Fotogängaren

Koll på stan - oldies but goldies

"I see wonderful things", sa Howard Carter när han kikade in i Tutanchamons gravkammare. Jag har använt kvällen till att leta efter bilder på mina elever till ett bildspel föräldrarna tänkte visa i samband med ett samkväm för barn och föräldrar. Snubblade in i back up-en och började rota i mappar från 2009. 

Hittade en hel del kul. Bilder som jag tidigare ratat men som jag nu tycker är riktigt bra. Ett bevis om något på att bilder likt vin mår bra av att ligga och mogna och ibland blir de riktigt bra (är ingen vinkännare).

Liten och arg

Tycker den här är jättehärlig ur många aspekter. Vill inte skriva mina bloggbesökare på näsan så ni får bilda er en egen åsikt.

Fotografen

En pigg tittut-bild. Vet inte vem de smyger på, någon snygg pojke kanske. Hur som helst, de här bilderna gjorde mig glad. I dag ser mitt fotograferande helt annorlunda ut, hur kan ni följa på "Fotospår". Välkomna dit.

Dela:

Koll på stan - pool är cool

Så, har just svurit högt. Mitt i bloggskrivandet kajkar allt ihop och texten försvinner. Hoppas jag formulerar mig bättre denna andra gång.

Kul med ögonkontakt. Barn är bra på det. 

Har ett ärende till Scandinavian Photo på Kungsholmen, och det får mig att lämna en varm lägenhet för solgasset utanför. Slussen blir som så ofta utgångspunkten och nu följer jag Brännkyrkagatan så långt väster ut det bara går. Här och där sitter eller ligger folk, ensamma eller tillsammans, i solen eller i skuggan. Någon försöker jobba på sin laptop. En hurtig ung man gör upprepade armhävningar  och Högalidskyrkan slår ett.

 En mamma med en liten knatte frågar efter vägen till Långholmsbadet. Jag lurar ner dem till Pålsundsbron ovetande att det går att komma ner till Långholmen från Västerbron. Västerbron är med sina 602 meter landets längsta bågbro i stål, och jag tror det är första gången, stockholmare som jag är, som jag tar mig över den till fots. Både vid Smedsuddsbadet och i Rålis vimlar det av soldyrkare. Att de bara orkar, tänker jag. 

Vänlig äldre man, inga problem att fota.

Stilstudie

Hämtar mitt paket i fotoaffären. Längre än så här sträcker sig inte mina planer, men då jag inte fått någon vettig bild, går jag förbi Fridhemsplan och tunnelbanan och fortsätter mot S:t Eriksplan. Slinker in i biljardhallen igen. Frågar snällt om lov och tar sen ett tjugotal bilder. Antar att de spelar biljardformen pool i värmen. Tackar sen för mig och fortsätter promenaden. Torsgatan är het, vinden kommer inte åt och väggen skickar tillbaka värmen som solen försökt trycka in i den. Att det är Stockholm Vatten som huserar innanför väggarna erbjuder ingen som helst lindring.

Poolside

Centralen är ett av mina sweet spots för gatufoto, men i dag är det förhållandet sol och skugga som får det att gå upp  en talgdank. Går i stället Vasagatan men hittar inte den skugga jag söker, en skugga som kan bli effektfull när människor rör sig in i eller ut ur den. Några försök gör jag och ni förstår säkert hur jag tänker.

Tjejen till höger har tappat sitt huvud in i skuggan

Det börjar kännas i påkarna men jag har bara Vasabron, Stora Nygatan och Slussenkarusellen kvar innan jag är tillbaka vid bussterminalen.

Solen lyfte fram hennes ansikte och axelparti på ett ganska tjusigt sätt

Tycker nog att jag gjort mig förtjänt av ett wienerbröd till eftermiddagsespresson.

Lite mysko, var kom hon ifrån?

Ni gjorde nog klokt som stannade inne och inte hängde med på promenaden :-) Hoppas ni tyckte det var trevligt att läsa om den. Gillar ni därtill bilderna, blir jag glad över den minsta lilla kommentar.

Sommarhälsningar /Matti

Dela:

Gatufoto - Folk förstår inte…

I dag är det den stora dagen då hugade gatufotografer har chansen att mötas lins mot lins, nylle mot nylle på NamKang. Och jag är en av dem.

Soligt och varmt är det, så dagen måste ju utnyttjas maximalt innebärande en fototripp på stan. Har kollat in ännu en skaplig trappa, den från Kungsgatan upp till Regeringsgatan. Ställer mig därför där och väntar på att det ska komma någon nerför densamma. Det stinker piss nå´t så in i… En ung man kommer till sist ner och jag tar säkert sju-åtta bilder innan han hinner för nära.

– Nu förstörde jag bilden för dig, säger han. – Nej, tvärtom! Jag har väntat länge på dig, säger jag.   – Oj, tack, tack!  

Jag går längs Regeringsgatan och stannar vid trappan som kallas Snickarbacken. Här tog jag för ett bra tag sen en bild jag fortfarande är mycket nöjd med, "Var tog ungdomen vägen". Ni får se den igen här:

Här är det heldött, inte en människa i närheten av att vilja gå vare sig upp eller ner i trappan. De jag ser nere på gatan ska alla in i Finlandiahuset. Så jag går ner själv och ut mot Birger Jarlsgatan. Eftersom det är gatufototräff håller jag utkik efter möjliga deltagare och faktiskt skymtar jag en, hundra meter bort. När jag senare kommer ifatt står han och passar vid en färggrann port. Nilserik Larsson, I presume, kunde jag ha sagt, för jag känner på mig att det är han, Eskilstunas Fan Ho. Strax kom nerför tvärgatan en kvinna i perfekt röttochsvart till Nilseriks komposition och jag lämnar Nilserik att ta sin bild.

Kommer fram till Kungsgatan igen och ser en liten tjej i lila, urless på morsans eviga mobilsnackande.

Ser p-huset Parkaden och tänker att jag ska ta mig en titt, för som icke bilägare är jag inte ofta i den miljön. Tar en bild i trappan och tycker det ser ut som om att personerna på bilden inte är överens om var de ställt kärran. "Den står högre upp!", "Nej, kommer du inte ihåg att vi ställde den på plan 1?" Mannen går ifrån för att ringa efter hjälp.

Får tillfälle att ta en knasbild. Gillar dem! "Se mannen", döper jag den till. Går runt parkeringsdäcket på plan 2, men tycker inte att det blir så bra. Riktigt knepigt ljus.

Bokskotten lockar med rea och jag kollar så klart fotoböcker. Men de är inte billiga, nära fyra hundra för de jag skulle kunna tänka mig att köpa. Kommer därifrån med en bok om surrealism för 59:- i stället. Några av bilderna i den ska jag vid tillfälle visa mina sexåriga elever så de förstår att det de målar och ritar inte måste vara föreställande och att det blir bäst när man har kul.

Hittar en tjusig vägg och ställer mig och väntar på att någon ska gå förbi mellan mig och väggen. Spanar in en ung man och höjer kameran till ögat, väntar, väntar. Var är han? Då har den rackar´n smitit bakom mig och för att inte komma i vägen. Folk förstår inte. Dags att gå mot NamKang. Där utanför träffar jag Eva Silver-Granhall och Annelie Worgard och några ytterligare släntrar in medan vi står kvar i solskenet. En massa bra bilder väntar på oss och vi hinner nosa på frågor om bland annat etik. Ett par bilder till hinner jag ta innan dagen är slut. Ärligt talat vet jag inte om jag tog dem innan eller efter.

Ibland slinker det med ett och annat gatuporträtt. Det här gillar jag för minen, den man får när man inte får sin halsduk att göra som man vill. Tar ett tunnelbanefoto också och tycker det blev rätt bra med blicken hos den kapade killen och koncentrationen hos mobilspelaren.

Sent blev det, men ännu en blogg är skriven. Tack för att du läste och tittade på bilderna. Tusen tack till om du dessutom vill kommentera text och/eller bild. 

Hälsningar /Matti

Dela:

Gatufoto - udda bilder p g a dimma

Har sett fram emot en gatufototur på stan men dimman är inte vad jag önskar mig, även om många bra bilder tagits just i denna väderlek. Nu får jag ladda för i morgon och jag får tid att fundera på vart jag ska bege mig, Liljeholmens t-banestation, Kungsholmsstrand? Är lite sugen på det grå, monotona, tråkiga, trista och tänker mig att Värtahamnen erbjuder detta. Där ska man kanske helst gå en vardag för att hitta den mänskliga närvaron som jag tycker, nästan alltid, krävs för ett bra gatufoto. Finns även ett ställe som syns från pendeln efter Årstaberg och innan Älvsjö, med en massa långtradare från Schenker med flera speditörer. Det såg också lagom trist och monotont ut. Ni som läser min blogg i morgon får se vad det till sist blev. En containerbild får ni som försmak. Undrade över "ME", därav titeln.

Why me?

I denna blogg tänkte lägger jag upp ett par lite udda bilder. Ibland dyker det upp hundar i gatufotopoolen, alltså bara en hund, ingen husse eller matte, bara Fido i egen hög person(?). Tycker väl inte de hör hemma där och avstår oftast från att kommentera bilderna. Gör ibland ett undantag om fotografen är en som levererat i mitt tycke bra bilder innan. Bidrar med en hundbild här, där den mänskliga närvaron är påtaglig. Tyck gärna till om den.

Hundliv: bara fötter och ben

Cyklar är vanligen förekommande i gatumiljöer och därför i gatufotopoolen. La på skämt in en cykelutmaning i poolen och brukar också glatt kommentera förekomsten av en eller flera cyklar, bara på skoj. Ni får därför en cykelbild också. Kapat huvud på närmaste cyklisten.

Har börjat rensa i mina album, tio bilder åkte ut i går och några till hänger på gärsgårn. Ni får här en experimentbild att förhålla er till. Förtjänar den att förbli en albumbild eller ska den ut? Flera bloggbilder kommer att åka ut så småningom, många är ju med som dagboksanteckningar bara.

Till sist, alla bilder blir ju inte lyckade. Några blir rena katastrofen, av olika anledningar. Jag brukar hänga på mig båda kamerorna och de dinglar sen relativt fritt. Har jag tid hinner jag kolla inställningar med mera, går det snabbt plåtar jag bara och hoppas på att jag kan fixa det värsta i datorn. När kamerorna dinglar rubbas ibland programhjulet och senast lyckades kameran ändra från autoISO till 400 vilket fick en oönskad effekt på nedanstående bild. Jag är mycket nyfiken på hur den kunde sett ut annars. Tycker att den är befolkad med personer på ett bra sätt och den blev rätt kul ändå. Vad tycker ni?

Exponeringskatastrof

Vore kul med lite synpunkter och kommentarer. Hälsningar /Matti

Dela:

Låt hjärtat vara med

Ett par timmars förmiddagssol, eller om det var två koppar espresso, fick mig att vakna till och skynda på morgonbestyren.  Väl inne vid Slussen var det sen samma gråväder som de flesta andra dagar. Gick längs Skeppsbron och fick strax sällskap av en fågelskådare ivrig att fylla på sin "betonglista" (gäller fåglar sedda inom tullarna, om jag inte minns fel) med nya kryss, det är ju nytt år och ny lista. Även min årslista kunde fyllas på med storskarv, storskrak, vigg, sothöna, gräsand, grågås, kanadagås, knölsvan, kaja. Vid Strömmens fågelmatning stötte vi på Svante Söderholm, känd skådare i Stockholm med omnejd. Han kikarspanade efter skedand, hona, men hade vid det tillfället ännu ej sett den. Såg sedan på Svalan/dagens fågel att han hittade den till sist.

Hade bara en idé för dagen, att plåta vinteraktiviteterna i Vasaparken och försöka få en Brueghelsk touch på det. Pretentiöst värre, alltså. Dåligt med nyanser i gråvädret, plus en klåpare bakom kameran omintetgjorde det hela.

Ett par hjärtan räddade kanske dagen. Fick bli lite av tema.

Avslutade med att skåda betongtak med mera under t-banan i Slussen, medan jag väntade på bussen. Mörkt, skulle behövt stativ, men annars är det en häftig, abstrakt, motivvärld som öppnar sig där.

Tack för att du tog dig tiden att läsa och titta på mina bilder, tusen tack om du därtill ville lägga en kommentar. Ha det bra! /Matti

Dela: