<?xml version="1.0" encoding="utf-8"?>
<rss version="2.0" xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
                            xmlns:dc="http://dublincore.org/documents/dcmi-namespace/"
                            xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/">
<channel>
  <title>Fotosidan</title>
  <link>https://www.fotosidan.se</link>
  <description>Fotosidan - senaste kommentarer</description>
  <language>sv-se</language>
  <atom:link href="https://www.fotosidan.se/newsfeeds/comments.xml?refclass=Document&amp;refid=236310" rel="self" type="application/rss+xml" /><item>
    <title></title>
    <link>/blogs/pisces/jag-har-foerlorat.htm</link>
    <description>tack för dina ord, stefan. 🙏 en katt är så oerhört mycket mer än &quot;bara&quot; en katt. jag ser henne överallt, fast att hon inte är här. i ögonvrån, som du säger, när jag vänder mig om från spisen - jag ser henne nästan på sin vanliga plats, men när jag tittar är hon inte där.

det är inte min första förlust av ett djur. de börjar bli några stycken vid det här laget, och fler kommer de att bli. och sorgen ÄR värd det. men det är inte ett kul när allt är nytt och ovant. 

och att vara helt utan katt är fullständigt onaturligt. jag tycker inte om att vara utan hund heller, men att vara utan katt är.. onaturligt, in absurdum.    </description>
    <pubDate>Fri, 01 May 2026 01:26:58 +0200    </pubDate>
    <guid>/blogs/pisces/jag-har-foerlorat.htm</guid>
  </item><item>
    <title></title>
    <link>/blogs/pisces/jag-har-foerlorat.htm</link>
    <description>Sorgen efter en liten vän bär en särskild tyngd.
Den är mjuk och skarp på samma gång, som en filt av minnen som både värmer och skaver.
När man har levt länge tillsammans, delat glädje, tystnad, vardag och de där små stunderna som ingen annan riktigt ser, då blir förlusten inte bara ett tomrum. Den blir en förändring i själva rytmen av dagen.

Det är svårt.
Det får vara svårt.

En katt är aldrig bara ett djur. Hon är en närvaro, en blick, ett sätt att röra sig genom rummet som gör att världen känns lite mer hel. Och när hon inte längre finns där, fortsätter hon ändå att finnas. Du kommer att se henne i ögonvrån, höra tassar som inte längre landar på golvet, känna en tyngd vid fotänden som bara minnet bär.
Det är inte inbillning.
Det är kärlekens efterskall.

Sorgen är ett sätt att hålla fast vid allt ni delat.
Och saknaden är ett bevis på att hon var viktig, att hon gjorde avtryck, att hon var en del av ditt liv på ett sätt som inte går att ersätta.

En dag kommer minnena att göra mindre ont.
Men de kommer alltid att vara där, som små, mjuka fotspår genom tiden.

Stefan    </description>
    <pubDate>Thu, 30 Apr 2026 23:00:59 +0200    </pubDate>
    <guid>/blogs/pisces/jag-har-foerlorat.htm</guid>
  </item></channel>
</rss>