??
Överexponerad = högdagrar utbrända, "helvitt" i råfilen
Underexponerad = för lite ljus för att de mörkare partierna ska bli tillräckligt rena för att användas som bildmaterial.
Den dynamiska begränsningen du har i en kamera kombinerad med en viss scen - om vi förutsätter att du kan hålla vilka exponeringstider du vill - sitter inte i sensorn/råfilen: Den sitter i optiken. Det finns en minsta-mängd överstrålning som gör att en viss del av ljuset som träffar den främmersta linsytan kommer spridas jämnt över hela sensorn, även om det var "meningen" att denna ljusstråle skulle träffa en viss begränsad punkt - det finns ingen "perfekt" optik.
Så om något ljus träffar optiken (vilket ju är en förutsättning för att kunna ta en bild) kommer du rent fysiskt ha en begränsning i vilken den absolut lägsta svart-nivå (räknat som -Ev från högsta-nivån) du kan komma ner till är. Det hjälper heller inte att öka mängden belysning för att "höja resten" - om du höjer illuminansen av scenen ökar också överstrålningen till det svarta med exakt lika mycket...
Brusmängden är väldigt relevant - det är det elektroniska bruset och sensorns maximala ljusmätningsförmåga, FWC, som gör att vi behöver HDR över huvud taget. Kameran klarar oftast mer än en full Ev mindre än vad råfilen klarar.
Alltså drunknar de allra mörkaste partierna av en bild i brus, om du har ett motiv med stor dynamik och du försöker exponera efter högdagrarna. Då tar man en exponering till, där man med vilje bränner ut högdagrarna för att ge skuggpartierna mer ljus. 4ggr (2Ev) mer ljus ger ganska exakt halva brusmängden i samma skuggparti.
Tror du att tonmappning av en enskild råfil är samma sak som HDR är du helt ute och cyklar, då ska du nog kolla upp det hela lite noggrannare innan du uttalar dig... Tonmappning är EN del av definitionen på "HDR". Den andra delen är "utökat avbildat tonomfång", och den tredje är (valbart) float-precision på filerna, dvs 32 bitar per kanal.
Man kan ha var och en av dem för sig. Man kan ton-mappa en bild från en kompaktkamera-jpg, man kan använda en gafflad, sammanflätad kompositbild utan tonmappning, och man kan förvandla vilken bild som helst till en 96-bitars bildfil. Inget av dessa alternativ uppfyller enbart i sig självt förutsättningarna för att göra att en bild bör kallas för "HDR".