Slits ett objektiv ?

[Mats Karlsson]

Hade en diskussion med en kollega på jobbet idag och han hävdade att ett objektiv håller hur länge som helst. Jag hävdade att både lagringar och elektronik slits och att efter t.ex. 10.000 exponeringar så är ett objektiv inte lika bra som när det var nytt. Dock är frågan om skillnaden är så stor att man skulle se nån skillnad mellan två bilder tagna med ett nytt objektiv respektive ett objektiv som använts ett tag.

Vad säger forumet ?

 

[Jonsjoberg]

Jag kan bara tala utifrån egen erfarennhet, har tagit mer än 15 000 bilder med mitt Sigma 70-200/2,8 och jag kan inte se någon skillnad på första och senaste bilden(kvallitets mässigt iaf). Men om af-en har blivit långsammare eller så är ju svårt att säga..

Men objektivet innehåller ju rörliga delar och de slits ju alltid, sen elektroniken har ju också en viss livslängd så jag håller med dig, men frågan är hur många exponeringar det klarar innan det börjar märkas..

 

[Anddje]

Jag tror inte man ser någon skillnad i bildkvalité, förutom möjligen om bländarlammellerna slitits sönder (lär väl ta åtminståne några hundra tusen nedbländningar ) eller om främre/bakre linsen har blivit repig...

Men det är ju självklart att det slits.

 

[.Z.]

Min erfarenhet är att problemen mest uppstår när de inte används under lång tid, kärvande bländarlameller är typiskt för gamla objektiv som inte använts på några år...

//Larsa

 

[Jeppe]

Jag säger att du inte ser skillnad på bilderna. Optik slits inte, däremot kan AF-motorn och bländarlammellerna slitas och sluta fungera. Men rent optiskt tar det nog väääldigt många decennier innan glaset blir påverkat.

 

[Maverick]

Lager och lameller slits, det första är väl svårt att ange ett mått i antal exponeringar.

Men några saker till, objektiv med plastlinser blir med tiden sämre. Har ingen tidsuppfattning om hur lång tid det tar innan förändringen blir synbar men jag tror att det handlar om typ 20 - 30 år. Glas åldras det med men där tar mycket längre tid. Går att se om man kikar på antika glas och liknande. Gissningsvis är tillverkningen bättre idag och åldrandet tar ännu längre tid.

En annan sak är att många konsumentzoomar suger inte damm vilket med tiden blir ett problem som man måste lösa i form av rengörning.

Mvh
Maverick

 

[RolandM]

Repor blir det förr eller senare på de yttre linserna och damm, fett och smuts belägger sakta linsytorna på insidan. Inget objektiv är helt tätt och luftens föroreningar i alla dess former kommer åt linsytorna. Plast bryts ned och metaller oxiderar. Skyddande beläggninger bryts även de ned.

Mitt Sigma 70-200/2,8 har färgen ordentligt avskavd. Den glappar upp i fattiningen och fokuseringsmotorn kärvar efter sparsamt användande under ca 3 år.

Elektronmik koroderar förr eller senare, integrerade kretsar med inbyggda program bryts sakta ned av den radioaktiva bakgrundsstrålningen.

Mekaniska komponeneter slits i takt med att de används, glappen blir större och exaktheten minskar.

Allt sker med olika lång tid.

 

[hazard]

Maverick skrev:
Glas åldras det med men där tar mycket längre tid. Går att se om man kikar på antika glas och liknande.

På vilket sätt menar du då? Det enda jag tycker man kan se på riktigt gammalt glas är att det har repats. Annars ser jag bara tillverkningsdefekter, inga åldringsproblem.

/Andreas

 

[lottawe]

Min gamla EF 50/1,8 mk1 är fortfarande sketamycket bättre än nya 50/1,8 mk2 som jag fick med ett kameraköp i förra veckan. Och den braiga gamla är mycket mycket välanvänd av (minst) två ägare genom åren..

 

[Mankan G]

Hi folks

Visst förändras även glas även om det kanske är fel att kalla det för att det åldras. Om du tar en micrometer och mäter tjockleken på riktigt gammalt fönsterglas kommer du att märka att det är tjockare i underkant jämfört med ovankanten. Glaset har helt enkelt flutit ner. Glas (kallt) är inget annat än en avsvalnad variant av flytande varmt glas. Det sker ingen kemisk process såsom i lim när glaset stelnar så du kan anse glaset vara konstant flytande även om det i kall form flyter extremt långsamt.

Mankan

 

[hazard]

Mankan G skrev:
Om du tar en micrometer och mäter tjockleken på riktigt gammalt fönsterglas kommer du att märka att det är tjockare i underkant jämfört med ovankanten. Glaset har helt enkelt flutit ner.

Haha, rätt i fällan. ;-) Detta är (nästan) helt fel. Att glaset är av varierande tjocklek beror på tillverkningsprocessen. Att den tjocka änden ofta (men absolut inte alltid) är nedåt beror på att glasmästaren satte glasbitarna så.

Glas (kallt) är inget annat än en avsvalnad variant av flytande varmt glas. Det sker ingen kemisk process såsom i lim när glaset stelnar så du kan anse glaset vara konstant flytande även om det i kall form flyter extremt långsamt.

I princip kan man väl säga att glaset flyter. Men med "extremt långsamt" så får vi snarare ta till miljoner år än ett par hundra, för att någon tjockleksförändring på en fönsterruta skall vara detekterbar. Bly (i rumstemperatur) "flyter" mer än glas (i rumstemperatur).

Mer att läsa:
http://math.ucr.edu/home/baez/physics/General/Glass/glass.html
http://www.glassnotes.com/WindowPanes.html
http://tafkac.org/science/glass.flow/amorphous_solid_more.html


/Andreas

 

[jeskata]

Man vrider och vänder så mycket på ett objektiv att glasets långsamma flytande deformering borde gå åt olika håll.

 

[Benganbus]

Mats Karlsson skrev:
Hade en diskussion med en kollega på jobbet idag och han hävdade att ett objektiv håller hur länge som helst. Jag hävdade att både lagringar och elektronik slits och att efter t.ex. 10.000 exponeringar så är ett objektiv inte lika bra som när det var nytt. Dock är frågan om skillnaden är så stor att man skulle se nån skillnad mellan två bilder tagna med ett nytt objektiv respektive ett objektiv som använts ett tag.

Vad säger forumet ?

Rörliga delar slits, inget konstigt med det.
Och ju fler rörliga delar...

Själva glaset håller väl litet längre, men med pålagda skikt för antireflexbehandling, många linser, så blir det multiplikatoreffekter även här..

Många kavalitetsobjektiv från 1950-1960 talet,
läs leica/Zeiss, har fått slöja, inre damm, fungus, osv.
så med tanke på den omsättning av objektiv som sannolikt förväntas av tillverkarna numera,
tror jag inte på så långlivade objektiv längre.

Har en Sonnar, 50 mm 1:2 utan T*.
Tillverkad 1930-talet.
Klart glas, ingen fungus, ingen slöja, inga repor.
Men här ingick inga andra rörliga delar än bländaren.
Så med färre ingående komponenter, bör ju chansen vara större för längre livslängd.

Men, med dagens teknik/och teknikförändring,
(utveckling?)
så gäller nog ett nytt objektiv då och då!

Se'n om frågan: ".... se nån skillnad mellan två bilder tagna med ett nytt objektiv respektive ett objektiv som använts ett tag".

Tror inte det syns vid "vanlig fotografering".

Har en del "gamla" Nikon F-gluggar, som e glappa som Nikon-gluggar blir,
och litet repiga,
men inga fotoproblem!

Om jag inte tar upp en lupp,
tittar,
och börjar fundera!!

 

[Eeros]

Glasfönster flyter inte alls neråt, det är en seglivad myt som är svår att ta död på. Orsaken är att man kan på gamla fönster se att glaset är vågigt. Men som redan nämndes, så är denna vågighet orsakat av tillverkningsprocessen som förr ofta var bristande. Glaset i fönstret har helt enkelt varit vågigt redan från början.

Men det är däremot sant att glaset och all annan materia förändras med tiden, oavsett materia (gäller t.o.m. guld, platinum och andra ädelmetaller som annars är mycket stabila). Det som sker är att materian ändrar form, exempelvis till gas. Alltså samma sak som sker med kokande vatten, d.v.s. avdunstning. Dock i en oerhörd långsam takt för de allra flesta fasta ämnen.

Avdunstningen orsakas bl.a. utav den värmebildning som bildas då elementarpartiklar i materian slumpmässigt kolliderar med varandra. Kollisionerna är i hög grad beroende av värme.

Dock är denna förändring oftast ytterst marginell och orsakar ingen påvisbar skillnad på vikt på exempelvis en guldring, även om du skulle kontrollväga den efter tusen år.

 

[Benganbus]

Eeros skrev:
Glasfönster flyter inte alls neråt, det är en seglivad myt som är svår att ta död på. Orsaken är att man kan på gamla fönster se att glaset är vågigt. Men som redan nämndes, så är denna vågighet orsakat av tillverkningsprocessen som förr ofta var bristande. Glaset i fönstret har helt enkelt varit vågigt redan från början.

Men det är däremot sant att glaset och all annan materia förändras med tiden, oavsett materia (gäller t.o.m. guld, platinum och andra ädelmetaller som annars är mycket stabila). Det som sker är att materian ändrar form, exempelvis till gas. Alltså samma sak som sker med kokande vatten, d.v.s. avdunstning. Dock i en oerhörd långsam takt för de allra flesta fasta ämnen.

Avdunstningen orsakas bl.a. utav den värmebildning som bildas då elementarpartiklar i materian slumpmässigt kolliderar med varandra. Kollisionerna är i hög grad beroende av värme.

Dock är denna förändring oftast ytterst marginell och orsakar ingen påvisbar skillnad på vikt på exempelvis en guldring, även om du skulle kontrollväga den efter tusen år.

Andra huvudsatsen!
Allt går mot ett förfall!!!

 

[Mankan G]

Hi folks

Ber om ursäkt om jag har fel. Verkar dock finnas fler sanningar i detta ämne. Mitt påstående kommer från en fd glasblåsare (mästare) på Orrefors glasbruk som jag intervjuvade för ett antal år sedan. Jag antog att han visste vad han pratade om men det kanske var fel antagande. Dessutom har jag läst om det i otaliga tidningar under åren men vi har kanske alla gått på myten och bara läser/ser det vi vill ha bekräftat ;-) Hur som helst så som sagt: En ursäkt om jag lyckats spä på en felaktig myt.

När ni nu bestrider min "sanning" så ringer det faktiskt en liten liten klocka i bakhuvudet. Jag har hört någon gång för länge sedan om att glaset är tjockare i underkant bara för att glasmästarna helt enkelt föredrog att montera glaset så.

Det visar väl kanske bäst faran med ett media som internet. Ett antal självutnämnda experter (som jag själv) utalar sig om ämnen som dom inte har 100% koll på.

Mankan

 

[Maverick]

hazard skrev:
På vilket sätt menar du då? Det enda jag tycker man kan se på riktigt gammalt glas är att det har repats. Annars ser jag bara tillverkningsdefekter, inga åldringsproblem.

/Andreas

Det blir gråvitt. Fast det glas jag sett det på i verkligheten har varit flera hundra år gammalt så det är ju kanske inte ett verkligt problem i vår värld.

Mvh
Maverick

 

[Kalle_B]

Om man säger som så. Alla saker som rör sig slits. I moderna zoomar så har du ju elemnt som rör sig hur som haver och autofokus o stabilisering o allt vad det nu heter. Moderna kmaeror kommer utan tvekan att slitas och behöva repareras. Glas är ju inte som många tror i fast form utan glas är i flytande form faktiskt. Det betyderatt glas genom åren blir tjockare i botten och tunnas ut upptill. Nu menar jag inte att du efte en vecka ser skillnad, men på några hundra år så kan nog din optik förvränga bilden betänkligt. Men under din livstid så kommer nog dina objektiv funka fin fint om du reparerar elektroniken och andra delar i röret. Men jag tror att du ahr hunnit byta både optik och kamera innan dessa fel blir allt för aktuella. Se på gammla Leiz gluggar. rent optiskt är det inte många som kan säga att fom 50 år senare gör bättre optik, bättre objektiv kanske, men inte bättre optik, och dom fubkar fortfarande!

 

[jimh]

Maverick skrev:
Det blir gråvitt. Fast det glas jag sett det på i verkligheten har varit flera hundra år gammalt så det är ju kanske inte ett verkligt problem i vår värld.

Är du verkligen säker på att det glaset inte var gråvitt även för några hundra år sen då?

 

[jimh]

Kalle_B skrev:
Glas är ju inte som många tror i fast form utan glas är i flytande form faktiskt. Det betyderatt glas genom åren blir tjockare i botten och tunnas ut upptill

Ännu en som gått på myten, och dessutom i en tråd där den redan har sågats