Såg ett TV-program om en magiker, som jag nu glömt namnet på. Men han var fascinerande.Runt om i USA och även på andra platser i världen dök han upp och trollade för folk på gatan. Hans enda rekvisita var en kortlek, papper och penna.En sann gatumagiker i motsats till de stora showerna i Las Vegas där magikerna trollar bort långtradare och kvinnor i bikini, ackompanjerade av fyrverkerier och Metalmusic.

Men var finns gatufotograferna? Här på fotosidan finns en del goda exempel (Calle Slättengrens Parisbilder, Tokyobilder av Jonas Borg, några fina bilder från Barcelona etc.) Men de är ganska få. Och var finns bilderna från folklivet i Kalmar, Luleå eller Borås en lördagseftermiddag?

Fler sådana "samtida" skildringar av gatuliv och människor vore intressant att få se. Se bara på Ulf Sjögrens Hagabilder. Vilket värde de har idag!

På något sätt tror jag vi drar oss lite för att fotografera människor på "hemmaplan".Är vi i London, New York eller Rom tror jag det är lättare att dokumentera gatuliv och människor.

Egentligen borde det kanske vara tvärtom. Miljöerna vi rör oss i dagligen, möten på gator och torg är minst lika intressanta.

Jag tror det är en fördel om man är delaktig på något sätt i miljöerna man fotograferar. En fotograf bör inte tränga sig på utan kanske mer stillsamt observera. Terje Hellesö är en god förebild när det gäller naturfotografi.

Problemet kan vara att vi inte vill att moster Agda i Sundsvall ovetandes ska hamna på bild och ve och fasa kanske på fotosidan på Internet.

Jag tror det vore synd om vi blir alltför rädda för att dokumentera.Självfallet ska man inte ta bilder på sådant sätt att de kan upplevas som kränkande. Men gränserna kan vara svåra ibland.

För att riktigt ställa det på sin spets:

Calle Slättengrens bild av en man med hund på en Parisgata. Mannen tänder en cigarett(underbar bild). Ponera nu att mannen är döende i lungcancer. Han och hans anhöriga får se bilden på Internet och tycker den är synnerligen okänslig och kränkande.Hur ska man reagera på det?

Ja, det vore intressant att höra andras synpunkter på detta tema.

Hälsningar
Ulf

Intressant ämne du tar upp. En del av svaren på frånvaron av dessa bilder tar du själv upp och jag kan bara hålla med.

Jag tror också svaret står att finna i att vi svenskar är ett naturälskande folk. När vi är lediga hänger vi kameran om halsen och söker vi oss bort från staden.

Svaret på frågan "Var är gatufotograferna?" tycks bli: Inte här på detta forum i alla fall. Men så bra! De är ute och fotograferar.

Bra inlägg. Att plåta är att se. I min hemstad är det ganska svårt att hitta motiv av värde tycker jag. På resor är allt nytt och man hittar motiv överallt.
Det är svårt - men stort att ta riktigt bra gatubilder i sin egen hemstad tycker jag, och det är ett intressant ämne.

Linmajon skrev:
Bra inlägg. Att plåta är att se. I min hemstad är det ganska svårt att hitta motiv av värde tycker jag. På resor är allt nytt och man hittar motiv överallt.
Det är svårt - men stort att ta riktigt bra gatubilder i sin egen hemstad tycker jag, och det är ett intressant ämne.

Klicka för att se resterande...

Mycket bra inlägg. Jag tycker också det är svårt att se motiv i sin hemstad (Stockholm i mitt fall).

Miljöerna vi rör oss varje dag är ju lika intressanta för en utomstående betraktare, problemet är att det är svårare att se det intressanta i platser och situationer man är bekant med, som är en del av ens vardag. Som Linmajon skriver är det ju mycket lättare i städer man aldrig eller sällan varit i tidigare.

Jag har som ambition att gå runt några dagar nu på försommaren och plåta vardagssituationer i Stockholm. Förhoppningsvis blir resultatet så pass bra att jag lägger upp det här.

Mitt största problem är att jag inte tycker om att "köra upp" kameran i ansiktet på folk. Samtidigt så är det just den typen av gatubilder som jag tycker brukar vara mest intressanta.
Man kanske har lättare att göra det om man inte är på hemmaplan.

Maxell skrev:
Mitt största problem är att jag inte tycker om att "köra upp" kameran i ansiktet på folk. Samtidigt så är det just den typen av gatubilder som jag tycker brukar vara mest intressanta.
Man kanske har lättare att göra det om man inte är på hemmaplan.

Klicka för att se resterande...

Absolut, man känner sig mera anonym i andra städer än sin hemstad, även om det bor en miljon människor i den...

jag håller med om att det faktiskt går bättre att ta gatubilder utanför sin hemmaplan, eller också är det bara inbillning.
Nåja har lagt upp en nytagen bild nu.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=30707

Huvuddelen av mitt fotograferande är gatu/flanörfotografi. Idag tog jag några bilder på väg till jobbet. Hade med kameran på lunchen, men hittade inget. Och sedan gick det två rullar på vägen hem.

När jag kollar mina egna bilder på fotosidan ligger inte så många sådana bilder uppe, men jag ska bättre mig. Anledningen till att jag inte visar så mycket gatu/stadslivsbilder är att den genren känner jag mig rätt säker på, men inom porträttfotografering utvecklas jag mer just nu.

Att det skulle vara lättare att hitta bilder på andra ställen än hemma håller jag inte med om. Det är dock mycket svårare att fotografera hemmavid på grund av hemmablindheten, Kvalitén blir å andra sidan bättre hemma eftersom man kan tajma tid och plats och har den unika lokalkännedommen. Dessutom är det kanske lättare att få folks förtroende än som turist.

Själv utvecklades jag mycket genom att under en längre period aldrig fotografera längre bort än 1 kilometer från mitt hem. Många av dem bilderna tillhör mina bästa bilder.

La upp lite gatubilder ur arkivet. Håll tillgodo!

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=7395

Jag har några gatubilder i detta album, men inte från Stockholm, då...

Jag ogillar också att smyga runt i min lilla stad (Linköping) med fet kamerautrustning och plåta folk man inte känner. Särskilt inte mer än en gång. Lite nörd-varning är det ju också med alla prylar, plus att man känner igen många ansikten. Därför blir det inte så kul som det borde vara.
Strax åker jag själv till New York (första gången) för att fota och att köpa fotoprylar. Min ambition är (som alltid) att komma hem med minst EN bra bild.
Har någon något bra gatu-foto tips att dela med sig av? Utrustning? Brännvidder? Väskor etc.?

Jag ogillar också att spring runt på stan med min stora kamera med blixt och stor glugg påmonterat. Människor får en känsla om vad som är på gång och blir onaturliga.

Därför använder jag en nikon FM med med 28,35 eller 50 glugg. Har en jacka med stora fickor, (på sommaren en diskret handväska som inte visar att den hyser en kamera) där kameran ligger. Sedan smyger jag mig på objektet likt en ninja, för att sedan anfalla. Sedan tackar jag för bilden och går glatt vidare.

Utrustning för gatufotografi:

Två kamerahus (ju mindre och diskretare desto bättre), 35 (28) mm på det ena kort tele på det andra (85, 90, 100, 105 mm), samma film i båda kamerorna. Jag har kameran med vidvinkel runt halsen, den andra över axeln. Med denna kombination har jag tagit 90 % av mina gatubilder.

Zoomobjektiv då? De är mindre bra, risken finns alltid att man står kvar och zoomar i stället för att röra sig själv.

Inga stora väskor, inga färgglada kamerremmar, det gäller att inte se ut som en fotograf. Filmen får man ha i fickorna eller en liten midjeväska. Bra skor!

Mitt tidigare inlägg gällde att fotografera här i sverige, NY är en utmärkt stad att ta gatubilder i. Du kan gå runt med en stor skylt på magen där det står "I'm taking a picture of you right now" och ingen lyfter ett ögonbryn.

Monarken skrev:
Mitt tidigare inlägg gällde att fotografera här i sverige, NY är en utmärkt stad att ta gatubilder i. Du kan gå runt med en stor skylt på magen där det står "I'm taking a picture of you right now" och ingen lyfter ett ögonbryn.

Klicka för att se resterande...

Haha! Jättekul ide' faktiskt Jag kanske skulle göra en T-shirt med just den texten. Det är ju enkelt med en skrivare och strykjärns-papper.

Det viktigaste när man plåtar på gatan är hur man beter sig och inte vad man har för prylar. Det gäller att vara snabb, utstråla självsäkerhet och samtidigt vara ödmjuk och kunna bjuda på ett avväpnande leende.

Utrustningsmässigt är det oftast bäst att ha så diskreta kameror som möjligt. Man bör undvika att se ut som en pressfotograf. Jag plockar av motorerna på mina Eos 3r och har ingen kameraväska utan en vanlig ryggsäck.

Jag brukar hänga kamerorna på axeln så att de hänger bakom armarna. Det gör att jag kan gå in i en situation, bli accepterad att jag är där och först senare börja plåta. När jag tar fram kamerorna gör jag det lungt och ganska tydligt så att folk hinner protestera.

Ibland handlar det om blixtsnabba ögonblicksbilder och då är jag så snabb att jag fått min bild innan någon reagerat. Det gäller att kunna lära sig att se vad som kommer att hända.

min variant:

- liten kamera (helst tyst) med ett fast objektiv som man vet ungefär hur "brett" man får med.
- trådutlösare.
- jacka

Häng kameran på magen, led tråden under jackan ner till brallorna, greppa trådutlösaren i byxfickan (alt jackfickan) o se ut som en uttråkad turist

Här kom ju en hel drös med intressanta och användbara "paparazzi"-tips.

Samtidigt kan jag skönja en viss (kanske obefogad?) försiktighet och blyghet inför att dokumentera i sin egen miljö, eller hemstad. Det är lite synd, för sådana bilder är det ont om. Dessa fotografier är ju ofta mycket intressanta för alla andra som inte lever i den miljön.

Jag har ett litet eget projekt, men det är kanske inte så många människor med på mina bilder. Ännu så länge i alla fall. Den här diskussionen har i alla fall inspirerat mig lite.

Jag vet inte om det är ett krav att det ska finnas människor med för att det ska räknas som gatufotografering. Vad säger ni?

Mitt lilla projekt är att jag har en liten plats här i Linköping som jag av olika anledningar har kommit att fotografera ganska mycket. Jag har några av bilderna här på fotosidan, men helheten finns på min egen hemsidan:
http://www.linkoping.bonet.se/axell/bilder/drommar.htm