Hejsan!

Alltså, jag vill inte påstå att bilden är världens bästa eller så, inte heller att den borde falla alla i smaken, absolut inte.
Jag blir bara så fruktansvärt nyfiken, så nu kan jag inte hålla mig längre utan kastar bollen till er som sitter med delar av svaret.



Bakgrund till denna tråd.

Jag har visat denna bild i diasform för ett antal personer. Jag har lagt upp den i tre kritikbaseradeforum. mm..
Jag har haft den liggande ute för kritik två gånger här på fs och totalt 6ggrom på internet utan att få konstruktiv kritik. Här på fs så har jag inte fått ngn kommentar alls. Det är i sig själv INGET problem eller direkt ovanligt utan jag blir bara så oerhört vetgirig!!!!!!

Själv så är det (faktiskt) en av de bilder som jag är allra mest nöjd med och då menar jag inget med affektionsvärde eller så.
Jag känner bara att den har en estetisk genetik som är både enkel och avancerad på ett positivt sätt. Jag tycker att den både diffust och konkret deskriptivt presenterar det som verkligen händer. Osv..

Självklart så är jag medveten om att rätt publik måste hitta till bilden osv, men jag tror att sanningen är en till dels annan och mer bild/estesikt relaterad. Menar att ca 200 ggr har kikat på bilden totalt i kritikforumsammanhang.





Nu direkt till min fundering.

Säg mig vilka EVentuella svagheter och EVentuella styrkor bilden EVevntuellt har.

Alla bilder är värda konstruktiv kritik men borde den här bilden överhuvudet taget få positiv kritik?









Jag är INTE ute efter att få höra att bilden är jättebra eller värdelös eftersom den nog inte är varken ytterst av den ena sidan eller den andra.

Utan jag önskar att veta vad som är bra och inte bra. Det skulle stilla min nyfikenhet avsevärt och kanske leda mig i mitt skapande vidare!

Tack på förhand.


Mvh Niclas,nyfiken

http://www.niclasfoto.fotosidan.se/viewpic.htm?ID=469829

Här har vi länk till sAMma bild i min portfolio..

Mvh Niclas,

Din bild är troligtvis unik på så sätt att den bedövar och passiviserar betraktaren. Om man inte får hjälp att vända bort blicken blir man kvar, och slutar till sist att andas. De som överlevt vågar inte återvända för att kommentera den;-)

-Eller så är du ganska ensam om att gilla den så mycket. Jag tycker att den suddiga fågeln stör upplevelsen, och den andra är för liten på bilden. Troligtvis skulle den här bilden se mycket bättre ut om den var uppblåst till 70x100 (om den håller skärpan då alltså). Många bilder görs inte rättvisa på webben.

Tomasz skrev:
Din bild är troligtvis unik på så sätt att den bedövar och passiviserar betraktaren. Om man inte får hjälp att vända bort blicken blir man kvar, och slutar till sist att andas. De som överlevt vågar inte återvända för att kommentera den;-)

-Eller så är du ganska ensam om att gilla den så mycket. Jag tycker att den suddiga fågeln stör upplevelsen, och den andra är för liten på bilden. Troligtvis skulle den här bilden se mycket bättre ut om den var uppblåst till 70x100 (om den håller skärpan då alltså). Många bilder görs inte rättvisa på webben.

Klicka för att se resterande...

Hehe, kanske är det så att jag snart sitter som en dömd man för distansdråp via visuella budskap..

Jo jag tror nog att du har rätt angående strl på bilden som den visas här. Även om jag menar att huvudsaken är den som visas, om du förstår.

Kan ju vara så att jag helt enkelt är rättså ensammen om att gilla den,, Den tanken har slagit mig tusen ggr och det gör ju det hela så mycket mer intressant

Vi söker alla ngn slags bekräftelse på att våra bilder fungerar och när det liksom "slår så fel ut" så känner iaf jag ett starkt behov att veta mer om varför och hur det förhåller sig.

Det handlar inte heller om att jag vill jämka eller anpassa mitt bildspråk till 100% utan att vara mer medveten över själva kommunikationen.
Däri ligger också mitt huvudsakliga bildintresse.

TACK för att du tog dig tid Tomas!!

Mvh Niclas,

Jag håller med Tomas om bilden. Tycker att man inte riktigt vet var man ska fästa blicken, när man fäster blicken på lilla fågeln dras blicken mot fågeln i förgrunden, som är suddig och den vill man inte titta på juuh. Får en känsla av att man irrar runt i bilden... Eeeh... vet inte om förklaringen vart så bra ändå Men färgerna är fina!
/Jacob

Ska erkänna att jag inte hade stannat till om du inte tvingat på mig bilden i tråden..
Men nu när du gjorde det och jag blev tvungen att se så tycker jag det finns en del intressant att spekulera runt, att känna i den

Den där mörka stora fula örnen som flyger mer in medan den suddiga ljusa måsen försvinner ut. Känns som det finns en handling. Som bilder kan var lite "sagor" ibland. Kompositionen här förstärker intrycket.
(och nu ska jag stresssa vidare, så bara några halvdana ord blev det..)

Hmm... Jag tycker också att fågeln som är i oskärpa stör en hel del. Känns ungefär som att ha något "smuts" på glasögonen. Det finns ingen direkt linje i bilden att fästa blicken vid. Jag håller även med Tomas om att den andra fågeln är lite för liten. Bilden rent generellt känns obalanserad på något sätt. Den "sitter" inte. Men det är självfallet bara min åsikt. Någon annan har säkert en annan åsikt.
Alla har vi våra välkända "darlings" som vi inte förstår att inte alla andra gillar. Jag får känslan av att denna bild är en sådan för dig.

Jag brukar intala mig själv, vid sådana här tillfällen, att bilden är FÖR BRA. Den är så bra så att INGEN förstår HUR BRA den är ;-D (Observera ironin!)
Jag har också mina "darlings" som ingen annan än jag tycker är bra Det är väl så det är i tillvaron...

Inte mycket till uppmuntran kanske ;-)

/cf

Fast vid en närmre koll på den större i portfolion flyger ju även örnen ut förstås. Men trots det känns den spekulativ och berättande. Fortfarande känns det som örnen tar överhand iaf, men jag misstänker att det eg. inte var vad du ville förmedla..

Finns en symbolik?

Jag tycker den har nåt visst, men kanske inte riktigt helt. Helst hade jag velat sett den tagen någon bråkdels sekund senare med örnen i samma läge och den tretåiga lite längre till höger. Öka obalansspänningen en gnutta. Ett fel(?) tycker jag är att det tar liksom en stund att fokusera in måsen och när man väl gör det är den inte tillräckligt kraftfull för att bära upp den sena upptäckten. Annars är det ju kul med bilder som plötsligt har en ny dimension när man tittat lite.

Det här lät rätt flummigt...

Vad sägs annars om följande beskärning (hoppas det är OK att jag lägger den här, jag tar bort den genast om det inte är så)?

Eftersom du uppmärksammar oss på din bild blir jag nyfiken.

Tittar igenom dina album.

Vad jag ser är många fina och konstnärliga naturbilder. Detta bekräftas av de positiva omdömen du fått.

Tycker dock att den aktuella bilden hör till de sämre av dina bilder. Svår att kommentera men C.F utryckte precis min tanke när han skrev om "smuts" på glasögonen. För mig känns det som om den ljusa fågeln dök upp precis vid avtryck och inte skulle vara med på bilden.

Jag tycker mig märka att de flesta gärna kommenterar bra bilder medan dåliga bilder mera sällan kommenteras om de inte är riktigt "urkassa".

Tack för era tankar, värda mycket oavsett karaktär så länge de är uppriktiga och relevanta.

Visst helt ok att du trixat med beskärningen så länge du bara visare den här, hihi!

Jag känner att det är en av mina bilder som äger den största "enkelhet" men energi med en fungerande och effektfull "motivelementsriktning" på samma gång..

Som ni märker så försöker jag att förklara ngt som jag har svårt att sätta ord på, inte ovanligt varken för min eller er andras del

Visst är det en darlig för mig men även om jag bortser ifrån det så har den en "genetik" som jag sällan uppnått i andra bilder..

Beskärningen har nog inte ngr alternativ enligt mig, bilden förlorar sin rymd och balans via fjällets inslag.. Så uppelver jag det.

TACK ALLA så långt!!

MVH Niclas,

Vid närmare betraktande tycker jag nog min beskärning var en försämring. Originalversionen är intressantare. Men som sagt, jag tycker inte måsen riktigt fungerar. Och ändå är det den som gör bilden.

Okej, mina åsikter:

Som sagt tidigare, måsen känns bara som något stort skräp som kommit i vägen.
Placeringen på måsen stör kompositionen. Sen blir den grötig eftersom halva måsen är framför berget och halva utanför. Skulle måsen inte vara där blir bilden bara ganska vanlig och trist.

Så för mig finns det inte mycket tilltalande i den.

Bilden blev mycket bättre med Johns beskärning.
Där får man känslan av att måsen är havsörnens byte som den siktar in sig på. Betydligt mer känsla. Dock så stör berget fortfarande och så mycket blå himel.

Grattis till dig Niclas som tycker att bilden är så bra. Och det är väl underbart att bilder upplevs olika av betraktarna.

Enligt mitt sätt att se, så blir den (lite för) oroliga bergkanten huvudmotivet. Och en stor jämn yta utan nyanser skapar sällan intresse, som den blå himlen. Och fåglarna känns lite för små. Det är min enkla förklaring till vaför den inte fångar mitt intresse i någon högre grad. Men som en stor bild med fler nyanser så kanske det blir något annat?

//mats

michagg skrev:
För mig känns det som om den ljusa fågeln dök upp precis vid avtryck och inte skulle vara med på bilden.

Jag tycker mig märka att de flesta gärna kommenterar bra bilder medan dåliga bilder mera sällan kommenteras om de inte är riktigt "urkassa".

Klicka för att se resterande...

Visst, dåliga bilder brukar få färre kommentarer, utan tvekan så kan man nog dra paralleller till min bild. Men eftersom jag rent objektivt upplever det motsatt så författade jag tråden.

Jag ville ha en mås i det området i bilden, gjorde en hel del försök. Ca 10000 par tretåiga måsar var i/omkring i luftrummet så det var inte ont om tillfällen.

Jag har även ett kritikalbum som har "aviga" bilder, bilder som inte följer ngn tradition eller konvention. Denna bilden skulle nog ligga i det albumet vid kritik.. Ni som kikat på de bilderna ser nog att det inte är bara en bild som äger lite aviga moment och lösningar.



Det är faktiskt lite utelämnande att begära kritik på detta viset men jag tog mig i kragen och svalde stoltheten, en liten stund!




Mvh Niclas,

Helt klart den suddiga måsen... utan den skulle det funka med den strama kompositionen på diagonalen och örnen i det blå. Alternativt att måsen varit i fokus och resten bakgrundsoskarp, då hade man kunnat skymta hotet i bakgrunden så att säga.

Anders Östberg skrev:
Helt klart den suddiga måsen... utan den skulle det funka med den strama kompositionen på diagonalen och örnen i det blå. Alternativt att måsen varit i fokus och resten bakgrundsoskarp, då hade man kunnat skymta hotet i bakgrunden så att säga.

Klicka för att se resterande...

Ja, ligger mycket i det..

Jag känner dock att utan den måsen så försvinner en hel del av intensiteten i bilden, som jag söker.

Det är kanske bara så att jag har en smak för det som är lite på gränsen och ibland över gränsen för det estetiskt sköna. Att mixa det natursköna med det vassa, lite iögonstickande är ju ngt som jag ofta söker.

Nu har jag fått en hel del att tänka på


Mvh Niclas,

Ett försök till: Om du trixar lite med berget så det inte tar över fullt så mycket. Jag vet inte riktigt, men mindre kontrast i det området eller nåt. Bilden är där ju nästan, blicken går till örnen, vidare till berget i vänstra änden, glider ned till måsen som plötsligt är där och ger bilden sin form. Men jag tycker det är något med balansen mellan berget och måsen, något som gör måsen lite för vek.

Vissa bilder fungerar bättre stora, jag tror att det är en aspekt även gällande denna bild.

Som sagt en kvalitetsprint i formatet 70x100 hade nog gett bilden mer rättvisa, utifrån den existerande potentialen såklart.

Jag fått mycket att tänka på genom det ni har bidragit med!

Eftersom jag har kanske en lite spec vridning på vissa bilder så kommer jag försök att närma mig betraktaren strategiskt utan att varken förlora vacker estetisk eller spetsigt irritativa element.

MVH Niclas,

Har också råkat ut för att bilder som man gillar väldigt mycket själv inte fått några kommentarer och då har man funderat i banor som att det man gör kanske inte är så intressant eller att man kanske är kass. En av dessa bilder hade inte fått en enda kommentar efter 8 månader men då dök det upp en som verkligen förstod vad jag sett i motivet och varför jag fotograferat som jag gjorde och gav stort beröm. Att denne var känd fotograf gjorde heller inte saken sämre. Den kommentaren värmde verkligen och gav självförtroende att fortsätta och då insåg jag att det faktiskt inte är så lätt att kommentera vissa bilder, att det krävs lite mera av betraktaren och att de flesta här på fotosidan i första hand kanske inte är så intresserade av sådana bilder eller att de ofta försvinner i mängden av bildflöde.