Hur långt är det till oändligheten?

gray · 23 September 2006

Ja, rent matematiskt vet jag hur långt bort oändligheten ligger

Men när jag betraktar mina objektiv och skall kontrollera fokuseringen på oändligheten, då uppstår frågan! Om jag t.ex vill kontrollera ett 50 mm objektiv och fokuserar det på oändligheten, hur långt bort skall då det objekt jag vill avbilda befinna sig för att bli skarpt? Finns det någon formel av slaget: brännviden gånger faktor X?

En fråga för fotosidans optikexperter

Poteta · 23 September 2006

Den här tråden ska jag följa! Har också funderat på det.

millimeter · 23 September 2006

Det är ju så att vid fokus på oändligheten kommer parallella ljusstrålar att brytas till samma punkt, så man kan väl betrakta "oändligt långt borta" som det avstånd där två parallella strålar skär varandra (dvs kommer från samma punkt). Det sker ju aldrig i verkligheten, så man kan inte "springa oändligt långt bort". Men även om man kunde så skulle det inte vara något problem för en kamera att fokusera på en.

Men det du fokuserar på blir ju skarpt innan fokusringen på objektivet kommit till oändligheten tack vare skärpedjupet.

Alex Tegner · 23 September 2006

kan väl konstatera att det e jäkligt långt dit =)

Anders Östberg · 23 September 2006

Väldigt långt är det...

...man får springa fort för att hinna dit...

...nästan fortare än ljuset...

...problemet med att springa fortare än ljuset är bara att det svartnar för ögonen...

bEPH · 23 September 2006

En mycket bra fråga, tyvärr har folk ställt den förut så det finns svar

Jag vet inte vilken nivå du ligger på så jag svamlar på lite extra.

Om ett område är skarpt beror på flera saker

bländarens storlek
brännviddden
accepterad suddradie(Circle of Confusion, dvs. hur mycket sudd vi accepterar)
linserna
kamerans rörelse
objektets rörelse

De sista tre tror jag vi kan hoppa över i din frågeställning.

Om vi lyckas ta en skarp bild så kan man då kanske se att saker bakom och framför området som är skarpt är suddiga.

Skärpan existerar i teorin bara i ett enda plan som är oändligt tunnt, detta kan man bara se om man har ideala linser och en sensor med oöndligt hög upplösning samt övriga förhållanden ideala.
Det skulle alltså inte spela någon roll vilken bländare och brännvidd vi har, det är ändå bara en enda plan som skulle ha fokus.

Men världen är inte alltid ideal och absolut inte inom fota, den här suddradien och bländaren spelar stor roll.

Om man ska fota saker "långt bort" och vill ha så mycket som möjligt skarpt så finns det en term som heter hyperfokalavstånd. Man har ett område som är skarpt både framför och bakom det teoretiska planet, då är det smartast att lägga fokus en bit närmare kameran än oändligheten, lägger man bakkanten på fokus så att oändligheten så hamnar ju framkanten betydligt närmare än om man hade fokuserat på oändligheten.

Men om du verkligen vill räkna på det så finns det en del bra program på webben.
Här är ett: http://www.dofmaster.com/dofjs.html

ektober · 23 September 2006

Om man ritar upp att helt paralella ljusstrålar bryts så att de strålar samman i en brännpunkt 5cm (för 50mm objektiv) från linsen, så kan man ju räkna på hur långt ifrån den optimala brännpunkten strålarna hamnar om strålarna vinklas in mer och mer.

Jag tänker mig att man tar en lins med 50mm i diameter. Då blir brytningsvinkeln från de yttersta strålarna in mot centrum 26,5605. Om strålen nu inte är paralell längre utan faller in mot linsen med vinkeln 5 grader (in mot centrum) innebär det att strålen har en brytningsvinkel efter linsen på 31.56 grader och brännpunkten hamnar 13 mm bakom den ideala brännpunkten. Att strålen kommer in med vinkeln 5 grader innebär att föremålet är 285,75mm från linsen.

Med en infallsvinkel på 0.01 grader är objektet 143m från linsen och brännpunkten ligger 50.00436mm bakom linsen. Alltså 0.00436mm bakom brännpunkten.

Detta är lite teoretiskt funderande från min sida. Lyssna mer på föregående inlägg.

andgi · 23 September 2006

Om du inte orkar mäta upp en oändligt lång teststräcka

så kan nog Rick Olesons tips vara till nytta: http://rick_oleson.tripod.com/index-123.html

Då behöver man inte ens gå utomhus för att hitta sin oändlighet.

/Anders

JanOlofHärnström · 23 September 2006

Bob Atkins har en massa intressanta artiklar om optik och annat.
Hyperfokalplanet, skärpedjup:
http://www.bobatkins.com/photography/technical/doftable.html

gray · 23 September 2006

Bakgrunden till frågeställningen är att jag håller på att justera adaptrar för Contax-objektiv till Canon EOS. Jag har köpt några olika adaptrar men det är inga som är perfekta, dvs det går inte att fokusera på oändligheten. Hur vet jag nu det,kan det inte vara objektiven som är dåliga (Zeiss-objektiv är av princip aldrig dåliga

).

En enkel test av sitt objektiv är att fotografera ett objekt på "oändligt" långt avstånd. (Vägskyltar eller registreringsskyltar är bra objekt).

Första fotot tas med största bländaren t.ex 1.2 eller 2.8, med referensobjektet i bilden centrum.
Därefter tas ett nytt fotografi med kameran i samma position men nu med bländare 8 eller 11.

Om objektivet fokuserar rätt är det i princip ingen skillnad mellan de två bilderna med avseende på upplösning. Men om vi inte kan fokusera på oändligheten är skillnaden ofta förvånansvärt stor.

Observera att det inte är någon rolig test om resultatet inte blir det förväntade, dvs fler objektiv att skicka in för justering

Det är intressanta artiklar, men mitt problem är inte hyperfokalavståndet, även om problemet visar sig som i att det inte fungerar med denna inställningsmetod. Jag fotar från min balkong olika vägskyltar, men min testbana är bara ca 200 meter lång. Och det blir för kort när jag skall justera objektiv på 85 mm och längre. Så funderingen var hur lång testbatna jag egentligen behöver.
Lösningen med två kameror var i och för sig intressant. Annars så får jag vänta på fullmåne

eon · 23 September 2006

Vissa objektiv kan fokuseras bortom 'oändligheten'. Det hade varit bra för dig nu när injusteringen inte är helt korrekt.
/Erik

andgi · 23 September 2006

Hmm, men borde inte resultatet bli detsamma om testobjektet inte befinner sig tillräckligt långt bort för att motsvara "oändligheten"?

Hur skiljer man på de två fallen?

Har du provat kollimator varianten?

Mvh,

Anders

millimeter · 23 September 2006

gray skrev:
Det är intressanta artiklar, men mitt problem är inte hyperfokalavståndet, även om problemet visar sig som i att det inte fungerar med denna inställningsmetod. Jag fotar från min balkong olika vägskyltar, men min testbana är bara ca 200 meter lång. Och det blir för kort när jag skall justera objektiv på 85 mm och längre. Så funderingen var hur lång testbatna jag egentligen behöver.
Lösningen med två kameror var i och för sig intressant. Annars så får jag vänta på fullmåne [/QUOTE

Man (dvs du, för jag orkar inte.. ) bör kunna räkna ut en ungefärlig siffra på hur långt "oändligt långt bort" är. Dvs, när objektet är tillräckligt långt bort är ju skillnaden i skärpa mellan det aktuella avståndet och oändligheten försumbart. Men om 200 m är för lite, kan du inte hitta ett ställe där du ser några kilometer? Funkar inte månen?

Månen måste ju rent optiskt vara oändligt långt bort.

alf109 · 23 September 2006

Utan att bli vare sig akademisk eller teoretisk vet jag att tex leica anger 1000*brännviden för att kolla optik på oändligt, det skulle betyda minst 50m för en 50:a.

bEPH · 23 September 2006

gray skrev:
Bakgrunden till frågeställningen är att jag håller på att justera adaptrar för Contax-objektiv till Canon EOS. Jag har köpt några olika adaptrar men det är inga som är perfekta, dvs det går inte att fokusera på oändligheten.

Ok, det vill säga att jag var helt ute och cyklade i mitt första inlägg.

Den uppenbara frågan är för mig vilket avstånd som de fokuserar på?
Eftersom adaptrarna är som mellanringar så antar jag att adaptrarna är för tjocka eller sneda.
Har du testat att fota utan adptrarna med objektiven direkt mot kameran, får du fokus/skärpa på oändligheten då?

Om objektivet fokuserar rätt är det i princip ingen skillnad mellan de två bilderna med avseende på upplösning. Men om vi inte kan fokusera på oändligheten är skillnaden ofta förvånansvärt stor.

Klicka för att se resterande...

Är objektiven skarpa verkligen på största bländaren då?

Pupillen · 23 September 2006

Se till att den relativa oskärpehetscirkeln = brännvidden*ingångspupillen/bilddagonalen*avståndet är av försumbar storlek. Håller du dig under säg 1/10000 så bör du ha rätt breda säkerhetsmarginaler t o m med Carl Zeiss-gluggar. Du får då ett "säkert" avstånd (i meter) om du sätter in millimetermåtten i formeln:

Säkert avstånd = 10*brännvidden*ingångspupillen/bilddiagonalen

Just 1/10000 är naturligtvis inte ristad i sten utan bara vald för att det är en jämn siffra som är tillräckligt liten för att vara väl inom alla rimliga kvalitetsnormer.

gray · 23 September 2006

Mja, det blir inte bra om objektivet fokuserar bortom oändligheten. Enklast är om ringen stannar på rätt inställd oändlighet. Dock förstår jag vad du menar Erik, det är bättre än att inte nå oändligheten.

Om jag tror att avståndet är tillräkligt långt när jag justerar adaptern men i verkligheten är för kort, justerar jag "paketet" mot en oändlighet som ligger för nära och jag får inte maximal skärpa när jag fotar objekt som ligger vid/nära den faktiska oändligheten. jag har inte hunnit testa kollimator metoden men jag skall senare i kväll. Min enda undran är om det krävs lika linser t.ex två 85

r när den ena skall justeras eller om det duger med en zoom som justeras till ca 85 på min 20D som referens och med den 85:a på 1Ds som skall justeras? Fram för praktiska prov!

Problemet med de allra flesta adaptrar är att de är för tjocka och man måste slipa in dom till rätt tjocklek. Den största faran med slipprocessen är att man slipar adaptern sned.

I objektivets centrum skall det inte vara någon skillnad på skärpan mellan fullt öppen och nedbländad till optimal bändaröppning. Skillnaden ser man i bildens periferi mellan bländaröppningar. Har du stora variationer i centrum med avseende på skärpa är det något lurt.

Tack Lennart för matematiken!

bEPH · 23 September 2006

gray skrev:
I objektivets centrum skall det inte vara någon skillnad på skärpan mellan fullt öppen och nedbländad till optimal bändaröppning. Skillnaden ser man i bildens periferi mellan bländaröppningar. Har du stora variationer i centrum med avseende på skärpa är det något lurt.

Vad menar du med "lurt", kan du utveckla det?
Vad jag sett och upplevt så varierar det även i centrum.

gray · 23 September 2006

Om fokusplanet ligger rätt dvs exakt på det objekt jag fotograferar och jag har objektet i centrum skall inte objektivets bländare ha någon betydelse för skärpan. Om fokusplanet ligger fel i förhållande till objektet kommer fokusplanets tjocklek att öka i djupled i takt med att jag bländar ned. Därmed kommer objektet att upplevas som skarpare dvs fokusplanet har "krupit närmare" objektet.

Med lurt menar jag att om jag får en skärpeförbättring i centrum när jag bländar ned så ligger fokusplanet fel i förhållande till objektets avstånd. Det kan betyda att kameran har fokuserat fel eller jag själv om jag fokuserar manuellt.

Tänk på diskussionerna om att när vi använder objektiv på både FF och 1.6 kameror så upplever vi objektiven som bättre på 1.6 kameror pga att vi använder centrumdelen av objektivet. Här avses objektivets absoluta centrum i denna testmetod.

sarnor · 24 September 2006

På länken nedan finns en beskrivning av hur man använder en annan kamera för att testa skärpan vid oändligheten.

http://rick_oleson.tripod.com/index-123.html

/Daniel

Hur långt är det till oändligheten?

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Anders Östberg

Guest

Aktiv medlem

Bilagor

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Aktiv medlem

Avslutat medlemskap