När jag bläddrar igenom barnfotopoolen ser man en blandning från rena nybörjarbilder till riktiga superbilder. Många bilder är anonyma porträtt av barnansikten. Vissa bättre och andra sämre.

Backa
Bilden ska ha något extra om det ska fungera med en ansiktsbild. Det kan t ex vara roliga ansiktsuttryck eller en finurlig blick. För mig finns det ofta inget intressant i en extrem närbild. Mitt råd är att backa lite. Det jag gillar bäst är när man får se lite mer miljö och sammanhang. Det ska gärna hända något i bilden för att den ska vara rolig att titta på.

Den inbyggda blixten
Den inbyggda blixten är ett otyg. Den har en förmåga att slå sönder en bild med ett onaturligt platt ljus. Har man en digitalkamera kan man många gånger höja ISO-känsligheten. Bilderna blir lite brusiga men det är många gånger bättre än att använda blixten. En av få gånger den inbyggda blixten gör nytta är när man fotograferar i starkt solljus. Då kan blixten lysa upp mörka skuggor.

Bakgrunden
Många glömmer att se vad som är bakom motivet. Bakgrunden är lika viktig som motivet. Innan man går ner i barnets höjd kan man kolla in bakgrunden. En rörig bakgrund gör hela bilden orolig.


Vad tycker du är viktigt i en bra barnbild?

Svartvita bilder

Jag tycker ofta att färgen i en bild inte tillför något. Snarare tvärtom så blir bilden rörig. Då kan det vara bättre att göra om bilden till en svartvit bild.

Det finns olika metoder att göra detta. Vissa bättre än andra. Det enklaste sättet är att göra om bilden till gråskala. Min favoritmetod är att använda kommandot "Blanda kanaler" i photoshop.

När man har gjort om bilden till svartvitt blir den ofta grå och kontrastlös. Då kan man använda kommandot "Kurvor" för att öka kontrasten i mellantonerna genom att lägga på en S-kurva.

Håller med dig i vad du skriver men anser inte alltid att nära bilder är tråkiga. Ibland skulle jag hellre sett ett steg närmre i stället. Det beror ju på hur omgivningen ser ut och vad som ska med i bilden, vad som ska göra bilden bra alltså. Skulle vilja säga att det kan vara bra att flytta sig själv snarare än att backa. Ett steg till sidan eller framåt kan också vara bra.

Skulle vilja tillägga några meningar, sånt jag ofta kommenterat i barnpoolen eller tänkt utan att skriva ner det:

Vinkeln
Rakt uppifrån blir sällan bra. Kolla in motivet ur olika vinklar. Oftast är det bra att huka till motivets höjd.

Miljön och kompositionen
Är miljön runt motivet väldigt rörig, innehåller mycker distraherande element som kan stjäla blicken från det verkliga motivet så tycker jag korta skärpedjup är topp.
(Många bilder i barnpoolen är fotograferade i röriga miljöer där saker kan skära genom barnens huvuden mm.)
Att testa/tänka fram andra placeringar av motivet än centrerade kan vara bra.



Känslan är ändå det viktigaste.

I grunden gäller väl givetvis samma "regler" för barnbilder som för alla andra bilder. Problemet (om det nu är ett sådant) är väl kanske att fotografen i fallet barnbilder oftare än annars har en så stark bindning till motivet att han/hon läser in mycket i bilden som inte finns där för en utomstående betraktare.

En tumregel skulle kunna vara att ställa sig frågan: Vad skulle jag tycka om bilden om det var ett för mig helt okänt barn? Blir svaret då "helt ointresant" passar bilden kanske bäst som familjedokumentation. Vilket inte är det sämsta...

Egentligen handlar kanske frågan om porträtt i allmänhet. Jämför man t.ex. Timothy Greenfield-Sanders (http://www.greenfield-sanders.com/) med Arnold Newman (http://www.pdngallery.com/legends/newman/) tycker jag den senare är helt överlägsen just av den anledningen att han låter omgivning, saker, flaggor, byggnader m.m. säga något om personen medan Greenfild-Sanders ofta tycks fota personen i sig. Det finns förstås undantag då bara ansiktet är så talande att det väcker intresse.


//Johnnie

dunberg skrev:
Egentligen handlar kanske frågan om porträtt i allmänhet.

Klicka för att se resterande...

Gör det egentligen det?
Många barnbilder tas ju som dokumentära typ också och även om det är porträtteringar så har man ju inte alls möjligheten att välja miljön/omgivningen på såna så som fotograferna i dina exempel har kunnat gjort.

lottae skrev:
Gör det egentligen det?
Många barnbilder tas ju som dokumentära typ också och även om det är porträtteringar så har man ju inte alls möjligheten att välja miljön/omgivningen på såna så som fotograferna i dina exempel har kunnat gjort.

Klicka för att se resterande...

Varför skulle man inte kunna välja miljö när man fotar barn? Varför skulle man t.ex. inte kunna välja att fota ett barn i ett visst sammanhang? Förstår inte ditt resonemang riktigt.

//Johnnie

Felet många gör är att bara fota sin unge när barnet är glad och tittar rakt in i kameran.
Ett barn har ju en uppsjö av känslor och visar mer än gärna detta med olika miner eller ljud.
Varför inte ta lite bilder när ungen är ledsen eller arg.
Det blir ju lite mer åt det dokumentära hållet och mer verklighetstroget. Har ännu inte träffat den unge som är konstant glad och lycklig.

dunberg skrev:
Varför skulle man inte kunna välja miljö när man fotar barn? Varför skulle man t.ex. inte kunna välja att fota ett barn i ett visst sammanhang? Förstår inte ditt resonemang riktigt.

//Johnnie

Klicka för att se resterande...

Ska vi låta bli att fotografera våra barn i de miljöer de befinner sig ibland? Låta bli att dokumentera skolavslutningar, babysim, första cykelturen utan stödhjul, första mötet med sitt nya syskon e t c,? Alltså viktiga händelser som sker eller uttryck just för stunden typ som vi vill föreviga i ust den miljön det sker.
Eller menar du att såna bilder inte kan göras bra?

Ögonblick där det kanske går att fånga mer känsla än i genomtänkta porträtt.

lottae skrev:
Ska vi låta bli att fotografera våra barn i de miljöer de befinner sig ibland? Låta bli att dokumentera skolavslutningar, babysim, första cykelturen utan stödhjul, första mötet med sitt nya syskon e t c,? Alltså viktiga händelser som sker eller uttryck just för stunden typ som vi vill föreviga.
Eller menar du att såna bilder inte kan göras bra?

Klicka för att se resterande...

Hej Lotta!

Det är ungefär det du skriver som jag skrev innan.

MVH

Johnnie

dunberg skrev:
Hej Lotta!

Det är ungefär det du skriver som jag skrev innan.

MVH

Johnnie

Klicka för att se resterande...

Men då är vi överens då med skillnaden att jag inte anser att vi kan välja den miljön jag talar om alltid. (Du frågade ju varför man inte kunde välja miljö.)
Ibland kan vi det men ofta vill man kanske kunna fotografera bara där man är utan att själv välja miljön. Då får man istället tänka snabbt vissa gånger för att välja tekniken/kompositionen som passar miljön man skjuter mot. Det var vad jag menade med mina exempel. Spontanbilder.

Barnet tittar i kameran och ler

För mig är det inte ett måste att barnet stannar upp i sin aktivitet och tittar upp därför att fotografen påkallar uppmärksamhet. Många bra bilder blir det när man bara är en betraktare och inte avbryter leken eller det barnet håller på med.

Jag har bilder på mig själv som liten då jag sitter och håller på med något. Dessa bilder är mer värdefulla för mig än bara en porträttbild.

Dokumentära bilder
Genom att koppla ihop ett barn med en miljö och aktivitet blir bilden mer intressant i framtiden då man kan titta på den och minnas.

Porträttbilder
Är också kul att titta på om dom är bra. Det gäller att locka fram något speciellt hos barnet när man fotograferar. En porträttbild tycker jag gör sig bra om den är isolerad från bakgrunden. Genom att använda ett teleobjektiv med stor bländaröppning får man en suddig bakgrund som inte stör.

Lotta!

Ok!

Per!

Men är gränsen mellan dokumentär bild och porträtt egentligen nödvändig? Alla dina bilder på Emilia skulle jag kalla porträtt även om det finns både ansiktsbilder och simhallsaction.

//J

Johnnie: Det är klart att det inte finns någon gräns. De är snarare två ytterligheter.

Ett exempel på vad som är mittemellan är:
fotosidan.se - Visa bild - Modern konst

PerFogelberg skrev:
Johnnie: Det är klart att det inte finns någon gräns. De är snarare två ytterligheter.

Ett exempel på vad som är mittemellan är:
fotosidan.se - Visa bild - Modern konst

Klicka för att se resterande...

Hej Per!

Funderade lite på skillnaden dokumentär bild och porträtt och kom fram till följande tankegångar:

Samma bild (t.ex. den du länkar till) skulle kunna vara både dokumentär bild och porträtt beroende på sammanhanget. Till en artikel om barns behov av skapande verksamhet i förskolan hade bilden nog uppfattats som dokumentär. För det fallet att det är personen i sig som ska lyftas fram blir det istället fråga om porträtt. Kan det vara en rimlig definition?


//Johnnie

Jag tycker inte det ska vara svårt att skilja på dokumentär och icke dokumentärt porträtt egentligen. Det har inte med ev. publiceringar att göra utan mec vad det skildrar.
En dokumentär kan ju givetvis vara ett porträtt också, medan en arrangerad avbildning kan vara ett porträtt men knappast dokumentär.

Pers bild borde klassas som dokumentär och som porträtt oavsett den bara finns i familjealbumet eller inte tycker jag så länge den inte r "uppdiktad".

"En dokumentär skildring? visar (dokumenterar) verkligheten, är alltså ett dokument av verkligheten, till skillnad från fiktionen som är uppdiktad..."
Citerat från: http://susning.nu/Dokument%E4r

dunberg skrev:
"Alla dina bilder på Emilia skulle jag kalla porträtt även om det finns både ansiktsbilder och simhallsaction."[/B]

Klicka för att se resterande...

Det har du rätt i. När jag tittar själv i mitt album så finns det egentligen bara två bra dokumentärbilder. Visa bild - Alla grodor och Visa bild - Längtan ut. Resten är mer åt porträtthållet. Tack Johnnie för tankeställaren.

Vad är en barnbild?(för er)

För jag antar att det inte räcker att det finns ett barn med i bilden.

Kan man skildra barn i krig, barn som har ätstörningar, barn som blir misshandlade och kalla det en barnbild?


Ett extremt motbjudande och otänkbart exempel, om vi jämför med tex nakenfoto; man fotograferar svältande och sjuka människor i afrika och de är nakna och man lägger upp bilden i kategorin "naket"

Hur skulle ni def. genren "barnbild", då det måste handla om en genre (?)snarare än vad bilden innehåller rent motivmässigt?

Spontant: På motsvarande sätt som nakenheten är huvudkomponent i nakenbilden är barnet i just egenskap av barn det i en barnbild. Ser inte att barnbilder skiljer sig från andra motivkategorier i detta avseende. (På motsvarande sätt som det kan finnas hundbilder med hus i och husbilder med hundar o.s.v...)

Sedan kan väl en bild uppfattas olika beroende har en väldigt stark relation till en av de ingående bildkomponenterna och denna därför dominerar den egna bildupplevelsen eller inte. Man kan ju tänka sig att en bild av ett barn med en hund där bägge har ungefär samma status i bilden upplevs vara av olika genre av hundägaren respektive föräldrarna.

Oftast är det väl inget större problem i praktiken, vad en barnbild är, kanske.
Men kanske kan man tänka sig att känsloregistret blir lite begränsat, handlar det om mer än "glad,ledsen,arg" så kanske det lätt faller in i en annan genre. Det är förvisso ett barn p bilden men det är inte det väsentliga, typ.

Har absolut inte tänkt färdigt känner jag, men det känns som det fungerar så.