Dödsorsak: Kvinna
"Våld i nära relationer är en större hälsorisk för kvinnor mellan 15-44 år än krig, malaria och trafikolyckor sammanlagt." Linda Forsell har tagit starka bilder till projektet Cause of death: woman.
"När han stod alldeles intill mig drog han fram en plastflaska, tryckte ihop den och sprutade bensin rätt i ansiktet på mig. Sedan slet han fram sin tändare och tände på."
Brasilianska Rosângelas berättelse är brutal men långt ifrån unik. På Causeofdeathwoman.com får besökarna ta del av fruktansvärda berättelser om våldtäkter, tortyr och mord. Fotografen Linda Forsell har porträtterat kvinnorna som - när de inte dödats - repat sig från våldet.
Arbetet började när reporten Karin Alfredsson läste en rapport från Världsbanken.
– Det framgick att våld i nära relationer är en större hälsorisk för kvinnor mellan 15-44 år än krig, malaria och trafikolyckor sammanlagt, säger Linda Forsell.
Hon lyckades finansera projektet och sedan 2008 har Linda Forsell, Karin Alfredsson och Kerstin Weigl besökt utsatta kvinnor i tio länder.
– Jag har mött människor som är starkare än vad jag trott är möjligt. Det har varit tungt, och jag önskar att vi hade haft mer tid på oss.
Hur hanterade du all sorg och smärta?
– Jag har kunnat skjuta undan mina känslor för att fokusera på att fotografera. Om jag inte hade gjort mitt arbete när kvinnorna grät hade allt varit förgäves och jag hade plågat dem i onödan. Men på de två sista resorna hade jag ingen lust att resa.
Se en intervju med Linda Forsell och reportrarna Karin Alfredsson och Kerstin Weigl som berättar om arbetet bakom Cause of death: woman.
Linda Forsell är även aktuell med utställningen Life's a blast på galleri Kontrast. Bilderna visar vardagsbetraktelser i Gazaområdet. Linda kommer även att berätta mer om sitt arbete i kommande nummer av Proffsfoto.
Nya artiklar
Dagens lärdom: Håll koll på bakgrunden
Dags att uppdatera din Nikon D700
Fotosidan-veteran fotograferade 480 kyrkor
Dövblinda lär sig fotografera
Vädertätad: Pentax K-30
Snart fotofestival i Mullsjö
Ljusstark normalzoom från Panasonic
Utan ersättning trots kameraförsäkring
Hasselblad dumpar priserna
NevaBooks utökar med fotogalleri
Senaste artiklar och nyheter
- Dagens lärdom: Håll koll på bakgrunden
- Dags att uppdatera din Nikon D700
- Fotosidan-veteran fotograferade 480 kyrkor
- Dövblinda lär sig fotografera
- Vädertätad: Pentax K-30
- Snart fotofestival i Mullsjö
- Ljusstark normalzoom från Panasonic
- Utan ersättning trots kameraförsäkring
- Hasselblad dumpar priserna
- NevaBooks utökar med fotogalleri
Senaste blogginläggen
- Ugglor i mossen?!
- Just nu är världen suddig
- CAMERA BAG 2..
- Här var det äkta hästkrafter
- Brusaby race- Ett race där elever tävlar i lopp mot varann
- Tårtan och tjejen som sköt tillbaka
- Straight 1534 / Det blev intressanta kommentarer i min förra blogg, Visserligen få, men intressanta tycker jag!
- Den apan gav mig fingret!
- Stockholmsmorgon
- Ett oavsiktligt massmail från Linkedin


































Man ser bilderna men man kan inte ta in det.
Jag förstår inte vad det är som gör dessa män, eller män ska vi inta kalla dom,jag vet inget passande namn men män är dom inte.
Vad är det som gör att dom är så hatiska mot tjejer/kvinnor?
är dom rädda måntro?
Vem som helst kan bli uppfostrad till kvinnohatare och idiot. En utveckling åt det hållet är oundviklig även här med tanke på hur man daltar med nytillkomna kulturer och dess yttringar.
Vad tror du själv att kvinnomisshandel beror på? Att män överlag har fel i huvudet?
Jag tycker att den Svenske mannen (framför allt) måste sluta skylla ifrån sig, och istället börja se vad vi kan göra för att förändra. Varför finns det t.ex. inget förebyggande åtgärdsprogram som riktar sig till pojkar och män? Över 80% utav alla våldsbrott mot kvinnor utförs ju utav just män.
Hur ska man kunna "förebygga" våld mot kvinnor om det inte är en kulturell fråga? Genom medicinering? Eller genom att se ALLA män som potentiella kvinnomisshandlare och helt sonika låsa in dem? Har ni några konkreta svar, eller bara det vanliga, tomma feministsvamlet?
Om ni nu helt missat det så kan jag tala om att det är FAKTA att kvinnan är värd mindre än mannen i många kulturer. Sen kan ni sitta och "tro" att det inte stämmer för att er politiska övertygelse gör gällande att alla kulturer är lika bra. Grattis.
Det konstiga är att det tydligen är helt okej att påvisa problemen när de är svenska, men inte om de härrör från andra kulturer.
Alla vet vi väl att det är kvinnor och barn som råkar värst ut i krig och konflikzoner? Hjälporganisationer trummar ut detta budskap, vi har te x action aid som hjälper kvinnor och barn i utsatta områden, de påstår att det är de som råkar värst ut. Vi har röda korset som kör sin ”rädda mammorna” kampanj, de har till och med hjälp av tv-bolag som tv4 som sänder galor för rädda mammorna. Men hur ser verkligheten ut? Och har du någonsin hört talat om ”rädda papporna”? Eller någon organisation som riktar sig till att ge män hjälp? Knappast… beror det på att det är de som behöver det minst? Låt oss se på fakta.
Följande fakta kommer från publikationen ”Human security report, ”assult on the vunurable”. Det är en rapport som alla andra, förutom ett intressant avsnitt. Den analyserar utifrån kön, största delen handlar om kvinnor och barn men ett intressant kapitel gör könsanalysen och tillämpar den på män, vilket de flesta rapporter aldrig gör, de enögda rapporterna är i klar majoritet.
Amnesty international och andra organisationer har gått ut och sagt att kvinnor och flickor är de mest utsatta i väpnade konflikter. Amnestys uppgifter är en del av en större diskurs som använder könsperspektivet inkonsekvent, vilket ger en felaktig bild av verkligheten enligt ”Human security report”. Enligt rapporten så är de flesta offren både i och utan uniform män, inte kvinnor.
Enligt WHO så går det 9 dödade män för varje kvinna i väpnade konflikter runt världen. I Kosovo kunde man i efterhand konstatera att 75 % av de totala dödsoffren var män, och 90 % när det gällde de direkt krigsrelaterade dödsfallen. Enligt Human security report så är även Amnestys påstående att av de civila offer som av misstag dödas i krig så är majoriteten kvinnor helt felaktigt, tvärtom pekar undersökningar på att det återigen är männen som är de huvudsakliga offren, inte kvinnorna.
En stor studie efter Gulfkriget visade att 62 % av alla civila dödsoffer var män. I det senaste Irakkriget så anses siffran vara ännu högre, för varje dödad civil kvinna så går det 3 dödade civila män. Amnesty går även ut och påstår att det främst är kvinnor och barn som blir flyktingar i krig. Men enligt UNHCR så är även det felaktigt, det är till och med så att 51 % av flyktingarna är män, inte kvinnor. En genomgång av 46 studier i ämnet visade att bland dödsfallen av dessa flyktingar utgjorde även där männen en majoritet.
När det då gäller könsbundet våld? Vi vet att kvinnor oftare faller offer för sexuellt våld, men där slutar kvinnorna att vara majoritet. Män blir också måltavlor pga. av kön. Civila män är de vanligaste måltavlorna för massmord, folkmord och övergrepp, inte kvinnor. I en rapport från OSCE framgår att i Kosovo så var en överväldigande majoritet av offren män, inte kvinnor. Vidare så visar det sig att män är i överväldigande majoritet när det gäller våld och övergrepp från stater och regimer.
Rapproten visar också att kvinnor i allt högre grad är direkt delaktiga i övergrepp och inte bara indirekt. Vissa militärer har upp till 30 % kvinnor. Under de senast e50 åren har kvinnor även spelat en stor roll i terrororganisationer. Ca 30 % av tamilska tigrarnas självmordsbombare har varit kvinnor. Nät det gäller turkiska terrorgrupper så har andelen kvinnor varit än högre.
Rapportens slutsats är att könsperspektivet har gett värdefull kunskap om hur kvinnor och flickor utsätts i konfliktområden. Men när det gäller hur män utsätts så har det till största del ignorerats och kvinnor har fortsatt att beskrivas som passiva offer och män som förövare, detta trots att den överväldigande majoriteten av offren är män.
Eller för att citera rapporten:
”Bringing a gender perspective to the study of armed confl ict has provided many valuable insights and forced policymakers to focus on the unique threats that women and girls confront in conflict zones. But the huge costs that political violence imposes on males have been mostly ignored, while women’s agency remains largely invisible and women themselves have been presented primarily as passive victims.”