Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Gör det själv-fixande vi ångrar

Produkter
(logga in för att koppla)

Håkan Bråkan

Aktiv medlem
Fler än jag som varit smart och förstört fungerande prylar i hopp om att få något bättre?
jag trodde verkligen att jag enkelt kunde klippa loss Minotarobjektivet från farsans gamla Minox och enkelt sätta det på en Nexkamera för tio år sedan. Går kanske, men la ner det rätt snabbt!
 

Bilagor

Senast ändrad:

acke

Avslutat medlemskap
Fler än jag som varit smart och förstört fungerande prylar i hopp om att få något bättre?
jag trodde verkligen att jag enkelt kunde klippa loss Minorarobjektivet från farsans gamla Minox och enkelt sätta det på en Nexkamera för tio år sedan. Går kanske, men la ner det rätt snabbt!
Min filosofi är följande:
Det finns inga misslyckade experiment. Antingen lyckas man, eller så lär man sig något. 😉

Det finns ett berömt citat från Nelson Mandela med samma innebörd:
”I never lose. I either win or learn.”
 

PMD

Aktiv medlem
Fler än jag som varit smart och förstört fungerande prylar i hopp om att få något bättre?
jag trodde verkligen att jag enkelt kunde klippa loss Minotarobjektivet från farsans gamla Minox och enkelt sätta det på en Nexkamera för tio år sedan. Går kanske, men la ner det rätt snabbt!
Usch. Det var en sorglig bild.

Gör ett nytt försök! En adapter från vadsomhelst till Sony-E-fattning kan vara lämplig att utgå från. Tillgång till en svarv och diverse metallrör/hylsor hjälper nog stort.
 

pdahlen

Aktiv medlem
Har hört från när jag var liten att jag skruvade alltid isär alla leksaker jag hade för att skapa något nytt. Troligen blev det aldrig till något bättre, men det var den lilla ingenjören i mig. Men det gick nog över med tiden för jag kan inte påminna mig att jag har haft något sådant misslyckat projekt i närtid, eller så är det något man har förträngt. En hastig tanke hamnade nu vid en högtalarlåda jag skulle bygga, hade tänkt att inte ha några parallella väggar i lådan för att dämpa ut reflektioner, gjorde en snygg ritning men när jag sågat ut delarna så visade det sig att det inte gick att sätta ihop, det vara bara på ritningen det gick 😊
 

acke

Avslutat medlemskap
Har hört från när jag var liten att jag skruvade alltid isär alla leksaker jag hade för att skapa något nytt. Troligen blev det aldrig till något bättre, men det var den lilla ingenjören i mig. Men det gick nog över med tiden för jag kan inte påminna mig att jag har haft något sådant misslyckat projekt i närtid, eller så är det något man har förträngt. En hastig tanke hamnade nu vid en högtalarlåda jag skulle bygga, hade tänkt att inte ha några parallella väggar i lådan för att dämpa ut reflektioner, gjorde en snygg ritning men när jag sågat ut delarna så visade det sig att det inte gick att sätta ihop, det vara bara på ritningen det gick 😊
Hög igenkänningsfaktor! 😊
Jag har jobbat med experimentell forskning och problemlösning hela mitt liv. Det började redan i 4-5-årsåldern. Jag älskade att skruva isär saker för att förstå hur de var uppbyggda inuti. Favoritobjektet var gamla radioapparater! Där fanns så mycket fräck mekanik att upptäcka. Jag tiggde kasserade radioapparater från släkt och vänner, bara för att få plocka isär dem. Att sätta ihop dem igen var inte lika intressant! 😂

Kan också tillägga att jag var stolt initiativtagare till detta Gör-det-själv-forum för 20 år sedan. Har alltid vurmat för hemmasnickrade lösningar för fotoprojekt. Varför köpa färdigt när man kan bygga något från gammalt skrot som redan finns hemma? 🙂
 
Senast ändrad:

Måns H

Aktiv medlem
Bra citat, ”I never lose. I either win or learn.” Edison sa nåt liknande sedan han efter 1000 misslyckade försök fått en glödlampa att fungera.

Själv pillar jag hellre med grejer som är ur funktion, men går att få i gång, än ger mig på sånt som är helt. Men visst funderar jag hela tiden på att ta loss objektiv (eller lådkameralins) för att använda på digitalkameran. Utan verkstad får det bli med väldigt primitiva medel.

Minns från barndomen då jag och en kamrat fick se en väldigt proffsig granriskoja i skogen. Vi satte omedelbart igång med att ta ner den för att bygga något bättre men misslyckades totalt. Jag fick bannor hemma och pappa såg till att jag sökte upp Carl-Ivar och bad om ursäkt. Den händelsen kanske var det som gjorde mig till byggnadsvårdare.
 

J O Härnström

Aktiv medlem
Jag är avundssjuk på alla som kan skruva.
Som liten hade vi väldigt få verktyg hemma.
En spik försöktes slås in med en träsko.
I den andan har det fortsatt upp i vuxenlivet.
Fast för min del hjälper det ändå inte med verktyg. Med fem tummar mitt i handen kan jag möjligtvis skruva isär en pryl utan att sabotera för mycket. Det är värre att få ihop den igen.
För mig är Jonas på Analogakameror en hjälte.
 

pdahlen

Aktiv medlem
Hög igenkänningsfaktor! 😊
Jag har jobbat med experimentell forskning och problemlösning hela mitt liv. Det började redan i 4-5-årsåldern. Jag älskade att skruva isär saker för att förstå hur de var uppbyggda inuti. Favoritobjektet var gamla radioapparater! Där fanns så mycket fräck mekanik att upptäcka. Jag tiggde kasserade radioapparater från släkt och vänner, bara för att få plocka isär dem. Att sätta ihop dem igen var inte lika intressant! 😂

Kan också tillägga att jag var stolt initiativtagare till detta Gör-det-själv-forum för 20 år sedan. Har alltid vurmat för hemmasnickrade lösningar för fotoprojekt. Varför köpa färdigt när man kan bygga något från gammalt skrot som redan finns hemma? 🙂
😁, när jag var lite äldre kanske 10-12 då var det gamla radioapparater, någon förstärkare mm. Höll på mycket med elektronikbyggen från Jostykit tror jag de hette, hade någon bok med små elektronikprojek. Slutade faktiskt med att jag fick byggt egna för och effektförstärkare
 

acke

Avslutat medlemskap
Edison borde ha frågat Joseph Swan hur man gör. :)
Både ja och nej. Jag hävdar att det ofta är nyttigt och utvecklande att misslyckas med saker. Inom rimliga gränser förstås. Att bygga kunskap om vilka lösningar som inte funkar är viktiga steg på vägen mot den slutgiltiga lösningen.

Jag tillämpar den filosofin i jobbet ibland. Jag låter mina yngre kollegor testa sina egna idéer, trots att jag vet att idéerna inte kommer att funka. Det är en del i deras utveckling. Och ibland överraskar de mig och bevisar att jag hade fel! 😊
 

acke

Avslutat medlemskap
Jag är avundssjuk på alla som kan skruva.
Som liten hade vi väldigt få verktyg hemma.
En spik försöktes slås in med en träsko.
I den andan har det fortsatt upp i vuxenlivet.
Fast för min del hjälper det ändå inte med verktyg. Med fem tummar mitt i handen kan jag möjligtvis skruva isär en pryl utan att sabotera för mycket. Det är värre att få ihop den igen.
För mig är Jonas på Analogakameror en hjälte.
Man kan göra mycket även utan avancerade verktyg och hantverkskunskaper. Självhäftande kardborreband är en favorit för mig. Spillbitar av frigolit är en annan. Halvgenomskinliga vita plastburkar från Ikea är en tredje. Har byggt många hjälpmedel för ljussättning genom åren med sådana enkla grundmaterial.
 

J O Härnström

Aktiv medlem
Man kan göra mycket även utan avancerade verktyg och hantverkskunskaper. Självhäftande kardborreband är en favorit för mig. Spillbitar av frigolit är en annan. Halvgenomskinliga vita plastburkar från Ikea är en tredje. Har byggt många hjälpmedel för ljussättning genom åren med sådana enkla grundmaterial.
Samma här. En plafond från IKEA för 10 kr blev en utmärkt difussor att sätta över småprylar för närbilder.
 

Tonyeagle

Aktiv medlem
Kan komma med en anekdot om mitt första "fasta gömsle". Lade ner ett par veckors fritidsarbete (ALL fritid, dvs ca 8 h/dygn) på att bygga ett träregel/plywoodgömsle och byggde, målade, monterade luckor och stativhyllor hemma. Därefter fraktades skapelsen till en udde, med lågt liggande strand, med hjälp av släpvagn. Vi provade gömslet direkt och jag fick min första närbild på födosökande gluttsnäppa. Härligt, det här skulle bli toppen. Nästkommande helg var det inget väder, ens för en hund!. Ostan låg på för fulla muggar här vid Sveriges sydöstra hörn. Bara att stanna hemma och invänta nästa helg! Nu skulle det ske! En hel morgon och förmiddag i vårt nya fina gömsle vid Östersjöns strand på ett ställe där det ofta rastade vadare och andra strandlevande fåglar, Yippi!!!

Jag gav mig iväg innan det var fotoljus (vid fyratiden) och parkerade bilen ett hundratal meter från gömslet upprymd av alla förhoppningar. Väl framme på min udde fick jag det årets största flopp-chock!

Av gömslet stod inget att finna. Stormen och högvattnet som hade varit dagarna innan hade uppenbarligen sett till att träkonstruktionen drivit ut till havs och kanske nu befann sig halvvägs till Polen eller Litauen eftersom vinden hade vänt under den senaste natten.

Jag misslyckades inte utan lärde mig att ALLTID se till att gömslet skall vara ordentligt säkrat i marken med rejäla järnstänger eller nedgrävda plintar, i alla fall här längs kusten där vädrets makter alltid har sista ordet!
 

acke

Avslutat medlemskap
Kan komma med en anekdot om mitt första "fasta gömsle". Lade ner ett par veckors fritidsarbete (ALL fritid, dvs ca 8 h/dygn) på att bygga ett träregel/plywoodgömsle och byggde, målade, monterade luckor och stativhyllor hemma. Därefter fraktades skapelsen till en udde, med lågt liggande strand, med hjälp av släpvagn. Vi provade gömslet direkt och jag fick min första närbild på födosökande gluttsnäppa. Härligt, det här skulle bli toppen. Nästkommande helg var det inget väder, ens för en hund!. Ostan låg på för fulla muggar här vid Sveriges sydöstra hörn. Bara att stanna hemma och invänta nästa helg! Nu skulle det ske! En hel morgon och förmiddag i vårt nya fina gömsle vid Östersjöns strand på ett ställe där det ofta rastade vadare och andra strandlevande fåglar, Yippi!!!

Jag gav mig iväg innan det var fotoljus (vid fyratiden) och parkerade bilen ett hundratal meter från gömslet upprymd av alla förhoppningar. Väl framme på min udde fick jag det årets största flopp-chock!

Av gömslet stod inget att finna. Stormen och högvattnet som hade varit dagarna innan hade uppenbarligen sett till att träkonstruktionen drivit ut till havs och kanske nu befann sig halvvägs till Polen eller Litauen eftersom vinden hade vänt under den senaste natten.

Jag misslyckades inte utan lärde mig att ALLTID se till att gömslet skall vara ordentligt säkrat i marken med rejäla järnstänger eller nedgrävda plintar, i alla fall här längs kusten där vädrets makter alltid har sista ordet!
Du får vara glad över att du inte satt i gömslet när stormen slog till!
 

Lothar Marunga

Aktiv medlem
Fler än jag som varit smart och förstört fungerande prylar i hopp om att få något bättre?
jag trodde verkligen att jag enkelt kunde klippa loss Minotarobjektivet från farsans gamla Minox och enkelt sätta det på en Nexkamera för tio år sedan. Går kanske, men la ner det rätt snabbt!
Kan ju inte funka. Är ingen riktig Minox.. :)
 

Bilagor

  • Gilla
Reaktioner: PMD

egrh

Medlem
För något år sedan tappade jag min Sony RX100 iii i marken. Sökaren slutade fungera och skärmen uppförde sig skumt.
Hur svårt kan det vara tänkte jag och letade upp mina minsta urmakarskruvmejslar och började laga sönder den stackars kameran.
Nåja, det blev anledning till att köpa ny kamera...
 
ANNONS