Vitsippe fotografering... typ
Finns väl inga vitsippor ännu? Nej, brukar för mig själv använda det som metafor bara. Varje år efter den första digitala systemkameran så har jag tagit många bilder av vitsippor. Fast jag redan har mer än tillräckligt många och tom tillräckligt bra bilder av dem. Fotoglädje bara. Du som tittar här inne på Fotosidan tror jag vet vad jag menar. Samma sak är det med Stendörren. Gillar att vara här och har tagit många bilder nu. Behöver inte fler på samma vatten och klippor. Men allt handlar inte om det
Gå här i sakta mak i mars sol som värmer. Mössan läggs ned i kameraväskan. Ett liggande träd i 90 grader mot solen får bli en temporär soffa. Kisar på ett svanpar som först flyttar på sig en bit men sedan paddlar tillbaka till samma plats. Verkar inte farlig han i blå jackan. Det är knölsvanar och är ganska säker på att det är hanen som kollar och värderar och sedan simmar ifrån en bit. Honan kollar inte så noga utan följer bara med. Det är onekligen "han" som har kollen
En av ingångarna till naturreservatet. Ligger efter kusten längs Utflyktsvägen mellan Trosa och Nyköping. Det är för mig som en slags terapi att vara här eller att generellt få vara i naturen. Finrummet... och på vissa ställen har det tom känts som om man är i en kyrka.
Men det är snart dags.... Inte bara vitsippe bilder utan även på de vackra blåsipporna. Som tom är tidigare. De bara avvaktar just nu. Där jag bor numer är de tom vanligare än vitsippan. I Värmland där jag bodde tidigare kan blåsippor på vissa ställen tom vara på gränsen till ovanliga. Snart står man där på knä igen och försöker fånga ett flera hundra kvadratmeter stort område helt täckt av vitsippor eller blåsippor. Med samma känsla i bröstet som alltid
ja, precis - det spelar ingen roll hur många man har tagit. Innan. Lika kul ändå att ta nya
//LGN