Det är fortfarande fluorit, men i en annan, uppblandad form (och dessutom inte i kristallin form tror jag - så egentligen borde det kanske då heta "fluorin" i stället?).
Oftast verkar det som man blandar CaF med bly och lite annat specifikt för tillverkaren för att få glaset att fungera. Problemet med de flesta F-blandade glastyper är att de inte är homogena internt om man inte håller sig till extrema tillverkningsnogrannheter, intern dispersion och även granulering/reflektion inne i glaset är problem med "billiga" F-blandningar.
Om jag förstått det rätt är ren KaF2 fullständigt kristallin, och måste altså "monteras" molekyl för molekyl - ungefär som när man eloxerar eller pläterar något.
De varianter på ED som Nikon använder (det finns minst fem i produktion just nu vad jag vet) är oftast varianter av glastyperna som Ohara och andra kallar kallar "FK", fluorocrown. FPL-51 och FPL-53 är väl det som kommer närmast om man tittar på materialspecarna i objektivpatenten. Jag tror både Nikon och Canon använt sig av underavdelningar av Optron som leverantör tidigare, men det finns ju ett par miljöslutna avdelningar i de tyska fabrikerna också där jag vet att TuV godkänt både bly och F-Fl. Nikon har även en del "egna" glastillverkare när det gäller specialglas.
Per definition är ju allt som inte ligger inom normalavstånd från Abbe-linjen "ED-glas". Alla andra möjliga bokstavskombinationer är mest marknadsföring för att skilja sig från mängden ("UD", "LD", "EHD" osv...)
http://www.oharacorp.com/pdf/esfpl53.pdf
Vill du leta efter vidare detaljer om glas, leta i stället på astro-sajterna. Folk där har betydligt bättre koll på glas och optiska egenskaper än iaf 99.99% av alla "normala" fotografer
