judas
Aktiv medlem
Visste inte riktigt var jag skulle placera den här tråden men jag testar här.
Någon som varit där o tittat? Jag syftar alltså på Hasse Perssons usa-utställning real/unreal på kulturhuset i sthlm (elller där den varit tidigare).
Jag kan ju säga för min egen del att jag varit på många bra utställningar och blivit berörd och gillat hängningen o det mesta. Men denna var något utöver det vanliga för min del, efter att jag gått runt lite var det som om jag inte längre såg bilderna, utan bara männsikorna o situtionerna på bilderna, det vart som om jag glömde att det var fotografier. Det var en oerhört stark känsla av hatkärlek till detta näst intill "overkliga" land. Man älskar det på samma gång som man hatar det, allt är så extremt och det går liksom inte att parodiera utan att det faktiskt finns någon motsvarighet i verkligheten.
Som t.ex. las vegas där man kan bo på hotel new york med en tillhörande stor kopia av frihetsgudinnan, tvärs över gatan finns hotel paris med en likadan kopia av eiffeltornet. Det är tragikt och det känns som om det har gått alldelles för långt, men samtidigt blir man nästan lite rörd. Kostig känsla.
Jag tycker iaf att det var en otroligt bra utställning , med dylanmusik i bakrunden, jag var mycket nära tårarna kan jag säga. Nån mer som vart där? Vad säger ni?
Någon som varit där o tittat? Jag syftar alltså på Hasse Perssons usa-utställning real/unreal på kulturhuset i sthlm (elller där den varit tidigare).
Jag kan ju säga för min egen del att jag varit på många bra utställningar och blivit berörd och gillat hängningen o det mesta. Men denna var något utöver det vanliga för min del, efter att jag gått runt lite var det som om jag inte längre såg bilderna, utan bara männsikorna o situtionerna på bilderna, det vart som om jag glömde att det var fotografier. Det var en oerhört stark känsla av hatkärlek till detta näst intill "overkliga" land. Man älskar det på samma gång som man hatar det, allt är så extremt och det går liksom inte att parodiera utan att det faktiskt finns någon motsvarighet i verkligheten.
Som t.ex. las vegas där man kan bo på hotel new york med en tillhörande stor kopia av frihetsgudinnan, tvärs över gatan finns hotel paris med en likadan kopia av eiffeltornet. Det är tragikt och det känns som om det har gått alldelles för långt, men samtidigt blir man nästan lite rörd. Kostig känsla.
Jag tycker iaf att det var en otroligt bra utställning , med dylanmusik i bakrunden, jag var mycket nära tårarna kan jag säga. Nån mer som vart där? Vad säger ni?
