Ny webbplats om makrofoto
FS-medlemmarna Stanislav Snäll och John Hallmén har startat en ambitiös fotosajt om makrofoto. Vi ringde upp John för att lära oss mer om makro.
John Hallmén har varit medlem på Fotosidan sedan 2004. För tre år sedan kom han i kontakt med Stanislav Snäll som delade hans intresse för att fotografera småkryp.
De har blivit goda vänner och ordnar workshops tillsammans. Nu har de även startat sajten makrofokus.se tillsammans.
Stanislav och John
Vad är det som är så speciellt med att fotografera makro för dig?
– Det sammanfattar tre olika intressen jag haft sedan jag var liten. Jag har alltid tittat på smykryp under stenar. Har alltid gillat former och bildskapande. Makro är också mycket teknik och prylar, och det har jag gillat sedan jag var liten.
Måste det vara dyrt att fotografer makro?
– Nej, det behöver det absolut inte vara. Det är ett budskap som jag försöker missionera. Man klarar sig med enklare prylar än man kan tro. Det behöver inte kosta mer än några hundralappar att börja med makro.
Om man lär sig att behärska en extern blixt bra så kommer man långt. En försättslins av bra kvalitet är också ett billigt nybörjartips. Det var så jag började.
Denna bild består av 103 exponeringar
Du har bilder på makrofokus.se med bilder bestående av 103 ihopslagna (stackade) exponeringar. Varför? Hur funkar det?
– Största anledningen är att komma runt diffraktion som uppstår när man bländar ner mot 8 och som sänker bildens verkliga upplösning. Genom att slå ihop flera exponeringar där skärpan ligger olika skapas ett större skärpedjup. Det ger också en väldigt lugn bakgrund eftersom den suddiga bakgrunden som uppstår med en stor bländare behålls.
Risken är att motivet rör sig när det blåser. Det gäller att gå upp en vindstilla morgon när krypen sitter still. När solen börjar värma upp marken börjar det blåsa. Ska det blåsa mindre än 5 meter per sekund på dagen kan det vara värt att ge sig ut på morgonen. Sen kanske motivet sprattlar med antennerna. Att det är svårt är en utmaning.
Ge oss tre tips för bättre makrobilder!
– Försök att bestämma dig för vilken typ av makrobild du vill ta. Vill du fotografera i befintligt ljus eller med blixt. Koncentrera dig på en variant när du åker ut.
– Lär dig den utrustning du har. Jag ägnar ofta vintern åt att vässa min teknik och jobba ihop mig med min utrustning.
– Ha inte alltid med dig kameran. Det kan vara väldigt värdefullt att gå utan kamera och bekanta sig med potentiella motiv. Har du kameran så letar du bara motiv och missar intressanta fenomen i naturen. En lupp kan vara bra att ha med sig då. Ser man nått i spännande i luppen uppstår en fotofrustration som ger drivkraft att ge sig ut senare med kameran.
Vad har Fotosidan betytt för dig
– En viktig grej är att jag lärt känna Stanislav och vi har haft mycket glädje av varandra. Att möta likasinnade är en stor fördel. Det är också mycket utvecklande att titta på andras bilder.
Läs mer
23 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/Johan
Ooops! Ursäkta, förstår att du inte vill bli ihopblandad med John ;-) Skämt å sido, rätt ska vara rätt.
... var ju menat till artikelförfattaren :-)
Förbannat snygga bilder! Blir avundsjuk på alla som har ett macro-objektiv :)
Till Johannes // Självklart att bra och rätt utrustning underlättar, men man kan lära sig använda sin utrustning på rätt sätt och ta underbara bilder med den också. På våra makrofotokurser behöver man inte ha speciell makroutrustnig. Och även om vi brukar låna ut makrogrejer för att testa eller lära sig någon speciell teknik så försöker vi att ge våra kursdeltagare kunskap som grund för att ta bra makrobilder även med relativt enkla och billiga fotoprylar. Med en bra makrolins går det att fota makro även med ditt kitobjektiv (eller åtminstone att börja med och skaffa makroobjektiv senare).
Hälsningar Stanislav
Klart. Men eftersom kitobjektivet har en närgräns (pratar om 18-105mm f3.5-5.6 nu) så är det bokstavligt talat omöjligt att komma så när (och dessutom ännu mer omöjligt att få en lika skarp bild, och lika omöjligt att få till så kort skärpedjup som de objektiven)
http://johanneslang.blogg.se/images/2010/dsc_1195_e_105546925.jpg
Där har jag fokuserat manuellt (eftersom man kommer några cm närme än med autofokus), alltså exakt så nära som jag kan komma med ett kitobjektiv, och dessutom beskurit bilden rejält.
Har du något spontant tips hur kommer närme utan andra föremål är jag väldigt sugen på det!
Johannes, billigaste sättet att komma närmare är att simulera en mellanring genom att hålla objektivet ett par centimeter framför kamerahuset och får då en helt annan närgräns. (på kitobjektivet utan bländarring får man manipulera bländarpinnen lite om man inte vill ha bländare 22. Ett billigt gammalt manuellt objektiv funkar bättre). Nästa steg kan vara att skaffa en mellanring eller tillverka en av ett rör eftersom det blir störande ljusinsläpp utan. Se testbild: http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/2439683.htm?set=mp
Ett äldre makroobjektiv kan man hitta för några få hundralappar.
Johannes, det stämmer inte helt. Med kitobjektivet kan du komma VÄLDIGT mycket närmre än så.
Gör såhär:
plocka av objektivet, vänd frontlinsen mot kamerans sensor och håll tätt.
Vrid om brännvidden till ca 25-30mm. Håll upp bländarspaken till mitten ungefär med ett av dina fingrar och kör med blixt. BOM! där har du en närgräns beyond 1:1 med kitobjektivet. Och när du lyckas få rätt på bländaren blir det faktiskt riktigt skarpt också.
Fler tips: www.fotoguru.se
Mvh
Dennis Karlsson
Kul att du känner dig inspirerad att prova på stackning!
Ja, 103 exponeringar kan tyckas mycket och oftast räcker det med betydligt färre – ett tiotal exponeringar tagna vid lite mindre bländaröppning kan ge fullt tillräckliga resultat.
När jag fotar sekvenser som denna tar jag ungefär en bild i sekunden så i det här fallet behövde flugan sitta stilla i knappt två minuter. Det är ingenting jag skulle hoppas på mitt på dagen men på morgonen – precis när ljuset är tillräckligt för fotografering men innan solen värmer – är det inte alls osannolikt. Faktum är att många insekter och andra småkryp kan sitta alldeles stilla i timmar under natten och det har hänt att jag tagit flera sekvenser (ur olika vinklar och så vidare) med sammanlagt över tusen exponeringar innan krypet rört sig det minsta lilla. Självklart finns andra problematiska faktorer (framförallt vind) som kan ställa till problem så det är ofta en utmaning även om man är ute i gryningen. Samtidigt finns det förenklande omständigheter med att stacka – att fota med stor bländaröppning håller ju nere slutartiden för varje enskild exponering vilket minskar risken för rörelseoskärpa. Att växten/krypet svajar svagt behöver inte göra så mycket – man får kanske lite passningsfel mellan exponeringarna men det är mjukvaran som sköter stackningen bra på att kompensera för så det är ett mindre problem.
Som Hans Erik nämner i första kommentaren är det allt fler som fastnar för fokusstackning och det är nog det vi får mest frågor om just nu – så räkna med att det kommer artiklar på det ämnet på makrofokus.se!
Utan tvekan finns det fortfarande stort utrymme för "vanliga" ostackade makrobilder – av många olika anledningar, både tekniska (vill man fota snabba förlopp är stackning ganska odugligt exempelvis) och konstnärliga. Men jag ser stackning som en välkommen utväg ur det för makrofotografen i längden trista valet mellan dålig upplösning (till följd av diffraktion vid liten bländare) eller obefintligt skärpedjup (vid stor bländaröppning).
/John