Jag fyller en massa år och kommer att bli uppgraderad från D50 till D80.

Jag kan bara inte bestämma mig vilket objektiv jag skall välja som normalzoom, till en sådan duktig kamera vill man ju ha ett så bra vardagsobjektiv som möjligt. I min kameraväska ligger redan två Tamronobjektiv som jag är mycket nöjd med, ett vidvinkel 11-28mm och ett 90mm makro.

Mitt ena alternativ är ett paket med Nikons 18-70mm, ett ojektiv som får rimligt bra kritik här på listan.

Men, jag är sugen på ett ljusstarkare objektiv, och mitt val har fallit på Tamrons 28-75mm f2.8 som fått mycket bra kritik.

Tycker ni jag får valuta för pengarna (c:a 1.900 mer) om jag väljer Tamron 28-75 eller borde jag nöja mig med Nikons 18-70?

Tacksam för råd.

Hi folks.

28mm anser jag vara för långt för att vara ett "normalobjektiv" som oftast sitter på kameran. Observera att det gäller min fotografi, du kanske har andra ideer. 28mm är ungefär 42mm på en 35mm kamera och det är på tok för långt för mig som normalzoom. Då är Nikons 18-70 bättre eller om du vill ha en ljusstarkare variant så finns Sigma 17-50 f2,8 (eller om det är 18-50 f2,8). Bägge gluggarna har fått bra kritik. Äger 18-70 själv och är nöjd med det men skulle alla gånger välja Sigman ídag för ungefär samma pengar. Ljusstyrkan kan inte underskattas i mörka Sverige.

Mitt eget 18-70 ligger mest på hyllan för mitt Nikkor 17-55 som jag oftast använder. Inte för att det är skarpare utan för ljusstyrkan (och byggkvaliteten men det är en annan sak)

Nu måste jag bara ställa en liten nybörjarfråga.

Är det talet efter "zoomen" som anger hur ljusstarkt ett objektiv är, t.ex i det här fallet f2,8?

Lägre är väll ljusstarkare, eller är jag helt ute och cyklar nu?

Tack på förhand

Ett annat alternativ:

Varför inte ett Nikkor 28/2.8 AF (1000 kr ca) och ett Nikkor 50 mm/1.8 (1000 kr) Pyssligare att byta men knappast möjliga att överträffa (kvalitetsmässigt) med en zoom. Du täcker ju 11-28 redan nu. (det blir en combo med, i 35mm-lingo, en 40 mm och 75 mm, närmast klassiska värden...)

Annars tror jag att man skall ta 18-70 på allvar. Jag har detta objektiv som "slängzoom" och svagheten är "bara" ljusstyrkan.

Hej!
Oj vad snabbt svaren kom, en sådan vaken lista!

Jag köper Magnus G's invändning att ett 28-75 kan vara för långt. Jag skall kolla in ditt förslag om Sigmas 17-50.

Anders förslag till två fasta objektiv går också att tänka på, kvalitetsmässigt säkert det bästa, men - det lutar ändå mot att normalobjektivet blir en zoom, antalet objektiv att dra med sig kan kli för stor.

Adam - du har rätt - talet efter "zoomen" är ljusstyrka, ju lägre ju ljusstarkare. Därför tar jag alltså hellre ett objektiv med f2.8 än ett med 3.5.

Slutsatsen är ännu inte solklar - men 18-70 har inte alls blivit utslaget och sökandet fortsätter. Var är det optimala - för vem?

Ok Magnus, tack för ditt svar. Lycka till med köpet!

Hi folks

Med samma drucknes envishet (Bo Ignells uttryck)så fortsätter jag framhävda de moderna zoomarnas egenskaper. Nu har jag inte testat just 28/2,8 och 50/1,8 men varken mitt AF50/1,4 eller något annat (nästan) av mina fasta objektiv är bättre rent skärpemässigt än vad tex min 17-55 är på någon bländare. 18-70 nerbländad ett steg är lika bra som som 17-55 så även där är det bättre med zoomen om du kan leva med den sämre ljusstyrkan.

De fasta som jag har testat och som är sämre skärpemässigt än 17-55/18-70 och 70-200 är AI24/2,8 (lika bra på 2,8 men sämre på alla andra bländare), AI28/3,5, AI50/2, AI-S55/2,8 micro, 85/2.

I en annan tråd skapad av Makten så visade det sig att mitt AF35/2 är i stort nästan lika bra som 17-55. Mitt 85/1,4 och Tamron SP 90mm macro är skarpare. Likaså är Zeiss 50/1,4 ZF aningen bättre men ingen av mina andra kan matcha tex 17-55.

Vad jag vill säga är att de moderna zoomarna har utvecklats ordentligt jämfört med ett par år sedan. Det verkar som om de ger en högre mikrokontrast som ger en känsla av skärpa som de fasta (äldre) gluggarna inte har.

Säkerligen skulle en fast glugg bli ändå bättre om Nikon skulle vilja men de allra flesta är idag av en rätt gammal konstruktion. Nu har en fast glugg andra egenskaper som en zoom inte kan matcha. Lägre distortion och en bättre ljusstyrka bla. Det är en kompromiss som allt annat här i livet.

Mankan G skrev:


Vad jag vill säga är att de moderna zoomarna har utvecklats ordentligt jämfört med ett par år sedan. Det verkar som om de ger en högre mikrokontrast som ger en känsla av skärpa som de fasta (äldre) gluggarna inte har.

Klicka för att se resterande...

Vad skulle microkontrast vara ?

Annars håller jag med. Moderna zoomar (jag har varit med ett tag, och genomlidit sådant som Tokina 35-105 f/3.5) är förvånansvärt skarpa. Maktens skärpetest läste jag också, och att fota en Stockholmskarta som han gjorde visar ju bara på skärpa, ingenting om jämnhet i utlysningen, ingenting om distortionen, ingenting om ev bildfältskrökning etc. Det påstod heller ingen, det skall ju sägas. Jag tyckte det var intressant.

Då jag jämför tycker jag att teckning, "stil" och det man kallar "bokeh" är viktigt också, och slipper jag räkna öronen i kors på distortionskorrigeringsfaktorer på olika brännvidder är det ingen nackdel. Men det skall sägas: en del svagheter med zoomobjektiv kan man enkelt upphäva mha Fåtåsjåpp och det ger möjligheter att acceptera fel som varit förödande tidigare. Att man då väljer att optimera skärpa före distortion är säkert lämpligt.

Jag håller t ex min 18-70 betydligt högre än de "kitzoomar" som Nikon prånglade ut på 90-talet. Det som är märkligt (men jag tkan tänka mig förklaringar) är att mitt 70-210 också verkar "bättre på min D70 än på tidigare analoga hus. Men det hjälper att man bara använder mitten, särskilt på litet äldre zoomar med svag kantskärpa.

Gammal sanning: Välj vilka två egenskaper ni vill: "skarp" ljusstark och "billig"

PS: Nikkor 28 f/2.8 i sitt första utförande är litet sämre än "D"-varianten. Det ser man på priset också. Men på en APS-C faller den sämre kantskärpan bort nästan helt. En poäng är också att det är så litet och nätt.

Anders Svensson skrev:
Vad skulle microkontrast vara ?

Klicka för att se resterande...

Skärpa kan mätas vid olika upplösning (linjer/mm), och kontrast är så att säga "skärpa vid lägre upplösning". Man kan ha stor detaljskärpa men usel kontrast till exempel, eller tvärtom. Rent bildmässigt är nog kontrast att föredra.

Maktens skärpetest läste jag också, och att fota en Stockholmskarta som han gjorde visar ju bara på skärpa, ingenting om jämnhet i utlysningen, ingenting om distortionen, ingenting om ev bildfältskrökning etc. Det påstod heller ingen, det skall ju sägas. Jag tyckte det var intressant.

Klicka för att se resterande...

Nä, det är klart. Distortion tycker jag dock är ganska oviktigt vid så långa brännvidder.
I testet så tycker jag också att man ser att Tamrongluggen har bättre kontrast men sämre skärpa upp till f/4. Sen är den både skarpare och konrastrikare vid f/5,6, dock ej i hörnen.

Det är förmodligen denna kontrast som fått mig att tro att den var "skarpare" innan jag verkligen testat, och det visar också hur annorlunda det är med 100% förstoring mot hur hela bilden ter sig. Vid en förminskning så kommer ändå detaljskärpan att försvinna mer eller mindre, och då spelar förstås den lågupplösta kontrasten större roll.