Annons

Barn - Fotopsykologi

Produkter
(logga in för att koppla)

typhoon

Aktiv medlem
Jag har med stor glädje insupit informationen I tidigare trådar angående fotopsykologi. Men det känns som att de mest berör vuxna.

Vuxna människor kan man lätt prata och göra sig förstådd med, ja de allra flesta i alla fall.
Vad skall jag tänka på när det är barn jag fotograferar?

Det som det handlar om är barn från ca: fyra upp till tonåren, utomhus i stadsmiljö. D.v.s. en massa andra roliga saker att titta på, mer än in i kamera.

Vad har ni för knep för att hålla dem intreserade och koncentrerade?

//Pontus
 

mipert

Aktiv medlem
Skillnaden mellan individer och åldrar är för stor för att man skall köra med säkra tips.

Jag tycker man skall berätta för barnen varför man tar bilden och vad man vill att de skall göra, lugnt och samlat.

Låt dem titta i kameran och behandla dem som förstående individer. Förklara varför de måste stå still (utan kameratekniskt tjafs).

Läs Barn på bild ISBN 91-7136-305-X
 

gbjerne

Aktiv medlem
Vad jag har fått för mig är det väldans viktigt med förtroende. Det gäller förvisso vid all slags människofotografering men särskilt viktigt om det är barn.

Man måste på något sätt komma ner på deras nivå. Ner på knä och kryp runt eller varför inte leka lite med deras leksaker? (gäller små barn).

Stressa inte med att plocka fram kameran.

För lite äldre ungdommar har jag inga relevanta tips men i den åldern är ju människorna så väldans olika. En del är det säkert bara att börja plåta medan en del inte alls vill vara med på bild.

Vet inte om det hjälpte något men det var lite av mina tankar rörande ett ganska komplicerat ämne.
 

Efwa

Aktiv medlem
Det jag gör, som fungerat bra, är att bara förklara som för en vuxen. Kanske visa kameran om de ser lite rädd ut.

Man talar om hela tiden varför man gör saker. T.ex "Jag sätter dig på bordet här så blir bilden bättre" eller "Kan du hålla den här, det ger bättre ljus då". Jag ser till att aldrig ljuga.

När de äntligen sitter där lite blygt så tar jag först två-tre kort så de hör, sedan utan att titta upp från kameran frågar jag om de gillar Pokémon, digimon eller gosedjuret de pysslar med. Gillar de hästar? Gillar de bilar? Har de sett en bra film på sistone? Har du en favoritleksak?
Det är ju alltid en fördela att kunna lite om ex.vis det man pratar om, men är man lite okunnig så blir barnet mer självsäkert. "Pikachu, är inte det han med blå kropp och horn i pannan?" Gissa om de skrattar en rakt upp i ansiktet! "Nääää, haha, Pikachu är ju gul och skjuter blixtar, han är en el-mus, ju" "Det fattar du väl?"

Även en tvååring förstår ju de här frågorna och de slappnar nästan genast av. De lyser upp och pratar med inlevelse. De tittar ofta rakt in i kameran utan att leta efter mitt ansikte.

Sedan kan det ju alltid vara idé att inte använda linser som nästan petar dem i näsan. Två till fyra meters avstånd så känns det inte så jobbigt.

Så jobbar jag :)
 

LasseL

Aktiv medlem
Skall du ta bilder på barn finns det en rad knep att anamma

1. Ge barnen nåt att göra, sysselsatta barn blir enligt min erfarenhet bättre på bild. Sen säger du bara nåt, typ titta hit! å sen knäpper du.

2. Ta bilden knästående eller underifrån.

3. Barn gillar att befinna sig där det är mycket grejor. Undvik dessa miljöer. Gör du inte detta har du bara en massa bilder där barnet på bilden har en rörig bakgrund.

4. Desto bättre du känner barnet, desto lättare är det att skapa en fotografiförtroende.

5. Ta bilder på barnet där rörelseområdet är begränsat. Att fota barn på en fotbollsplan innebär att du också måste vara beredd att springa runt på hela planen. Ett mindre rum funkar mycket bättre än en fotbollsplan.

6. Barn har otroligt uttrycksfulla ansikten. Begränsa dig därför inte bara till att försök få barnet att skratta. Prata om allvarliga saker, ledsna saker, roliga saker, vart jultomten befinner sig på sommaren osv. Detta gör att du får en framkallad rulle med ett större spektrum av ansiktsuttryck.

7. Är det en flicka kan du ju alltid försöka få henne att prata om pojkar. Resultatet är ofta jättebra och du får bilder där hon kisar av fniss och rynkig näsa.

8. Fisar och pruttar älskar barn, utyttja detta i fotograferingen.

9. Barn har en medfödd logik som går att använda. Säg saker som för dem är totalt ologiskt, såsom att himlen är svart. Barnen kommer omedelbart att reagera på detta och försöka korrigera dig och förklara hur osedvanligt korkad du var. I dessa ögonblick kan du knäppa jättefina bilder och samtidigt säger du ju givetvis, Jaaaa, just det, såååå är det ja.

10. Titta och studera Efva:s bilder som också har kommenterat din tråd. Där har du mycket att titta på och de flesta håller väldigt proffsig kvalitet. Hennes bilder är fyllda av ljus och gjädje.

11. Utmana barnet med provocerande kommentarer såsom t ex. Du kan inte stå på händer än, du är för liten. barn vill generellt alltid vara äldre än vad de är och då kommer de försöka göra dessa saker, oavsett huruvida de klarar av de eller inte.

Sen kan du ju alltid gå in och kolla på mina bilder...

Lycka till!

Mvh/Lasse
 

Helena

Aktiv medlem
typhoon skrev:
Jag har med stor glädje insupit informationen I tidigare trådar angående fotopsykologi. Men det känns som att de mest berör vuxna.

Vuxna människor kan man lätt prata och göra sig förstådd med, ja de allra flesta i alla fall.
Vad skall jag tänka på när det är barn jag fotograferar?

Det som det handlar om är barn från ca: fyra upp till tonåren, utomhus i stadsmiljö. D.v.s. en massa andra roliga saker att titta på, mer än in i kamera.

Vad har ni för knep för att hålla dem intreserade och koncentrerade?

//Pontus

Låt dom inte tänka på tekniken... hjälp dom och låt dom göra sina egna bilder bara...
Vi hade mellanstadie elever och dom fick göra fotogram och så...
 

Efwa

Aktiv medlem
Oj!!!! Tack Lasse, det värmde så jag blev varm innifrån och ut.

Du hade väldigt bra råd också, det fanns några jag aldrig tänkt på.
 

Jimsan

Aktiv medlem
• Förenkla. Håll dig på barnens nivå och strunta i allt vuxenprat.
Ett exempel:
Jag skulle fotografera ett barnporträtt med studioblixtar. Jag gick fram och höll min ljusmätare framför ansiktet på barnet samtidigt som jag fyrade av blixten.
Så småningom kom ju frågan vad den där manicken var för något.
Istället för att säga "att det här är en ljusmätare som mäter infallande blixljus och omvandlar det till bländare och slutartid" så sa jag att det här är en blinknäsa. Jag håller den framför näsan på dig och så blinkar det.

Det blev helt accepterat och dessutom en ganska kul grej för barnen.

• Skall du ta ett rent porträtt med kameran på stativ så håll en leksak vid sidan av linsen.
Det är lättare för en treåring att "titta på nallen" än att "titta in i kameran".

• Räkna med att det går åt en hel del film.
Barn kan inte skratta och le på kommandon så det gäller att passa på när de väl gör det.
 

lotelo

Aktiv medlem
Många bra råd fanns det här, men jag upplever det som att vi pratar om barn från minst året och uppåt.

Har aldrig tidigare varit osäker inför en barnfotografering men i morgon har jag en vilt främmande 10 månaders pojke framför kameran. Jag har träffat honom 15 min då han var tre månader och då lyckats ta ett skapligt foto på honom. Nu har han ju börjat röra sig också och det gör inte saken lika lätt. Föräldrarna tror de ska få höjdarbilder trots att jag förklarat att det inte alls är säkert att de får det. Finns det någon som vill ge mig lite tips om hur man fixar detta på bästa sätt?
/Lotta
 

Jimsan

Aktiv medlem
lotelo skrev:
Finns det någon som vill ge mig lite tips om hur man fixar detta på bästa sätt?
/Lotta
Jag föredrar spontana porträtt så jag skulle gjort så här:
Placera ungen på en filt. Helst i en neutral färg utan mönster.
Sen skulle jag hållt mig i närheten och utan att dra till mig barnets uppmärksamhet. Bara betrakta.

Försöker du få han att sitta still och titta på kameran så kommer han att tröttna inom trettio sekunder.
Bättre är att ge honom en favoritleksak och plåta honom när han är i sin egen lilla värld. Eller varför inte när föräldrarna leker med honom på golvet.

Ta med massor med film och fyra av kameran så fort du anar att en bild är på gång.
Tänk på att han behöver inte vara glad på alla bilder.
Varför inte ledsen, förvånad, allvarlig osv.
Det blir bra bilder det med.
 

lotelo

Aktiv medlem
Fast fotograferingen kommer att vara hemma hos mig= okänt hem för barnet. Kanske lite positivt för jag kan ju alltid släpa in min sons leksaker i "studiorummet".

Att jag går ner på hans nivå och försöker få spontana naturliga bilder är självklart men om han kryper över sladdar och river stativ, inte vill, eller om han helt enkelt blir rädd för mig eller utrustningen då? Det är sånt jag inte vill ska hända.

Själv var jag hos en fotograf med ett barn tre gånger innan det blev några dopbilder. Kanske är det det som ligger i bakhuvudet också, för min egen pojke skrek så fort han såg en kamera eller fotograf i den åldern.
/Lotta
 

Jimsan

Aktiv medlem
lotelo skrev:
Kanske är det det som ligger i bakhuvudet också, för min egen pojke skrek så fort han såg en kamera eller fotograf i den åldern.
/Lotta
En del ungar går helt enkelt inte att ta bra bilder på när dom är i en viss ålder. De totalvägrar.

Det gäller att få dom att slappna av, känna sig trygga.
Om du skall göra fotograferingen hos dig så skulle jag rekommendera att låta honom bekanta sig med "studiorummet" innan du tänder alla lampor och tar fram kameran. Låt honom leka en stund.
Det är bra att ha föräldrarna i närheten, men låt dom inte vara överbeskyddande. Då kommer att att börja grina så fort något verkar konstigt.
 

Johan K

Aktiv medlem
Hej Lotta !!
Jag har plåtat barn i flera år, och om dett är till någon tröst så är jag alltid lite nervös inför mina barnplåtningar. Jag vet ju inget om barnet som kommer. Men är det så att man märker att det inte funkar så brukar jag boka om tid till en annan dag, och det brukar fungera bättre. Det är ingen idé att mata på med massor av bilder på barnet om det inte känns rätt, fokusera istället på barnet och knäpp bilden när den är bra. Att ta massor av bilder och hoppas på att det blir bra är bara slöseri, och du kan uppfattas som osäker.

// Johan //
 

Paalik

Ny medlem
Tid

For å suppelere til de allerede nevnte tipsene vil jeg si nok en gang at barna trenger enda mer enn voksne å få tid til å venne seg til kameraet, både på godt og vondt for å kunne opptra naturlig foran det. De trenger også tid til å føle seg trygg på deg som fotograf, og derfor er det også et råd å tilbringe tid sammen med barna du skal fotografere uten kamera. Etter hvert kan du la kameraet komme mer og mer frem. Ta først lassevis av bilder uten film, og når du etter hvert setter inn filmen vil barna ha vent seg til å bli fotografert, og oppfører seg derfor ikke unaturlig.
 

froderberg

Teknikredaktör
Teknikredaktör
Jag har arbetat som barnfotograf i 4 år med specialisering på bern 0-6 år. Jag har plåtat på dagis, i naturen, på lekplatser och på mässor inför publik (!). Så jag tänkte ge några tips.

Givetvis finns det inte ett sätt, men det finns några huvudvarianter och en del generella tips.

Spädbarn och mycket unga är inte verbala alls. Beröring och ljud funkar bäst. Jag brukar ha en röd nyckelpiga med skramla i för att fånga blicken på spädbarn. Det funkar också med lugna ljud, blåsa i ansiktet och smeka vid munnen. Man kan också röra magen. Hur man sitter och ligger är också en hel vetenskap för att få det snyggt.

Små barn 1-3 år förstår inte heller tal så bra så det är toppen med en boll att kasta. Små kitlingar och en del kul ljud kan också funka beroende på hur blyga de är.

Äldra barn 3-6 år kan man ofta skoja verbalt med. Bollkastning fungerar också. Man kan t ex skojja med deras namn eller namn på djur. Bollekarna kan vara lite tuffare. Jag brukar be dem ta bollen så puttar jag den till mig precis innan de ska ta den. Då tittar du upp med ett leeende.

Generellt gäller att föräldrar är av ondo för alla utom de aldra minsta. Barn blir lätt mammiga och pappiga. Släktingar som viftar med nycklar och godis eller säger "le nu" är också idioti.

Man ska hålla igång hela tiden och aldrig titta tyst i kameran. När man ställer in kameraqn kan man t ex ha ett godedjur på huvudet samtidigt som man gör roliga ljud. Man får inte vara för intensiv och rolig. Det antingen skrämmer eller gör att barnen ser överglada ut. Den enda gång jag varit så hysterisk var när jag skulle plåta ca 12 bebisar utan föräldrar på en gruppbild... Då fick jag chocka dem i två minuter.

Lugn och förtroende är nyckelord. tekniken ska sitta i ryggmärgen och inte märkas.

Vid mer ögonblicksfotografering är det som tidigare skrivits inte fel att låta barnen titta i kameran för att stilla deras nyfikenhet.

Ett annat viktigt tips vid studiofotografering är att avbryta snabbt om barnet börjar bli ledsen. Blir det inte för ledset glömmer de snabbt och då kan man plåta snart igen.

Glada hälsningar Magnus

www.froderberg.com
 

Maverick

Aktiv medlem
Ja har ett kanontips som hjälper i vissa sammanhang. Min morbror var iväg med sina tre söner till en fotograf för att ta porträtt. Minstingen som är runt två år är hysteriskt blyg och blir verkligen hysterisk när han känner sig osäker, och det ser ju inte så bra ut på bild.

Där gjorde man helt enkelt så att de började med de äldre bröderna och sedan var det inga problem. När minstingen sett vad storebröderna haft för sig så ville han självklart göra lika dant :)

Mvh
Maverick
 

froderberg

Teknikredaktör
Teknikredaktör
Jimsan skrev:
En del ungar går helt enkelt inte att ta bra bilder på när dom är i en viss ålder. De totalvägrar.
Efter något år som barnfotograf så lärde jag mig att alltid kunna plåta alla barn. Jag försöker inte för länge, och tar nått annat barn emellan och fortsätter senare. I värsta fall kan man låta barnet sitta på en förälderna utsträckta ben och tvinga föräldern att luta sig bort från barnet så att man kan få överkroppen fri. Givetvis är det svårare om man bara ska plåta ett barn och det sätter sig emot. DÅ kan man inte ytnyttja gruppdynamiken. Jag pratar inte heller om barn i skolåldern, de går inte att lura.
 

lotelo

Aktiv medlem
Hittills har jag också lyckats med alla barn men jag tvivlar starkt på att man kan lära sig fotografera alla barn för det. Barn har enorma viljor och kan i många fall våga vara mer bestämda än vuxna. Man kan nog lära sig handskas med barn men det finns nog alltid en del det inte funkar på också. Min son son är ett praktexempel, det finns inte en fotograf som problemfritt fotograferat honom, åtminstone inte i studiomiljö mellan 0,5-2,5 års ålder. Äntligen lyckas jag men det har inte heller varit lätt tidigare även när han vet vad jag gör.

Fotograferingen jag "nervade" för ovan gick som smort med många superhärliga uttryck. Körde 30 bilder på honom rakt av, han var fascinerad av min håruppsättning och intresserade sig knappast för leksaker ändå. Klart på nolltid, sen kunde vi ta fram leksakerna som jag förberett mig med;)
 

froderberg

Teknikredaktör
Teknikredaktör
Minpoäng är inte att pprecis varenda barn i världen går att plåta direkt, utan att man med träning kan nå väldigt hög andel lyckade bilder. Många barn som anses omöjliga går att plåta om man gör det på barnets villkor.
 

lotelo

Aktiv medlem
Det har du nog rätt i, jag missuppfattade förut. Det lönar sig säkerligen att lära sig "leka fram det".
 
ANNONS