tack vare ett bastant ingripande från en av oss försvann dom därifrån.
Kan nämna att polis redan var på plats.
Att som i detta fall fota/filma resterna av en död ung människa kan alldrig försvaras som "nyheter", det är ren gammentalitet.
För mig är denna händelse något som berör bara dom närmaste. Att påstå att man fotar för att dokumentera är skitprat,polisen har egna kameror.
Med detta vill jag säga, tänk efter lite innan ni rusar fram med kameran.

loos skrev:
Med detta vill jag säga, tänk efter lite innan ni rusar fram med kameran.

Klicka för att se resterande...

Du har givetvis helt rätt.
Men när du skriver sprängning börjar jag undra lite. Nu vet jag inget om det du var med om, men om något har sprängts och det fanns en risk att andra skadades har själva händelsen i sig ett allmänintresse. Och då är det mediernas plikt och skyldighet att skriva om det.
Däremot vilka bilder som tas och publiceras ska givetvis övervägas ordentligt.

Det hela är mycket enkelt, polis kan inte förbjuda någon att fotografera någonting utom militära skyddsobjekt med fotoförbud.

Däremot kan de naturligtvis beordra dig att flytta på dig så du inte hamnar i eller orsakar fara.

Ofta, tror jag, så upplever de drabbade de som hänt som något personligt och som ingen annan har med att göra. Det är också ganska naturligt att reagera på det viset när man befinner sig chock eller när man vet med sig att man förlorat någon som stod en nära.

Dock kan en händelse vara viktig i ett större sammanhang. Där jag bor, som är en bit utanför en mindre stad så är det ett vägavsnitt som har, enligt mig, en hög olycksstatistik. I en av korsningarna på detta vägavsnitt skedde tre(tror jag det var) olycker inom loppet av några veckor. För var och en av de inblandade var detta något personligt och uppskattade säkert inte till fullo att jag var där och fotograferade. Men satt i ett sammanhang så vill jag visa att vägen är direkt farlig. Därför är det viktigt att visa även mindre händelser. Något har också hänt även om jag inte tror på idéen. Kommunen har nämligen planterat träd mellan körbanorna hela vägen fram till en rondell med motiveringen att om det är dålig sikt så sänker folk farten. Detta ska jämföras med att villaägare i tätort inte får ha hur hög häck de vill pga sikten.

Jag kommer att fortsätta fotografera det som händer på detta vägavsnitt när jag får tillfälle. För personligen tycker jag det är fel av kommunen att exprimentera på detta vis. Såvitt jag vet har de nämligen inte kunnat stödja sina idéer med någon forskning i ämnet utan det är någon stjärna på tekniska kontoret antar jag som kommit på denna idé.

Det finns fler sådana här exempel där rapporteringen av olycker är viktiga. Sist jag hörde något om de sänkta hastigheterna på vägar så var det att det gott för kort tid för att det skulle vara statistiskt fastställt. Detta eftersom ingen märkbar skillnad var uppnådd. Det går säkert att hitta artikeln på Aftonbladet.se eller så.

Avslutningsvis, att fotografera en olycksplats kan göras utan att drabbade syns. De allvarliga olycker jag fotograferat så har jag enbart fotograferat de inblandade bilarna, något annat behöver inte fotgraferas. Utom möjligen bilder som visar på den dåliga sikten och andra bilder som visar på orsaken till olyckan.

Mvh
Maverick