Skulle inte ge mig på det projektet. Det av många skäl. Att göra en bok är mer än bara skriva ut. Det är den enkla delen. Att binda en bok är en konst precis som att få en bra utskrift. Har ett helt liv inom tryckeri och bokbinderi. Väljer att göra förstoringar för att hänga upp på väggen och glasa in med hjälp av min Epson 3880. För att öra böcker använder jag Crimson. En bok skall renskäras, falsas så sidorna viker på rätt ställe samt bindas ihop på ett sätt med omslaget som håller över lång tid. Tänk 100 år eller mer. Kvaliten kommer inte vara lika hög som vad din skrivare kan prestera. Fast de flesta betraktare kommer inte se skillnaden.
Det finns också en work around som många av mina idoler använt som Michael Reichmann. Det är att göra utskrifterna och istället presentera dem i en box. Michael Reichmann var grundaren av Luminous Landscape och som var experten på utskrifter och färgantering redan för 20 år sedan.
Inom tryckeribranschen var bokbinderi alltid något speciellt. En konst i sig själv. Skall man göra det själv vilket jag hade kollegor hade som hobby måste man ha mycket kunnande och en hel del verktyg.
Vet du vad ett falsben är kan du ju prova.Om inte så använd Crimson eller liknande. Jag kan det mesta om gammalt och modernt bokbinderi. Skulle inte ge mig in på att binda in mina bilder. DEt måste göras av en kunnig person som gör det för hand. KOmmer bli väldigt dyrt om det bara rör sig om få ex.
En gång i tiden 1960, då jag var 10 år, fick alla barn i tredje klass i Enskede Röda Skola som nu är riven men låg mellan Blåsut och Sandsborg, lära sig att binda böcker. Vi gjorde både limmade och sydda inbundna böcker. Pappslöjden hade vi i den större Enskede Skola. Limmet var benlim som alltid stod på och verkligen luktade blä.
Vi fick ta med oss en gammal bok hemifrån som var limmad men som hade falsade sektioner och så slaktade man dessa och band in de olika sektionerna för hand med nål och tråd mot de snören som satt fastspända i en vertikal ram. Sedan kom man hem med en fin inbunden bok istället för den trasiga man tagit med sig till skolan.
Jag har alltid tyckt att det var lite udda att man tyckte sånt var viktig kunskap - även då. Vi lade en massa tid på detta för precis som du säger så tar det en hel del tid att binda en bok på riktigt för hand. Men det goda var väl att det blev riktigt fint och något man kunde vara lite stolt över.
Idag undrar jag om det finns någon vidare marknad för sånt utanför våra stora minnesinstitutioner som väl behöver restaurera viktiga böcker ibland. Det måste vara väldigt dyrt att lägga ut den typen av jobb i Sverige idag.
När du skrev om Reichmann, som jag också gillade skarpt och att han skapade en "box" med printar så undrar jag hur de såg ut. Var det ett antal printar bara eller fanns det någon form av kontext med? Bara bilder tycker jag själv är lite knepigt för de flesta bilder för mig har ingen större mening utan kontext. Jag tycker väldigt få bilder bär sig själva. Vi kan alltid försöka tolka men ofta blir det lika mycket av koka soppa på en spik som när arkeologer drar långtgående slutsatser av några benflisor eller några krukskärvor eller möjligen några glasbitar man hittat i någon kökkenmödding från stenåldern..
