När andarna dansade bland gravstenar i Lund.

Mystik gav rädsla kalla kårar
bland maskrosor
kors 
vars skrift försvunnit. 

Försvunna var kropparna
andarna dansade
i solens strålar
maskrosor växte ovanligt höga.

Iskalla ilningar
ihåliga träd
andarnas dans
maskrosor
gav rädsla.

Flydde från allt
svävade till friheten.

Jag har i dag fått veta detta om gravstenen. 
Det är åttaåriga Emma, som var äldsta dotter till Esaias Tegnér
och Anna Myhrman, som vilar där. Dödsorsaken var scharlakansfeber. 

 Jag blev opererad i Lund för en del år sedan.
När jag var inlagd enbart för kontroll fick jag gå ut på promenader.
Det var då jag hamnade på denna lite kusliga kyrkogård
som är mycket gammal. Det var då jag skrev denna dikt när jag kom åter till sjukhuset. 

Släktforskare vill ha gravstenar från skånska kyrkogårdar

Jag känner ro när jag går på kyrkogårdar och fotograferar.
Det är som i samhället i övrigt. En del har mer pengar att spendera. 
En del har inte råd med stora gravstenar utan de får vila
under enkla kors och små gravstenar. 

Hässleholms kyrkogård.

Det är på Facebook det finns en grupp som arbetar med att fotografera av alla
äldre gravstenar som kan vara till hjälp för de som forskar. 

Kyrkogård i Malmö som ligger vid vid Gustaf Adolfs torg.

Jag vet inte om de hittar så många släktingar på detta sätt men
kanske när de vet var de är begravda kan det vara av intresse se gravstenen. 

Östra Karaby kyrkogård.

 Så gripande se alla barnen avled när de var fyra år.

Fler Stockholmsbilder vill jag ha min i min blogg ....

Några bilder till från Söder i Stockholm varav en del är rivna för ny bebyggelse.
Det som byggts har liknande arkitektur vilket måste vara positivt för många. 

Det som hände fick absolut inte hända med min bok....

När jag fick levererat min bok som jag arbetat med flera månader under hösten

så visade det sig att det blivit dubbel text i slutet av boken där jag berättar om vad jag
minns av min mormor. Eftersom jag tänkt ge den i julklapp till våra två barn och deras barn (fem barnbarn) så gjorde jag det ändå

Jag fick boken omtryckt i slutet av januari  innan jag läst korrekturen.  Det berodde på ett missförstånd mellan mig och tryckeriet. Det kan  lätt bli så när man skriver mejl. Nu är där fortfarande fel i den.
Jag har betalt 400 kronor styck vilket säkerligen är ganska dyrt.

Min mormor kortet taget i slutet av 1800 talet.

Min morfar bilden tagen ungefär samma tid. 

Deras två barn min mor och min morbror bör vara taget i början av 1920. 

Jag har fått min släktutredning från femtonde generationen ner till den sjunde av en svärson till min mormors syster. Sedan kunde jag lägga in min mormor.

Jag har fått offert från ett tryckeri i Norrland som kan trycka boken till 200 kronor per bok.
Jag förhandlar med tryckeriet här i Hässleholm men de vill ha 4 000 kronor till.

Det är egentligen inte pengarna som retar mig utan att boken kom i tryck en andra gång innan jag läst korrekturen. Det hela är mycket världsligt men ändå. 

Stockholm tidigt 70-tal

Min mor flyttade från Skåne till Stockholm tidigt 70-tal ungefär samtidigt som jag köpte min första kamera vilket var 1973. Jag har i dag arbetat med bilder som låg i en mapp där jag har skannade diabilder.

Jag har däremot en bild som jag tagit i nutid som kanske inte ens alla som bor i Stockholm vet var denna är tagen.

Jag har gått vilse här en gång för alla hus är precis lika tyckte jag. Det var när jag var med min dottern och min svärdotter som satt på ett hotell väntandes på mig för vi skulle dricka vin. Jag har fått en visselpipa av dem för att ha när jag är i denna stora stad.

Jag kommer inte ihåg om alla dessa hus är rivna behöver hjälp.

Mäster Mikaels gata 6.

 Gyllene Ängeln var namnet på denna butik som hade så fina bokmärken.

Vore trevligt få veta vad denna parken heter.

Åsögatan ser kanske likadant ut i dag hoppas det.

Denna skylt minns alla vi lite äldre kvinnor i vart fall.

Min kamera har förmedlat många kontakter. I detta lilla hus bodde en äldre  som undrade vad jag gjorde när jag var ute och gick med kameran. Jag blev inbjuden till honom. Det är det minsta hus jag
varit inne i där någon bor året runt. Jag var helt ny som dokumentärfotograf då. I dag har jag haft många bilder inifrån men vågade inte ta några den dagen. Han visade mig var han hade nyckeln när han inte var hemma. Vilket förtroende han måste haft för mig.

Katarina kyrka.