En beskrivning kan hjälpa en bild att bli betraktad i "korrekt" ljus/perspektiv..
En serie bilder sätts oftare (om inte nästan alltid) i sammanhang än enskillda/separata bilder. En serie bilder behöver ofta en titel och/eller beskrivning för att komma till sin rätt.
Det ÄR viktigt enligt mig att betraktaren faktiskt får möjlighet att "LÄSA liksom framför och bortom det direkt visuella" !
Beroende på hur man själv upplever att bilderna/bilden klarar av att förmedla sitt huvudsakliga budskap på egen hand utan text eller inte så väljer man sonika beskrivning och eller titel.
Idag inom det konseptuella fotografiet (idebaserad fotografisk "konst") så är själva idén och konseptet bakom bilderna liksom en förutsättning och självklarhet.. Där blir ofta titeln och/eller beskrivningen liksom det huvudsakliga verket och bilden/fotografiet en visuell krydda och inte så mycket mer..
Jag gillar bilder som talar sitt eget språk.
När tex naturen beskrivs i detalj (rent visuellt i bilden) så gör ofta en titel/beskrivning varken till eller ifrån. Eftersom bildens lättlästa innehåll bara understryks i och med titeln. (tex Blåmes på gren).
Bilder med mer diffust och abstrakt innehåll kan ju också de stå utan beskrivning eller titel. Bilderna eller rättare sagt uttrycken tenderar då att läsas av betraktaren som mer abstrakta och/eller diffusa..
Här har man alltså möjlighet att styra betrakataren lite strategiskt. Vilket kan vara en viktig avgörelse...
Men jag tror att det är långt vanligare att fotografen känner att det är naturligt att skriva titel/beskrivning under bilder som har abstrakt motiv eller tex ett tätt utsnitt från en fjällkedja..
Alltså, det hela beror bla på:
-från bild till bild.. och vad som verkligen visas.
-MEN OCKSÅ vAAd som INTe visas, eftersom det som inte visas kan understrykas i en text/titel.
MVH Niclas,