Om hur en gör ett slutprojekt.

Hej ungdomar!

Det här inlägget är inte på något vis ett facit för hur en startar/driver/avslutar ett fotoprojekt, absolut inte, det här inlägget kommer handla om hur jag som person (och som är ganska grön i att studera fotografi) hanterade och skapade följande projekt. Alla har vi våra tips och trix, vad som än fungerar för dig - heja olikheter i den kreativa processen!

Idén till mitt projekt började för ganska precist ett år sedan. I oktober förra hösten fick jag en bröllopsinbjudan till en person som står mig nära, hennes familj har tagit in mig som en av deras egna barn och därför brukar jag enkelt kalla henne (+ hennes syskon/mor & far) för min bonusfamilj. Det var den äldsta bonussystern som skulle gifta sig i mitten på februari.

I och med att den här familjen står mig så nära så fick jag höra en del av planeringen inför det stundande bröllopet som var knappt 4 månader bort. Jag fick höra om valet av bröllopsklänning, hur tärnorna skulle klä sig, bröllopsbuketten/brudnäbbsbuketterna. Kort sagt kan jag förklara det som ett inte helt traditionellt bröllop utan att det på något vis såg eller var märkligt (det var ett oerhört fint bröllop).

Och där såddes ett litet frö i mig. Jag fick upp en bild i huvudet. Plåta "brudar" i sina olikheter.
Jag som kallar mig själv för kvinna i en kvinnokropp får ta emot en del fördomar om hur jag eller andra kvinnor (av olika åldrar/härkomster/relioner m.m) "är."
När folk ser mig tror de oftast att jag är en väldigt utåtriktad person - "cool brud" - när jag i själva verket är en väldigt introvert människa som lärt mig att ta på mig en extrovert kostym för att överleva i sociala sammanhang. Med mitt utseende tror sig folk veta min sexualitet, livsstil, und so weiter... "Dom" placerar mig i olika fack - för det är lite så vi människor fungerar - vi känner oss (oftast) trygga så. 

Jag känner så himla många starka inspirerande personer som råkar vara just är kvinnor. Jag ville lyfta fram deras personligheter men samtidigt porträttera dom som trygga, godhjärtade individer. Jag såg framför mig diptyker. Ett porträtt - och en detaljbild. Kombinera och leka med färg och uttryck. Så min första bild tog jag i slutet på oktober/början på november:

 Anna.

Det var såhär jag såg mitt verk framför mig. Diptyker. (sedan visade det sig att det inte var så jag ville hänga mina bilder. Jag kommer till det längre ner.) Jag såg en knuten näve framför mig och buketten var hennes stridsyxa i kampen för att få vara olika. Jag skulle göra sex olika porträtt.
Alla skulle få sitta i samma pose men när jag väl tog mitt andra porträtt två veckor senare så tyckte jag helt enkelt inte att det fungerade, jag ska förklara varför:



Det här är min bästa vän Nora. Ljustekniker med en förkärlek till jämtland och vad allt det innebär. Hon och jag har äventyrat på Island och i Vietnam, vandrat i jämtlandsfjällen, pratar om girl power, hon lär mig allt det finns att veta om (dam)landslaget i fotboll, vi är bra på att laga opretentiös middag och är kanske bäst i världen på att bara ta det lugnt tillsammans i tystnad. Vi har varit viktiga för varandra när det kommer till att vara kvinna i en "typisk manlig bransch" . Väldigt kortfattat men det jag vill komma till är att - uttrycket i posen inte framhäver den personen jag känner. Hur ska en betraktare - som inte har någon aning om vem denna människa är -få en hint om vem denna "brud" är.

Lösningen:



Alltså, där är hon ju. En person som står stadigt, stark och trygg i sig själv. Vacker, klok och fantastisk.

Efter denna fotografering var allt så mycket tydligare för mig själv, skippa samma pose och uttryck, använder jag mig utav den metoden tycker jag personligen inte att jag får fram det jag vill berätta.

Och såhär fortsatte det, jag skissade ner mina bilder på papper och försökte komma på hur jag genom rekvisita (som jag gjorde själv) och val av kläder kan leda betraktaren till varje individs personlighet.

 Johanna.

Malin.

Frida.

Matilda.
(bilderna kan ni också hitta i arkivet om ni scrollar ner till Juli på min Tumblr.)

I flera månader jobbade jag med det här, inte varje dag, jag hade annat skolarbete som skulle göras men det här är vad jag la ner mest tid och kärlek på. "Tänk vad häftigt att få se dom här bilderna stort!" sa min lärare och jag kunde ju inte annat än att hålla med. Dessa brudar skulle ju få den uppmärksamhet dom krävde. Jag printade varje bild i 50x70, utfallande och ramade in i svart ram. Slutresultatet på hur jag tillslut valde att hänga bilderna blev såhär:

 
Cirkus 4 meter vägg hade jag för mig själv. Det här var en av de mäktigaste stunderna i mitt liv.
Tänk att lilla jag - en hantverkare med en förtryckt konstnär djupt inne i mig - från en förort i Stockholm  för första gången i livet fått andas och leva fotografi i nästan ett helt år och i slutändan skapat det här...jag kan fortfarande tycka att det är en otrolig prestation av mig som många gånger känns märklig eller som "Äsch, det var väll inget, jag har ju bara tagit lite bilder." 

Vill man höra mig på ett extremt nervöst sätt prata om utställningen tillsammans med min klasskompis Anna så kan man lyssna på det här klippet som P4 Gotland gjorde om vår utställning.


Här står jag på Visby Konstmuseum framför mitt projekt som fick namnet: "Alternativ Brud". Glad och trött efter en lyckad vernissage. Jag fick så mycket kärlek den dagen, från mina vänner och från människor jag inte känner som blivit berörda. Den känslan är fullkomligt obeskrivlig men det är något som får mig att vilja fortsätta, jag vill beröra människor med mina bilder. Lyrisk gick jag där ifrån. Extremt stolt över mig själv.

Jag hoppas att det här inlägget på något vis berört dig som läser det här, jag hoppas att ni blir glada av det ni sett här och förhoppningsvis känner er lite inspirerade! Jag har läst era kommentarer ni skrivit på tidigare inlägg och det betyder så väldigt mycket för mig ska ni veta. Tusen tack!

I nästa inlägg tänkte jag berätta om några uppgifter jag har gjort här på GF18 i Gamleby. Kanske visar jag er också bilder jag skapat mest för min egen skull. Som en (läs: jag) faktiskt behöver göra ibland. Allt behöver inte vara så jäkla genomtänkt hela tiden. Åtminstone inte från början. Det kommer senare. Det jag gör när jag går in i "mitt egna rum" och experimenterar/hittar fragment jag tycker om. 

Jag önskar er en fortsatt fin lördag och håll till godo,
Adjö ungdomar!  /Nadja Junnarp

2015-10-10 16:34   gorred

I allra högsta grad berörande. Imponerad av projektidén plus genomförandet, och väldigt läckert att du hittade olika poser för olika personligheter. Väldigt fina porträtt.
Hälsningar//GöranR

Besvara

2015-10-10 20:43   gatosi

Skitbra!
______________________________________

Besvara

2015-10-10 21:37   Dubbelolle

Ser mycket fint ut, du är duktig! LO

Besvara

2015-10-11 08:50   janolof

Ursnyggt, kan bara till fullo hålla med ovanstående kommentarer!

Besvara

2015-10-11 16:30   Agneta Viklund

Tack för att du delar med dig och så himla bra utfört! Gillar oxo din hängning av bilderna väldigt mycket. Kreativt och inspirerande och personligt.
Hälsar Agneta.

Besvara

2015-10-11 18:32   Lena Eriksson

Kreativt och...kanonfint! Heja girlpower!!!!

Besvara