Annons

Det historielösa folket

Produkter
(logga in för att koppla)

Noseman 2005

Aktiv medlem
Förra året köpte jag en digitalkamera efter en lång skärseldsliknande tid av våndan och beslutsångest över vilken modell jag skulle köpa. Hur många megapixlar behövde jag? Vad skulle jag använda kameran till? Fanns det mer än megapixlar att ta hänsyn till? Suck och stön. Åsa ville köpa en billig, jag ville ha en dyr (med många megapixlar).


Till slut blev det i alla fall en Konica Minolta Dimage A2 med åtta megapixlar och en tele-adapter. Nu var jag nöjd och glad. Jag fotade enorma bilder i tiff-format och tankade över dem till min lilla hårddisk. Efterhand jag samlat ihop 700 megabyte med bilder, brände jag över dem till CD och arkiverade dem.

Så åkte jag på två vänners bröllop. Fotograferade förstås. Och träffade andra digitalfotografer. På väg till bröllopsmiddagen hamnade jag i samspråk med en annan Konica Minolta-fotograf (med en mer kompakt modell i handen). Han hade råkat ut för en hårddisk-krash och blivit av med resultatet av ungefär ett halvårs fotograferande, eftersom han skjutit upp arbetet med att göra säkerhetskopior av fotografierna (eller "filerna" om man så vill). Som av en händelse kunde jag bidra med en liknande historia, då en god vän bara en vecka tidigare berättat för mig om sin hårddisk-krash, som innebar att majoriteten av de fotografier han tagit under hans dotters uppväxt - inklusive klass- och dagisfoton - försvunnit in i det stora intet. ("There is no life in the void" -Sauron)

Två tragedier som båda innebar stora förluster utan att lämna annat än mentala spår efter sig. Inga rester av fotografier eller negativ. Inga kopior som ligger och slarvar på annan plats. Bara en död klump hårdvara som endast med mycket god vilja kan fås att representera de fotografier som gått förlorade. Vi beklagade förlusterna och skakade gemensamt på våra huvuden. Oj, oj, oj. Så det kan gå. Och så typiskt att båda offren helt enkelt inte orkat vidta säkerhetsåtgärder. De hade både kunnandet och möjligheterna, men valde att hellre göra något annat.
Plötsligt slog oss en tanke. Fotografierna vi tar med våra digitalkameror finns inte. De existerar möjligen tillfälligt i form av digital information på en hårddisk, ett minneskort eller en diskett, men där finns inget negativ, inget original. Och förr eller senare kommer den att vara helt försvunnen, om man inte skriver ut den förstås. Våra lagringsmedia håller inte måttet. De kan inte bevara jpg-, gif-, tif-, eller ens rawfiler och låta fjärran generationer förundras över deras innehåll. De kommer att försvinna spårlöst. Visst, vi kan bränna filerna till CD eller DVD. Men hållbarheten på en "hembränd" CD är kortare än man vill tro, även om man lagrar den på bästa, skonsammaste vis. Och de papperskopior man emellanåt skriver ut är inte heller av den bästa kvalitet. Nej, vi måste förlika oss med tanken att våra digitala fotografier är tillfälliga.
Alltings förgänglighet. Ingenting består i evighet. Så är det förvisso. Men nu talar vi om oförmågan att bevara. Är mina digitalfoton kvar om tjugo år? Finns det överhuvudtaget några fysiska rester kvar av fotografierna jag tog på Totte och Camilla när de gifte sig? Kanske för vi en kamp vi inte kan vinna? Gör vi kanske bäst i att förlika oss med tanken på att de fotografier jag tar idag bara existerar tills jag har visat dem för alla intresserade? Är det "analoga" fotoalbumet kanske en rent idiotisk pjäs som tar upp värdefullt utrymme? Vad är egentligen syftet med att spara fotografier på gamla kompisar eller på ett berg man passerade under en dagsutflykt när man var i Turkiet häromåret? Kan vi inte minnas det utan att se det på bild, är det kanske inte värt att minnas överhuvudtaget.
Digital fotografering som en bild av en värld där det förflutna inte är relevant och därför inte kan (eller bör?) bevaras för framtiden. En värld där nuet är det enda som betyder något och därför också är det enda som egentligen existerar. Digital fotografering som en bakvänd polaroid-process: Istället för att växa fram, bleknar bilden för att slutligen försvinna för att egentligen aldrig ha existerat.
På samma sätt tenderar vi att istället för att samla vår musik i hyllor, backar eller ställ, skapa den digitalt i den stund vi vill höra den, för att sedan förpassa den till samma digitala icke-tillvaro som våra fotografier. Och plötsligt är den bara borta! Kanske en hårddisk-krash. Kanske jag råkade "deleta" filen eller - gud förbjude - hela mappen av misstag? Nåja, Bara att ladda hem den på nytt. Det är nu det gäller. Det är nu jag lyssnar eller tittar. Inte nyss eller om en stund, utan nu. Och vi har inte längre utrymme att bevara våra livs historier. "Compact living" heter det. Minnen tar plats - ut med dem eller lagra dem digitalt. "Compact living" - om du bara lever i det absoluta nuet kasnke du har plats för ditt liv.
Förutom allt tal om digitalfoto fick jag under vårt samtal även veta att sedan bokbindningskonsten (med tråd) i princip helt ersatts av limmade bokryggar, kommer även böcker att gå ett öde, likt digitalfotografiet, till mötes. Limmet man binder samman bövkerna med fräter nämligen på papperet. Innan ens 100 år (vilket är mycket om man lever i den nya nu-kulturen, men lite om man lever kvar i en bevarandekultur) har passerat, har våra böcker förvandlats till buntar av lösa blad. Det säger sig självt att en sådan bok inte kommer att anses värd att bevara...


Om 500 år kommer arkeologer inte att hitta litteratur, musik eller fotografier från vår tid. Vi kommer att vara ett mysterium. Man kommer att undra hur vi såg ut, vad vi gjorde och tänkte på. Vad vi lyssnade på eller hur vi överhuvudtaget roade oss. Man kommer inte att veta någonting. Vi kommer att gå under benämningen "det historielösa folket".

Jag undrar om det är bra eller dåligt?
 

Wizard

Aktiv medlem
Det var ett mörkt scenario du målar upp.. Jag tror också att vi till viss del kommer att få uppleva en "historielös" period i framtiden men jag tror också att problemen med att arkivera den digitala informationen kommer att lösas. Det forskas idag på en mängd olika sätt att lagra massiva mänger information på olika stabila media typ kristall, titan mm. Detta dessutom med en "instruktion" hur man skall läsa den information som ligger lagrad, denna "instruktion" är i "analogt" format så man inte riskerar att just det formatet som använts inte kommer att kunna läsas i framtiden.. Det gick en mycket intressant dokumentär om just detta på SVT för ett tag sedan där dom tog upp denna historielösa period du skriver om.. Jag skall villigt erkänna att jag är inte säker på att mina bilder kommer att kunna beskådas om 50 år om jag inte väldigt aktivt tar hand om informationen på ett korrekt sätt. Ser man det sen i ett ännu längre perspektiv så kommer det med stor säkerhet vara så att den information som den vanlige privatpersonen skapar idag inte kommer att finnas kvar någon längre tid och där kommer den historelösa perioden börja.. Denna period kommer dock att ha ett slut också eftersom jag är övertygad om att det i framtiden kommer att bli lika lätta att lagra digital information som det är att sätta in en bild i en pärm idag..

Det finns en tråd som berör ämnet..
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=41696&perpage=15&pagenumber=1

/Peter
 

Carl Hellman

Aktiv medlem
Lite hemskt att tänka på faktist. Kommer säkert bli ett hål i historien på ett antal desenium tills man löst informationsbevaringen på något vettigt sett.
 

JimSlim

Avslutat medlemskap
Noseman 2005 skrev:

Så åkte jag på två vänners bröllop. Fotograferade förstås. Och träffade andra digitalfotografer. På väg till bröllopsmiddagen hamnade jag i samspråk med en annan Konica Minolta-fotograf (med en mer kompakt modell i handen). Han hade råkat ut för en hårddisk-krash och blivit av med resultatet av ungefär ett halvårs fotograferande, eftersom han skjutit upp arbetet med att göra säkerhetskopior av fotografierna (eller "filerna" om man så vill). Som av en händelse kunde jag bidra med en liknande historia, då en god vän bara en vecka tidigare berättat för mig om sin hårddisk-krash, som innebar att majoriteten av de fotografier han tagit under hans dotters uppväxt - inklusive klass- och dagisfoton - försvunnit in i det stora intet. ("There is no life in the void" -Sauron)
Mkt tråkigt o höra!
Det är just detta jag försökt tala om för många som älskar digital schofräs.
Men ingen lyssnar, folk säger åt mig att jag snackar skit, bla bla bla, hårdiskar kraschar minsann aldrig.

Svaret är: sälj era digitalkameror, köp analogt. Eller behåll gärna digitalen, men ta era "viktiga" bilder analogt. Det blir både billigare och bättre samt att ni slipper oroa er för att bilderna inte finns kvar åt era efterlevande. Det kanske t.o.m är historiskt viktiga bilder som många tar digitalt idag som vips är borta när hårdiskar och minneskort och allt kraschar.
För det gör dom till slut, förr eller senare.

Alla bilder som jag tycker är viktiga tar jag analogt, gärna svartvitt med min mellanformatare ngt annat är totalt uteslutet. Vill jag leka tar jag fram min d70.


Brorsan frågade mig om råd när han skulle köpa en kamera i samband med att han blev pappa,. och undrade om han skulle köpa en för film eller en digital. Ett par år sedan var detta och då sa jag att om du vill ha kvar dina bilder på din dotters uppväxt i framtiden så köper du dig en kamera för film, punkt slut.
Han har fått virus ett antal gngr och fått formatera datorn sin ett antal gngr sen dess. och bror min är inte den som sitter o bränner bilder på cd precis.

MEn vad ska man säga? Jag är en av dom kommer köra analogt tills jag går i graven, just pga av att jag är rädd om mina motiv. Och ännu räddare för den digitala tekniken som enligt mig är helt värdelös.

http://www.jhphotoart.net


Mvh/ Jim
 

Spaceman Spiff

Aktiv medlem
Hej Jan

Kanske beror det på den sena timmen eller Coltrane i bra lurar, men det tror jag inte. Visst ser jag mörkret de andra pratar om i din text, men jag gillade den skarpt.

Seriöst ämne i för mig näst intill poetisk text. Tack för trevlig läsning.


Hälsningar

Jon
 

Biber

Aktiv medlem
Jag har svårt att se hur vi skulle bli historielösa för att delar av medelsvenssons anteckningar och viss kiosklitteratur går förlorad, även om ett antal potentiellt viktiga verk stryker med. Viktig historisk information kommer förhoppningsvis hanteras av kompetent personal, och historien har överlevt värre saker än att förlora ett par decenniers semesterbilder.
 

JimSlim

Avslutat medlemskap
Analogue

Jag tror inte det räcker med "kompetent" personal i detta fall, då hårdiskar, cd skivor, minneskort, dvd och allt det där kraschar oavsett om man är kompetent eller ej.

Svaret på denna fråga kommer för alltid att vara analog förvaring o arkivering.
För min del är det viktigt att mina efterlevande får ta del av det jag förevigat. Därför kör jag analogt.



http://www.jhphotoart.net
/ Jim
 

dobos

Aktiv medlem
Jag vill inte dum-försvara allt digitalt - du har rätt till viss del - men hur många fotografier tagna före 1900 finns kvar idag? 1%? Två bränder (Araberna satte eld på biblioteket i Alexandria på 600-talet, och korsfararna tuttade på Konstantinopel på 1200-talet) förstörde 99% av alla antika dokument. Av alla tusentals grekiska dramer, som man indirekt vet blev författade, finns 13 (tror jag) kvar idag - varav flera endast bitvis. Och de var alla analoga dokument. Jag tror fullt och fast att våra digitala dokument har större möjligheter att överleva en längre tid än analoga, tack vare att de är så lätta att sprida i tusentals exakta kopior. Ett analogt original finns i ett (1) kritiskt exemplar.

//Lasse
 

hasseper

Aktiv medlem
Biber skrev:
Jag har svårt att se hur vi skulle bli historielösa för att delar av medelsvenssons anteckningar och viss kiosklitteratur går förlorad, även om ett antal potentiellt viktiga verk stryker med. Viktig historisk information kommer förhoppningsvis hanteras av kompetent personal, och historien har överlevt värre saker än att förlora ett par decenniers semesterbilder.
Jag tycker att den mest viktiga historiska informationen är just medelsvenssons anteckningar och semesterbilder. Se bara vad som har efterlämnats från förr, mest en massa anteckningar om kungar som levt förr och ingenting om de vanliga människorna i någon stor utsträckning.


Hasse
 

bEPH

Aktiv medlem
Först skulle jag vilja berömma dig för din fina målande beskrivning, sen skulle jag vilja säga att jag tycker du har fel:)

Om man fotar digitalt ska man vara medveten om att det är en temporär lösning, man måste räkna med att byta media ungefär vart 5:e år oavsett vad man sparar på.
Man bör gärna spara på två olika medier, typ dvd och på hårddisk (Så klart ska dessa vara i bankvalv inte i en dator/hemma eller nåt annat puckat).

Jag kan dra många historier om film-bilder som förstörts av hundar/bränder/barn, dock så är ens egen klantighet inte så stor risk med dem.(vilken
är den största med digitala)

Det är ju inte så att många fotografier är av nån vikt, utan det är ju ytterst få som överhuvudtaget som skulle kunna ha nån historisk betydelse.

Det jag är oroad för är precis tvärtom, alla tusentals fotografier som är värdelösa som gör att man drunknar i den stora mängden.
Vi blir historielösa pga. ingen kan få ut nåt vettigt av vårt bildhav.
 
Senast ändrad:

Biber

Aktiv medlem
Jim: Det är sant att enheterna bryts ner även om det är kompetent personal som sköter dom, men man kan minimera risken att förlora all information samtidigt med vanliga säkerhetskopior som man kontrollerar med jämna mellanrum, uppdatera till modernare media och förvara dom rätt. Jag har aldrig varit med om att alla mina säkerhetskopior har blivit förstörda samtidigt, jag har fortfarande kvar information från min gamla 386'a som är fullt läsbar.

Med medelsvensson är det en helt annan sak, det händer t.ex. relativt ofta att det kommer in kunder på labbet där jag arbetar som förvarar cd-skivor utan något som helst skydd i fickan, kladdar över hela ytan med fingrarna och är allmänt vårdslösa för att sedan börja klaga över den dåliga hållbarheten när skivorna ger upp. Jag har svårt att tro att den folkgruppen medvetet skulle producera något av större värde för mänskligheten oavsett vad... ;)

Mycket av informationen går dessutom att arkivera i analog form, genom att trycka det på papper. Analoga original är också känsligare för olyckor än digitala filer som man lätt kan göra exakta kopior av.


Angående vår fotoförvaring så har jag alla mina bilder på negativ, 2 hårddiskar och 2 dvd. Jag är mera orolig för att negativen ska bli förstörda av en brand eller liknande än att de digitala filerna ska bli oläsbara på samma gång.
 

raderad12

Aktiv medlem
hasseper skrev:
Jag tycker att den mest viktiga historiska informationen är just medelsvenssons anteckningar och semesterbilder. Se bara vad som har efterlämnats från förr, mest en massa anteckningar om kungar som levt förr och ingenting om de vanliga människorna i någon stor utsträckning.
Det resonemanget i skenet av orginalpostningen innebär ju att vi var/är historielösa långt innan digitaltekniken slog igenom... å då måste man ju börja fundera på vad man innefattar i begreppet "historia"...
 

growingart.se

Aktiv medlem
Mycket välformulerad beskrivning med innehåll, jag ser fram emot att genomleva korta historiska betraktelser av dina bilder, som jag efter den lyriska beskrivningen förväntar mig har ett likartat innehåll och uttryck. Om det nu är så att vår historia, som vi lägger upp på diverse fotosidor och hårddiskar i en vag förhoppning om att vi ska få vår antagna rätt till ett liv med ett värdigt innehåll, kommer att falna medelst olika varianter av livsöden, vilka kanske en del kallar hårddiskkrash, så innebär det att vi upplever vår historia nu. När vi betraktar de bilder som vi tar i detta nuet så måste det betyda att vi genomlever historien.
 

Estethia

Aktiv medlem
analogt. digitalt.
spelar ingen roll.
är man så himla klantig att man inte förvarar eller backar upp sina bilder på förståndigt vis så ligger man risigt till.
jag har en hel totalt förstörd negativpärm.
bilderna? beyond all rescue.
jag har noll förstörda digitala filer.
varför?
för jag lärde mig redan då, på den analoga tiden, att om man inte förvarar sina bilder rätt har man ingen annan än sig själv att skylla när dom försvinner.

jag förvarar nya bilder på två separata hårddiskar, bränner sedan av dom och gör det i tre exemplar varav ett förvaras i bankfack.
omständigt? pja, men SÅ värt det. jag tyckte dessutom det var lika omständigt på den analoga tiden oxå. och inte sprang man till banken med sina bilder heller. brann det så brann det.
och dyrare var det eftersom "rätt" negativfickor och syrafri förvaring minnsan inte gick på ett par spänn.
DVD är betydligt billigare i jämförelse.
inte att förglömma att det faktiskt GÅR att göra fotokopior på dom digitala bilderna, om man nu längtar efter analog förvaring.

fortsätt gärna sprida din historia.
gör det bara en person medveten om det viktiga i rätt förvaring (analog som digital) så har du gjort ett gott jobb.
 

Sonnaren

Aktiv medlem
Biber skrev:
Jag har svårt att se hur vi skulle bli historielösa för att delar av medelsvenssons anteckningar och viss kiosklitteratur går förlorad, även om ett antal potentiellt viktiga verk stryker med. Viktig historisk information kommer förhoppningsvis hanteras av kompetent personal, och historien har överlevt värre saker än att förlora ett par decenniers semesterbilder.
Och vad anser du vara av intresse för historisk forskning?
Medelsvenssons anteckningar är fan så intressanta för framtiden.
Liksom brev folk skickade till varandra. Hur mycket e-mail bevaras till eftervärlden???
Givetvis är foton också högintressant men har ju kommit in i historieforskningen relativt sent av naturliga skäl.
Du kan ju fråga någon amerikan om det inte är dags att bränna upp den där gamla fotohögen från inbördeskriget? Ett tips: spring så snabbt du kan när du sagt det.....
Nej, trådinledaren har tyvärr alldeles rätt.
Jag startade en tråd på liknande tema för en tid
sedan. Jag fick höra samma saker som sagts tidigare om digital förvaring. Gör backups om och om igen, förvara dessa på olika ställen, förvara på server i Långtbortistan och ....ja, det var knappast görligt.
Jag skulle skaffa externa hårddiskar (som jag har i Tb-omfattning) bränna på CD och DVD - som jag gör.
Dessutom fick jag den pinsamt korkade uppmaningen att "man måste hänga med i utvecklingen".
Det finns ingen anledning att hänga med i en utveckling som hittills är en återvändsgränd.
Inte så länge den gamla motorvägen fortfarande är öppen.
Us
 

dl_4711

Aktiv medlem
Noseman 2005 skrev:
Om 500 år kommer arkeologer inte att hitta litteratur, musik eller fotografier från vår tid. Vi kommer att vara ett mysterium. Man kommer att undra hur vi såg ut, vad vi gjorde och tänkte på. Vad vi lyssnade på eller hur vi överhuvudtaget roade oss. Man kommer inte att veta någonting. Vi kommer att gå under benämningen "det historielösa folket".
Du kan inte din historia. I alla tider har det varit så att endast de tidsdokument som a) haft tur eller som b) någon varit väldigt mån om att bevara har klarat sig. Det gäller (och har alltid gällt) oavsett lagringsform.

Denna nya vägra-lagra-digitalt-trend är bara ett sätt att motivera sin egen förändringsobenägenhet och teknikrädsla.
 

ricfro

Aktiv medlem
bEPH skrev:
Om man fotar digitalt ska man vara medveten om att det är en temporär lösning, man måste räkna med att byta media ungefär vart 5:e år oavsett vad man sparar på.
Man bör gärna spara på två olika medier, typ dvd och på hårddisk (Så klart ska dessa vara i bankvalv inte i en dator/hemma eller nåt annat puckat)
Tänk att det ska vara så svårt att inse att detta orkar/hinner/vill inte den vanliga Svensson göra. Det här är en hantering som en mycket liten grupp gör. Vare sig man är datornörd, familjefotograf, halvproffsfotograf eller statsminister.

Bilder är färskvara, när Svensson har tittat på dem ett par gånger är de glömda. Då finns i alla fall de analoga kvar i någon form med skiftande kvalite, medans de digitala sakta försvinner i ettor och nollornas kyrkogård.
 

Estethia

Aktiv medlem
människan lär av historien att människan inte lär av historien.

hur många tekniska saker (och liknande) har vi fått läsa att dåtidens folk dissade?
telefonen, teven osv... allt var bara dåliga "dagssländor" som skulle förlora sin popularitet efter några månader enligt "dom som kunde".

ni måste inte låta så nedvärderande och otrevliga när ni talar om vikten av rätt förvaring.
det är bra att ni informerar, men när ni gör det i så hånande ordalag kommer folk inte lyssna på er tyvärr.
 
ANNONS