Har sett de båda filmerna om Cartier-Bresson och nu ikväll Letizia Battaglia, dokumentärfotografer med lite olika inriktning, men som båda gått till historien för sina fantastiska bilder. Vad som fascinerar mig med dessa båda är att de kunnat skapa bra bilder med mycket enkel utrustning. C-B använde nästan uteslutande en manuell småbildskamera med normaloptik och Battaglia använde också, som jag uppfattade det, i huvudsak en gammal sliten manuell kamera med en bucklig normaloptik utan motljusskydd. Men bilder kunde dom göra ändå.

Med tanke på den utrustning jag själv förfogar över och all teknik/utrustningsdiskussion i forumen så blir man lite fundersam över vad det egentligen är som gör att en bild blir bra och uppmärksammad. Man förundras över hur lite det egentligen behövs för att åstadkomma bra fotografi. Det viktigaste är nog trots allt det som finns bakom kameran.

Graal skrev:
.. och Battaglia använde också, som jag uppfattade det, i huvudsak en gammal sliten manuell kamera med en bucklig normaloptik utan motljusskydd. .

Klicka för att se resterande...

En PENTAX, tro't om du vill.
Gammal manuell sådan, jajjemän.

/Henri

Tror det är utmärkt att vi får lite distans till bildskapandet genom denna insyn i några framgångsrika fotografers gärningar som SVT satsat på. Helt klart ligger annars tyvärr ofta medel över mål i diskussioner i dessa sammanhang, i detta forum t ex. En stor övertro på medel framför mål känns det som ibland.

Känner som du, att dessa dokumentärer på SVT ger ett perspektiv till bildskapandet och dess möjligheter. En spinnoff är, i alla fall för mig, ett ökat intresse för målet med det hela. Vad man faktiskt kan förmedla genom att helt enkelt avbilda sin omgivning och dess detaljer, dess samband. Oavsett om det handlar om att peka på politiska sammanhang, sociala tillstånd, perceptiva upplevelser, ett mer retoriskt syfte, eller what ever, där finns massor av möjligheter.

Kunskap om vad som gjorts ger insikt om vad som kan göras.
Banalt men sant.

Du har nu insett skillnaden på två olika typer av fotografer!
Den ena, jagar och jagar nytt, kamerahus, optik, läser tester, som en fanatiker, men upptäcker att bilderna blir inte bättre för varje nytt köp, fortsätter igen, jagar nytt, det måste bli bättre, allt mindre tid till fotografering, att jaga prylar tar all tid, erfarenheten att arbeta med det inköpta blir mycket kort ......
Den andra, likt Cartier-Bresson, använder samma utrustning år efter år, bantad utrustning, blir mer och mer erfaren, har inte tid till att jaga nytt, så plötsligt kommer med denne fotografs tränade öga, bara bilder, som få kan upptäcka, ögat har registrerat, kameran var bara redskapet ......

En följdfråga till detta skulle då kunna vara: Blir vi bättre fotografer om vi t.ex införskaffar en gammal manuell Pentax K1000 med normal eller 35:a för 500 spänn och går ut och lär oss ta bilder istället för att älta och våndas över vilken vilka av de senaste optik/kamerateknikundren vi planerar att införskaffa? Jag tror faktiskt att många skulle utvecklas mera då. Har själv märkt att när jag har minimalt med utrustning med mig blir det faktiskt mera fotograferat och bilden kommer mera i centrum.

Graal skrev:
En följdfråga till detta skulle då kunna vara: Blir vi bättre fotografer om vi t.ex införskaffar en gammal manuell Pentax K1000 med normal eller 35:a för 500 spänn och går ut och lär oss ta bilder istället för att älta och våndas över vilken vilka av de senaste optik/kamerateknikundren vi planerar att införskaffa? Jag tror faktiskt att många skulle utvecklas mera då. Har själv märkt att när jag har minimalt med utrustning med mig blir det faktiskt mera fotograferat och bilden kommer mera i centrum.

Klicka för att se resterande...

Det är min filosofi, och jag känner att det ger mig mycket.
Jag använder mest min gamla analoga och manuella Pentax MX med en bra normaloptik, 50/1.4.
Då jag slipper konstant bekymra mig om utrustning och läsa tester hela dagarna kan jag istället tänka på bilderna.

Och samtidigt som det inte är gratis att ta bilder, med min begränsade budget, så anstränger jag mig för att få min hitratio så bra som möjligt så jag slipper "slösa film".
Det ligger eftertanke bakom varje ruta jag tar, och även det har gett mig mycket detta år som jag fotograferat seriösare.

Dessutom, så har hela min fotoutrustning hittils inte ens kostat mig 2000kr, och då har jag 2 hus och 7 gluggar. ;-)
Skärpan har ingen klagat på hittils, så det räcker helt fullgott för mig.

Men men, alla känner olika, to each their own.

/Henri

Ja, jag tror helt klart att bilden ibland skulle vinna på en större minimalism även inom de tekniska medlen, och inte bara inom formen i bilden.

När en dimension är utforskad eller begränsad (tekniken), går sökandet över i en annan dimension, t ex uttrycken, formen, målet.

Ja, jag märkte även att min lilla period som holga-fanatiker gav mig en liten knuff åt rätt riktning.

Då har man tagit bort ännu mer, du kan inte ens exponera som du vill, enda du har kvar är en "gut feeling" och en bildtanke.

Jag tror inte på all denhär automatiken folk har blivit så vana med, och snabbheten på allt.
Det finns gott om folk som vill skrota det gamla mörkrummet för att det tar för lång tid, däremot anser jag raka motsatsen, det är just därför man ska ha kvar det.

Det tar tid, det ger fotografen tid till eftertanke, och man sätter större tyngd på hantverkskänslan, inte ta bilder på måfå bara.

Fast allt detta är juh som bäst under den tiden man "formas" som fotograf, anser jag.
När du väl vet vad du vill så kan man börja ta nytta av teknikens under, för då kan du hantera den på bästa sätt.

Men nu är jag troligen en bakåtsträvare och jag förväntar mig x antal människor som inte håller med mig ett dugg. ;-)

/Henri

Jag håller med Dig, Nils!
Det viktigaste är egentligen inte verktyget, tillverkaren, utan hur Du lär Dig hantera verktyget!
Liten utrustning, blir ofta bekvämare att föra med sig.
Fotografering är frågan om träning, träning och åter träning, samtidigt att ha kul, självklart!
Min Pentax S3, inköpt 1962, med orig.optik Takumar, ger bilder som säkert inte ligger efter dagen vidunder digitala proffs systemkameror för en fantasi summa av 75000-100000!
Analogt håller fortfarande ställningarna, suverän upplösning, jämfört med digitalt!
Visst, det tar längre tid till färdig bild, framkallning och torkning.
Men sedan, då man ser resultatet, då .....ååååh!
Men priset för en färdig kopierad bild, från analogt eller digitalt media, är detsamma!
Filmens snara död är minst sagt mycket, mycket överdriven!
Jag fottar oxå digitalt, kul att kolla den tekniska utvecklingen, men resultatet med digitalt är inte lika förstklassigt, som med analogt, så är det bara.

Nu vill jag inte göra detta till en diskussion analogt vs. digitalt för jag tror att det vi diskuterar gäller även för digitala fotografer. ju mindre och enklare utrustning, desto mera kommer bilden i centrum. På vår semester till Bornholm för två år sedan hade jag en enkel digitalkompakt med manuell inställningsmöjlighet med mig. En del av bilderna hade jag sedan på en utställning som uppskattades mycket och jag fick några bilder sålda också. En yrkesfotograf förundrades t.ex. över att bilderna var tagna med en enkel digitalkompakt.

Jag säger bara 60-tal! På den tiden kunde de göra riktiga kameror. Jag tycker att det är skönt att fundera så mycket på finesser, för mina kameror har bara det absolut nödvändigaste. Däremot har jag problem med att hålla minimalism bland objektiven, jag vill ha alla brännvidder, och fasta ska det vara! =)

Sen säger jag som många andra, olika verktyg passar olika människor. Alla har inte tålamodet att använda en Canon Fx tex, där den inbyggda ljusmätaren sitter utanpå...

Varje gram av utrustning saktar ner fotografen. Kanske mer än vi anar.

Ta t ex alla dessa olika brännvidder som ska släpas runt. Helst med så mycket glas som möjligt. För att inte begränsa möjligheterna. Så ljusstarka och skarpa som möjligt.

Vilka bländare använde HCB? Hur många av hans bilder har ett kortare skärpedjup? Väldigt få.

Han valde att skapa en helhet i sina bilder där allt samverkar. Han valde perspektiv, utan att begränsa djupet. På något vis lyckades han hitta de utsnitt och perspektiv där han inte behövde begränsa skärpedjupet. Han trampade vidare med F8, F11 eller F16 eller vad han nu använde. Hans bilder bygger inte på teknisk fulländning. Han behövde inga L-objektiv med ljusstyrka 1.0

Självklart är det ibland välmotiverat med teknisk excellens. Men kanske mer sällan än vi ofta tror. Ofta går nog en målrelaterad motivation över i en mer medelrelaterad motivation när alla dessa tekniska möjligheter oupphörligen surrar kring oss.

Tror det är viktigt i denna tid av snabb teknikutveckling, att man är observant på sig själv, att man ser när de målrelaterade behoven börjar bli mer medelrelaterade, när möjligheterna blir målet. Att man ser varningstecknen. Och väljer mål istället för medel.

Bresson betonar i många olika sammanhang att formernas possition i förhållande till varandra inom formatet är det som till stor del avgör bildens slutliga utfall, bra eller mindre bra osv. Tekniken har en helt klart underordnad betydelse.

Det är helt klart så att många fotografer inte skulle klara sig utan en långt bredare utr,stn än Bresson. Många motiv kräver helt andra trix med heeelt andra pryla, så är det.

Trots det så är det ju möjligt att skapa med få prylar, helt klart. Saken är ju att mycket prylar med olika prestanda inte ger bättre bilder utan möjligheter för andra bilder. Det är där focus bör sättas!

Jag skulle omöjligt klara mig med Bresson,s Pentax+50mm även om bilderna inte blir sämre som bilder utan andra.


Mvh Niclas, som förespråkar ett minimum antal prylar utifrån ens konkreta behov och krav.

Självklart, min tanke är inte att i första hand, att framhäva analogt framför digitalt, utan att visa, att gammal beprövad teknik, med känsla hur "gamla bettan" skall hanteras brukar ge fina resultat!
Digitalt är den nya världen, många har på något sätt, puttat analogt åt sidan, när det idag faktiskt, med rimliga kostnader, analoga kameror i alla klasser är förvånansvärt billiga, ger betydligt bättre bilder med en analog kamera, de gamla fotograferna, likt Cartier-Bresson hade enbart analogt, därtill normaloptik, som många idag skrattar åt, zoomen har blivit en standard optik.

Javisst är mindre mer.
Det är ju så mycket bekvämare och roligare (?) att köpa ett till objektiv än att gå ut och fota med den gamla vanliga utrustningen. För det är väl inköp av tekniska prylar vi är intresserade av, inte att fotografera??
Jag tror stenhårt på ett fast objektiv och en kamera till det. Knalla runt och få lite (eller faktiskt mycket) känsla för brännvidden ifråga. Försök se nya vinklar och öppningar.
Varför är det egentligen så att man så lätt sneglar på tester och foruminlägg och till slut tror att man behöver ditten zoom och datten kamera?
Allting handlar ju egentligen om ens förmåga att se. Inget annat. Fånga ljuset i en burk!
Inte 200 mm istället för 35, inte örtån megapixels istället för 2, inte 6x6 istället för 135 osv.

Stabben skrev:
Allting handlar ju egentligen om ens förmåga att se. Inget annat. Fånga ljuset i en burk!
Inte 200 mm istället för 35, inte örtån megapixels istället för 2, inte 6x6 istället för 135 osv.

Klicka för att se resterande...

Helt enig i delar av det citerade.

Jag tror dock helt klart att man utan större problem kan fota lika "kreativt och rörligt" med zoomlinser, helt klart! Den begränsningen skulle inte jag belasta mig med.

Jag har själv bara fasta linser och trivs bäst med det, iaf just nu.

Jag anser att jag inte tar bättre bilder med zoomar och inte heller bättre med fasta,, de fastat är bara oftast skarpare, snabbare och lättare, etc,,

Mvh Niclas,

Jag instämmer i mycket av det som sagts, men jag måste ge uttryck för min personliga syn. Dels får vi inte glömma att när C B m.fl. en gång skaffade sina "gamla" kameror var det förmodligen den tidens värstingar, och i början var nog inte heller de "ett med kameran". Men de blev det genom att de sedan höll fast vid sitt instrument. Och instrumentet höll sig vid liv. Här är nog en stor skillnad. Sedan får vi inte glömma bort alla de som aldrig blev någon C B trots att de hade samma utrustning. Tror att de är ganska många... Och så blir det nog fram- över. Det kommer att utkristalliseras en digitalelit som man kommer att beundra på morgondagens motsvarighet till detta forum. Och glömda blir alla vi andra som inte tillhör den eliten.
Att många av oss idag ser "gårdagens" fototeknik och metoder som nödvändigt för att bli en god fotograf beror, enligt mig, på att vi lever i den tidsålder vi gör där den digitala tekniken är i sin linda(eller kanske på upphällningen??) men där vi forfarande har kvar en hel del erfarenhet av den gamla tekniken. Som jag gillar stort men inte behärskar.

Glömde; Men visst, jag tror att man utvecklas mer med mindre utrustning. Kanske tar det lite mer tid, men det har vi ju gott om.

larsborg skrev:
Självklart, min tanke är inte att i första hand, att framhäva analogt framför digitalt, utan att visa, att gammal beprövad teknik, med känsla hur "gamla bettan" skall hanteras brukar ge fina resultat!
Digitalt är den nya världen, många har på något sätt, puttat analogt åt sidan, när det idag faktiskt, med rimliga kostnader, analoga kameror i alla klasser är förvånansvärt billiga, ger betydligt bättre bilder med en analog kamera, de gamla fotograferna, likt Cartier-Bresson hade enbart analogt, därtill normaloptik, som många idag skrattar åt, zoomen har blivit en standard optik.

Klicka för att se resterande...

Jo, jag förstår vad du menar. Är själv en varm anhängare av analogt svartvitt och håller med dig i mycket. Använder själv mest analoga och manuella kameror.

Javisst Niclas! Har man en 35-70 så ska man väl inte dumpa den för att skaffa en fast eller så. Huvudsaken är väl att den finns en glasskiva framför burken där ljuset ska in ;-)
Nu låter man ju som värsta talibanen här. Jag är ju också en prylbög med både zoomar och fasta gluggar, men jag tycker det är jädrigt skönt att flanera med minsta möjliga kamerajox och ha koncentrationen någon annanstans än på vilket objektiv jag borde byta till härnäst.

Jag skulle tänka mig att tex Bresson inte skulle se ngt fel i den digitala utvecklingen OM han levde med oss i sini ungdom idag, rent hypotetiskt sett alltså

Det är ju bilden och "YXhugget" som är det viktiga, när bilder ÄR, inte ÄR, ÄR, inte ÄR osv!

Mvh Niclas,