Fotobok
Sune Jonsson var en av Sveriges främsta dokumentärfotografer. Förlaget Max Ström har samlat hans livsverk i en monografi med med titeln "Livstycken". Samtidigt öppnar en utställning på Västerbottens museum.
Sune Jonsson verkade under nästan hela sitt liv (1930–2009) i Västerbotten. Han tog som sin livsuppgift att dokumentera de småskaliga jordbrukarliv som han såg försvinna. Debutboken "Byn med det blå huset" anses som en av de främsta svenska fotoböckerna genom tiderna.
Hans bildvärld befolkas av människor som kan tyckas avlägsna, men de befinner sig bara några decennier bort. Bilderna är viktiga dokument, men också tidlös poesi.

Barn i Vibergs varubuss, trafikerande avsidesbyarna Lövliden, Fiandberg och Frostberget, Vilhelmina kn, 1961. Foto: Sune Jonsson
Monografin Livstycken spänner över större delen av Sune Jonssons verk. Texten är skriven av Valerie Williams, professor i fotohistoria vid University of the Arts i London och tidigare curator vid Hasselblad Center. Sune Jonssons egna texter ger ingångar till hans olika projekt.
Boken görs i samarbete med Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi vid Västerbottens museum. Centrumet öppnas av kronprinsessparet i samband med invigningen av Kulturhuvudstadsåret i Umeå den 31 januari.
Där visas flera utställningar, bland annat "Liv i Västerbotten" med Sune Jonssons klassiska bilder och moderna bilder av Tom Juslin. Läs mer här.

Från Alvar och Irma Johanssons bröllop, Arnäs, Örnsköldsviks kommun, 1957. Foto: Sune Jonsson
25 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Berit :-)
http://cherryontop.shop.textalk.se/shop/18246/art46/h6494/7826494-origpic-5694af.jpg
http://www.satirarkivet.se/bildarkiv/414/414_1_600.jpg
Javars. Det är ju lite av samma slags landsbygds-"romantik".
Skämt åsido, diskuterar vi inte skärpa, dynamiskt omfång och annat tekniskt på bekostnad av bra bilder som förmedlar något viktigt
”När man inte behövde vara rädd för att bli anmäld för att man öppnade munnen, och människor inte blev lika "kränkta" av minsta lilla. ”
Det där vet jag inte riktigt om det stämmer...
Hur som helst, det blir Sunes sommar i år!
På den gamla goda tiden när maten som bjöds var kött, potatis och kål. När man kunde ha ett ärligt fylleslagsmål utan att behöva bli anmäld bara för att man slog in tänderna på grannen, och var man fick bränna sin egen sprit utan att någon höjde på ögonbrynen. Då homosexualitet sågs som en sjukdom både av invånarna och regeringen, de enda icke européer man sett var på bild och antisemitismen var vitt utbredd i de svenska hemmen.
Det fanns många problem då och det finns många problem idag, men andra problem. Jag väljer att ha tillgång till varierad kost från världens alla hörn, och att ha mer eller mindre all världens kunskap i min ficka. Man är fri att uppfostra sina barn efter eget omdöme, vill du låta dina barn tälja med kniv finns det absolut inget som stoppar dig från det. Finns massvis med barn som gör det än idag, men de bör inte springa runt med kniv på stan eller i skolan.
Nä, allt var inte bättre förr. Jag vet inte om "ärliga slagsmål", och inte ha sett människor från andra kontinenter annat än på bild eller bara som sjöman, egentligen var fel. Människan har ju fungerat så sedan början för miljoner år sedan. Inte många fjällrävar har sett rödrävar, och inte många dingos har sett hyenor, och de stämmer inte varandra om de blir kränkta, utan umgås på ett direkt och naturligt sätt.
Men visst är det mycket lättare att resa, handla och hämta information från alla världens hörn idag. Jag skulle känna mig handikappad om jag inte kunde diskutera med vänner från Europa, Asien och Nord- och Sydamerika, och även Afrika, idag via internet. Men å andra sidan saknade jag det inte på 80-talet.
Det jag saknar är det enkla livet där inte överheten satte lagar och regler som kontrollerade minsta lilla och övervakade oss. Man kunde ha bössan på väggen, man behövde inte ha hjälmar och skyddsvästar på lekis och lekparken utanför behövde inte ha skumgummi på alla hårda hörn. Man kunde leka med smällare, ettöres, treöres... Ungdomar kunde köpa ollonpistoler. En morfar kunde leka med sina barnbarn i parken utan att någon ringde polisen. Det fanns ungdomsböcker med roliga kemiska experiment, och kemikalierna fanns på Apoteket. När internet kom fanns det chattrum här och där, men sedan kom nya övervakningsregler, så de flesta försvann. Vår epost granskas av FRA för "vårt eget bästa". SJ skötte allt med tåg, men så avreglerades det och SJ ville helt sluta med tåg. Posten, telefon- och elförsörjningen avreglerades, och vill man ha en pension att leva på så måste man anlita bankerna och speciella fonder.
Visst finns det bra saker idag också, men det känns otryggt och övervakat idag. Bara att gå på stan gör mig lite deppig. Många gamla fina trä- och putsfasader har man klätt med korrugerad plåt för att det är billigare att underhålla. Offentliga "konstverk" ser förskräckliga ut. När jag frågade varför de inte forslat bort krockresterna vid en infart så fick jag höra att det var en skulptur. Allt skall tydligen bara vara billigt och provocera. Jag vill inte bli provocerad, övervakad och ha lagar som bestämmer allt jag får och inte får göra. Jag vill trivas och känna mig trygg och fri.
”Människan har ju fungerat så sedan början för miljoner år sedan.”
Visst var det väl så att människan en gång vandrade upp hit från Afrika? Hade de inte gjort det hade vi inte varit här.
Men håller med om kemin på Apoteket. Det är skam att man inte kan blanda egna framkallningsvätskor längre.
"Visst var det väl så att människan en gång vandrade upp hit från Afrika? Hade de inte gjort det hade vi inte varit här."
Ja, och vi har ju gemensamma förfäder med schimpanser och bonobos. Flyttade de inte i sär hade vi inte ens funnits.
Men när ceremonin var klar och vi fick flanera inne på utställningen kändes det värt den långa och kalla väntan. Många väldigt starka och fantastiska bilder.
http://www.flickr.com/photos/99563650@N08/
En bild på Kronprinsessan från gårdagen kan jag bjuda på.
Trist, eftersom en sådan fantastisk bild inte behöver extrem skärpa. Tyvärr verkar det som om skärpa är det viktigaste för en bra bild numera och det är ju klart att det är lättare att skärpa upp en bild vid redigeringen än att ta en BRA bild.
För övrigt är en kompis till mig barnbarn till Helmer i Baggård och syns på nån bild i de senare böckerna.