Kan komma med en anekdot om mitt första "fasta gömsle". Lade ner ett par veckors fritidsarbete (ALL fritid, dvs ca 8 h/dygn) på att bygga ett träregel/plywoodgömsle och byggde, målade, monterade luckor och stativhyllor hemma. Därefter fraktades skapelsen till en udde, med lågt liggande strand, med hjälp av släpvagn. Vi provade gömslet direkt och jag fick min första närbild på födosökande gluttsnäppa. Härligt, det här skulle bli toppen. Nästkommande helg var det inget väder, ens för en hund!. Ostan låg på för fulla muggar här vid Sveriges sydöstra hörn. Bara att stanna hemma och invänta nästa helg! Nu skulle det ske! En hel morgon och förmiddag i vårt nya fina gömsle vid Östersjöns strand på ett ställe där det ofta rastade vadare och andra strandlevande fåglar, Yippi!!!
Jag gav mig iväg innan det var fotoljus (vid fyratiden) och parkerade bilen ett hundratal meter från gömslet upprymd av alla förhoppningar. Väl framme på min udde fick jag det årets största flopp-chock!
Av gömslet stod inget att finna. Stormen och högvattnet som hade varit dagarna innan hade uppenbarligen sett till att träkonstruktionen drivit ut till havs och kanske nu befann sig halvvägs till Polen eller Litauen eftersom vinden hade vänt under den senaste natten.
Jag misslyckades inte utan lärde mig att ALLTID se till att gömslet skall vara ordentligt säkrat i marken med rejäla järnstänger eller nedgrävda plintar, i alla fall här längs kusten där vädrets makter alltid har sista ordet!