Det kallas förändring.
De företag som levererade isblock till hushållen i Stockholm försvann snabbt när kyl- och frysskåpen introducerades.
Ett annat mer närliggande exempel för oss fotomänniskor är väl fotobutiker. Förr fanns det en stor marknad för förbrukningsvaror, huvudsakligen film, kopior, framkallning och allt runt det. Alltså fanns det underlag för att driva många små lokala butiker som hade en basinkomst utifrån att de flesta fotografer var bekväma och ville ha tillgång till förbrukningsvaror i närheten. Förbrukningsvaror som dessutom var färskvaror så det inte riktigt fungerade för de flesta att köpa jättepartier och lagra hemma.
Kort sagt, det fanns orsak för fotografer att med jämna mellanrum besöka fotobutiken, köpa några nya filmer, hämta ut några framkallade, köpa egna fotopapper eller beställda kopior/förstoringar. Dels gav detta en stabil och jämn inkomst, dels lockade det som sagt människor att ideligen besöka butiker.
Det sistnämnda innebar att fotohandlaren dessutom kunde sälja kringprylar som stativ, filter (en mycket större produkt på filmtiden) och alla möjliga småtillbehör. Plus förstås då och då objektiv och rent av kameror. Betänk dessutom att man på filmtiden ofta kunde sälja en tre, fem, ja sju år gammal kamera utan att behöva gå ned så drastiskt i pris - visst hade de kommit nya bättre modeller, men en gammal kamera tappade inte så drastiskt i värde.
Sedan kom flera överlappande teknikrevolutioner samtidigt: Dels givetvis digitala kameror, men även bläckstråleskrivarna. Dels tappade fotohandlarna försäljningen av film, framkallning och kopiering. Film behövdes ju inte längre och skrivarpapper och bläckpatroner säljs av kontorskedjor som kan hålla mycket lägre marginaler. Dessutom har det i alla fall i början av digitalkamerautvecklingen varit så att en två år gammal kamera i praktiken ofta varit osäljbar. Nu senaste åren har det faktiskt börjat lugna ned sig med den saken, men under en period var det faktiskt så att förra årets modeller (som fotohandlaren köpt in) helt enkelt var osäljbara till annat än en bråkdel av vad de kostat i inköp.
Till råga på allt skedde detta i en tid då de gamla postorderbutikerna fick ett helt nytt fantastiskt medium för att sprida sina kataloger - webben. Plus att digitalkameror och deras tillbehör (minneskort med mera) blev attraktiva för stora detaljister som tidigare inte sålt fotoutrustning - mest uppenbart är ju alla datorbutiker som nu säljer fotogrejer.
Resultatet? Antalet små lokala fotobutiker har minskat drastiskt, men vi (digitala) fotografer saknar dem sällan och har nog ofta knappt ens noterat att de försvunnit. Kvar finns de stora butikerna, de som har tillräckligt stor kundvolym och omsättning för att klara att ha kortlivade kameror i lager och att sälja "förbukningsvaror" som minneskort, skrivarpapper och bläckpatroner till konkurrenskraftiga priser.
Det är inte bara fotografer som "drabbats" av teknikutvecklingen inom foto. Lokala fotohandlare, snabblabb, yrkesgruppen kopister ... Det finns fler.
I takt med att det blir lättare och billigare för flera att utföra tjänster blir också marknaden tuffare för de få som tidigare haft råd/kunskap att utföra dem.
Helt riktigt och något vi kan inte kan bortse från. Förr krävdes det en hyfsad teknisk kompetens för att ta även sådana bilder som vi idag betraktar som "enkla" och som även en intresserad entusiast ganska lätt kan få till med bra teknisk kvalitet. Många av de fotograferingsjobb som förr utgjorde basen i många fotografers arbete och inkomst kan nu ofta utföras med helt acceptabel kvalitet av privatpersoner och företag själva.
Det område av fotografin som är tillräckligt "svårt" för att motivera människor att betala någon annan att utföra det har helt enkelt krympt.
Många företag tar idag sina egna produktbilder och man har någon fotoentusiast bland de anställda som tar enkla porträttbilder på nyanställda, vimmelbilder på företagsevent eller några generella bilder för företagets webbplats. Sådana jobb gav förr basinkomster till betydligt fler fotografer än idag. Eller ta porträttbilder på familj och barn - den marknanden har krympt rejält i och med att i stort sett alla människor har tillgång till en kamera och en skrivare - och inte minst någon hyfsat duktig släkting eller bekant som ställer upp och fixar sådana bilder som en gentjänst. Att hjälpa en jobbarkompis att ta några hyfsade bilder är inte mer underligt än att vi hjälps åt när vi skall flytta eller sjösätta båten.
Det vi som fotografer måste göra är att koncentrera oss på de delar av fotografi som fortfarande är för svåra eller för tidsödande och jobbiga för att någon skall ställa upp gratis och göra dem.
