Jag har inte förstått flera av fotografernas meningslösa jagande på att man ska ta färre exponeringar, "chansa mindre", "jobba med bilden" "konstnärskap" osv.

Rätta mig om jag har fel. Varje tillfälle händer bara en gång. Just när rödhaken sitter på grenen med det ljuset händer bara en gång. När ditt barn gråter sittandes i polen i perfekt vinkel och ljus, händer bara en gång. Den där resan till Arktis gör du bara en gång.

Varför då inte ta massa exponeringar??? Det kostar ju inget, mer än extra tid att hitta den "bästa"???

Att ta en bra och genomtänkt bild hänger väl inte på antal exponeringar, och ser man en fågel i perfekt pose, eller även i studio att man får känslan, varför inte bara hugga massa exponeringar? Det är som att det är "fult" att ta massa exponeringar...även vid idébilder.

Jag är inne på att man kan INTE få en bra bild, oavsett antal exponeringar om man inte kan hantera kameran, och varför chansa när möjligheterna idag finns? Varför åka på sitt livs resa och tänka sig för på exponeringarna?

Varför skulle det motsäga "kvalité" att arbeta sig fram till en bild med hjälp av massa olika inställningar, hellre än sitta o tänka fram varje? Det enda jag ser i det är någon form av EGO tillfredsställelse av att man prickade "rätt", men vad är den värd med en oskarp felexponerad bild av sitt livs chans att ta den perfekta bilden?

Fler o fler???

Månne har du läst att jag "skällde" på någon i Nikonforumet för detta.
Men det var ene o alene för att någon dödade sin slutare på en innstägskamra (D40) på 6 månader.
Då...har man tagit för många exponeringar.
Men; alla exponeringar skall granskas och den lilla procenten skall hittas och användas i eftertid.....hur roligt är det?

Det ena utesluter vel icke det andra? Måsste man så måsste man.
Att tänka och planlägga i förtid ger ALLTID bättre resultat enn att skuta video.
En god fotograf vet, och känner....: Där satt den!
Idag kann man smala erfarenhet snabbare enn på den analoga tiden; men det kräver tid endå.
På FS ser jag alldeles för många nybörjare som vill tro att dom är experter på 4 veckor. ( inte att det gäller dej)

Ragnar Skanåker väljer inte maskinpistol

mvh Erik J...skjut du bara.....

Det beror på hur och vad man fotograferar.
Personligen lägger jag ner mycket tid före exponeringen. Dessutom fotograferar jag nästan uteslutande i raw. Det blir inte så många bilder men de jag tagit har för det mesta hög kvalitet och kräver mindre efterbearbetning.

Ett exempel jag kom ihåg ifrån somras var när jag skulle fotografera en fallande droppe från ett räcke under ösregn. Då gällde jpeg och maskingevärstagningar innan jag fick den bild jag ville ha.Det var mycket sorterande innan jag valde ut min bild för redigering.Sorteringsjobbet var inte kul kan jag berätta.

Läs och tänk....

http://www.fotosidan.se/blogs/chasid/14282.htm

När jag köpte min 400D så var jag hyfsat sparsam med exponeringarna, kollade ordetligt och tog gott om tid till bilderna, tog kanske max 2-4 liknande bilder, ofta bara en eller två. Och jag tycker ett ganska stor del av bilderna blev bra, det tycker jag iofs fortfarande, även om jag kanske kunnat göra det bättre i dagsläget.

Efter ett några månader upptäckte jag att började ta mer bilder, det fanns flera kopior av varje motiv, och egentligen var ingen särskilt bra.
Jag hade börjat tänka, att om jag tar flera bilder så blir säkert någon av dem bra, lite omedvetet. Provade till och med att ta en bild snabbt, bara för att kolla hur exponeringen blev. Sen kompenserade jag och tog en ny bild. Resultatet av detta blev, mycket bilder på kortet, få bilder som blev bra.

Jag tänkte om, fotade lite analogt emellanåt och började lägga mer tid bakom varje bild. Det blir färre bilder, men jag tycker att procenten av bilder jag sparar och tycker är bra har blivit avsevärt högre. Dessutom är det mycket roligare att fota så, om du frågar mig. Tar fortfarande om bilder som blir felexponerade, men nu bedömer jag läget, kompenserar, och tar en bild. Om jag kompenserat rätt och bilden blir bra så utlöser min kropp lite belönings-hormoner. Och jag känner att jag kan hantera mig kamera i olika lägen.

Mer värt att gå hem med 20 bilder du är hyfsat nöjd med, efter att ha tagit 40. Än att fota 400 bilder, spara 40, och av vilka 20 är bra.

En av de bilderna jag är mest nöjd med är en jag tog i höstas. Gick längs en stig där jag högst osannolikt skulle se nått att fota i ett snabbt läge, men beslöt ändå att lägga kamera i färdigläge. La på ISO 800, största öppningen, 230mm brännvid(mitt objektiv funkar bra på den brännvidden), fokuserade färdigt på 20m så att det skulle fokusen gå snabbare att fokusera.

Nåväl, gick där på stigen, beredd på en björn eller vad som helst. Plötsligt kommer en hackspett landar mot en myrtall en bit bort från mig. I samma veva som jag lyfter upp kameran så drar jag på strömbrytaren. När kameran är uppe vid ögat så fokuserar jag bara det sista och trycker lätt av. Läget är över på 5 sek och fågel flyger iväg, bilden var inte något i klass med ett omslag på national geografic. Men det kändes som att jag gjorde det bästa av situationen med mitt dåliga objektiv och fått en hyfsat bild. Kanske inte bästa bilden jag tagit ur andra perspektiv, men den är ett gott minne för mig själv. Om någon är intresserad, så finns den att se i mitt album, bilden "hackspett".

Det här är väl högst personligt det här, och det är inte säkert att det ger samma effekt hos andra.

/timo

Det beror ju lite på vad man fotar. Om man fotar extremt snabba saker så att man inte har en chans att tänka innan man knäpper så är det nog bra med många exponeringar.

Men saken är att om man bara sprutar iväg exponeringarna hinner man inte tänka inför varje bild. Det är möjligt att man får lika många bra bilder på en kväll om man kulsprutat fram 1000 bilder som om man tagit 50 genomtänkta och medvetet vältajmade, men skillnaden är att om bara tar 50 genomtänkta bilder så lär man sig snabbare. Man vet innan hur man vill att bilden ska bli, kan jämföra i efterhand om bilden blev som man tänkt sig, och kan skruva på parametrarna inför nästa bild.

Har man däremot kulsprutat iväg 1000 bilder så har man ju ingen chans i världen att minnas vad man gjorde för att få just de få bilderna som blev lyckade att bli bra.

Det blir ju lixom att man förlitar sig på lyckoskott.

Jag har själv varit en kulsprutare, men märkte att jag fick fler bra bilder när jag började fota i ett lite lugnare tempo. Dessutom ett betydligt mindre jobb med att sortera, plocka ut de som blev bra och slänga tusentals nästan-identiska bilder.

Det är i alla fall min erfarenhet.

Om reglerna medgav maskingevär så skulle nog Ragnar också byta

Ja ghar itne läst ditt inlägg, vad jag kommer ihåg, men vidhåller att det inte är "fult" att ta mycket exponeringar, förstår liksom inte vart det fula i a´tt köra slut på en D40´s slutare på 6 månader ligger? Vem sätter reglerna?

"Det är för mycket" skriver du, det är just det, vem ska säga vad som är för mycket?

Av egen erfarenhet så drar inte jag flest exponeringar av de jag fotat med, men gör det mig till en bättre fotograf? Det råkar vara min takt bara?

ÄR en bild bättre för att det låg massa tanke bakom och massa tid, än en bild som är tagen i stress och i en serie på hundratals exponeringar? Skönheten i bilden vet väl inte förutsättningarna?

Jag inser at tdet finns ett värde i att kunna skjuta en bra bild på första försöket, men, som ovan, vem bestämmer vad som är för mycket? Vad förutom ens EGO mår bra av det?

Pauli, för det första ska ingen annan människa komma och förklara för någon hur man ska göra eller hur man inte ska göra. Och för det andra ska man skita i om någon kommer och gör det, synpunkter kan man, men att säga "så ska du inte göra" är direkt fel tycker jag. Man gör som man själv vill.

En bild blir kanske inte mer helig än den andra för att den är tagen med på ett visst sätt. Men eftersom jag har svårt att konkurrera med duktigare fotograferna så tycker jag att det är kul om man själv blir nöjd med bilden, och tycker att det är kul att ta den.

Jag kände själv att det blev mkt roligare och mer utvecklande att hålla inne med exponeringarna, och jag rekommenderar(inte kommenderar) alla att prova det någon gång. Men det är ju bara min subjektiva åsikt, någon annan tycker kanske tvärtom. Det kanske är både roligare och mer utvecklande att ta fler exponeringar tycker någon annan, vilket varken är mer rätt eller fel.

spray & pray

Hur var det nu igen: om man sätter tillräckligt många apor, vid var sin skrivmaskin, under tillräckligt lång tid, kommer någon av dem att skriva Shakespeares samlade verk.

Det finns inget rätt, folk får ju göra vad de vill med sina kameror. Men jag förstår inte hur man orkar tröska igenom alla dessa bilder. Som kanske dessutom är felexponerade med taskig vitbalans (för kör man raw kan man ju fixa till allt i efterhand ändå, eller hur?)

Men kommer man hem med tusentals bilder dag efter dag kan man ju fundera på om man någonsin förstår varför just den där bilden blev så bra.

Annars tycks det ha skett en förskjutning från fotograferingstillfället till efterbearbetning. Vill man hellre lägga sin tid där så varför inte.

Läste först det blogginlägget som någon här i tråden länkade till och nu halkade jag in på denna tråden.
Reagerade rätt rejält över hur folk ens orkar bry sig om hur andra skapar sina bilder. Låter emst som bitterhet i mina ögon. Det är väl inte direkt tekniken i att få fram en bild som är det avgörande. Om en person vill knäppa av 10 olika exponeringar på samma motiv för att få fram någon bild som de blir nöjd med så är det väl upp till den personen. Om sedan en annan "duktigare" fotograf kommer och får fram rätt exponering på bara ett förösk så är det väl roligt för honom. Visst i denne fotografens ögon så kasnke han är en bättre fotograf då. Men för mig handlar det om hur sluresultatet ser ut.
Verkar som att en del fotografer som har hängt emd en längre tid har svårt att ta till sig den nya utvecklingen. Bara för att vi lärde oss på detta viset för i tiden så är detta det rätta sättet. Därför blir det fult i deras ögon att trycka av många exponeringar.
Själv tycker jag det är underbart med den nya tekniken där denna möjligheten finns. Lite därför som jag började fotografera. Det kändes som att det kanske skulle vara lite lättare att förstå sig på vad som hände ifall jag hade möjligheten att trycka av flera bilder och skåda skillnaden. Tror det är många som gör på detta viset i början när man förösker lära sig sin kamera. Som någon skrev så blir man ju inte någon fullfjädrad fotograf på 4 veckor. Varför då klaga på de personerna som trycker av många exponeringar. Alla har väl lärt sig på något sätt i början. Detta sättet kanske passar bäst för vissa. Inte klagar jag på hur de gamla analoga fotograferna gjorde för att lära sig.

norfolk skrev:
Reagerade rätt rejält över hur folk ens orkar bry sig om hur andra skapar sina bilder. Låter emst som bitterhet i mina ögon. Det är väl inte direkt tekniken i att få fram en bild som är det avgörande. Om en person vill knäppa av 10 olika exponeringar på samma motiv för att få fram någon bild som de blir nöjd med så är det väl upp till den personen.

Klicka för att se resterande...

Det är inte omöjligt att det finns de som har bitterhet som motiv. Själv (för jag kan ju bara tala för mig själv) så är jag motståndare till spray & pray-metoden, även om alla naturligtvis får göra som de vill.

Varför orkar jag bry mig om hur skapar sina bilder?

Fotosidan är till för att vi alla ska kunna dela vår kunskap och erfarenhet, vilket ju är ett sätt att bry sig om hur andra skapar sina bilder?

Jag har själv fått mycket hjälp från fotosidan under de två år som jag fotat, och jag orkar bry mig för att det är mitt sätt att ge tillbaks lite av det jag fått genom att sprida vidare de erfarenheter som jag gjort.

Jag lägger inga värderingar i vad som är finare eller inte, jag har bara av egen erfarenhet märkt att jag får bättre bilder och utvecklas snabbare som fotograf när jag tar färre bilder men lägger mer energi på varje bild än om jag kör med spray & pray (kul uttryck förresten).

jag säger att du ska använda dom medlen du behöver för att få dina bilder. Bara för att Cartier-Bresson alltid komponerade i kameran betyder inte att du ska göra det.

Jag har snarare lärt mig ta fler exponeringar. Täcka in fler möjligheter och försöka fånga ögonblicket.