Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Anders, i "pixeltråden" var det väldigt hårda diskussioner om just pixlars storlek och well capacity i de ljusbrunnar som ju fångar ljuset till pixlarna i våra bilder. Som jag kommer ihåg det så handlade mycket av diskussionen om att de små pixlarna hade större förluster över en given yta än de stora. Därav de förmodat sämre egenskaperna än de större.Bitvis skulle man kunna tro att vi är tillbaks i monsterpixeltråden igen (http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?t=94292). Ungefär samma deltagare och samma diskussion
För att ytterligare anknyta till den tråden tänkte jag fråga om något som togs upp redan i början av den, och som jag såg var aktuellt igen i en kommentar till podden om många pixlar. Där hävdas det dels att stora pixlar är bättre (känns det igen?), och dels att en större sensor är bättre för att bilden inte behöver förstoras lika mycket. Att en större sensor är bättre är det nog ingen som säger emot, men det har väl knappast med förstoringsgrad att göra? Om en kamera med APS-C och 24 MP förses med ett objektiv som klarar den upplösningen lär det väl inte vara någon skillnad mot en FF med lika många pixlar när bilderna betraktas i samma storlek (eftersom pixel är pixel liksom).
Detta förutsatt att man bortser från skillnad i skärpedjup eller kompenserar för det med bländaren, och objektiven måste förstås hålla likvärdig kvalitet (alltså högre kvalitet med den mindre sensorn).
Vad jag är ute efter är att det inte är förstoringsgraden som gör den större sensorn bättre. Tänker jag galet då?
Till slut så slutade tråden i princip med ett dödläge där de som hävdat de stora pixlarnas överlägsenhet (främst Micke Risedal och Lars Kjellberg) nog började tvivla rätt ordentligt på sin trossats men där man ville se mer av empiriska bevis. Under denna tid kom inte så mycket nytt i FF som ju har bra mycket längre produktcykler än APS-C och det visade sig sedan att de nya APS-C sensorer som kom hade väl så många pixlar som FF-sensorerna men betydligt mindre och då blev det helt plötsligt tydligare att den nya sensortekniken slöt gapet. Det var då DxO också på allvar blev ett begrepp i branschen och började producera normaliserade sensorjämförelser så folk kunde se själva hur det låg till.
Om man exv. jämförde Leica 9:s FF-sensor med Sonys då nya APS-C sensorer med 24 MP och den nya utläsningstekniken som i ett slag gav två hela stegs högre DR dessutom, så fick Leica-sensorn lägre sammanräkningsvärden trots att den var över 2ggr större än Sony-sensorn. Leica-sensorn var dock en CCD-sensor men mönsret var tydligt när det gällde CMOS också. Så det var i princip de svar man väntat på. Denna nya utläsningsteknik kom egentligen redan i 16 MP sensorerna och först i Sony A580 och lite senare i Nikon D7000.
Efter det startades ytterligare en besläktad och ytterst infekterad diskussion om DR och samma pixelstorlek som samma gäng i princip deltog i, utom Jon Andersson som numera inte syns på FS längre vad jag vet. Det var ju främst Jon som lyfte detta från början att det handlade om total sensoryta och inte om pixelstorleken. Men nu var det bl.a. Risedal som visade hur det verkligen låg till genom att publicera en massa exempelbilder. Nu var det alltså Risedal och Kjellberg som tidigare varit tongivande i förfäktandet av de stora pixlarnas överlägsenhet som istället stod på den andra sidan och betonade teknikfaktorns betydelse. Nu handlade det inte ens längre om enbart sensorstorlek utan vilken teknikgeneration sensorn tillhörde. Så det var en hel del som fick mörda sina heliga ko efter dessa holmgångar.
Intressant nog så hade alltså Sony-sensorerna i exv. i Nikon D7000 betydligt bättre DR på låga ISO än exv. Canons 5D MK II och det syntes verkligen i praktiska tester vilka effekterna blev av det i fält. Detta trots att Canon-sensorn var mer än dubbelt så stor och hade mycket större pixlar.
Båda dessa trådar har varit väldigt viktiga för de har faktiskt helt ändrat vår syn på hur dessa saker faktiskt hänger ihop. Men det tog flera år innan de gamla fördomarna klingade av och dog ut.
Så det kanske faktiskt har blivit dags att någon som inte deltog i dessa mycket uppslitande diskussioner mer osentimentalt knyter ihop denna säck och det tycker jag Martin Agfors börjat göra alldeles utomordentligt bra i sin artikel om pixelstorlekens betydelse. Han skriver ju också väldigt tydligt om teknikfaktorns betydelse:
http://www.fotosidan.se/cldoc/vad-ar-bildkvalitet-del-1-upplosning.htm
Citat:
"Problemet som små pixlar hade förr var att de inte klarade att mäta starkt ljus. De blev överfyllda. Utvecklingen de senaste åren har gjort små pixlar bättre på att mäta starkt ljus. Samtidigt är de, tack vare sin litenhet, bra på att mäta svagt ljus. Vi kan alltså idag exaktare mäta både hög- och lågdagrar i bilderna och får därmed ett större dynamiskt omfång."
Det här kan kanske bli lite av det referensverk som jag tror kan behövas på FS i dessa frågor. Det kan vara bra att hänvisa till så att vi kan gå vidare från där vi är nu istället för att om och om igen hamna i samma diskussioner som inte leder framåt.
... och var står vi nu? Ja vi har fått fler och fler pixlar även i FF-kameror som Nikon D810 som är den senaste i raden och märkligt nog är det den kamera jag tror har högst uppmätt DR på hela 14,8. De har lyft DR nära ett halvt steg på lägsta ISO i jämförelse med den tidigare modellen. D810 har tillsammans med D800 och Sony A7r flest pixlar (36 MP) av alla uppmätta kameror och ligger ändå i absolut topp när det gäller DR. Den har dessutom högst samlingsvärde och det är bara en handfull mer specialiserade kameror som konstruerats explicit för att maximera lågljusegenskaperna som är bättre i det segmentet och här spelar de stora pixlarna säkert en viss roll men de pratar vi om kameror på 10-12MP för att den effekten ska gå att räkna hem. Så det är fantastiskt hur väl de står sig dessa FF-sensorer med massor av små pixlar och det faktumet kommer göra att det finns få saker som bromsar ett fortsatt pixelrace.
