Jag har funderat lite över balansen mellan spontaniteten och kontroll i bildskapandet.

Att skjuta från höften brukar vara det enda sättet att riktigt fånga spontana ögonblick, fast då förlorar man mycket av kontrollen över slutresultat och blir slav under slumpen/tekniken.

Å andra sidan när man tar sig tiden att komponera och exponera nogrannare förlorar man ofta det spontana ögonblicket, även med stillastående motiv kan man förlora den infallet eller grundidén genom att tänka för mycket.

Någon mer som tänkt i dom här banorna?

Jag tror att både spontanitet och kontroll behövs i bildskapandet.

Jag tillhör dem som gillar att ha kontroll, jag kanske vill ha det i allt för hög grad ibland. Jag vill veta vilket sjkärpedjup jag vill ha och kommer få. Jag vill veta hur rörelseoskärpan skall bli och kommer bli... men jag tror det ibland är nyttigt att bara leka och larva sig med kameran, Plojja och upptäcka nya saker. Att fastna i ett "kontrollerat" foto tror jag hämmar utvecklingen av nya bildidéer och nya tekniker.

Spontanitet är grunden i allt skapande

Ofta blir uppdrag betydligt sämre än det man gör själv. Givetvis beror det också på att väldigt lite är självvalt eller kan påverkas men minst lika viktigt är kravet på att prestera, som kan hämma spontaniteten. Spontaniteten är ju den barnsliga glädjen och viljan att whao!!! det här MÅSTE jag hinna fånga. Det allra första kortet man nånsin tar kan bli ett av de bästa man nånsin tar! ett ypperligt exempel på att spontanineten och fotoglädjen aldrig nånsin får kvävas! För höga ambitioner är livsfarliga enligt min erfarenhet (har i och för sig inte så lång eller avancerad erfarenhet av just foto, men känner igen känslor och tendenser från andra konstnärliga områden). Lite av båda är nog bäst, men att prioritera spontaniteten skadar nog oftast inte...

Kunskap ger kontroll.
Kunskap är förutsättning för att uppnå en "undermedveten" kontroll över spontaniteten.

Jag skiljer alltså väldigt lite mellan de två för egen del. Båda två sidor av samma mynt.,. Skulle jag förlora en del så faller den andra.



Mvh Niclas,

Här talar vi nog om olika saker. När det gäller viss typ av fotografi, t.ex gatufotografi, är tekniken det enda man behöver ha kontroll över. Och då menar jag ryggmärgskontroll för den får inte vara ett hinder i bildskapandet där spontanitéten och känslan oftast är en förutsättning om man ska lyckas. För ren kommersiell fotografi t.ex kan det däremot vara en nödvändigt med kontroll även i bildskapandet eftersom resultatet oftast är givet eller förväntat på förhand.

Klart att det är många aspekter runt detta med kontroll vs spontanitet vad gäller just kreativt skapande.

Men visst är det så att det enda som skiljer är just kontrollens/spontanitetens funktion och karaktär. Kontrollens/spontanitetens existens och värde är det ju knappast ngn som undervärderar eller ignorerar till 100% och att vi värderar de olika är väl lika logiskt som vi är olika individer.

Lika logiskt är det ju att både kontroll och spontanitet är viktiga paralleller, paralleller som beroende av vilket syftet är med fotografiet också varierar i prioritet.

Alltså så kan man säga att de båda aspekterna alltid är närvarande och viktiga i olika grad beroende på mångt och mycket.

Mvh Niclas,

En fråga om metod

Som jag ser det är kreativitet inte bundet till vare sig spontanitet eller kontroll. Det är snarare ett val av metod.

Vi som har "kreativa yrken" jobbar mest med största möjliga kontroll - för vi måste leverera ett förutsägbart resultat. Men förutsägbarhet kanske ni inte förknippar med kreativitet? Allt är en definitionsfråga ...

Total "konstnälig frihet" kan inte vara bundet mot att kundens önskan är i fokus. Då blir det en slags "uttrycksbunden frihet" och absolut inte total frihet.

Detta är ngt som konstnärssjälen ofta sliter stort med. Därför fastnar 95 av 100 framgångsrika konstnärer i ett uttryck som de lever på rästen av konstnärslivet...

De som sliter sig loss ifrån kundens förutfattade meningar och önskemål, med pengar eller inte är de som har möjlighet till friheten.

Picasso sade. "Jag gör iNGENting jag har gjort tidigare"... Alltså är det ständig förändring och nya konfrontationer som gäller för den kreativa själen som inte vill stagnera eller sjunka in för djupt i ett uttryck. "Det du kan skall du inte upprepa",, är ett annat citat från samma man.

Personligen så tycker jag många fotografer säljer sin kreativa skaparsjäl allt för billigt! Jag menar att det bästa är att ha en inkomst/kapital på sidan av det kreativa. Då krävs det inte på ngt sätt en inkomst på det kreativa. Därigenom så behåller man fullständig frihet i det skapandet man bedriver när det sker.
Nackdelen med min lösning har såklart nackdelen i det att det inkomstbringande tiden tär på skapandetiden.
Att tjäna pengar på det personliga uttrycket är rätt för endast ett ytterst fåtal kreatörer som jag ser det!!
Mvh Niclas,

Niclasfoto skrev:
De som sliter sig loss ifrån kundens förutfattade meningar och önskemål, med pengar eller inte är de som har möjlighet till friheten.

Klicka för att se resterande...

Konstnärer jobbar väl inte mot kunder. Ibland är det nästan bara det som skiljer konst från andra kreativa prestationer.

Men de som jobbar för en kund måste förstås tillfredställa kunden. Det är bara korkat att låtsas nåt annat.

StanleyMedia skrev:
Konstnärer jobbar väl inte mot kunder. Ibland är det nästan bara det som skiljer konst från andra kreativa prestationer.

Men de som jobbar för en kund måste förstås tillfredställa kunden. Det är bara korkat att låtsas nåt annat.

Klicka för att se resterande...

Hehe, klart att konstnärerna har kunder. Inte fasta kunder (som tex på RIMI) men helt klart "fasta kunder" som återkommer.

Konstnärer som Picasso hade kunder med olika smaker, delvis för att han var känd ( i stora delar av sit liv), men INte kunder med bara en smak (och där ligger poängen), eftersom han vandrade genom ett flertal uttryck och teknikval. Stod aldrig stilla där. Trots fattigdom och kärva tider så skapade de. Delvis därigenom kollagen kom och bla "kubismen" tog form... friheten fungerar alltså ohämmat och inte knutet upp mot pengar eller andra ekonomiska aspekter.
Friheten i hans (deras) fall var om inte total så iaf stoor.

Men när en konstnär erkänns för ett uttryck, ja då finns det ett starkt värkande klister som gör att det är svårt att slita sig ifrån den till synes trygga vägen att fortsätta på.

Så är det för väldigt många.

Ingen stor konstnär (vad jag vet) anser det vara positivt att förbli i en teknik eller i ett uttryck. Snarlika uttryck finns ju och visst finns det svävande zooner här. Men principen förstår ni säkert.

StanleyMedia skrev:


Men de som jobbar för en kund måste förstås tillfredställa kunden. Det är bara korkat att låtsas nåt annat.

Klicka för att se resterande...

Ja jag menar inget annat.
Bara så jag säger det

Den kreatör som tillfredsställer kunden kan heller inte ha "fullständig konstnärlig frihet", som jag ser det.

Helt klart så finns det kosntnärer som i ett offentligt uppdrag (tex) får stor frihet. men bara det att kommunen bestämmer på vilken vägg (tex) verket skall hänga på styr kreatören till visssa strategiska val. Allt typ av styrning inskränker oftast på den konstnärliga friheten, som JAg ser det.

MVH Niclas,


Ps, säger inte att ngn skall hålla med. För mig är detta dock relativt glasklart!!