Tredje gången gillt

Gårdagens (då i maj) var riktigt lyckad vid vildsvinsfältet. Jag cyklade ut lite senare den här gången eftersom grisarna hade kommit fram lite senare. Jag ställde mig vid den lilla träddungen som jag gjort de andra gångerna. Jag hade vinden mot som de tidigare. Det var bra. När jag kom fram var det helt tomt. Efter en stund kom ett ensamt rådjur ut på fältet.

#2

Den bruna kärrhöken spaningsflög över fältet.

#3

Ytterligare ett rådjur kom tassande i gräset.

#4

Ännu ett kom fram ut buskagen rakt framför mig. Det visade tydligt att det hade sin uppmärksamhet riktad åt mitt håll. 

#5

Tiden gick. Rådjuren höll sig i kanten av fältet mest hela tiden. Vaksamma. Det verkade inte som det skulle bli några vildsvin alls den här kvällen. Jag bestämde mig för att vänta ytterligare en stund. Då fortfarande inga vildsvin syntes till, började jag packa ihop mina grejer och gå iväg med cykeln på cykelvägen.

#6

När jag kommit ca 100 meter ifrån den lilla träddungen stannar jag till, vänder mig om och spanar med kikaren en sista gång över fältet. Precis när jag är väg att lägga ner kikaren ser jag hur ett vildsvin kliver fram ur buskagen bara 25 meter framför träddungen. Jag förbannar mig själv tyst för att jag inte haft lite mer tålamod och stått kvar vid dungen. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka om det kanske hade varit för nära. Att de verkligen uppfattat mig som ett hot och anfallit. För en kort stund funderande jag ändå på om jag skulle försöka mig på att återvända till dungen, men det var nog ingen idé slog det mig nästan genast. De skulle bara försvinna långt innan jag hunnit fram. Jag fick göra det bästa jag kunde av situationen. Och därför i skydd av cykeln, tog av mig ryggsäcken och plockade fram kameran med telezoom och telekonverter. Sittande på knä började jag fotografera genom ramen på cykeln. Ett bristfällig camouflage är bättre än inget alls och på det här framstod inte min siluett som en människas även om jag nu hade vinden till min nackdel.

#7

Strax kommer de andra vildsvinen också ut från buskagen.

#8

#9

De bökande runt i kanske en kvart högst, en halvtimme. Jag satt kvar vid cykeln och fotade mellan cykelramen. Visst hade jag fått andra bilder om stannat kvar vid träddungen om de överhuvudtaget alls valt att gå ut på fältet just där. Kanske var det så att min närvaro var tillräckligt störande för dem att låta bli att gå ut på fältet tills jag avlägsnat mig.

#10

Plötsligt är det något som skrämmer flocken som flyr hals över huvud över fältet.

#11

#12

De rusar i in i skydd på andra sidan fältet rakt framför mig. Jag är så gott som säker på att det inte var jag som skrämde dem. Jag förstår inte heller vad det kan ha varit. Kanske var det cyklisten som kom cyklande precis innan de stack, men å andra sidan cyklar det folk på den cykelvägen fram och tillbaka flera gånger om dagen. För att inte tala om biltrafiken på den intilliggande vägen. Kanske var det andra vildsvin. Något var det. Svårt att säga vilket.

TheInvisibleJackal

2023-08-23 19:46   Khalad

Utmärkta vildsvinsbilder tycker jag. Gillar serien med rådjuren och kärrhöken, bra utdelning på en kväll! Hälsningar/ Björn

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-24 10:32

Tack Björn!

Hälsningar Jörgen

2023-08-23 19:54   Vibybo

Där fick du en riktig serie! Vildsvin är inte det lättaste, aldrig fått bild på dem i det vilda, vill inte möta dem heller. På första grisbilden ser den ut som en björn. En arbetskamrat berättade för mig att då hon körde hem efter kvällspasset i mörkret på skogsvägen stod en flock vildsvin där, de ville inte flytta på sig, hon fick snällt vänta.

Svar från TheInvisibleJackal 2023-08-24 10:36

Tack Stefan!

De är större än vad man tror och mer högbenta än en vanlig gris. Första gången jag såg vildsvin i det fria undrade jag vad var stora mörka stenbumlingar tills bumlingarna rörde på sig.

Hälsningar Jörgen