Annons

Ska man luta kameran för att få "djupare" skärpedjup?

Produkter
(logga in för att koppla)

AplAy

Aktiv medlem
Tjena!

Jag tog några bilder på morsans hund på en väldigt dåligt fixad green screen med tanke på att han sitter bokstavligen på den, men allt för att lära mig använda kameran såväl som att redigera bilden sen i Photoshop.

Jag kör en Panasonic GX7 med Voigtländer 25/0.95 i Aperture-priority mode och på bländare mellan 1.4 - 2.8 för att få ett ok skärpedjup. Det jag märker dock när jag fokuserar och kollar på focus peaking och tar massa bilder är att vissa bilder så verkar både nosen och ögonen i fokus men i andra, fast att kameran står på stabil tripod så verkar det som om skärpedjupets fokusplan är för kort för att få han i fokus, jag hade ungefär kameran 1-1,3m ifrån honom.

Här ä nosen lite ur fokus medan ögonen är i fokus enligt mig:
https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/hphotos-xfp1/t31.0-8/11894407_10153618937733023_7584016668571396276_o.jpg

Här är både ögonen och nosen i perfekt fokus enligt mig:
https://scontent-arn2-1.xx.fbcdn.net/hphotos-xtf1/t31.0-8/11895012_10153618932608023_8620252193745981883_o.jpg

Som jag märkt när jag håller kameran lutad nedåt och fokuserar, t.ex. fokuserar på glänsande gräs med hög kontrast så ser jag att fokusplanet blir "djupare" eftersom jag kollar snett ned på marken, men om jag helt rakt på gräset så blir det väldigt platt i fokusplanet i bländare 1.4-2.8.

Nu har jag säkert oxå blandat ihop massa ord oxå, men jag hoppas att du förstår vad jag försöker få fram när jag pratar om hur mkt som hamnar i fokus i fokusplanet när man lutar kameran osv :p

Är det vanligt vid fototagning att man lutar kameran lite för att få ett infallande fokus som gör att man får lite mer i fokus istället för att riskera ett mer "platt" fokusplan? Tack för svar på förhand! / AplAy.

EDIT: off topic: men någon som vet något rekommenderat filter, plug-in eller annat till photoshop cc 2015 som man ska använda när man ska applicera keying? Jag vet hur man keyar i Adobe Premiere Pro & AE men har ingen aning om dessa samma "effekter" finns i Photoshop?
 
Lutar du kameran så lutar du även fokusplanet. Fast du får kanske inte med det du ville ha i bilden längre.

Scheimpflugprincipen, som tiltobjektiv tillämpar, innebär att man lutar objektivet utan att luta kameran. Då får man med det man vill men ändå ett skärpeplan som inte är parallellt med sensorn/filmen.
 
Tack så mkt för alla svar! =)

tilt shift objektiv känner jag till, men vid porträttfotografering ska man väl inte behöva använda tilt shift objektiv för att få ett trevligt djup samtidigt som man får krämig bokeh?

men som jag förstår så blir fokusplanet kortare i "djupet" ju närmare man kmr sitt motiv oavsett bländarstorlek och jag har ju 50mm (i motsvarighet) och 90mm rekommenderas väl till porträtt å då kan man stå längre bort å därmed få "djupare" fokusplan?
 
Tack så mkt för alla svar! =)

tilt shift objektiv känner jag till, men vid porträttfotografering ska man väl inte behöva använda tilt shift objektiv för att få ett trevligt djup samtidigt som man får krämig bokeh?

men som jag förstår så blir fokusplanet kortare i "djupet" ju närmare man kmr sitt motiv oavsett bländarstorlek och jag har ju 50mm (i motsvarighet) och 90mm rekommenderas väl till porträtt å då kan man stå längre bort å därmed få "djupare" fokusplan?

Om du vill ha lite längre skärpedjup får du blända ner mer än 2,8, prova 4 eller 5,6, eller backa lite grand.
 
Nej, du har missat fokus. Fokusplanet ligger bakom det närmsta ögat, och ännu mera bakom nosen.


Här ligger fokusplanet lite framför det närmsta ögat och bakom nosen. Därför räcker skärpedjupet till i detta fall.

Vid så korta avstånd som 1 till 1,3 m får du väldigt kort skärpedjup, naturligtvis beroende även på bländare och använd brännvidd (dvs förstorinngsskalan).
 
Räknar du ut skärpedjupet enligt gängse "standard" så får du fram att skärpedjupet blir drygt 3 cm framför och 3 cm bakom fokusplanet med 25 mm 1:1,4 på en Micro FourThirds-kamera.

Avståndet i djupled mellan nos och öga är väl för denna jycke runt 5-6 cm? Då har du ingenting att spela på, fokuseringen måste ligga rätt! EMELLAN öga och nos, men något närmare ögat.

Först och främst - att fokusera noggrannt kräver lång erfarenhet.

Sedan hjälper förstås olika kamerors varierande manuell och auto-fokussystem till i olika hög grad (skillnaderna mellan olika modeller är avsevärda). Det finns inget system som alltid ger fullständigt perfekt fokus i alla sammanhang. Men det finns "expertmodeller" inom några viktiga områden. :)
 
Tack så mkt för alla svar! =)

tilt shift objektiv känner jag till, men vid porträttfotografering ska man väl inte behöva använda tilt shift objektiv för att få ett trevligt djup samtidigt som man får krämig bokeh?
---
Inte "shift" i alla fall, det har du ngen nytta av för porträtt. Det förekommer knappast att man använder "tilt" till porträtt heller, även om du i och för sig skulle kunna göra detta för att få såväl hundens nos som närmsta öga att ligga i fokusplanet. Men det bortre ögat blir förstås då desto suddigare.
 
Räknar du ut skärpedjupet enligt gängse "standard" så får du fram att skärpedjupet blir drygt 3 cm framför och 3 cm bakom fokusplanet med 25 mm 1:1,4 på en Micro FourThirds-kamera.

Avståndet i djupled mellan nos och öga är väl för denna jycke runt 5-6 cm? Då har du ingenting att spela på, fokuseringen måste ligga rätt! EMELLAN öga och nos, men något närmare ögat.

Först och främst - att fokusera noggrannt kräver lång erfarenhet.

Sedan hjälper förstås olika kamerors varierande manuell och auto-fokussystem till i olika hög grad (skillnaderna mellan olika modeller är avsevärda). Det finns inget system som alltid ger fullständigt perfekt fokus i alla sammanhang. Men det finns "expertmodeller" inom några viktiga områden. :)

Förr i världen sade man att 1/3 av skärpedjupet ligger framför skärpeplanet och 2/3 bakom. Logiskt eftersom skärpedjupet tilltal med avståndet
 
men som jag förstår så blir fokusplanet kortare i "djupet" ju närmare man kmr sitt motiv oavsett bländarstorlek och jag har ju 50mm (i motsvarighet) och 90mm rekommenderas väl till porträtt å då kan man stå längre bort å därmed få "djupare" fokusplan?
Skärpedjupet påverkas inte nämnvärt av brännvidden så länge man inte är nere på makro-avstånd, givet att du flyttar bak så att utsnittet blir detsamma. Om du kollar med en DOF-räknare, t.ex. denna, så ser du att skärpedjupet blir 7 cm med 25mm/1.4 med m43 och 1m avstånd. Ändrar du till 50mm och 2m avstånd så får du samma skärpedjup.

Vad skärpedjupet styrs av är motivets storlek i relation till sensorn samt bländaren. Så om du vill ha större skärpedjup så får du antingen blända ner eller backa för att få med mer av motivet. Eller fokusstacka, men då får man ha väldig pli på sin hund :)

Däremot så påverkar brännvidden bl.a. hur bakgrunden ser ut, eftersom en längre brännvidd ger en snävare bildvinkel. Du får alltså med mindre av bakgrunden med längre brännvidd, vilket gör att bakgrunden förstoras och ser suddigare ut jämfört med kortare brännvidd. Så om du vill ha en "krämig" bakgrund så kan det hjälpa med ett objektiv som har längre brännvidd. Olika brännvidder ger dock olika perspektiv; har man en väldigt lång brännvidd finns risk att motivet ser platt ut.
 
Förr i världen sade man att 1/3 av skärpedjupet ligger framför skärpeplanet och 2/3 bakom. Logiskt eftersom skärpedjupet tilltal med avståndet

Det här med "1/3 framför, 2/3 bakom" är en tumregel, och som alla tumregler så stämmer den ... Ibland, men långt ifrån alltid. Exakt hur skärpedjupet fördelar sig beror på flera saker, men en annan tumregel säger att den första tumregeln i huvudsak gäller vidvinklar och att för längre objektiv är det snarare 50/50. Inte heller den är strikt tekniskt korrekt, men som en tumregel för hur man tolkar en annan tumregel så är den rätt ok :)

Här är en ganska lång och för den tålmodige intressant diskussion i frågan
http://www.cambridgeincolour.com/forums/thread38034.htm

Min favorit ur den tråden är konstaterandet av signaturen "MrB":
"you will see that the 1/3:2/3 "rule" is a rule that, as a rule, isn't a rule"

Klart som korvspad! :)
 
Förr i världen sade man att 1/3 av skärpedjupet ligger framför skärpeplanet och 2/3 bakom. Logiskt eftersom skärpedjupet tilltal med avståndet
Denna tumregel var lika fel förr som den är nu. :)

Det vimlar av vanföreställninngar som cirkulerar runt i samhället, och givetvis även inom fotovärlden. Oroande nog förefaller sådant bli mycket värre i dagens värd pga sajter som Facebook, Flashback etc., där vi tipsas enbart om sådana nätställen där man håller med om det vi redan tycker/har inbillat oss, och isolerar oss från alla ställen med andra uppfattningar, åsikter, perspektiv och nån gång emellanåt t.o.m. fakta. Vi har fått ett digitalt hjärntvättningsverktyg, som har blivit långt mäktigare och effektivare på detta än några andra hjärntvättningsmetoder som någonsin funnits. Och ja, jag använder själv Internet alldeles för mycket. Kanske tur att jag tidvis har så in i h-lskotta ont i ryggen att jag inte kan sitta framför datorn annat än i kortare perioder, eller inte alls...

Tumregeln om 1/3 resp. 2/3 skärpedjupsområde före resp. efter fokusplanet gäller bara vid större bländare och inom ett begränsat fokusintervall. Annars skulle inte metoden med hyperfokalavstånd fungera. Tar vi det i tråden aktuella 25 mm-objektivet och ställer in bländare 1:1,4 samt på hyperfokalavståndet, i detta fall 30 m, så kommer främre skärpedjupsområdet att räcka från halva detta avstånd (15 m) och till fokusplanet (30 m). Det bakre skärpedjupsområdet sträcker sig från 30 m och till oändligt.

Således får vi förhållandet 15/oändligt. Eller 2/oändligt, eller 1/oändligt för den delen. Det spelar ingen roll, eftersom det blir samma förållande så länge täljaren är ett ändligt tal. Och 2/3 kan det förstås aldrig bli.

Går man åt andra hållet, åt närområdet, till 1:1 makro, så blir förhållandet mellan främre och bakre skärpedjupsområdet väldigt nära symmetriskt, alltså 1:1. Nära denna skala kan man använda 1:1 som approximativ tumregel.

Det är alltså verkligen hög tid att vi dumpar den gamla 1/3 resp. 2/3-tummyten. Den är mera missvisande än den är till hjälp. :)


Edit: Hehe, som vanligt skriver du både snabbare och mindre långrandigt än vad jag gör , Grevture. :)

.
 
Vad hade du för slutartid för den bilden. Det ser ut som att det kanske är rörelseoskärpa på nosen, vilket kan uppstå om man har för kort slutartid och hunden rör på sig. Långsammare tid än 1/1000 sekund ger helt klart risk för rörelseoskärpa när det handlar om hundfotografering. Helst bör man nog ha ännu kortare slutartid.
(Bilden saknar EXIF så jag kan inte kolla slutartid själv).
 
Ett kort och enkelt svar är att du inte får ett dugg annorlunda skärpedjup när du lutar kameran - du får bara ett annat skärpeplan :)
 
Tack så mkt för svaren. Jag körde den där DOF-kalkylatorn och upptäckte att ju närmare man kmr sitt motiv, ju kortare blir skärpeplanet.

En annan sak jag tänkte på är huruvida det är så om det är just i mitten av ens skärpeplan som det är skarpast och det är mindre, om än omöjligt att uppfatta för de flesta, utanför resten av skärpeplanet, vilket skulle innebära att man vill fokusera sitt skärpeplan att motivet hamnar i mitten av den.

För jag minns att när jag fokuserade på hunden såp hade jag fokus så jag såg skärpeplanet vid ögonen och nosen så troligen vill jag ha så jag kan se att skärpeplanet har sin mittenpunkt direkt i hundens ögon för maximal skärpa på detaljerna som är viktigast?

Ett kort och enkelt svar är att du inte får ett dugg annorlunda skärpedjup när du lutar kameran - du får bara ett annat skärpeplan :)

Tack så mkt för svaret. Vilket slags skärpeplan rekommenderas vid porträtt? Ska man ha det lite lutat eller ska det vara exakt "rakt mot" motivet? / AplAy.
 
Med ett vanligt objektiv kan du inte välja. Skärpeplanet är alltid parallellt mot bildsensorn.

Jo, jag förstår det. Jag undrar bara huruvida folk som tar porträttbilder brukar luta sin kamera lite uppåt eller nedåt mot sitt motiv eller har detta ingen signifikant inverkan på möjlig skärpa med vanliga objektiv så att säga mer än att perspektivet ändras?
 
En annan sak jag tänkte på är huruvida det är så om det är just i mitten av ens skärpeplan som det är skarpast och det är mindre, om än omöjligt att uppfatta för de flesta, utanför resten av skärpeplanet, vilket skulle innebära att man vill fokusera sitt skärpeplan att motivet hamnar i mitten av den.
Jag tror att du tänker lite fel när det gäller skärpeplan (eller egentligen fokusplan), eftersom ett plan egentligen inte har någon mitten. Tänk dig att du placerar en oändligt stor glasskiva som inte har någon tjocklek (ett matematiskt plan) på ett visst avstånd till kameran, så att den är parallell med kamerans sensor. Glasskivan represtenterar då fokusplanet på det avståndet. Endast de delar av motivet som ligger på denna oändligt tunna skiva är helt i fokus, och allt annat blir mer ur fokus ju längre bort från skivan man kommer. I verkligheten är detta plan oftast mer eller mindre krökt, men det är lite överkurs.

Varken kameror eller människor är dock perfekta, så vi kan inte skilja på saker som är i perfekt fokus från saker som är aningen ur fokus. När man talar om skärpedjup så är det alltså inte hur mycket som är i fokus, utan hur mycket som är tillräckligt i fokus för att det ska se ut som att det är i fokus. Skärpedjupet som DOF-kalkylatorn spottar ur sig är alltså inte hela sanningen, utan skärpedjupet beror också t.ex. på hur långt ifrån bilden du är när du tittar på den (ställ dig tillräckligt långt bort så kommer allt se ut att vara i fokus).

Så du har rätt om du istället säger att bilden är skarpast i fokusplanet, och skärpan avtar sedan ju längre bort från planet du kommer. Det är därför man oftast fokuserar på ögonen när man fotar porträtt, eftersom man oftast vill ha ögonen så skarpa som möjligt.
 
ANNONS