Jag har själv sysslat med både att skriva, ge ut böcker och dramatik OCH sysslat med att teckna och göra grafik. Fotogaferar nu nästan enbart.
Foto känns sensuellt och direkt, även bildskapande med penna, pensel, stickel är direkt och ger än mer känsla av närvaro i bilden. Att skriva anser jag kräver oerhört mycket mer än uttrycksformerna ovan. Att leva med samma grundidé nästan dygnet runt i 10-12 månader. Skriva ett grundstoff, sammanställa x-antal hundra sidor...
"En bild säger mer än tusen ord" tja, bildens möjlighet OCH dess begränsning är väl ofta töjbarheten i tolkningen, bristen på exakthet.
Dess tillgång är direktheten, känslan.
Det går inte att ställa foto & skrivande mot varandra, det är så olika former för uttryck,
det är olika dimensioner av uttryck. För att ta ett foto kan det väl räcka med känslan inför motivet, att "det här ser bra ut", eller en magkänsla bara. Att skriva kräver att du är 100 procent klar över vad du vill. Euforin i ögoblicket när du känner att du fått en bra idé. Ok, sen återstår ett års dagligt jobb, kanske ett par pass om dagen.
(Det väl också så att de flesta på denna sida inte ägnar sig åt något medvetet uttryck, det handlar mer om att "ta bilder" av olika slag)
Därmed inte sagt att det är bättre eller finare att skriva, men det kräver väldigt mycket mer av långvarig koncentration och bearbetning. Du måste veta oerhört väl vad du vill och vara beredd att jobba länge, länge.
OCH det är just därför jag ängnar mig åt foto idag, där finns direkthetens glädje & sensualism. Fast ibland kan foto/bild för mig kännas som en skepp med fulla segel, men med ett halvtrasigt roder...