Sitter och lurar lite på om man skulle kunna använda fotopapper direkt i kameran istället för film, om man plåtar med t ex storformat. Men, det krävs väl negativ då, och jag antar att det inte finns negativa fotopapper?
Edit: De borde väl kanske kallas "positiva", men ni förstår vad jag menar. Ett svart papper som blir vitt vid belysning alltså.

Antar att detta är något som folk pysslat med länge, men vet nån var man kan läsa om det i så fall? Man skulle ju kunna scanna "negativet" om vända på det i PS om inte annat. Vore kul att testa med nån form av hålkamera eller dylikt

Jo, du kan använda fotopapper men tiderna blir mycket längre än med film. Sen behöver du slabba vidare i mörkrum så du lär inte kunna bara skanna papperet. HAr nog ett ex. på fiberpapper någonstans. Ska se om jag hittar det i morgon kväll så skannar jag. Pappersbilden alltså..

lottawe skrev:
Jo, du kan använda fotopapper men tiderna blir mycket längre än med film. Sen behöver du slabba vidare i mörkrum så du lär inte kunna bara skanna papperet. HAr nog ett ex. på fiberpapper någonstans. Ska se om jag hittar det i morgon kväll så skannar jag. Pappersbilden alltså..

Klicka för att se resterande...

Jo, framkalla inser jag ju att man måste, men om det ska vara "på kul" så slipper man ju åtminstone förstoringsapparat och "ett extra steg";-) Frågan är hur bra det blir... Borde ju duga tycker man om det funkar för att förstora från neg på papper, hehe.

Sedan kan man ju använda det pappersnegativ man får ut genom att kontaktkopiera skikt mot skikt med ett andra papper, som ju blir positivt.

plättlätt

-- MW

Magnus W skrev:
Sedan kan man ju använda det pappersnegativ man får ut genom att kontaktkopiera skikt mot skikt med ett andra papper, som ju blir positivt.

plättlätt

-- MW

Klicka för att se resterande...

Hmm, hur går detta till?

att kontaktkopiera papper mot papper är enkelt. Smacka ihop papprerna emulsion mot emulsion. Gärna mellan två glasskivor. Belys lagom länge med exempelvis en skrivbordslampa. Framkalla.

Du kan använda färgpapper avsett för förstoring av dia, sk Cibachrome eller Ilfocolor. Det var ett tag sedan jag förstorade senast så jag vet inte riktigt om de finnskvar fortfarande. Men som sagt det blir nogruskigt långa exponeringstider. Säkert ca 100ggr längre än med film.

Under kulturnatten i Uppsala brukar vi i Uppsala fotografiska sälskap fotografera allmänheten med pappersnegativ i storformat och låta dem framkalla dem själva och göra possitiv medelst kontaktkopiering. Som nämnts tidigare är känsligheten för papper rätt låg men dessutom är områden för reciprocitetsfallering helt annorlunda. En annan mycket viktig aspekt är att papperets känslighet varierar kraftigt med ljusets spectra. svartvit negativ film har en rellativt jämn spektralgång (något högre känslighet för blåa våglängder i regel) medan papper för svartvit kopiering är nära okänsligt för röda våglängder, detta innebär att papperet har många stegs lägre känslighet i glödlampsljus än i dagsljus.

Vi körde med ett kodakpapper har jag för mig och vi använde dagsljustempererade studioblixtar på full spätta (dvs längsta möjliga belysning, för att försöka begränsa reciprocitetsfallering, papper är ju designat för att vara reciprokt för 5s till 30s, medan blixtvaraktigheten är av storleksordningen 1/1000 sekund). Den känslighet vi fick på papperet då låg runt EI 3. Dvs 5 steg mindre känsligt än vanlig iso 100 film.

Beroende på exponeingstid och ljus kan man få gaffla rätt rejält för att få rätt exponering. Det kan också vara en bra ide att köra med variabelkontrastpapper vid kontaktkopieringen eftersom kontrastkurvor för papper skiljer sig rejält från film. Att använda variabelkontrastpapper vid negativet torde vara mindre lämpligt då detta gör även kontrasten i negativet känsligt för belysningstemperaturen. Antagligen blir ett lågkontrast graderat papper negativ mest likt filmnegativs omfång.

Kontaktkopiering går som sagt bra, fast om du vill ha in bilden i datorn är det naturligtvis en överloppsgärning.

En stor teknisk fördel är att du kan använda mycket större bildformat, d v s kunna använda längre "brännvidder" för att få samma bildvinkel. Detta leder till att du kan använda större hål och därmed få mindre diffraktion och skarpare bilder. En fyrdubbling av bildformatet (linjärt, d v s 16 ggr större yta) leder till att håldiametern kan fördubblas.

Tänk också på möjligheten att böja papperet (t ex så att avståndet till hålet blir konstant i ena ledden), då kan du dels minska vinjetteringen och dels få en annorlunda projektion än den vanliga helt raktecknande. Här finns plats för experiment med andra ord.

En annan variant kan vara att använda flytande emulsion för att göra egna papper/filmer. Har själv tänkt prova det många gånger, men det har aldrig blivit av. Sök t ex på "flytande emulsion" här på forumet så hittar du en del info.

Fotopappersnegativ i en gammal fallplåtskamera från 1905. Kameran kan laddas med upp till 8 plåtar försedda med negativ bladfilm/fotopapper i stl 9x12.

Fotopappersnegativ i gammal rullfilmskamera med format 6,5x11 cm.

Jag gjorde en Camera Obscura och laddade med s/v fotopapper som sedan kontaktkopierades.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/275449.htm?set=lp

Tack för alla tips!

Det var just det feta formatet som lockade lite. Vore ju ball att använda nån gammal lådkamera eller så. Att tiderna blir 100 ggr längre gör inte så mycket, för om det är ljust så blir det ju ändå bara runt en sekund i så fall. Motsvarar väl förresten ungefär 6 steg.

Jag ska gräva vidare...