https://www.fotosidan.se Fotosidan - senaste kommentarer sv-se /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Jan Hammers lir på plattan spectrum är inte heller så dumt. Men håller med dig om Zawinul, han var unik och långt före sin tid med hur han använde syntar bl.a. Sun, 07 Jun 2026 16:51:53 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Vad kul att det är så många som delar liknande upplevelser av just den här sortens musik. Kanske beror det på att många av oss är i samma åldersspann, jag vet inte, eller så är det precis som du skriver en period i musikhistorien då det verkligen hände mycket. Jag vet inte hur det är nu, om man skulle fråga unga idag. De skulle säkerligen tycka att vi är ett gäng mossiga typer som lever i dåtid. Må så vara, men jag tycker faktiskt att det som hände inom musiken, rent generellt vid den tiden var revolutionerande jämfört med alla välproducerade och perfekta meningslösheter som görs idag. Fast å andra sidan — våra föräldrar hade nog sagt likadant. Nåväl, alla de där musikerna och banden du nämner gick också varma på vår stereo i gillestugan. Vissa fastnade starkare än andra, så är det ju. Jag antar att jag fastnade mest för Weather Report på grund av Joe Zawinul. Jag lirade ju keyboard själv så det föll sig naturligt. Och hans sätt att hantera sina instrument, hans sätt att komponera var och är fortfarande helt unikt. Men visst, det fanns ett helt gäng med intressanta band vid den här tiden, och några som jag uppfattar som genier, såsom till exempel Joe Zawinul, men inte förglömma, Frank Zappa. /Samuel Sun, 07 Jun 2026 07:43:20 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Intressant inlägg, vi är lika gamla och musiken tycks också vara ett gemensamt intresse liksom musiksmaken? Själv började jag spela elbas 1974 i kompisens garage och jag kommer ihåg hur vi lyssnade på en massa intressanta band. King Crimson var och är en favorit, perioden fram till 1974 speciellt. Mahavishnu Orchestras Visions of the Emerald Beyond var en annan platta som slog ned hårt och givetvis den banbrytande Billy Cobham Spectrum. Det fanns väldigt mycket bra och banbrytande musik där i början av 70-talet. Weather Report ja, fantastiskt band, speciellt plattorna med Jaco Pastorius på bas, jag tror till och med att jag håller plattan efter Black Market, Heavy Weather som snäppet ännu bättre. Kul att du gör paralleller till bild. jag skulle vilja gå ännu längre och säga att musiken ligger som ett fundament till allt konstnärligt utövande, åtminstone för mig. Frank Zappa uttryckte det något i stil med: "Universum startade med en ton." 😉 Som sagt intressant inlägg! /Affe Sat, 06 Jun 2026 05:00:59 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Då kontrar jag med att vara avundsjuk på att ha sett Miles Davis. Skulle t.o.m. kunna tänka mig att byta en av Weather Report-spelningarna mot en med Miles. Håller med om både Marcus Miller och Chick Corea. Fri, 05 Jun 2026 19:10:19 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Tack skall du ha LG. Jag blir lika avundsjuk varje gång jag hör någon som sett de här idolerna live, vare sig det är Weather Report och Zawinul, eller som du nämner George Duke eller Herbie Hancock. Jag fick aldrig chansen att se Zawinul, vilket jag sörjer, men jag träffade faktiskt Chic Corea och bandet Return to Forever några korta sekunder, när de repade i vår replokal på Fryshuset inför en spelning i Stockholm. Men jag har aldrig gillat Chic Corea, har alltid upplevt hans musik som mer cirkusnummer än musik, så deras konsert såg jag inte. Den enda kända och fantastiska musiker jag faktiskt sett live är Miles Davis. Det var på Gröna Lund och han hade med sig Marcus Miller vars basspel inte går av för hackor.😎 Nåväl, jag lyssnade på ditt förslag, men tyvärr måste jag göra dig besviken. Jag gick inte igång på det. Så kan det vara. Men stort tack för att du läste och gillade mina bilder. /Samuel Fri, 05 Jun 2026 16:44:51 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Tack så jättemycket Carina. Du jag kan verkligen förstå om du har svårt för jazz och för Weather Report i synnerhet. Du skulle bara se min älskade hustrus min när jag drar igång någon av deras låtar. Jo, en gillar hon litegrann, har hon sagt i alla fall och det är kanske deras största och enda ”hit”, rent kommersiellt, nämligen Birdland. Så att ha svårt för Weather Report är inga konstigheter alls. Men jag är som jag är och jag älskar den musiken, det bara är så. Och framförallt, vilket är det viktiga här: den musiken, det ljudlandskapet har i grunden påverkat mitt sätt att jobba med bilder. När det gäller det här med berättelse, så tänker vi nog inte så olika som du tror. När jag säger att jag behöver en berättelse för att gå igång på en bild, så skall du veta att för mig är berättelse och uttryck samma sak. Jag försökte förklara det i texten, men var nog lite väl luddig i mina formuleringar. Det är också så när jag fotar. Jag kan ha en vagt formulerad idé om vad jag vill, men för det mesta blir det något helt annat.😎 Jag har skrivit den här texten därför att jag kände ett behov av att dels formulera mig kring det här med multiexponeringar, dels försöka förstå varför bilderna jag gör, ser ut som dom gör, och då återupptäckte jag Weather Report och fattade direkt kopplingen. Kul att du gillade sista bilden, det gör jag med…🤗 /Samuel Fri, 05 Jun 2026 16:25:45 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Åh, vad glad jag blir att höra det. Tack så jävl… mycket. Att du förstår och känner den koppling som jag själv känner är det bästa tänkbara ”betyg” jag kan få. Det lustiga är att åren har gjort att man glömmer. Grunden, alltså musiken jag blev knockad av när jag var en yngling, har liksom glidit undan i en slags glömska, men nu återupptäckte jag Weather Report igen, när jag började det här ”grävet” och blev faktiskt lika knockad på nytt. Det blev också så tydligt för mig — kopplingen mellan musiken och min historia som musiker och det jag gör bildmässigt, så när någon annan också ser och känner det blir man ju mer än lycklig. Så stort tack igen Jörgen. /Samuel Fri, 05 Jun 2026 15:58:20 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Intressant. Jag satt i Örebro och lyssnade på Weather Report samtidigt som du. Turligen kom dom hit några gånger - så jag har sett dom live två gånger. Lyssnade på "Birdland" och "Teen Town" så sent som förra veckan. Angående fusionkeyboardspelare har jag sett både Herbie Hancock och George Duke här. Det var tider det. Nu får man resa till artisterna istället för att de kommer hit. Jag känner igen känslan när man knockas av något nytt man inte känt till i musiken. Tyvärr händer det inte så ofta. Lyckligtvis hände det för något år sedan (för första gången på många år). Testa gärna om vår musiksmak fortfarande stämmer:: https://www.youtube.com/watch?v=9kqnsoY94L8 Mycket bra bilder! /LG Fri, 05 Jun 2026 14:26:40 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Jag känner igen det där nästintill transliknande tillstånd som kan infinna sig när man upplever musik på hög volym. Som yngre, när jag var ute och dansade var det just detta tillstånd som fick mig att vilja dansa vilt helt innesluten i en kokong av toner, rytmer som skimrar, byter plats, böljar och häver sig fram, kantrar och faller okontrollerat hit än dit, som exploderar i ett hav av färger. Tilläggas kan att jag aldrig trivdes med discotekens s k "dansmusik". Musik som i mitt hänseende vad beträffar dans som ett kroppsligt uttryck för musikupplevelsen är lika spännande som att åka rulltrappa. /Jörgen Fri, 05 Jun 2026 13:45:58 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Intressant läsning om ditt förhållande till musik och bild genom åren. Jazz har jah aldrig förstått mig på och kommer förmodligen aldrig att göra det heller ;-) Jag fick ju kolla in Weather Report på YouTube men jag måste erkänna att jag växlade mellan ett antal låtar men insåg att min förra inställning till Jazz fortfarande stämde och släckte ner kanalen. Vilken tur ändå att det finns olika både musik och bildspråk för alla att insupa. Angående om en bild ska bli intressant har jag ett annat synsätt, jag tittar och bestämmer mig för om jag får en känsla för den, om den innehåller en berättelse är mindre viktigt...likadant när jag fotar...så har jag ingen berättelse i stunden men den kan absolut framkomma senare. Uttrycken är däremot viktigt, eller jag skulle hellre kalla det själ. Det är mycket intressant att se hur olika människan är. Om jag tycker du är velig? Nej inte ett dugg, det hade väl varit dödens tråkigt att inte utforska både sitt innersta och det där yttre. Här i din fina bildserie fastnar jag för den sista som tar mig med storm...färger och former gör att jag återkommer till den gång på gång medans jag skriver här. /Carina Fri, 05 Jun 2026 13:38:54 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Återigen makalösa bilder. Jag bara njuter. När jag läser det här inlägget från dig och hör dig nämna Weather Report faller bitarna på plats för mig. Det jag uppfattar i dina bilder - strukturen, mönstren, klangerna, det spröda, det som bubblar fram, det vagt bekanta, det som bara anas etc - allt finns där i musiken. Så fantastiskt. Det du hör i musiken har du överfört till dina bilder. Jag är djupt imponerad. Hälsningar Jörgen Fri, 05 Jun 2026 13:35:37 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm i min värld låter weather report mer som ljudlandskap än musik - och jag köper konceptet rakt av. just weather reports version av ljudlandskap låter lite annorlunda än det jag själv lyssnat på - och det var så jäkla längesen att jag faktiskt måste leta rätt på det och lyssna igen. 😄 om du inte redan känner till det, leta rätt på amon tobin på spotify (eller nån annanstans). jag hörde det i samband med en kvinna som är sådär löjligt skicklig på magdans. intressant, för övrigt, att du pratar om överlappning. jag har inte tänkt på det på det viset, men däremot - ibland när jag lyssnar på musik på HÖG volym, hamnar jag i ett tillstånd där jag liksom kan kliva in mellan tonerna i musiken och gå runt emellan dem. det är inte riktigt samma sak som det du beskriver, men jag tänker mig att det åtminstone påminner lite om varandra. har dock inte satt det i direkt relation till fotografi, eftersom jag betraktar det som.. nåt annat. jag måste fundera lite på det där. det går igen i en hel del hur jag tänker omkring fotografi, fast återigen - vi uttrycker oss på lite olika sätt. 😄 Fri, 05 Jun 2026 12:38:38 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm Jag är verkligen en Weather Report nörd, för mig innebar upptäckten av dem och den musik de sysslade med en slags känslomässig inre revolution. Men jag kan verkligen förstå att bandet och den musiken befinner sig långt utanför gemene mans musikaliska svär. Glad, dock att du kan förstå min fascination. Det är också så att jag på något vis glömt de här rötterna längs med vägen, men nu när jag försöker förstå vad det är jag sysslar med bildmässigt (alltså det här med flerexponeringar) och börjat lyssna på musiken igen, så får jag direkt samma känsla som jag fick första gången jag hörde låten Black Market därnere i vår gillestuga för hundra år sedan, och det blir så tydligt hur deras flerdimensionella musik med så många lager av tonalitet och textur har spillt över i mitt sätt att tänka kring just bild och framförallt kring abstraktionen som uttrycksform. Rytmik, absolut, men också hur klanger, texturer överlappar varandra och bildar mönster, till synes fria och otyglade, men lyssnar man väldigt noga, eller tittar väldigt noga, så finns det ett väldigt tydligt formbygge. Zawinuls kompositioner är genialiska i den bemärkelsen, liksom helt fria och väldigt strama på samma gång. Jag är på inget sätt i hans liga som konstnär, men jag gillar verkligen själva idén med att försöka hitta det där läget när en bild känns fri, samtidigt som det finns en tydlig idé kring formbygget och att det i bästa fall är just den idén som ger bilden dess frihet. Flummigt, ja jag vet, men det får vara så.😄 Kul att du gillade ”Trolley”. Tack för det, och tack för att du tog dig tid att läsa. Fri, 05 Jun 2026 12:17:13 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm innan jag säger nåt annat, vill jag bara påpeka att bild 11 - trolley - är helt jävla sagolikt fantastisk. 🙏 dessutom fick du mig att leta rätt på weather report på spotify, bara för att höra vad det är för nåt - sitter och lyssnar nu. 😄 kan absolut förstå fascinationen för det, även om det ligger svagt utanför det jag själv brukar dras till. med DET sagt - om musik i fotografi. jag tror att vi återigen tänker ungefär lika om det, fast vi pratar om det på lite olika sätt. när jag försöker sätta ord på det, är min tanke att jag kan se framför allt rytm, i ett fotografi. för mig är det som en rörelse genom bildytan som har en viss rytm. inte alla fotografier har det. men de som har det - där syns det. jag tror inte att jag har det själv i särskilt många av mina egna, men det är väldigt trivsamt när det väl dyker upp. jag vet inte hur vanligt det är att man ser musik/rytm i ett fotografi. men liksom du har jag också ägnat mig en hel del åt musik i mina dagar, fast jag sjöng mer än spelade (även om jag envisades med att spela på det piano vi hade hemma när jag var tonåring). jag har också både dansat och spelat teater när jag var tonåring, och jag gissar att även det kan spela roll. när det gäller det där med berättelser.. där är jag nog mer som du, i att formen kan berätta mer än innehållet, iaf ibland. och för mig personligen föredrar jag ju att låta formspråket berätta mer än det som faktiskt befinner sig framför kameran. det ger för övrigt stora fördelar, eftersom det då inte spelar så stor roll VAD man fotograferar - språket är sig likt i vilket fall. Fri, 05 Jun 2026 11:40:43 +0200 /blogs/justnu/det-ordloesa-universum.htm