Ofta när jag snackar med folk som vet att jag fotar får jag massa frågor om videokameror....

Jag kan inget om det säger jag. Jag gör bara stillbilder.

Varför gör vi stillbilder? Är vi stillbildsfotografer ett släkte som är långsammare i huvudet än andra människor så att vi måste se en bild länge innan vi fattar den, eller finns det nån annan förklaring till att vi gillar stillbilder mer än film?

Vad tror du?

Arleklint skrev:
Ofta när jag snackar med folk som vet att jag fotar får jag massa frågor om videokameror....

Jag kan inget om det säger jag. Jag gör bara stillbilder.

Varför gör vi stillbilder? Är vi stillbildsfotografer ett släkte som är långsammare i huvudet än andra människor så att vi måste se en bild länge innan vi fattar den, eller finns det nån annan förklaring till att vi gillar stillbilder mer än film?

Vad tror du?

Klicka för att se resterande...

tja, ibland måste jag se en film flera ggr innan jag fattar den. och ibland fattar jag inte ändå

min förskylningshjärna tänker inte så superbra, men att jobba med film/video är ju ett annat arbetsätt helt enkelt. du har rörlig bild, och kanske ljud. det resulterar heller inte något fysiskt på samma sätt som en bild på papper.

vi hade video på schemat på konstskolan, men jag fastnade aldrig för det då. vissa saker var häftigt när man fick en rörelse och ett ljud till som inte går i fotografiet, men oftast så saknade jag inte den möjligheten ändå. man kan skapa en "rörelse" ändå. även kanske iaf ge uttryck åt ljud.

men exakt varför vet jag inte.
jag tyckte det var himla svårt.

eller så hade jag bara inte tid och kraft åt både foto och video samtidigt. för bildspråk handlar det ju om båda två.

sen tycker jag (som glor rätt mkt på tv) att video/film är ett rätt så "förföriskt" media. en tv-bild är ganska häftig

Vi kanske är ett mellanting mellan målare och filmare.

För min egen del vill jag gärna stanna upp ibland och njuta, titta från olika håll och få idéer. Det finns säkert filmare som gör samma sak. Många filmare gör det inte...

Man behöver inte tänka långsamt för att vilja stanna upp. Det är snarare en tillgång att kunna göra det i det stressiga liv vi lever. Jag upplever det som en säkerhetsventil och känner att jag mår bra av det.

Fotografering är ju sällan långsamt, det handlar ofta om snabba beslut, blixtsnabb reaktion och timing. Vi skall ju, precis som målaren, förmedla hela budskapet i en bild.

/AnWi

vi har ju filmer runt omkring oss hela tiden, allt vi ser, allt vi tänker.
att fånga en liten del av filmen omkring oss så vi kan se på den detaljerat och frusen i tiden, är så mycket häftigare än att bara filma.

det är dessutom inte alls helt igenom långsamt, det hänger bara på hur man plåtar, vad man plåtar och hur man tolkar långsamhet.
att stå i en kvart och förbereda sig inför en bild är långsamt. att ta en nattild med lång slutartid är långsamt. att plåta en snabb rörelse och panorera med den är både långsamt och snabbt. att frysa en ögonblicksbild är inte långsamt.
att fånga en sekvens med bilder är inte långsamt och slutartiderna på våra vanligaste svenssonbilder är allt som oftast inte långsamma.

jag har pluggat film och video och det jag fastnade för var rörelsen (och leken med den, slow motion främst) och ljudet (gjorde ett par musikvideos).
ljudet kan jag vara utan (gjorde flera stumfilmer) och rörelsen började jag efter min utbildning anamma till stillbilden.
sen tyckte jag inte att jag saknade något mer i stillbilden, tvärtom. det var så mycket mer än film. så mycket mer overklig, så mycket mer användbar.

dessutom... filmare om några är långsamma.. tänk bara på hur många år det kan ta att göra en långfilm, inklusive allt förarbete.
nej, jag har inte tålamodet, det ska gå snabbt.
därför har jag fastnat för stillbilden.

Sentimentalitet.

Att frysa MITT ögonblick för att kunna se och visa tillbaka i tiden.

Filmen en roman.
Stillbilden en haikudikt.
Us

Jag tror det handlar lite om ett djupare behov hos oss alla. Vem gillar inte att betrakta en vacker bild? Det är något som är unikt för oss människor och som uppstod någon gång för länge sen, innan den paleolitiska revolutionen då konst och utsmyckningar först började uppträda. Jag vet inte vad det är men jag tror det har att göra med vårat symboliska tänkande i nära samband med språket.

Jag håller med Christel här. Manb brukar ju säga att rörlig bild även har tidsdimension, och det stämmer ju förvisso. Men det man ser på film är det man ser alltid. Det finns bara ett sätt för oss att uppleva en detaljerad bild av något rörligt, och det är att ta en stillbild på det. Det är ju otroligt fascinerande tycker jag att titta på något som är fruset precis när det sprängts, eller en boxare som är frusen precis när han slår in kinden på motståndaren.. Eller en fågel som precis går in för landning.. Det finns oändligt med exempel..

Kanske kan det vara så att man har en dragning till antingen stillbild eller rörlig bild beroende på vad man är för människa? Jag tycker det är roligt att titta på saker jag inte normalt kan se, eller tänka på saker jag inte har ett normalt svar på. Medan rörlig bild kanske mer är för det konkreta planet?
Nu svamlar jag bara, jag menar inte att reducera film till något fult, jag är själv lite utav en spelfilmsfanatiker. Bara spånar lite..

Att stillbildsfotografer tänker långsamt tror jag dock inte.. Snarare att "vi" tänker snabbt, vi måste ju välja att exponera där vi vill frysa tiden. Tidsperspektivet existerar ju inte på samma sätt. Vi har ungefär att välja på "nu eller då/sen" medan en filmare mer har "från här till där" ungefär...

Kenny

En stillbild ger betraktraren möjlighet att fylla i runt om kring med sin fantasi och är därför ett intressantare och mer stimulerande media. Medan rörliga bilder ger ett mer komplett intryck och matar betraktaren med allt färdiglevererat och alltför ofta mättar sinnena och gör betraktaren passiv (mentalt slö?).

Kommer osökt att tänka på när en studiekamrat till mig frågade professorn som föreläste i grundkursen i analys(en av de första mattekurserna på universitetet) om man fick ha miniräknare på tentan.
- Vad ska du ha den till, frågade professorn tillbaka?
- öh hm, kanske för att plotta om en funktion är udda eller jämn, svarade studenten.
- Det tycker jag tyder på mental slöhet, röt professorn.

Vilken bild är t.ex. mest erotisk, en som inte blottar mer än att man blir nyfiken eller en som avslöjar alla detaljer och visar allt explicit?

Nej, jag tror inte stillbildsfotografer tänker sakta. Det kräver sannolikt mer av fotografen för att få betraktaren i den riktning man vill än om man har rörliga bilder till sitt förfogande (mental slöhet?).

Sedan finns det inget som gör en fotograf i behov av snabbt tänkande som långsamtarbetande utrustning. Förvisso får man vara planerande och ute i god tid när man t.ex. fotar med en storformatskamera, men när ljuset och motivet man förutsett väl kommer gäller det att jobba i med plattan i botten för att hinna med allt för att få bilden innan tillfället är förbi, och samtidigt inte missa något kritiskt steg i fotograferingsprocessen.


/Richard (som hoppas att det snart skall bli inne och hippt att vara flitig och smart igen, istället för att vara en slacker utan koll som ibland verkar vara idealet idag)

Edit: Rättade lite stavfel som uppkom till följd av (mental?) slöhet.

En bild säger inte alltid mer än tusen ord.
Men en bild är alltid snabbare än tusen ord, och fotografen måste avgöra hur mycket tid det behövs för att fånga det som ska sägas. Så det varierar väl, en del bilder kräver snabba beslut och reflexer medan andra kräver lång förberedelse och eftertanke.

En film kan aldrig berätta något lika snabbt som en stillbild, men annars är det väl ganska lika när det gäller fotografens arbete. Sett ur hobbyperspektiv är det roligare med stillbild tycker jag, och det beror också på "hastigheten": Att få ett färdigt resultat tar mycket längre tid med film.
Att titta på (bra) film är ju kalas, fast det tar ju tid förstås...

Och, jag håller med Richard en smula om slackeridealet. Men vi kan inte bara vara flitiga och stressa jämt, man måste stanna upp emellanåt för att låta sinnet hinna ifatt kroppen.

/Tomas, deltidsslacker med koll

Fotografer tänker nog inte långsammare, men de kanske tänker MER. Om vi förutsätter att kommentaren om "Varför inte film/video" kommer från "medelsvensson" så tror jag att de helt enkelt, i allmänhet, inte tänker så mycket på bildspråket som sådant, utan mest bara ser själva berättelsen som står i manuset.
Man ser åxå tydliga tendenser, som Richard är inne på, att det finns en "mental slöhet" folk vill ha allt serverat och slippa tänka själva.
Man kan se detta ganska tydligt om man tex kollar på Ringu kontra The Ring. I den amerikanska remaken så målas hela storyn ut i nästan övertydliga ord, medan originalet lämnar en del åt betraktaren själv att tänka ut/fundera över.
Man tittar i allmänhet inte på "konstiga" filmer som innehåller saker man inte är van vid, för det ställer ju helt andra krav på hjärnverksamheten.

Ser man det däremot ur (film)fotografens perspektiv tror jag inte skillnaderna är lika stora. Han (hon) tänker förhoppningsvis åxå över ljuset, vinkel, perspektiv, vilken känsla han vill fånga/förmedla och hur detta ska göras på bästa sätt.
Somstillbildsfotograf har man ju dock bara en enda bildruta på sig att fånga den känslan, så man måste nog tänka till lite mer på vad som är rätt ögonblick.

Sett ur hobbypespektiv är det ju, som jag ser det, mer som "ska till" om man vill jobba med rörliga bilder. Det blir oftast inte så intresant att ta ett filmklipp på ett par sekunder som man sedan visar upp på TV:n hemma. Ofta måste rörliga bilder, i större utsträckning in i ett sammanhang på något sätt.

Blev en massa flum där...

Som parentes kan jag ju nämna att jag tycker att min behållning av spelfilmer har blivit större sedan jag började fotografera. Man ser helt klart saker med andra ögon och lägger märke till saker på helt andra sätt.
Ibland kan man även sitta och beundra snyggt foto i en film som i övrigt är helt värdelös.

Galaxens President skrev:
En stillbild ger betraktraren möjlighet att fylla i runt om kring med sin fantasi och är därför ett intressantare och mer stimulerande media. Medan rörliga bilder ger ett mer komplett intryck och matar betraktaren med allt färdiglevererat och alltför ofta mättar sinnena och gör betraktaren passiv (mentalt slö?).

Klicka för att se resterande...

Om vi pratar genomsnittslig hollywoodfilm så är jag benägen att hålla med, men jag tycker nog inte att man kan säga så generellt.
Rent bilmässigt kanske det är så, men i film ges så mycket mer/andra möjligheter att spela med tankar och fantasi. Man får ett händelseförlopp att tänka kring och som upphovsman ställa frågor kring/med. Egentligen är det ju en serie bilder, precis som en bildserie med stillbilder upphängda på en vägg, eller ett som ett bildspel (fast lite fler rutor.

Är det bara jag som tycker att det är väldigt stor skillnad på stillbild och rörlig bild?

Är två helt olika världar, två helt olika sätt att tänka och arbeta.

Är det bara jag som tror att det är få som BÅDE fotograferar och videofilmar?

Subjektiv reflektion...

En bild kan kräva efterarbete för att bli njutbar. En videofilm kräver massor av efterarbete för att bli uthärdlig.

Ha ha! Det var en skoj reflektion! ;-)

Ska jag försöka svara mera seriöst så tror jag det är helt olika vad man vill åstadkomma.

För mig blir en rörlig film fortare "förbrukad" medan en bild "håller" längre.

Bilden kan sitta uppe på väggen som en tavla under många år. Den lämnar utrymme för betraktaren att studera den precis så länge som man vill. Det finns många gånger större utrymme för egna tolkningar och budskap.

Medan en film oftast är tillgänglig bara kortare perioder då man spelar upp den på TV eller dator t.ex. Allt händer i precis samma ordning var gång den spelas upp och åtminstonde för mig så återvänder jag inte alls lika ofta till en film som till en bra stillbild.

Som många ovan nämnt är det olika media man framför sitt uttryck i och dessa media lämpar sig bäst för olika typer av kommunikation. Video har ju självklart en stor fördel med att förmedla en händelse över tid jämfört med vad en stillbild eller en tavla kan.

Om man däremot vill förmedla detaljer eller känsla oavsett om det rör sig om ett "långsamt" eller "snabbt" förlopp lämpar sig ofta stillbilden bättre. (Många undantag finns!)

Här kan man göra många analogier. Viss kommunikation lämpar sig bäst över telefon, annan över mail, osv. Det betyder inte att det är någon kvalitativ eller kvantitativ skillnad, bara vad mediet är bra på att förmedla.

Sen återstår ju att besvara om det är olika människor som gör video och stillbilder och aldrig mötas de tu. Kanske är det så, men på samma sätt som jag använder telefon och mail så skulle jag nog kunna använda video och kamera.

Jag både fotar och filmar. En bra foto ger mig mycket mer tillfredställelse än en bit video. Fotot måste stå för sig själv, utan häftiga effekter, utan ljud och det är bara EN bild, inte 25st/sekunden. Ett bra foto kan man hänga upp på väggen och se varje dag under en långd tid och känna något för bilden, hur bra en film än är så ser man den MAX 1ggr/månad.

Sen tycker jag att videokameran är himla rolig för att filma familjen/barnen - just för att man kan prata under tiden man filmar, lite mer dokumentärt. Men jag skulle inte ta med mig videokameran ut i skogen för att ta "några schyssta klipp"

Bara mina 50 öre...

Mvh Lazze

Tror absolut inte att det handlar om att man som stillbildsfotograf tänker långsammare än videofilmare. (Och skulle det ändå vara det så tycker jag ändå att jag hamnat i gott sällskap. Cartier-Bresson, Lennart Nilsson, Irving Penn, Robert Capa...)
Vi stillbildsfotografer kanske ser på bilder på ett mer komplext sätt, medan fotografer av rörliga bilder hellre ser att det hela tiden händer något i bilden. En mycket grov generalisering, men det är i alla fall den riktningen mina tankar går.

Galaxens President skrev:
En stillbild ger betraktraren möjlighet att fylla i runt om kring med sin fantasi och är därför ett intressantare och mer stimulerande media. Medan rörliga bilder ger ett mer komplett intryck och matar betraktaren med allt färdiglevererat och alltför ofta mättar sinnena och gör betraktaren passiv (mentalt slö?).

Klicka för att se resterande...

BINGO!

DÄR ligger mina tankar!

En stillbild kan vara hur rörlig som helst, och rörelsen styr betraktaren. Vad hände innan??? Vad händer sen???

Det är coolt. Filmen ger ett tråkigt facit.

Törs man jämföra med att bilder på kvinnor är mer eggande om man inte ser allt?