Intressant! Nu börjar diskussionen komma igång.
Färgkodningen i bilden är som noterat mycken av grön karaktär. Hela känslan byggs upp av den gröna omfamningen. Att det utspelar sig i naturen som för många tycks ge harmoni och uttryck för känslor är naturligtvis ingen tillfällighet.
Länge har den gröna färgen symboliserat personlig utveckling, harmoni och lugn. Detta skrivs det t.ex. mycket om i bibeln, där färger har hög betydelse och förknippas med olika årstider och händelser. Eller t.ex. inom kampsporter, där det gröna står för högre insikter och ett jordnära tänkande.
Nu får ni kanske en idé - natur, utveckling - och en väg som slingrar sig framåt.
Denna väg är således inte helt fri från hinder. Det finns spår som lyser upp vägen, visar vart den leder och karaktäriserar den led som ser ut att vara lättast att följa. Men man kan även bli lurad - dessa ledstjärnor kan vara lömska och få en att råka ut för skada och fall - man snubblar och slår sig, och den till synes vackra raka och utstakade vägen blir kuperad terräng som är svår att övervinna. Men när man väl klarat sig förbi sina hinder har man säkerligen lärt sig något, lärt sig hur man ska röra sig, hur man ska tänka och hur man ska för sig själv framåt utan att ramla. Man ser då tillbaka och upptäcker hur motgångarna lyser likt en allé av stjärnor för berätta för dig: Du har kommit långt min vän, se vad du har åstakommit.
Men färden fortsätter. Vi ser tydligt ljuset där framme, det ljus man vill nå, som man vill ta på, känna på. Men man kan inte det - ännu. Man måste gå genom mörker och rädsla; man vet inte vad som väntar där framme, det är en okänd väg vi går till mötes. Kanske ligger där framme en välförtjänt godisbutik, att kunna mätta sina begär? Kanske ligger där en sjö att bada i, att få rena sig själv? Kanske ligger där en svartvinbärsdunge som kan reta upp smaklökarna..
Vägen är utstakad. Du får hjälp att hålla dig kvar på den, viker man av för mycket åt ena hållet stöter man på skraftigt motstånd. Man orkar inte, det blir för kämpigt att övervinna den kraftigt uppförslutande terrängen, och vägen övergår till klättring. Man kommer uppåt, men inte framåt! Man får inte röra sig för mycket åt andra hållet heller.. man kan lätt falla av sin utstakade väg, och då har man ingen möjlighet att ta sig tillbaka på ett enkelt sätt.. då måste man även här bemöta kraftig uppförsbacke.. Men om man mot förmodan faller så finns det alltid något som stoppar en från att falla handlöst till världens botten. Det finns alltid ett träd som sträcker ut sin gren för att rädda dej, alltid gräs som dämpar fallet.
Vandringen fortsätter. Vad vill du att det skall vara där framme, där framme efter den mörka okända svängen..?
Eller har jag fel?? Isf ber jag verkligen om ursäkt!!
