Diana, Holga, Isoly I/Junior är exempel på kameror i plast som också har enkla (enlinsiga) objektiv i plast. Personligen har jag fallit för dessa "leksaker" och menar att de är det perfekta verktyget för fotografer som sätter bilden i centrum. Argumenten för detta är många och jag hittade några riktigt bra hos fotografen, konstnären och konstprofessorn Christopher James i USA som jag ska försöka sammanfatta mycket kort. Kanske har du fler eller kanske har du motargument?

Plastkameran är det sanna minnet! Linsen registrerar verkligheten som man ser den i minnet medan en mera perfekt optik återger den som det mänskliga ögat.

Platskameran blir till ett nyckelelement för det konstnärliga uttrycket. Traditionell fotografi är mera låst i den perfekta tekniken som först när man begår något "fel" kan ge nya utryck som utnyttjas kreativt.

Med en plastkamera blir du inte tagen på allvar på samma sätt (såvida inte personen har kunskapen om vad du håller på med) och du kan röra dig mera fritt, möts oftare med nyfikenhet än med misstro.

Plastkameran är enkel och mera lekfull. De få kontrollmöjligheterna gör att risken för nybörjaren att ställa in fel är minimal. Den är billig och lätt att bygga om/modifiera för speciella ändamål i bildskapandet.

Enkelheten gör också att plastkameran mera blir ett redskap istället för ett komplicerat instrument och resultaten blir som en "gåva" istället för "livsviktiga" negativ. När man lär på ett mera lekfullt sätt får man också en kärlek i bildskapandet samtidigt som man utforskar de traditionellt grundläggande teknikerna inom fotografin. Älskar man det man håller på med ser man också lättare nyanserna och skönheten i bildspråket.

Plastkameran motverkar också "kreativ slöhet". Kostnaden är minimal och att ersätta en utsliten kamera är billigt. Den är en leksak som främjar vår förmåga till kreativt seende och som lockar oss att fotografera.

När argument som att plastkameran bara skulle vara en gimmick, och att den inte kan lära något om fotografi kommer upp, bör man komma ihåg att fotografi endast är att göra bildavtryck med hjälp av ljus.

varför begränsa sig till analogt? Jag kör hellre med en gammal slutkörd d-kompakt. Det är lättre att leka när man har ett obegränsat antal exponeringar.

Fredrik Calabrese skrev:
varför begränsa sig till analogt? Jag kör hellre med en gammal slutkörd d-kompakt. Det är lättre att leka när man har ett obegränsat antal exponeringar.

Klicka för att se resterande...

Tyvärr ger de alldeles för "skarpa och bra" bilder. Finns i så fall andra billigare digitala kameror som passar bättre för ändamålet. Dessutom kan man ha mer än en film med sig. Man blir på det sättet inte begränsad (personligen brukar jag ha mer än vad jag behöver i fickorna och kameraväskan). Man kan även ha flera kameror (ganska vanligt) med olika filmtyp, olika ISO i och blir inte heller på det sättet begränsad.

Jag skulle vilja fortsätta med detta "alternativa" sätt att förmå oss ta bättre bilder och att placera bilden/skapandet mera i focus. Personligen ser jag kameran som ett redskap för att skapa bilder, inte i första hand exakta och distinkta motiv-avbildningar utan just BILDER. Och då klarar man sig lika bra med en enkel plastkamera för film som med en komplicerad proffsdigital av dyraste sort. Ett landskap kan vara minst lika hänförande fotograferat med Holga. Det är främst fotografen och dennes kunskap/bildbegåvning/fantasi/kreativitét som fäller avgörandet, inte utrustningen.

Ibland undrar jag om inte fantasin och skaparlusten stimuleras mera av enkel utrustning som toycameras? Eftersom de ger dessa bildmässiga effekter där t.ex grundformer renodlas och smådetaljer inte framträder lika tydligt och där överstrålning, vignettering och oskärpa kan utnyttjas bildmässigt. Därför är toycameras så bra. De får oss att inse vad fotografi är, att göra bildavtryck med hjälp av ljus, som Christopher James uttryckte det. Jag tror att många skulle utvecklas som bildskapare och fotografer om de provade på enkla, manuella kameror som Diana, Isoly eller Holga. Jag tycker själv att mitt fotograferande med dessa gett mig en delvis ny och mera mogen syn på bildskapandet. Och jag använder dom alltmer eftersom det är så roligt att fotogafera med dom.

Jag hittade en mycket intressant Diana-fotograf här. Stor bildkonst som jag ser det och med fin tonskala i presentationen. Delvis fotograferade i B-läget på frihand vilket förstärker oskärpan ytterligare. En intressant teknik som ger kroppsmotiven ytterligare en dimension. Diana-kameran ger lite större negativ än småbild (4x4cm) och Holgan ännu större (6x6) vilket möjliggör en bra tonåtergivning vid svartvit kopiering eller datorefterbearbetning. Dessa enkla plastkameror kan, rätt använda, ge ett mycket rikt tonomfång i bilderna trots oskärpan och det är en av dess styrka som jag ser det. Man får en stor lust att skapa när man ser sådana bilder. Och det är väl vad det hela går ut på? Bildskapande!

Alla dessa diskussioner om nya kameror med finesser hit och dit tenderar att kväva kreativitéten på fotosidan. Vi översvämmas dagligen av dessa trådar om de senaste vidundren och teknikalitéterna och även jag kan falla in någon gång, det måste erkännas. Vill med detta skapa en liten motvikt där bl.a enkla fotogrunder sätts i centrum i skaparprocessen, istället för alla hypermoderna småfinesser som man kan klara sig utan? Men säkert gör jag någon förbannad, som vanligt?

Simpla d,kompakter är helt klart ett alternativ.

Konvertera filerna direkt till B/W, eventuellt höja satureringen..
Höja kontrasterna, på med korn och vinjettering.

Problemet med digitala mediumet är ju uppenbart att allt sker matematiskt "exak",,, få tillfälligheter.. Men är man !! medveten om detta så kan man simulera de analoga kvaliteterna. Men såklart så krävs det en medvetenhet på ett annat sätt/vis än med det analoga mediet.

Men inte behöver man en dålig komakt för att simulera Holga, Diana etc/mfl... kör med din vanliga kamera.
Charmen,, ja den har ju en del att säga såklart.. Men med god vilja så kan vi ta kommando över tekniken.

MVH Niclas

Visst, simulera går alltid, lensbabies finns också. Kreativitéten ska flöda och blir det bra så är det bra. Men vitsen med dessa enklare plastkameror är just att ta kontrollen över tekniken som du skriver. Det gör man inte med en automatisk kompakt på samma sätt. Diana och Holga måste ställas helt manuellt och allting måste vara genomtänkt om man ska lyckas, annat än rent slumpmässigt. Du tvingas lära dig fotografins grunder på ett annat sätt. Och tonomfånget i en 2-3Mpixels D-kompakt går inte att jämföra med ett 6x6 neg. Det är något helt annat.