Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är detta lagligt? Grrr...

Produkter
(logga in för att koppla)

mile

Aktiv medlem
Hej hej, jag hittade ett spartips på sparportalen som gör mig irriterad. *snip från tipset*:

"Genom att vara smart kan du lätt ta dig runt att skolfoto kostar så mycket. Lösningen ligger i att bara beställa ett exemplar av det mest högupplösta skolfotot, eller möjligen ett mellanstort exemplar eftersom det är billigare. Scanna sedan in bilden på din dator och skicka iväg det för framkallning hos en av de billigare fotoframkallarna på nätet. Här nedan följer ett par av de billigare ställena där du kan framkalla ditt klassfoto"

http://www.sparportalen.se/skolfoto-skolkatalogen-klassfoto.php

Är det ens lagligt att göra så? Jag undrar om dom inte kunda ha liknande tips som så:

"Elektronikspartips: Istället för att köpa en TV, gå över till grannen när han inte är hemma och stjäl hans TV"

"Biospartips: Ladda hem filmen från nätet istället för att gå på bio"

osv..

Vad tycker folk om det och är det lagligt att ta ett foto från en fotograf och framkalla själv. Är det inte att stjäla konst i princip?

// Richard
 
Det är lagligt att göra kopior för eget bruk. Du får t.ex. ladda ner precis vilken bild du vill från nätet och göra en kopia till dig själv. Till skillnad då mot ditt exempel.
 
Nej, det där är inte lagligt.

Upphovsrättslagen:

Nya exemplar av bilden får inte framställas utan upphovsmannens
tillstånd, oavsett om det sker i tidningar,
trycksaker, som fotostatkopior eller på internet/intranet etc.

mvh
cf
 
Jeppe skrev:
Det är lagligt att göra kopior för eget bruk. Du får t.ex. ladda ner precis vilken bild du vill från nätet och göra en kopia till dig själv. Till skillnad då mot ditt exempel.

Då känns det som jag skulle kunna sätta mig i en biosalong med en videokamera och filma av filmen för eget bruk också?

Är det skillnad på olika konstformer?

// Richard
 
Upphovsrättslagen är tillämlig på verk som görs offentliga. Dit räknas inte för eget bruk. Så har i varje fall jag, med en del andra tolkat den.
 
mile skrev:
Tack för svaret, kan man hitta den lagtexten någonstans på nätet?
Nej, för det är ingen lagtext utan ett lösryckt citat stulet ur ett upphovsrättsligt skyddat verk, "Liten uppslagsbok om upphovsrättslagens regler för bilder", utan att upphovsrättsmannen uppgivits.

Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk finner du bland annat här:
http://www.notisum.se/rnp/SLS/lag/19600729.HTM

12 Kap 12 §:
Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.
 
200cm skrev:
12 Kap 12 §:
Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk.
En följdfråga, är ett fotografi man köper av en fotograf att räknas som offentliggjort?

Och om det är det, får en firma hjälpa till vid framställningen av sådan kopia (de tjänar ju pengar på det) eller måste man göra det "själv" (dvs att om någon gör det åt en så är det endast till självkostnadspris)?

Helt klart är detta ett dåligt råd. Skolfotografen lever ju på att göra sina bilder. Kanske anser man att det är dyrt, men det gör det inte bättre för det.
 
maxzomborszki skrev:
En följdfråga, är ett fotografi man köper av en fotograf att räknas som offentliggjort?
Det är alltid vanskligt att leka jurist, men jag skulle kunna tänka mig att följande är tillämpligt:

1 Kap 2 §:
[...]
Verket görs tillgängligt för allmänheten i följande fall:
[...]
4. När exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten.
 
Ur upphovsrättslagens paragraf 12:

Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Det finns en _mycket_ rimlig anledning till lagtexten ovan, och det grundar sig i distinktionen mellan materiellt och immateriellt - äganderättsligt och upphovsrättsligt. Upphovsrätten handlar om det immateriella, inte det materiellt ägandrättsliga. Äger jag ett exemplar, så är det min egendom. Om upphovsrätten skulle utsträckas till äganderättens område så skulle upphovsrätten bli till en sorts exproprieringslag - det om något skulle ha paraleller till stöld, och i så fall kräva att upphovsmannen betalar ersättning till ägaren av exemplaret av upphovsmannens verk (Ja, det skulle verkligen vara sjukt.. ).

Man _äger_ sina exemplar, det är ens materiella egendom. Man får göra vad man vill med sin egendom vad upphovsrätten anbelangar. Upphovsrätten utsträcks inte till användande av egendom (utom i fallet med datorprogram). Man får ju tom. göra sina exemplar tillgängliga för andra, t ex. sätta ut en annons och sälja sin bok begagnad, låna ut den till vänner eller ge bort den. Upphovsrätten är en _immaterialrätt_ och handlar om spridning/framförande av det immateriella _verket_, dvs. det vi varken kan se eller ta på, den handlar inte om det fysiska exemplaret som sorterar under äganderätt. Ja samma sak gäller även för datorprogram, man får ju faktiskt sälja sin dator utan att permanent och oåterkalleligt radera hårddisken (det är dock inte säkert att köparen får använda programmen beroende på hur användaravtalen är skrivna - exekverandet ingår i upphovsrätten för datorprogram).

Upphovsrätten förbjuder inte kategoriskt kopiering, inte heller kategoriskt tillgängliggörande av exemplar. Det är kombinationen av kopiering OCH tillgängliggörande av verket som alltid är reglerad. Ur upphovsrättens andra paragraf:

"Upphovsrätt innefattar, (.klipp.), uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten".

Observera ordet "och", det står inte "eller".

Fundera på vad något immateriellt är, jag lovar att ni kommer fram till att det är något man varken kan se eller ta på. Det är därför frasen "immateriell egendom" är en motsägelse eftersom äganderätt handlar om fysiska ting, saker som vi kan se och ta på, medan det immateriella inte kan ses eller tas på. Således, man äger exemplaret, inte verket eftersom det immateriella inte kan vara en egendom, varken för dig eller upphovsmannen. Upphovsmmannen tilldelas en rätt genom upphovsrätten, inte en egendom.
 
mile skrev:
Då känns det som jag skulle kunna sätta mig i en biosalong med en videokamera och filma av filmen för eget bruk också?

Nej det får du inte, detta eftersom du inte äger exemplaret av den film du ser i biosalongen. Hade du köpt filmen på DVD eller VHS, då hade du ägt detta exemplar, och för eget bruk varit tillåten att göra en kopia. Jämför med att kopiera en musik-skiva du äger till kasettband, CDR eller USB-minne för att lyssna på i bilen.

I lagen talas om "lovlig förlaga", och något man äger är alltid en lovlig förlaga eftersom det är ens privata egendom.
 
maxzomborszki skrev:
Och om det är det, får en firma hjälpa till vid framställningen av sådan kopia (de tjänar ju pengar på det) eller måste man göra det "själv" (dvs att om någon gör det åt en så är det endast till självkostnadspris)?

Helt klart är detta ett dåligt råd. Skolfotografen lever ju på att göra sina bilder. Kanske anser man att det är dyrt, men det gör det inte bättre för det.

Shock, horror.. Fotolabb lever på att göra kopior av andras verk! Se mina inlägg ovan, vad det handlar om är hurvida vi talar om lovlig förlaga.

Jag kan inte se rådet som "dåligt", möjligtvis som omoraliskt sett ur en fotografs synvinkel. Men lagen definierar inte moral. Lagar är - i bästa fall - ett försök från lagstiftaren att skapa rättvisa, men att säga att lagar definierar rättvisa eller etiskt handlande, det är att vända bak o fram på saker o ting.

Det skulle vara lika omoraliskt om jag inte var tillåten att i min högst privata sfär göra vad jag ville med min egendom, det skulle också kräva statsintrång i min privata sfär för att kontrollera efterlevnaden av.
 
steelneck skrev:
Nej det får du inte [ang:...sätta mig i en biosalong med en videokamera och filma av filmen för eget bruk...], detta eftersom du inte äger exemplaret av den film du ser i biosalongen. Hade du köpt filmen på DVD eller VHS, då hade du ägt detta exemplar, och för eget bruk varit tillåten att göra en kopia.

Det är ju just detta "eget bruk" som är stötestenen här. Antagligen kopierar man ju upp den köpta bilden i flera exemplar för att kunna ge bort dem till andra. Är det eget bruk? Hur många kopior får man ge bort? Och hur nära familj/släkt/vän måste man vara för att det ska vara OK att ge bort ett ex (tänk även kopierad DVD här). Sen vet jag sen min skoltid att man använde sina egna bilder som valuta för att byta till sig kamraternas bilder. Är det OK att multifiera valuta på det sättet?
Bara några tankar.
/jer.
 
steelneck skrev:
Shock, horror.. Fotolabb lever på att göra kopior av andras verk!
Dagens mest korkade kommentar! Självklart ska labb göra kopior, det är deras affärsidé, MEN förutsatt om det sker med upphovsrättsinnehavarens tillåtelse.

Har fotografen givit sitt tillstånd är det inga problem. Jag tvivlar dock på att det är det man avsåg med detta "råd". Istället lutar man sig tillbaka på tolkning av en lag som precis som du säger inte definierar rättvisa.

Det har finns trådar om detta sedan tidigare och man har där sagt att det ligger i en gråzon.

Det jag frågade var huduvida tredje part får anlitas göra kopior för "personligt bruk"? Rent tekniskt är det DE som gör kopian och då ser jag inte att det med automatik är "personligt" längre.

I tidigare tråd påpekades också att flera labb avböjde att göra denna typ av kopieringsarbeten när det var uppenbart vad kunden avsåg göra.

Det är en sak att göra mångfaldigande för personligt bruk av en bild där man inte har kvar något negativ eller där fotografen inte går att kontakta längre, kanske gamla släktbilder eller dylikt. Där tycker jag inte ens det är något att argumentera om.

Det är en annan sak att medvetet beställa EN kopia för att själv kopiera upp den enbart för att spara pengar. Mellan dessa två finns gradskillnader.

Men det är en tredje sak att UPPMANA andra att göra det. Det är detta jag tycker är dåligt, och vidhåller. Uppmana och sprida omoraliskt beteende med motiveringen att spara några kronor ser jag inte som något bra.
 
Jag tror jag funnit svaret i Magnus tidigare inlägg. (Förutsatt att hans paragrafhänvisningar stämmer.) OM det är så att man flerfaldigar originalbilden med avsikt att ge bort till andra eller använda den till att byta till sig andras bilder SÅ FÅR MAN INTE KOPIERA BILDEN.
Eftersom:

steelneck skrev:
Man får ju tom. göra sina exemplar tillgängliga för andra, t ex. sätta ut en annons och sälja sin bok begagnad, låna ut den till vänner eller ge bort den.

Alltså: det står en fritt att låna ut, sälja eller ge bort originalbilden.

steelneck skrev:
Ur upphovsrättens andra paragraf:
"Upphovsrätt innefattar, (.klipp.), uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten".

Men man får inte kopiera det OCH ge bort/låna ut/sälja kopierade exemplar av bilden till andra.

/jer.
 
maxzomborszki skrev:
Det jag frågade var huduvida tredje part får anlitas göra kopior för "personligt bruk"? Rent tekniskt är det DE som gör kopian och då ser jag inte att det med automatik är "personligt" längre.
Tack Jesper, där fick jag delvis svar på den frågan. Det var åtminstone tillåtet förr och om lagen inte hunnit ändras, är det fortfarande ok.
 
Jewster skrev:
Det är ju just detta "eget bruk" som är stötestenen här. Antagligen kopierar man ju upp den köpta bilden i flera exemplar för att kunna ge bort dem till andra. Är det eget bruk? Hur många kopior får man ge bort? Och hur nära familj/släkt/vän måste man vara för att det ska vara OK att ge bort ett ex (tänk även kopierad DVD här). Sen vet jag sen min skoltid att man använde sina egna bilder som valuta för att byta till sig kamraternas bilder. Är det OK att multifiera valuta på det sättet?

Det är precis sådana där frågor vi har domstolar till. Allt är inte svart o vitt, lagar som delar upp världen som antingen svart eller vit är ofta dåliga lagar som gör mer skada än nytta.

Ditt "valuta exempel" är bra. Ponera att det skulle vara glasklart och strängt förbjudet i lag. Skulle ungarna se det likadant som lagen, skulle de sluta med sitt brottsliga beteende och skulle vi verkligen vara beredda att beivra det i stor skala med alla de konsekvenser det skulle innebära för både ungarna och föräldrarna? Troligtvis inte.

Vi ser det ju i stor skala med musik och fildelningen. All information vi skickar och tar emot med våra datorer handlar om kommunikation, skall man då skilja på lovlig och icke-lovlig kommunikation? Hur skulle detta gå till utan att begå statsintrång i den privata sfären och därmed förbjuda privat kommunikation och meningsutbyte och därmed kränka en av de mest grundläggande människorättsliga friheterna?

Besök en skolgård. En enkel billig mp3-musikspelare kan idag innehålla _all_ musik som getts under ett år, om några år kan den innehålla all musik som någonsin getts ut. Inom en mycket snar framtid kommer vi att ha lagringsmedier som till en överkomlig kostnad rymmer mångt mycket mer text, ljud och bild än vad vi någonsin kan ta till oss, allt _direkt_ redo att kopieras från person till person, detta alldelens oavsett Internet eller inte.

Men detta är långt ifrån första gången som teknisk utveckling satt saker o ting på ända. En gång i tiden hade den svenska räknemaskinstillverkaren Facit över 14000 anställda, sen kom datorerna.. Internet har "bara" inneburit en dramatisk sänkning av bariären till informationsspridning, alltså precis det som tryckpressen en gång innebar, men tyvärr reagerar dagens "makt o kyrka" likadant nu som på Gutenbergs tid, med konservatism, repressivitet och protektionism.

Låt gärna olovlig kopiering vara olagligt, men gå inte över lik och grundläggande människorättsliga fri- och rättigheter i försöken att beivra det. Frihetens pris är att en å annan tveksam person går fri - get over it.

Ett väsens långsiktiga överlevnad har ingenting med storlek och styrka att göra, det som fäller avgörandet i det långa loppet är uteslutande förmågan till anpassning.
 
ANNONS