HENRI CARTIER-BRESSON CENTRE POMPIDOU PARIS 140410

Jag har sett ett flertal utställningar med HCB men ingen har lyckats ge mig en så "fullständig" bild av denna bildkonstnär som den nu pågående utställningen L´exposition på Centre Pompidou i Paris.  500 bilder visas som alla är utmärkta kopior, antingen gjorda från tiden eller så nära som möjligt när de togs. Förutom bilderna visas filmer från hans samarbete med Jean Renoir och en mängd övrig dokumentation. Allt presenterat i HCB´s historiska tidslinje.

Utställningen visar upp HCB alltifrån hans period med konstutbildning där han lärde de klassiska reglerna för geometri och komposition. Hans intresse för   surrealismen och hans vaknande politiska engagemang. För övrigt så var hans första reportage för den kommunistiska pressen och med klar social agenda som tex att dokumentera när betald semester infördes 1936 i Frankrike. Intressant är också att han under 1935-45 var mer intresserad av att filma än att fotografera och att han under andra världskriget hamnade i fångenskap under 3 år men lyckades så småningom fly och anslöt sig till en grupp kommunistiska motståndsmän.

MoMa gjorde 1947 den första retrospektiva utställning ägnad HCB och här kom idén (på MoMas tak) om att bilda en kooperativ fotoagentur - Magnum. Det var HCB, Robert Capa, George Rodger, David Seymour och William Vandivert i starten. Resten är sedan en mer välkänd historia med hans långa reportageresor för Magnum till bla Indien, Kina, Ryssland och Kuba. Alltid på plats när de stora politiska omvälvningarna satte igång.

Från tidigt 70 tal så blir reportagen färre till förmån för porträtt och landskap samtidigt som han tar upp tecknandet igen. Ett minst sagt långt och fascinerande bildskapande som avslutades 2004. Ett bildskapande som påverkat så många så mycket. Frågan är, finns motsvarigheten idag ??

Trots att utställningen pågått i två månader ringlade köerna långa. Väntetid för att komma in var ca 30 minuter.

Varje dag från 2 mars till 1 april 1937 fanns en bild på ett barn som HCB fotograferat slumpvis på gatan. Rubriken i tidningen löd ungefär - De förlorade barnen. Ett surrealistiskt skämt med allvar. Knappast gångbart idag.

Även om detta inte är en fransk öl så smakade den utmärkt här på Centre Pompidous takterrass efter ett långt och spännande utställningspass.

Utställningen finns kvar i Paris till den 9 juni sedan går den vidare till Madrid, Rom och Mexiko.

Jag rekommenderar denna utställning starkt den har gett mig både perspektiv, djup och väckt förundran. Detta trots att många av bilderna redan finns i min hjärnbark sedan länge.

2014-04-14 12:38   alf109

Tack för ett välskrivet inlägg, jag saknar ofta detta när det skrivs om utställningar på fs, ofta blir det bara en massa bilder på kompisarna. :)
-affe

2014-04-14 16:21   niiiik

Kul att läsa din text och se dina bilder från utställningen! Den är ju verkligen bra, var och såg den i början av mars.
Ha det gott!
/Niklas