För mig har den största utvecklingen skett genom att titta på andras bilder som jag gillar och sedan fundera över hur de nått det resultatet och därefter "härma" och sedan sätta sin egen prägel. Jag tycker personligen att det är ett mer utvecklande sätt att lära sig på än att läsa en bok och få en sanning presenterad för sig.
Nu behöver ju inte det ena utesluta det andra, såklart, men jag tror att det är nyttigare att gå sin egen väg och utvecklas i sig själv än att få veta att man ska ha "bländare ditten och slutartid datten om solen står 45 grader över horisonten".
En annan sak som får en att utvecklas är ju att gå utanför sin "comfort zone" (kan man säga "bekvämlighetszon" på svenska?) - att fota saker man normalt sett inte brukar fota. Detta gör ju att man får prova vingarna inom ett annat område, såklart, men ofta även att man ser det man brukar fota med nya ögon.
Att, som någon sade, att PRATA om bilderna, är åxå väldigt utvecklande. Sitt ner med dina fotokompisar och prata om era bilder. Hur tänkte du här? Varför gjorde du så? Varför valde du inte en lägre kameraposition med vidvinkelobjektiv istället? osv osv.
Ang. Scotts böcker kan jag inte kommentera i detalj. Jag har bläddrat i dem och konstaterat att de inte skulle ge MIG särskilt mycket och att jag bara skulle bli frustrerad då man sällan får några förklaringar på VARFÖR man ska göra si eller så. Jag fick känslan av att böckerna är för dem som vill ta genvägar till "bättre bilder" utan att förstå VARFÖR de blir bättre. Det passar såklart en del, men inte mig iaf. Det ger ju inte heller samma möjlighet till vidare utveckling, utifrån det man läser i böckerna.
