Fotografera förlossning

[realeye]

Hej

Jag och min sambo är beräknade och få barn den 1 januari 2009.

Är lite sugen på att fotografera förlossningen. Tror det kan bli fint i svartvitt (blod och sånt syns då inte på samma sätt).

Eftersom det är jag som bli pappa så vill man ju vara förberedd. Kan tänka mig att det är omtumlande när det precis händer.

Är det någon som har tips/råd om vad man bör tänka på?

Har både ljusstarka (fasta objektiv) vanliga zoom. Har även extern blixt som jag kan använda mig av (ej radiostyrd).

 

[sagan]

Jag läste en intressant artikel om en pappa som fotograferade förlossningen av sitt barn.

Han menade att eftersom han fotograferade och tittade genom sökaren och inte på det vanliga sättet, så blev det betydligt lättare att på ett mer objektivt (ja, jag inser det ironiska i ordvalet) sätt studera händelsen.

Vilket gjorde det hela lättare för honom, jämfört med tidigare förlossning som han inte fotograferat.

 

[heliflyer]

vad kul jag ska också bli pappa i februari och jag komer naturligtvis att ta med kameran och fota jag med min fru vill inte ha några underlivsbilder så sådant får jag låta bli och som säger svartvit blir nog rätt bra när det gäller en nyfödd. jag tänker använda mitt 50 1.8 och trådlösblixt så kameran blir mer lätt använd möjligt vis funderar jag på att skaffa ett tamron 17-50 2.8 så att jag blir lite mer flexibel med avståndet.

 

[tzeljko]

Jag själv trodde att jag skulle kunna ta bilder i samband med förlossningen, men tyckte på plats att det kändes helt fel.
Men en av våra barnmorskor (med en del foto-erfarenhet) tog en del riktigt fina bilder åt oss. Och det är jag tacksam för idag. Det blev iof en hel del bilder både innan och efter, som jag själv tog.

 

[Stoffe69]

Mitt råd är att strunta i fotografering under förlossningen. Koncentrera dig på att stötta din partner istället.

Tänk dig själv in i situationen att du själv ligger med naket underliv och de värsta smärtor du upplevt i ditt liv... samtidigt som din fru/flickvän springer runt och letar snygga bilder och strular med den trådlösa blixten som naturligtvis inte fungerar som den skall.....

Du hinner ta de bilder som behövs för att minnas situationen under uppstarten av förlossningsarbetet samt efteråt när det är över och ni bara är lyckliga över att ha blivit föräldrar.

Att använda sig av kameran för att skärma av sig känns enligt mig fegt, var en man och var med i situationen och stötta det lilla du kan istället. Det är din kvinna som gör allt jobb och har all smärta så det minsta du kan göra är att inte springa runt och fotografera under tiden.

 

[Maxe]

Mitt råd är att strunta i fotografering under förlossningen. Koncentrera dig på att stötta din partner istället.

Tänk dig själv in i situationen att du själv ligger med naket underliv och de värsta smärtor du upplevt i ditt liv... samtidigt som din fru/flickvän springer runt och letar snygga bilder och strular med den trådlösa blixten som naturligtvis inte fungerar som den skall.....

Du hinner ta de bilder som behövs för att minnas situationen under uppstarten av förlossningsarbetet samt efteråt när det är över och ni bara är lyckliga över att ha blivit föräldrar.

Att använda sig av kameran för att skärma av sig känns enligt mig fegt, var en man och var med i situationen och stötta det lilla du kan istället. Det är din kvinna som gör allt jobb och har all smärta så det minsta du kan göra är att inte springa runt och fotografera under tiden.

Håller med till fullt. Stötta din partner ist. Har genomgått en förlossning och fotografera kändes väldigt avlägset. Kommer bli en ny förlossning om ca en månad och kameran får ligga kvar i ryggan tills bebben ligger på magen!

// Maxe

 

[cptviktorbkirk]

Ta en funderare på om det Kristoffer skriver inte är ganska sunt ändå...
Missförstå mig rätt, ta med kameran och knäpp nån bild. Men prioritera inte att vara fotograf just då. Däremot, efter ett par timmar finns det gott om tid att ta många mysiga bilder med fönsterljus!
Lycka till!!

 

[ja-foto]

Under "våra" 2 förlossningar så videofilmade vi själva förlossningen med videokameran ståendes på ett bord.
Risken finns att man annars blir allt för koncentrerad på själva fotograferandet och sen när anhöriga ringer och undrar om det blev en flicka eller pojke så...........
Det finns gott om tid att fota timmarna efter förlossningen.

 

[elmqvist]

Jag har gjort det
http://www.elmqvist-photo.com/photo/slideshows/birth_of_kajsa_20040101/

Den gången var det Canon 10D och EF 24mm f/1,4 L

 

[interpix]

Jag fotograferade då vi fick vår dotter. Den förlossningen var med planerat kejsarsnitt och därför ganska odramatisk. Ljuset räckte för en 2.8 zoom (på ISO 1600) vilket underlättade en hel del. Blixt skulle jag inte använda i ett sådant sammanhang.

Våran var planerad till 3/1 med kom ett år tidigare den 30/12 istället

Lycka till!

 

[nonno]

Jag har gjort det
http://www.elmqvist-photo.com/photo/slideshows/birth_of_kajsa_20040101/

Den gången var det Canon 10D och EF 24mm f/1,4 L

Jag är ledsen att säga detta, och hoppas att du inte tar illa upp - men bitvis ser hon så ensam ut...

 

[jpgrahn]

Gått bra att fotografera 4 födslar

Måste väl berätta om mina erfarenheter.
Jag har fyra barn och vid samtliga födslar fotograferade jag. Det blev jättefina minnen som jag tror att min fru och mina barn uppskattar nu.
Nu var våra födslar relativt odramatiska. Med odramatiska menar jag att det inte tillstötte några komplikationer.
Jag får väl hålla med om de som påpekat att man måste ha prioriteringen klar för sig. Men sedan tycker jag nog att man kan fotografera.
Själv har jag suttit bredvid min fru vid huvudänden. Det är en bra bildvinkel att fota från. Man kan också hålla handen när det behövs. Och det kommer att behövas.
Men sedan finns det perioder när man inte kan göra så mycket. Man väntar in värkar och annat. Då kan det vara bra tillfälle att fota lite för att skingra tankarna.
Första barnets födsel var förstås speciellt. Särskilt som jag inte visste hur jag själv skulle reagera. Kanske man skulle stå på näsan när det hettade till. Men allt gick bra. Det är så intensivt när ett barn föds, man glömmer sig själv.
Man får såklart använda blixt med måtta. Men om det sker nattetid finns det kanske inte något val. Då fotograferade jag med film, 400ISO tror jag det var. Nu kan man ju gå mycket högre med digitalt så behovet av blixt blir mindre. Om man måste använda blixt tycker jag det är bäst att slå den i taket. Men undviker det kalla direkta ljuset med hårda skuggor.
Peaken är väl just minuterna efter födseln. Mor och barn är utmattade och glada och behöver pusta ut lite. Kan bli bra bilder. Första tvättningen och vägningen är också kul att ha.
Barnmorskor brukar vara jättebra att ha att göra med. De har rutin och hetsar inte upp sig i onödan över oroliga mammor och nervösa blivande pappor.
Lycka till vill jag bara säga!
/johan

 

[Peter-L]

Vad och när du plåtar är givetvis upp till dig. Men, blixt, låter hemskt i det här sammanhanget. Sedan tror även jag på att vara med och stötta din fru/sambo i nedkomsten. Det är en stor och enormt mysig upplevelse. Jag tror personligen på bilder från och med bebisen på mammas bröstkorg och vidare. Det blir fina, varma och minnesvärda bilder!! Grattis och varmt lycka till!!! Med bebisen!! ;-) /Peter-L

 

[raderad22]

Strunta i fotograferandet tills barnet är på mors bröst, dessförinnan behövs du som stöd.

PS Svågern skulle nödvändigtvis plåta hela förloppet och släpade in lampor, stativ etc. När det sen blev allvar - och barnafödande är en mycket allvarlig aktivitet - svimmade han och fick hjälpas upp på en bår av vårdpersonalen...

 

[Monty]

Du skall självklart i första hand prioritera att vara behjälplig vid förlossningen, men om din partner tycker att det är OK och om situationen är sådan att du kan ägna dig åt lite fototgraferande emellanåt, så var gärna beredd och passa på att ta lite bilder.
Själv fotograferade jag födseln av vår tredje unge.
Dels hade vi ju börjat få lite rutin på det hela då, men det var även då som fotointresset hade börjat växa fram och utrustning fanns till hands.
Nu var det 15 år sedan och några brusfria digitalkameror fanns inte så blixt fick det bli.
Rummet var kaklat med vitt blankt kakel, så nästan var jag än slog blixten (utom rakt på förstås), så blev det ett bra ljus.
En av barnmorskorna ställde dessutom upp och tog någon bild på oss alla tre när det var över.
Vi fick en serie mycket fina bilder och jag ångrar inte nu att jag gjorde det, men kom ihåg att en födsel är inget som frugan skall ta hand om själv. Det är en av livets stora händelser även för en karl att få vara delaktig i detta. Är det första gången så är det så klart extra häftigt
Lycka till!

/Thomas

 

[LasseL]

Att fotografera sin partner vid förlossning är speciellt och något du och din familj aldrig ångrar. Stötta sin partner och fota går, och blir dessutom riktigt bra om man är väl förberedd. Blixt däremot, skulle jag avråda dig till å det bestämdaste. Hög iso och ljusstarka gluggar är melodin i en förlossningssal. Säger frugan att du ska lägga undan grejorna, ja då är fotosessionen slut.

Jag och min sambo har idag en mängd jättefina bilder som är väldigt roliga att titta på nu. Vår förlossning var speciellt eftersom det var prematurt. Att ha dessa bilder är mycket hjälpsamt och gör att man kan bearbeta chocken av att inte riktigt vara beredd. Pojken mår idag strålande, men var väldigt liten som nyfödd. Jag har en bra referensram och härliga bilder att både titta på och visa upp för släkt och vänner.

Den här bilden är tagen två dagar efter förlossningen:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1268639.htm

Lycka till med allt!

 

[bildsten]

Jag tycker att du ska ha med en kamera. Vid våra två första förlossningar -75 och -79 valde jag att använda en Ricoh "kompakt" med ca 45 mm objektiv och -82 hade jag en Spotmatic med antingen 35 mm 2,0 eller 50 mm 1,4 och givetvis diafilm i kamerorna. Några bilder är tagna med blixt. På den har tiden var det vanligt med psykoprofylax, ett sätt att underlätta påfrestningarna vid förlossningen för mamman och som involverade fadern en del i arbetet. Därför blev det bara någon enstaka bild från huvudändan under själva förlossningen. De två förlossningarna på 70-talet skedde i Västerås och då hade de som rutin att omedelbart lägga barnet i kuvös vare sig det behövdes eller inte så någon bild av barnet på mammans bröst blev det inte då. 1982 var det lite dramatiskt, vattnet gick på väg in till ackis i Uppsala, dimman låg tät på slätten och mamman klagade när jag försökte öka farten och barnet var ute på mindre än en halvtimma med navelsträngen tre varv runt halsen och svaga hjärtljud. Det blev bara bilder före och efter den gången.
Några problem med att få fotografera under förlossningen minns jag inte att det var ens på den tiden.

 

[growingart.se]

Beror lite på hur mamman är också. Min hustru ville knappt veta av mig och mina ömt klappande händer, hon ville fokusera själv och blev bara störd av mig. Så fota gick bra.

 

[tormig]

Han menade att eftersom han fotograferade och tittade genom sökaren och inte på det vanliga sättet, så blev det betydligt lättare att på ett mer objektivt (ja, jag inser det ironiska i ordvalet) sätt studera händelsen.

Vilket gjorde det hela lättare för honom, jämfört med tidigare förlossning som han inte fotograferat.

Varför vill man objektivt studera förlossningen av sitt eget barn? Jag kan inte tänka mig ett mer subjektivt tillfälle.

 

[vfx]

Jag hade samma ambition vid första barnet - då kom inte ens kameran upp... Vid nästa graviditet (tvillingar) så kom kameran upp, men jag hade en väldans fokus på min fru, så det vart inga höjdarvinklar, om man säger så...

OM jag skulle vara med om en förlossning till (man är ju ung...) så ska jag definitivt ha med ett stativ, rigga det från hög vinkel(fågelperspektiv) med vidvinkelobjektiv och fjärrkontroll till utlösaren, den kan ju såväl jag, som min fru, turas om att squeeza av...

Planera så mycket som möjligt i förväg - rigga på en gång - sedan kommer du inte komma ihåg, inte om du älskar din sambo/fru på samma sätt som du älskar foto...