Här är ett par knep för bättre blixtbilder när du plåtar modeller.

Fototeknik (läs mer här:
Utrustning du bör ha för studiofotografering )



Här är både bakgrund och motiv ljust. Två blixtar på fonden och två paraplyer och en bouncer på modellen.Tänk på att sminket gör mycket, modellen är "frost-sminkad", vilket ser kallt och kontrasthöjande ut. En snäv färgskala med nästan bara ljusa toner ställer krav på exponering och film. Mät noga, ta alternativa exponeringar. Här har jag överexponerat ett steg för att höja kontrasten.



Samma sak här, både bakgrund och modellens kläder är ljusa. Två blixtar på fonden och två paraplyer och en bouncer på modellen. Här har jag dock inte överexponerat eller pressat, det var tillräckligt svårt att få teckning i klänningen mot den vita fonden.

---

På de här bilderna är ringblixt-effekten mycket tydlig, ett konstrast-rikt och intensivt ljus. Observera skuggorna som följer runt hela modellen. Dessa bilder är likadant ljussatta , Pro-ringblixt och en Chimera-bouncer. Olika filtrering i kopieringen dock.

Den övre bilden är dessutom överexponerad ett steg och pressad i framkallningen.

---

Här har två paraplyförsedda blixtar placerats på var sin sida av modellen, det ger ett snyggt överljus på kinderna. Bouncern är placerad rakt framifrån för huvudljuset. Bakgrunden är en svart fond som inte ljussätts.


På denna bilden är blixtarna, två paraplyer och en bouncer, ganska högt placerade för att ge lagom med skuggor. Jag tog bort det vita tyget på bouncern för att ge ett lite hårdare ljus. Vitt mot vitt är alltid svårt, men här brydde jag mig inte om att få full teckning i skjortan.
Ansiktsbilder är över lag lättare att ljussätta då man inte behöver tänka på resten av kroppen, det blir mindre att koncentrera sig på.

---

Till den här bilden använde jag sju blixtar. Två på fonden, två paraplyer något snett framifrån och en bouncer bakom mig själv. Sen placerade jag två paraplyer snett bakom modellen för att få lite motljus. Ju högre effekt du har på det bakomliggande ljuset, desto mer överstrålning och lägre kontrast får du. I sådana här lägen måste du mäta noga och variera exponeringen mycket om du är osäker. Själv använder jag ofta Polaroidfilm för att kontrollera ljuset.



Här ville jag ha ljuset så platt som möjligt. Två blixtar mot den vita fonden. Fyra blixtar mot modellen: Två med paraplyer rakt mot henne och en bouncer, också den rakt framifrån. Ringblixten slätar ut hyn.
Man måste skärma av fondblixtarna för att undvika ströljus som kan dra ner kontrasten. Fondblixtarnas ljus får inte träffa modellen. Jag använder nästan alltid svarta tygskynken som är uppspända på ramar, sk. blackflags. Man skapar alltså en liten "korridor" som modellen står i. För att undvika överljus från fonden har jag mätt ljuset så att fondblixtarna ger samma exponeringsvärden som de andra blixtarna. Bilden är överexponerad ett halvt steg, filmen pressad ett steg. Sedan är den ganska ljust kopierad.

---

Det här är faktiskt ingen blixt, utan en video-lampa som låg i studion. Den höga placeringen och det korta avståndet ger ett dramatiskt och hårt ljus. En liknande effekt får man om blixten riktas med reflektorn rakt mot modellen utan paraplyer.


På den här bilden använde jag en röd fond för att få en snygg, grå ton i bakgrunden.

---

Här har jag använt ett ganska högt placerat ljus för att framhäva kindbenen och få ljuset lite mer levande. Ett paraply har placerats cirka en meter framför och ovan modellen, och den är riktad ca. 45 grader nedåt. Problemet med högt ljus är att det faller i intensitet nedåt. Så för att undvika att modellen får för mörka ben är en blixt placerad i knähöjd. En lågt placerad reflexskärm funkar också, men en blixt är lättare att kontrollera. Fondljuset ligger cirka ett steg över de andra blixtarna. Det syns längst ner på benen, där det har blivit lite överljus.


Denna bilden har samma typ av ljus, men här har en ringblixt studsat till det hela lite.

---

Med en vanlig Metz kan man göra mycket. Bilden är tagen utomhus med diafilm framkallad i C-41. Det ger höga kontraster och förvrängd färgskala. Först mätte jag ljuset på bakgrunden, bländade upp ett steg och anpassade sedan blixtljuset efter vald bländare. Alltså är bakgrunden överexponerad, men modellen rätt. Diafilm framkallad så här gör att omfånget blir mycket snävt. Kan bli snyggt, men experimentera mycket med exponeringen! Under sådana här förhållanden gör du bäst i att mäta manuellt, stäng av TTL och annan automatik.

Egentligen borde TTL:en i kameran ha copyrighten på de flesta blixtbilder, eftersom den används för slentrianmässigt. Tänk, mät och avgör själv. Det är du som bestämmer över tekniken, inte tvärtom.

---

Samma sak här, handhållen Metz, diafilm framkallad i C-41. Man brukar säga att slagskuggor är av ondo, men på vissa bilder ger det ett råare intryck.

Denna bilden är tagen inuti en grävskopa.


Denna bilden; fullt med brännässlor, kallt, mygg och duggregn…

---

Handhållen Metz, diafilm framkallad i C-41. Det hela ska se lite hafsigt ut; slagskugga och snett. Ljuset något underifrån, låg kameravinkel. Bilderna är tagna i en industrilokal som var olåst under helgen, det var rent flyt att jag såg det.

---

Här har jag bara använt ringblixt på modellen och två blixtar på fonden. Diafilmen är soppad i C-41.


På denna bilden har jag använt en ganska stor bländare, typ 4 eller nåt, för att minska skärpedjupet.


Denna bilden är också bara ringblixt, men svart fond.

---

Svart fond, ganska låg kameravinkel. Två blixtar från sidorna och en rakt framifrån.