Hej jag undrar om nån har några bra tips på hur man tar bra dokumenterande bilder. Jag gillar verkligen sånna bilder men ibland blir det som om jag blir lite feg att använda kameran folk kollar undrande på en och så. Så jag tänkte kolla om nån har nått bra knep....

//Matilda

Om det är uppenbart vad du gör så se ut som om du vet vad du gör, tänk dig själv att du är en riktigt seriös fotograf.
Annars kan du försöka skaffa en ful eller liten kamera, då tar inte folk dig seriöst.

Några egentliga tips finns det inte, det är bara fota loss.

/Henri

Jag känner igen mig i det där, men har blivit bättre på att våga plocka fram kameran. Har aldrig varit med om att någon blivit arg. Däremot har folk kommit fram och ställt diverse frågor. (självklart handlar det oftast om hur många pixlar kameran har ;-))

Om nån ser att de blir fotade och kommer fram och börjar snacka så brukar jag fråga om de vill se bilden när den är behandlad. Sen kan man slänga iväg den i ett mail till dem i lagom storlek för visning på datorn...

Kolla in den här tråden som jag skapade för ett bra tag sen. Där står en hel del bra grejer om hur man ska våga plåta.

http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=26757&highlight=v%E5ga

sommarregn skrev:
Så jag tänkte kolla om nån har nått bra knep....

Klicka för att se resterande...

Ge dig själv (och kanske någon kompis) uppgiften att fotografera och prata med främlingar. Alla kommer säkert inte att vilja bli fotograferade men så länge du respekterar dem så kommer du att märka att de flesta är trevliga. Försök också att få en liten historia om varje person. Dels säger bilden så mycket mer efterråt och dels tycker jag att det blir lättare om man har något att prata om. Dessutom tycker de flesta om att prata om sig själva. Sedan är det bara att träna....

Om du känner dig osäker så kan du börja med lättare uppgifter. Det är till exempel mer accepterat att fotografera på en ''happening'' än i en bastu. Visst... det är en självklarhet men börja som sagt med enkla tillfällen.

Jag köpte en större kamera!

Nu är det bara en del av sanningen eftersom jag vill ha en systemkamera men jag kan ju säga att jag kommer ha lättare att fotografera folk nu när utrustningen ser lite proffsigare ut.
(Inte sagt att den är det, men...)

Men mitt generella råd som jag kanske tillämpar lite för ofta är:
Gör det du vill, på det sätt du vill. Skit i vad de andra tycker. Antingen lär du känna nytt folk eller så behöver du troligen aldrig se dem mer ändå.

TAckar

Tack så hemskt mycket för alla tips nu ska jag bara ta mig i kragen o börja,...Tack igen alla...

Hama sålde en "glugg" med en spegel i, som ett periskop ungefär. Det såg ut som man plåtade åt ett håll men egentligen blev det det som fanns 90 grader till höger eller vänster. Kanske nåt för dig?

När jag går på stan och plåtar folk brukar jag när jag tagit ett kort på någon sänka kameran och titta stint precis bredvid den jag plåtat så han/hon förhoppningsvis tror jag plåtat någon/något precis bredvid.

Det har fungerat hittills även om jag i ögonvrån ofta kunnat notera att dom tittat länge efteråt på mig.

Jag vet inte om jag lurar någon egentligen men som sagt det är ingen som opponerat sig hittills.

Ibland är jag modigare och plåtar helt ogenerat med ett vänligt leende och det är ingen som opponerat sig då heller.

Och ofta är jag för feg och avstår helt fast jag skulle vilja plåta.

Att fotografera okänt folk på gatan är inte svårt om man bara siktar framåt och trycker av. Prova att följa nån med kameran och försök få ögonkontakt. Det är lite jobbigare.

Kolla förresten på http://www.pinkheadedbug.com/

Det är manusförfattaren John Brownlows sida med riktigt imponerande gatufoto. Där finns också en guide till hur man överkommer rädslan för att plocka upp kameran. Han har iofs använt storformat till en del av sina bilder och en sån skyddar ganska bra mot slag o sparkar

Ibland verkar det nästan tvärt om, det är inte jag som fotograf som är rädd för att ta dokumentärt på stan, folk blir rädda när man kommer gående med kameran. Folktomt = ödsliga bilder. Går jag ut på något uteställe så har jag fått uppfattningen att personer med kamera inte är lika rädda för att knäppa dokumentärt, det klart en och annan öl innanför kjolen hjälper väl till...kanske ett tips förresten ...=)

Fråga!

Fråga om det är Ok att ta bilder.
Det brukar funka!

Frågar man inte,
så får man aldrig veta nå't!


Och så är chansen stor att man får en kompis!!


Se'n finns det ett några förhållningssätt om man skall fotografera obemärkt..

Men det är en längre historia!

Fota på

Jag är själv en hare i sådana här sammanhang. Jag har ett yrke där jag är väldigt social och kanske gör det att jag vill vara i fred med mina bilder?

Däremot så har jag försökt att öva mig på att fota människor i olika miljöer. Jag reser en hel del och rena arkitekturbilder blir trist i längden. Öva att fota människor i en stad där du är turist. Kanske är det lättare när man inte är i sin hemstad?

Har en enda gång råkat ut för en reaktion. ( en reaktion! hajja det, alla utom en har inte reagerat ens! ) Det var en kvinna i chinatown New York som sålde gönsaker. Myllrande marknad, färggranna grönsaker och en klassisk våg borgade för en läcker bild. Men så fort jag höjde kameran så skrek hon:

"what are you doing? Are you sick in your head?"

Jag sket i den bilden...

Lycka till!
Peter

Jag var väldigt feg förut när det gällde att plåta männinskor på stan.
Men som flera skrivit, så är det bästa, att bara fråga! Får man ett nej ska man givetvis respektera det. Men oftast blir folk smickrade!

Jag kom loss för första gången på riktigt, nu i höstas när jag var i Rom, med att plåta människor. Speciellt på en marknad. Där fick jag några riktigt fina bilder tycker jag själv. Eftersom att jag inte kunde italienska så pekade jag på min kamera och sedan på dom och frågade på det viset. De flesta blev väldigt glada och smilade upp sig. Andra människor plåtade jag utan att fråga, lite i förbifarten. Det är inte alltid man har tid att fråga om det uppstår en bra situation ;-)

Ett annat tips är att försöka få tag på en gammal mätsökarkamera. Det finns billiga sådana. Jag fick själv tag i en sådan för några veckor sedan, en Canon GIII QL från 1972. Liten, smidig, tyst och med en fin skarp glugg. En sådan väcker inte så mycket uppmärksamhet.

mvh
Christer

Jag var runt i Murmansk och tog bilder, bara en dam på en skola jag besökte vägrade mig att ta en bild på henne, det var synd för det var ett av de roligare motiven. Läste en artikel i en tidning om en fotograf som fått i uppdrag att fotografera banken i byn, folk blev misstänksamma när de såg en "underlig" person smyga runt banken med kamera och trodde han höll på att planera ett rån, snart kom polisen och han blev omhändertagen. Små byar i norrland är värre än storstan.

Såg en dokumentär om George Oddner som tagit fantastiskt många bra dokumentära bilder. Han hade en otroligt behaglig stil. Log mot folk och var jäkligt glad. Höjde kameran och plåtade. Log igen sitt självklara spjuverleende och klämde iväg någon go kommentar. Med en sådan självklar stil tar folk inte illa upp, han kändes helt enkelt inte fientlig.
Felet man själv lätt gör är ju att känna sig pinsam och blyg - då tror ju folk att man har skumma avsikter. "Varför skulle han annars gå där och smyga". Nej, träning i att möta människor är nog det som gäller...

Fast ett annat knep är ju en fet vidvinkel och att helt enkelt låtsas att man plåtar något annat.
Fast det kräver ju bra kantskärpa i objektivet ;-)

Första steget är att förstå att fotografer är udda kufar. Det är knappast normalt för folk att sitta på knä på en gå gata när det är slask ute, men det gör fotografer om detta kan ge dem en bra bild. Gör man inte detta och hellre struntar i att ta en bild så vete fanken om man skall kalla sig för fotograf

Sedan skall man lära sig att folk inte enbart tittar på det som är dumt eller töntigt utan även på det som är intresant, anorlunda och spännande. För fotografer är inte bara kufar, de är även intresanta människor som gör nått anorlunda och spännande. Så är du fotograf så kommer folk att titta på dig och det måste man vänja sig vid.

Nä, glöm det där med respekt, för det är att våga vara anorlunda som är det viktiga. Stor kamera kommer inte ge dig mer respekt än en liten kamera om du inte vågar att använda den och ogillar du att folk tittar på dig skall du inte ha den största kameran på marknaden.

Bästa sättet att lära sig våga är just att inse att man inte blir ut titta för att man är tokig utan för att man gör nått intresant som fångar folks intresse.