Om man vill att fokus inte ska hamna mitt i bilden, vad är då skillnaden mellan att

1. ha fokuspunkten i mitten, trycka ner avtryckaren halvvägs och sedan komponera om

och

2. att från början välja den av fokuspunkterna som är där man vill att skärpan ska ligga?

Jag skulle tro att många av oss som varit med ett tag och är vana att fokusera och sedan komponera om fortsätter med det. Själv tycker jag det är bökigt att hålla på med olika fokuspunkter, det går med andra ord snabbare för mig att göra det jag är van vid. /FW

det är väl helt enkelt två olika tekniker som du får pröva dig fram med och se vilken som passar dig. Att sätta fokus o komponera om går ju oftast snabbare än att fippla runt med olika fokuspunker, speciellt när punkterna kommer upp i 20+ antal..

Nackdelen kan vara om du fotar med extremt kort skärpedjup, tex vid f1.8 eller med macro alt teleobjektiv, att "skärpeplanet" flyttar på sig när du komponerar om.

Å andra sidan så finns det riktigt duktiga fotografer med bra syn som fokuserar manuellt o är nöjda med det, så det handlar ju som oftast o hitta en metod som passar en själv

mvh Johan

Hej,

På Canon 30D kan man programmera om multiriktningsknappen (som sitter ungefär där man har högerhandens tumme) så att man med den styr vilken fokuspunkt som ska användas. Sen jag kom på det så väljer jag ofta den fokuspunkt som passar bäst för mitt motiv och komponerar bara om i den mån det behövs.

Jag vet inte om motsvarande knapp eller funktionalitet finns på andra märken dock.

/Johan

Jag har också funderat kring detta och är än så länge en sån som använder mittenpunkten och sedan komponerar om i 9 av 10 fall... Men det jag funderar på är hurivida skärpeplanet flyttar sig alltså vrider sig lite och orsakar problem vid låga f-tal? jag har fått för mig att jag alltför ofta sitter med fokus på "fel" öga vid närgångna porträtt med låg bländare, kan detta stämma?

Såg att nån redan hann svara på min problematik tack!

En annan tanke som jag märkt är att när jag fotar porträtt med kort skärpedjup så kan jag inte använda enbildsautofokus (AF-s), för jag har svårt o hålla kameran still i djupled(med innebörd att jag "gungar" skärpeplanet bort från där jag vill ha fokus), så jag brukar oftast använda kontinuerlig autofokus (AF-c) samt försöka placera en fokuspunkt precis på ögonen, allt för att ta så mkt hjälp av kameran som möjligt.

När jag fotar i min studio så kan jag ibland strunta den regeln om jag tex tar halvkroppsbilder med stort skärpedjup o liten bländare, tex f11, då brukar jag bara använda den närmsta fokuspunkten, sikta på ögonen o sen komponera om, har funkat hittils

mvh Johan

Vid porträtt foto brukar jag ändra fokuspunkt till ngn i ytterkanterna. Annars i riktigt dåliga ljusmiljöer så sätter ju den mittersta punkten fokus snäppet snabbare.

Dock tycker jag joysticken på 40D är ett himla fipplande, för att välja fokuspunkt

Om man fotar ett rörligt motiv som man inte vill ska vara centrerat hinner man inte låsa fokus och komponera om innan motivet är ur fokus igen. Då är det säkrare att välja fokuspunkt och köra med kontinuerlig autofokus...om man tycker att någon punkts placering passar.

Ytterliggare en faktor att ta hänsyn till är att på många kameror är den centrala fokuspunkten mer exakt vid objektiv med stora bländare. På många Canonhus är det så och jag tror att gränsen går vid f/2.8 eller större.
Mot detta ska man då väga risken att fokus hamnar fel när man komponerar om.